nytt årtionde.

Nu är det bara några timmar kvar till det nya årtiondet och för första gången i mitt liv är jag ensam under denna högtid, denna kväll.

Det ska faktiskt, otroligt nog, bli riktigt skönt. Nyår har inte varit viktigt för mig de senaste åren eftersom jag insett att själva höjdpunkten ändå går över på en endaste sekund.

Jag har heller aldrig varit förtjust i fyrverkerier då jag dels är känslig för sådana ljud och att jag dels kopplar ljuden och ljusskenen till krig och bomber. Jag kan inte helt njuta av det då jag vet att människor runt om i världen i samma sekund hör samma ljud men i ett helt annat sammanhang. Jag kommer dock visserligen säkert att både se och höra fyrverkerier utanför mitt fönster inatt.

___________________________

Fast EN gång har jag faktiskt njutit av och skrattat i samband med fyrverkerier. Det var det året (06/07) då jag och min bästa vän Elin fick äran att fira nyår under stjärnklar himmel på en balkong i Kenya. Kenyanernas fyrverkerier är inte av samma säkerhet eller effektfullhet som svenskarnas precis.. och det fick mig och Elin att skratta en hel del, om man säger så.

Ack, vilket bra nyår det var! Det bästa någonsin: ps. De snygga partyhattarna är gjorda av Becka och Elin själva.

Man tar vad man har...Men är det så stort egentligen? Nyår. Man går bara in i ett nytt år ju. Det är en dag som alla andra, bara det att året ändrar siffror. Många människor verkar också ha så höga och ouppnåeliga förväntningar från tolvslaget och framåt, vilket jag tycker verkar väldigt pressande. Jag menar att man kan starta ett nytt "nyår" när man vill och känner för det under året.

Vill inte låta pessimistisk men vill få fram mina tankar på något sätt.

Visst kan det vara lite mysigt att vara med vänner och familj en sådan här dag/natt men i år har jag inga problem att vara själv. Det är ju så kallt ute också. Jag ska sitta inne med pjamas på och mysa, äta krossad chokladglass och dricka päroncider.

Gott nytt år.

dagens ord.

Dagens mest värmande ord:

"I miss you very much,

you are one of the best person I met"

Citatet fann jag skrivet på det lilla vykort som min franska vän (före detta korridorskompis) Amélie hade sänt mig till jul. Jag såg dock kortet först idag då jag kom hem från jultripen hos mamma.

Ja, "/.../the best person I met". Det går inte annat än att säga detsamma om Amélie. Hon är av de bästa personerna som jag någonsin har lärt känna. Med dessa ord hoppas jag nu på en god natts sömn.

hejselihejs.

På mammas dator finns många Anders-och Måns-avsnitt nedladdade. Jag passar därför på att titta på dem när jag är här. För er som inte vet vilka Anders och Måns är, kan jag säga att de är mina favoriter i humorväg. Sök efter de på youtube och se om du tycker att jag har bra humor eller ej.

Bilden på den snygga hunden Nöken tillhör ett av programmets avsnitt:

Dialog från Anders&Måns-avsnitt:

Måns: Ankan (anders). Topp tre kända getter.

Anders: Oj, den var svår. På tredje plats tar jag; Lilla bocken bruse. På andra plats; Stora bocken bruse. Och på första plats tar jag: Mellanbocken Bruse.

-Tystnad-

Måns: VA? mellanbocken bruse? MELLANBOCKEN BRUSE PÅ FÖRSTA PLATS?? Du kan ju inte ta mellanbocken bruse på första plats!!! Han är ju skitfeg! "Nejnejnej, ta inte mig, ta han som kommer efter mig!" MELLANBOCKEN BRUSE! MELLANBOCKEN BRUSE? Är du sjuk i huvudet eller?!

(du kan se hela klippet här. Verkligen underbar!!)

_______________________________

Haha! Å, vad jag älskar detta också! Detta är ett av alla mina favoritklipp från Anders & Måns. Verkligen min humor. (Mitt dämpade skratt hörs i bakgrunden mellan 0.44-0.46).

Titta och le.

Tre andra favoritklipp ur serien kan du se om du klickar här och här och här.

Slutligen får höjdpunkterna; kontorstolsputtning, Arne Weise som daggmask och den radioaktiva geten inte missas.

på afrikahumör.

Sitter här i min nya cremevita flanellpjamas med gammelrosa blommor på och känner mig en aning pömsig. Jag har grävt fram två böcker ur mina lådor i mammas källare och känner mig på läshumör just nu. Läslusten beror säkert på att båda böckerna handlar om Afrika.

Den ena boken heter "Från kapstaden till nordkap på 333 dagar" och den andra heter "Jag har hört kamelerna sjunga - en bok om Afrika". Jag började läsa den förstnämnda nu och sjönk in i den på en gång.

På söndag går ett av mina favorit-afrika-program på TV; Damernas detektivbyrå. Häromdagen gick Blood diamond på TV och nyligen fick jag lust att än en gång titta på Hotel Rwanda. Jag har i dagarna både träffat och pratat med flera människor som har arbetat och varit ute i Afrika, och jag kan därför inte annat än att drömma mig bort till jordens mest fachinerande kontinent.

love until it hurts.

Så här i juletider dunkar mitt hjärta alltid lite extra för de barn, ungdomar och vuxna över hela världen som inte kommer få en vacker och fridfull jul.

Jag tänkte särskilt mycket på detta idag när jag satt i mammas kök och gjorde julgodis med tända ljus och lugn julmusik spelandes i bakgrunden:

Tittar på bilden och ser, för mina inre ögon, hur tre små barn sitter på de lediga stolarna runt mig. Att jag älskar barn så pass mycket som jag gör bör väl vara ett tecken på att jag är till för att hjälpa dem på något sätt?

Jag skulle vilja storma lägenheter och hus för att där samla alla de barn som riskerar att fara illa. Sedan skulle jag ta hem alla dessa barn till mig och bara älska dem, vara med dem, gosa. Ge dem all min kärlek. Ja, ge de så mycket kärlek att... att jag går sönder!!

Precis som Moder Theresas motto:

"If you love until it hurts

then there can be no more hurt

- only love".

stilren julkrubba.

Jag köpte en ny bilaga från Allt i hemmet då jag skulle åka fem timmar med tåg hit upp till mamma. Bilagan heter 101 nya ideer och den lockade mig direkt eftersom bilden på framsidan var en julstjärna omgjord i gamla papper, snören och sigill. Riktigt Beckastil. Jag brukar inte tycka om pysseltidningar eftersom ideerna är alltför komplicerade, tråkiga eller utan speciellt fina resultat. Men detta var en fantastisk pysseltidning! (åtminstone det nummer, nr 2, som jag köpte).

Ett reportage i tidningen gav ideen att förvandla en sedvanlig, ful julkrubba till något vackert, något som man VILL ha framme.

Jag tog därför närmaste fula julkrubba (mammas)...

...och vips!

Efter 2-3 timmar hade jag med egna händer förvandlat något som jag inte ville se - till något som jag inte kan sluta titta på:

Skillnad va? Jag är verkligen nöjd. Beskrivningen finns nedan och ideen är alltså hämtad ifrån Allt i hemmets bilaga; 101 nya ideer. Det är lätt och väldigt kul att göra - om man har blivit född med pysseltålamod. Detta är en perfekt julsysselsättning.

Det som behövs är:
*vit grund- eller hobbyfärg
*ofärgat antikvax
*svart skokräm
*penslar (en större för krubban, en mindre för figurerna)
*två-tre tandborstar
*en torr trasa

Så här gör du:
1. Måla krubban slarvigt. Låt träet lysa igenom lite.
2. Måla figurerna vita genom att stöppla(!). Inga fina penseldrag.
3. Måla figurerna igen.
4. Måla figurerna en sista gång (eventuellt behövs en fjärde gång)
5. Blanda vaxet med skokräm till en ganska mörk massa.
6. För på rejält med massan på figurerna med hjälp av tandborstar. Kom åt i varje liten vrå!
7. Torka av det överflödiga vaxet med en trasa.

Färdigt!

skrattande kärlek.

När var det sist jag såg och hörde mamma skratta så länge, högt och mycket som idag? När var det sist som jag själv skrattade så länge, högt och mycket som idag? Nej, jag kan inte minnas.
Men varför skrattade jag och mamma då så förfärligt mycket idag?

Jo, för att Pers inhämtade julgran ser fruktansvärt rolig ut! Jättekort och jättetjock - som en liten buske. Oj, vad vi skrattade. Mamma tappade till och med en kastrull i golvet eftersom hon vek sig av skratt.

I övrigt har jag spenderat hela dagen med mamma och hennes nya kärlek. Det är verkligen vinter här uppe i "norr". Det vackra vinterlandskapet är fantastiskt och jag tänker mycket på mina vänner vid ekvatorn som aldrig har sett snö.

Jag undrar förresten om det finns något bättre än att sitta framför en brasa och värma sig efter en kall vinterdag..

Ja, det skulle nog vara om man hade en liten kissekatt i famnen också. Jag får ju snart abstinensbesvär av att inte ha någon katt!! Jag vill ha en katt! En sån där jobbig än. En som bara vill gosa hela tiden.

betydelselösa ord.

Hur många gånger har jag inte tittat på och sjungit med i denna sång (som även finns som nummer tre i ipoden längre ner i vänstra spalten)?

Jag som blivande svensklärare vet, liksom mupparna själva, att manha mahna inte är något "egentligt ord/uttryck". Men vi alla tycker nog det är skönt att kunna använda ord utan betydelse ibland. Jag älskar att hitta på nya ord- och meningskonstellationer, vilket är en förmån alternativt plåga som jag definitivt har ärvt ifrån min pappa.

I övrigt säger min kompis Elin ofta fjong till saker hon inte helt kan förklara. Till exempel: "Men å! Vad är det här för fjong?!" En annan kompis brukar prata med sina syskon i ord och meningar som detta: "Bah bah. Bah bah, bahbahbah..". Varje bah har då olika betoning och på det sättet förstår syskonen varandra. Helt otroligt. Ett nytt språk? En av tjejerna som jag tog hand om i Norge brukar säga det norska ordet för Elins "fjong" - nämligen "dingsebums" (fast jag vet inte om "dingsebums" kanske är ett riktigt norskt ord?? Det förvånar mig inte).

Jag tycker att det är väldigt spännande med ord, meningar och språk överhuvudtaget. Därför älskar jag barn då de har måmga smarta lösningar på vuxnas komplicerade språk. Till exempel: lysa med ficklampan = fickla.
(Bilden är hämtad härifrån).

mot julen.

Imorgon sätter jag mig på tåget för att åka på jultripen till mamma. Fem timmar kommer resan ta allt som allt och med SJ, två byten, snökaos och massor folk kan man räkna med någon liten försening. Men det är ju ingen fara. Jag ska vara hos mamma i hela tio dagar.

Jag har förresten fixat värsta braiga julklappen till mamma i år. Det blir så.. bra! Hon kommer gråta av glädje - det är jag nästan säker på. Hm. Om ni var här nu skulle ni då kunna somna? Svar NEJ! Mina korridorsgrannar har nämligen korridorsavskedsfest för en kille i korridoren som ska flytta. Jag ska säga er att det bokstavligen knakar i min vägg och det vibrerar i fötterna och jag hör knappt min egen andning eftersom feststereons ljud är vriden till maxvolym.

Tja, varför inte tinitus?
VAD TÄNKER DE MED? Jag tror jag ska shoppa en bunt öronproppar och dela ut gratis nästa gång. Bara för att skydda "de små barnen" från hörselskador.

Fördelen med grannarnas enstaka korridorsfester:
Det är väldigt lugnt, tyst och skönt morgonen efteråt.

Jag brukar då krypa upp i korridorssoffan med en kopp te,

ta en lång frukost,

se något morgonprogram på TV:n

och njuta av att jag inte är bakis.

hård musik.

Ibland känner jag ett behov av att lyssna på kraftfull musik. Idag är det en sådan dag. Jag lyssnar på musik som människor inte kopplar ihop med mig i första taget; Switchfoot's "Mess of me" är ett exempel.

Sådan musik är som stark krydda. Den rensar kroppen på något sätt. Det är skönt att lyssna på ett litet tag men sedan blir det alltför mycket, alltför starkt.

Jag minns en tjej i min förra klass som jag, inklusive resten av klassen, trodde var en försiktig, lugn person som helst lyssnade på Mozart hemma i soffan. Men ack så fel vi hade. Under en redovisning på universitetet berättade denna tjej om en ACDCkonsert som hon hade varit på. Tjejen berättade om hur hon hade stått längst fram vid scenen och skrikit, skakat huvudet och fullständigt älskat musiken.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå längst fram vid en scenkant och skrika eller att ständigt lyssna på hårdrock, men att lyssna på lite hårdare musik någongång då och då tror jag bara är nyttigt.

renovering.

Jaaa! Mitt tjatande har gett resultat! Idag har det kommit en lapp i min postlåda där det står "Postfack och renovering!" Korridoren ska målas om, köket ska målas om, trapphuset ska målas om. Postfacken ska tas bort och nya låsbara postfack ska sättas upp i entrén. Wow. För mig betyder detta obeskrivligt mycket.

fyndig kvinna.

Tänk vad människor är fyndiga. Är det något de inte har så uppfinner de det.

Igår när jag stod vid bussen skymtade jag en muslimsk kvinna bredvid mig. Hon stod med ryggen till och pratade för sig själv - trodde jag. "Ännu ett psykfall", var min första tanke. Kvinnan vände sig om och jag försökte se om hon verkligen pratade i telefonen eller inte. Till en början syntes det inte någon telefon men plöstligt kom ett leende på mina läppar. I den tajta slöjan runt kvinnans ansikte hade kvinnan pressat in sin mobil så pass mycket att hon kunde prata och höra utan att behöva hålla i den.

Har man inget headset fixar man sig ett.

underbar lärare.

Nu låter jag säkert som en fjortis men: "Asså. Han är bara sååå söt!!" Jag tror aldrig att jag har mött en sådan genomgo lärare förut! En av mina lärare i "lärande i matematik" är nämligen den sötaste, mysigaste, gladaste och goaste människan på denna jord. Nära pensionsåldern är han, men så engagerad och så fantastisk. En blandning av min morfar och farfar.

I slutet av dagens seminarium sade han åt oss i gruppen att vi skulle ställa upp oss till fotografering eftersom han tydligen alltid tar kort på alla sina elever. Jag höll på att springa fram och krama om honom runt midjan för det var ju oerhört sött! När vi ungdomar hade ställt upp oss visade det sig att den odigitala kameran inte hade något batteri. Därför blir det fotografering nästa gång. Men haha. Sådana söta människor existerar väl knappast?!

Idag känner man att vintern är på gång här. Solen skiner och det är frost på bilar, mark och träd. Vackert. Bilden är tagen från mitt fönster för några minuter sedan.

stressad svensk.

Har jag blivit smittad av min äldste storebror - han som far och reser världen runt? Eller har vi båda blivit smittade pga vårat resande? Smittan jag syftar på är att-inte-komma-i-tid-smittan.

Sedan jag kom hem från Kenya för några år sedan började jag nämligen bli dålig med att komma i tid till möten och träffar. Jag gick inte längre till bussen 20 minuter innan avsatt tid, jag kom inte inom den "akademiska kvarten" till kompisars fester. Jag kom in i tänkandet att tid inte är särskilt viktigt - för det är det ju inte i Afrika. Vad har jag insett? Jo, att vi i norden faktiskt måste vara i tid överallt eftersom här FINNS det tid. I Afrika finns inte tiden och därför kan man där komma och gå såsom man vill. Skönt ibland, men oerhört frustrerande andra gånger.

Man får helt enkelt lära konsten att anpassa sig. Helst borde man befinna sig någonstans emellan en stressad svensk och en fullständigt tidsobekymrad afrikan.

(För uppstressade svenskar rekommenderar jag denna avslappningsövning. Mamma, du kommer garanterat somna! Jag lyssnar på det detta nästan varje kväll nuförtiden. Först var det töntigt, men nu är det skönt.)

i höstmyset.

Att komma hem till sitt studentrum efter att ha cyklat i iskallt regn måste nog vara det bästa med hösten. Att få av sig de blöta kläderna, sätta på sig mysiga kläder, raggisar och dricka en varm kopp med masala thai te medan det regnar mot fönstret - det måste vara höjdpunkten med hösten.

Att höra lite bra musik i bakgrunden då man dricker sitt te måste vidare vara toppen av toppen. Appropå musik har jag tidigare skrivit om mitt orgel-fynd på en second hand butik i somras. Ovan är en bild på det fantastiska underverket. Tyvärr finns inte underverket i min ägo, men man blir ju ändå nästan tårögd bara av att skåda den. Eller hur? Likaså när man tittar på den vita kökssoffan som jag hittade på samma secondhandbutik:

JAAAAAA! Jag fick nu ett besked som jag väntat på sååå länge. Wow. Becka är glad. Kan inte skriva mer nu. Måste smälta detta. Äntligen!

juligt.

Bloggen är nu hyfsat fixad och den blir nog bättre med tiden. Jag får fixa lite allteftersom.
Hemma hos mig är det juligt. (Säg det inte till någon - men jag köpte en chokladkalender till mig själv häromdagen. Den står gömd bakom sängen.)

Jag har försökt att göra det så julmysigt som jag kan. När man är student tager man vad man haver och det blir väl inte alltid exakt så som man egentligen skulle vilja ha det. Till exempel kan jag inte göra stora hål i väggen fastän jag gärna skulle vilja det. Stjärnan som är upphängd på väggen vid sänggaveln hänger därför inte perfekt precis. Det irriterar mig.

För övrigt är jag i stort sett färdig med min hemtenta i matematik. Det har gått oväntat bra. Jag fick den iförrgår och kvar är nu endast en klurig VG-uppgift som jag inte har kunnat lösa än men som jag ska försöka mig på en gång eller några gånger till.

Idag blir det en hemmalufsar-lördag.

ett fluff.

Jag har citerat det förut och citerar det igen. Pappan i den norska familjen: "Du har jo VANVETTIG mye hår Rebecka!!" Med bilden som bevis kan jag, liksom troligen resten av jordens befolkning, nog hålla med om att jag faktiskt har vansinnigt mycket hår.

Bilden är tagen för en eller två månader sedan. Håret ser ut på detta vis då det är alldeles nyborstat. Ofta önskar jag att det fanns anti-volym-schampoo att köpa... Jag vet att jag måste klippa och fixa håret någongång snart, men jag litar bara på lillasysters klippningar och jag har inte träffat henne på ett väldigt bra tag nu.

Både mamma och pappa hade extremt tjockt hår när de var unga. Det är väl därför tack vare de som jag har fått detta fluff på skallen.

Förresten är det ganska skönt att ha mycket huvudfluff på vintern. Det blir som en extra mössa.

fredag-lördag.

Igår var jag hemma hos en kompis större delen av dagen. Vi pluggade matte (eller, jag fick hjälp med min matte, är nog mer rättvist att skriva). Jag blev bjuden på god mat av kompisen och efter stunds pluggande med kaffe och mys gick vi ut en sväng. Vi gick till en underbar liten barnen-i-bullerbyn-butik. Älskar den butiken!

När vi kom hem igen gjorde vi iordning fruktsallad och satte på en film; "Damernas detektivbyrå". Jag höll på att svimma ju! Vilken fantastisk afrika-film. Jag satt och smålog för mig själv större delen av filmen eftersom jag kände igen allt. Det var Afrika. Det fick mig att längta tillbaka ännu en gång. Mitt hjärta är verkligen därborta, men min kropp är här.

Nåväl. Kompisen och jag gick senare ut på en finurlig nattpromenad innan vi drack varsinn kopp varm choklad och jag cyklade hem.

Idag har det varit vår ute och jag har gått in till stan (tar ca 30 min), solat, ätit på Burger King och sedan gått hem igen. Denna stad är så vacker! Jag upptäcker nya små vägar och hus varje promenad eller cykeltur.

kurs i engelska?

Dagens absoluta reklamhöjdare. Haha. Verkligen klockrena!
(Obs. Den första är ej barnvänlig)

Klicka HÄR för att se reklam 1.
Klicka HÄR för att se reklam 2.

Det finns nog många som behöver förbättra sin engelska. Jag är en av dem...

roliga minnen.

Häromkvällen slog mig ett minne.

Plötsligt såg jag framför mig hur jag och lillasyster fick på mamma min balklänning mitt inatten och hur vi lärde mamma att dansa vals i mitt rum med denna klänning på sig. Haha. Det är ju sådana knäppa grejer som man kommer ihåg.

lillasyster och jag.
Eller som lillasysters åtskilliga jobbiga störanden då hon kommer in och lägger sig bredvid mig i sängen när jag håller på att somna. "Hejhej." "Men å! Ut! Jag ska sova!" "Nee. Vi kan rimma". Och efter att jag insett att det inte går att få ut lillasyster denna natt heller, så rimmar vi. Ofta i den här stilen:

"Alla barnen åt frukt utom Jan... Det var han som var banan." Dessa kvällar skrattar vi så mycket att mamma ett flertal gånger kommer in och säger: "Jag vill sova! Ni får vara tysta nu!" Vi svarar: "Okej. Okej. Schh." Men det är inte lätt. Ofta slutar rimnätterna med att vi smyger oss ner i köket och lagar makaroner och falukorv. Plötsligt hör man mamma från övervåningen: "Vad gör ni??" "Vi lagar lite mat". "Men klockan är ju ett på natten!" "Eeehm. Ja. Det är den visst. Men vi klarar det mamma. Gå och lägg dig".

En gång rimmade vi så mycket att lillasyster mådde illa när vi var på stan dagen efter. Hon kunde se rim och bokstäver överallt och blev då närmast tokig.

Vissa kvällar kunde lillasyster och jag ligga i varsinn säng, i varsitt rum (våra rum låg brevid varandra då) och prata genom väggen. Haha. Stackars mamma. Hon kom ut från sitt sovrum igen och sade: "Men å, jag försöker sova här! Ni får gå in till varandra om ni ska prata".

Minnen, minnen, minnen.

solarium.

Jag sov 12 timmar inatt; 21.30-09.30. Oj, vad skönt det var! Har haft fullt upp med matten den senaste tiden att jag nog har blivit helt slut i huvudet av det.

Igår åkte jag in en sväng till stan och köpte ett solarium-kort. Jag som har varit så mycket emot solarium och ja, egentligen all slags solning. Men eftersom kusinen ska gifta sig i januari och jag ska köpa festklänning vill jag få lite färg. Klänningarna ser finare ut då. Dessutom är det skönt att få lite färg då man nästan ser ut som ett spöke under den här tiden på året.

Det var väldigt gott att sola solarium faktiskt. Att få lite ljus i höstmörkret. Det har ju inte varit sol här på flera veckor nu.

Jag fantiserade att jag låg på stranden i Kenya, och fastän jag bara låg där tio minuter kunde jag se en viss skillnad efteråt. Tio gånger ska jag sola i de fräscha solarierna. Ser redan fram emot nästa gång. Det var väldigt avslappnande.

lärarcitat.

Ytterligare några bra citat för lärare.

"Ett kriterium på en bra lärare är inte hur många frågor han kan ställa sina elever och som de snabbt kan svara på, utan på hur många frågor han inspirerar dem till att fråga honom och som han finner det svårt att svara på".

"Skillnaden mellan en bra lärare och en mycket bra lärare är att en mycket bra lärare behärskar konsten att lära elever saker de inte visste de behövde lära sig".

"Alla lärare kan förklara vad de väntar sig av oss. Men en bra lärare väcker våra förväntningar på oss själva"

citat hämtade från livet.se.

effektiv Becka.

Oj, vad jag har varit effektiv idag. Gick upp 06.30 och började snart att skriva de sista sidorna på min praktikrapport. Klockan 11.30 var jag färdig. Vilken lättnad! Efter det har jag haft en göra-massor-praktiskt-dag.

Jag har lagat currythai-kyckling. Fixat ordning på papper i både nya och gamla pärmar. Betalt räkningar. Återlämnat biblioteksböcker. Handlat mat och tvättat.

Efter allt detta blev jag riktigt sugen att hyra en film. Det känns som om det var evigheter sedan jag gjorde något sådant. Därför blir det en riktig Beckastund ikväll. Jag ska tända ljus, sätta på mig pjamas, gosa upp mig framför filmen på datorn, äta krossad chokladglass och bara ta det lugnt.

Jag har förresten hittat en del väldigt bra ordspråk för lärare. Här är ett favoritexempel:

"Om barn kommer till oss lärare från starka,

sunda och fungerande familjer,

gör det vårt arbete lättare.

Om de inte kommer ifrån starka,

sunda, fungerande familjer,

gör det vårt jobb viktigare"

skriva, skriva.

Det är "jammen meg" (norskt uttryck) vinter här!

Förutom själva praktiken har jag dessutom en tio sidors praktikrapport att skriva i dagarna. Är därför ganska upptagen för tillfället. Den ihärdigt arbetande studentens skrivbord ser just nu ut såhär:

Den stora synonymordboken, ordbok över konstruktioner och fraser, svenska akademins ordlista och Norstedts svenska ordbok; dessa böcker är för mig oumbärliga vid skrivande av uppsatser och dylikt. På grund av dess fula omslag och klumpiga format får de i vanliga fall inte äran att stå på mitt skrivbord, men just nu måste de finnas nära till hands.

Mot skrivandet och vidare.

halloween.

Halloween är verkligen inte en högtid som jag är förtjust i. Förstår mig inte på den. Kanske beror det på att jag är den mest lättskrämda människa på denna jord och att jag har sett barn blivit riktigt illa påverkade av detta sjuka ståhej.

Men eftersom det är halloween kanske jag borde bjuda på något som är lite läskigt iallafall. Detta avsnitt är från Pelle Svanslös julkalender (för övrigt, den bästa julkalendern någonsin):
del 1
del 2

Som Bill och Bull säger: "Usch och fy. Ja, usch och fy och blä!" Så tycker jag om halloween.

full fart i fjällen.

Detta mina vänner. Detta kallar jag fart. Visserligen är det fullständigt livsfarligt att sitta på en cykel, släppa pedalerna och styra med ena handen medan man filmar med den andra - men jag var bara tvungen att göra det ändå.

Denna backe cyklade jag nämligen ner för och gick upp för dagligen under min sommar i Norge. Vill betona att det verkligen gick fruktansvärt fort. Det kanske inte syns helt på videon men ja, jag undrar hur många kilometer i timmen som man egentligen kom upp i .

Inte behövde jag trampa på en goood stund efter detta heller. Jag rullade både upp och ner för flera kullar med den fart som cykeln hade fått. Men det var viktigt att se upp för de låga IQ fåren som plötsligt kunde stå mitt i vägen och bara titta på en, som om man vore från.. månen!!

några sms.

Kollade igenom mina sms eftersom inboxen var full. De sms som fick mig att le extra stort var de som lillasyster skickat. Några exempel:

Hahaha. Varför åker alla hundar bil idag? Har sett massa hundar i framsätet. Och en stor vovve som lutade sig ut ur fönstret så att hela pälsen och öronen fladdrade. Ha ha.

Jag såg precis en sjuuukt liten tant. Har aldrig sett en sån liten tant.

Ho ho :) Vet du vad jag tänker på? Jo, juste, när pelle säger jättetöntigt (!!) "Vad säger du haparandamaja?" och typ kniper med överläppen. HAHAHA. kommer du ihåg?

Becka saknar lillasyster. Men just det, hon kommer troligen förbi en liten sväng på måndag.

hej tönt.

Hej hej.

Hur ska jag förklara detta? Skickade ett sms till lillasyster igår när detta hände och hon verkade förstå eftersom hon svarade med: "Hahahaha. Fult!!!". Frågan är däremot om utomstående människor förstår..

Jag skulle åka buss. Ganska långt fram i bussen fanns det två dubbelsäten som var placerade precis bakom varandra. Då menar jag också PRECIS. Jag satte mig där, längst in mot fönstret, och nosade nästan i håret på hon som satt framför. Sätena var för övrigt de enda i främre delen av bussen som var placerade på detta sätt.

När bussen körde kände jag mig verkligen som ett fån! Det kändes som om man åkte något urtöntigt tåg. Ja, att bussens främsta utgångsdörr var alldeles bakom mig gav mig känslan av att tåget (oj, bussen) tog slut där. Sedan att sätena var så låga att jag knappt såg ut genom fönstret är väl kanske det som gjorde tönt-känslan extrem.

Den som kan föreställa sig hur detta såg ut kan nog förstå att jag borde ha skrivit tönt i pannan där jag satt. Det påminner mig förresten om ett roligt filmklipp: klicka här för att se det.

kärlek till piano.

Jag måste bara uttrycka min enorma kärlek till pianomusik. Piano är det vackraste instrumentet som jag vet om. Både till utseende och ljud. Det är så.. maffigt, så majestätiskt, så vackert, harmoniskt och ja, jag har nog inte tillräckligt med ord för att förklara hur mycket jag älskar detta instrument. Kanske beror denna kärlek på att man många kvällar som liten somnade till pappas avkopplande spelande på pianot i vardagsrummet intill?

ett test.
Då jag tog hand om fyra barn i Norge gjorde jag ett litet test..
I början var det självklart lite ovant för barnen att främmande jag skulle natta dem. Men redan andra kvällen hittade jag den ultimata godnattproceduren. På första stället vi bodde stod det nämligen en nästan oanvänd keyboard i sovrummet. Varje kväll då jag hade läst godnattsaga, släckt lampan och lagt de två minsta i sängen satte jag mig därför vid keyboarden och spelade lugn musik en stund. Det gjorde att barnen varvade ner fullständigt och sedan var det bara att krama om de en gång till och säga godnatt så sov dem.

dagens tips.

Ibland kan jag vakna på nätterna av en ny inrednings- eller pysselidé. Detta är en idé som jag vaknade av inatt och satte i verket idag. Så enkelt, men så snyggt (tycker jag). Kanske är det redan någon som har hittat på denna idé, men för mig är den iallafall ny. Jag har visserligen både sett och själv gjort liknande idèer med klädnypor etc. men med säkerhetsnålar blir det ju genast så mycket snyggare (visserligen ett litet hål i kortet- men så värt det)!

Detta behövs:

*ståltråd

*säkerhetsnålar

*fina kort eller grejer

Jag som har ett helt grått/vitt rum har länge funderat på var jag ska sätta en färgklick någonstans. Nu fick jag till det; ett rött kort med ett vackert fotografi på får vara färgklicken i min vardag för tillfället:

Det bör sägas att man inte bara behöver använda just kort. Jag har bland annat använt ett snyggt CD-omslag från min kompis Julia Alvgards skiva Strong enough. Skivan finns förresten på spotify. Sök efter den där och lyssna och njut. Eller köp den - julklapp?

norska citat.

Jag fick en liten citat-bok av min norska faster för ett tag sedan. Den lilla boken hänger inne på min toalett och ibland tittar jag i den och finner att många citat är väldigt vettiga:

"Det jeg liker best er å dra dit jeg aldri har vaert"

(Diane Arbus)

"Det gjelder å ha mot til å vaere den man er og ikke miste motet fordi man er som man er"

(Ukjent)

"Vi må ikke vaere redde for å ta et stort skritt av og til. Man kommer ikke over avgrunnen i to korte hopp"

(David Lloyd George)

"Når noen forteller meg at det er noe jeg ikke kan gjøre, vel, da hører jeg ikke etter lenger"

(Florence Griffith Joyner)

"Hvis et vindu åpner seg og utsikten tiltaler deg, svev igjennom det; det vinduet åpnes kanskje aldri igjen"

(Mirabel Osler)

läsa och skriva.

Barn är söta. Barn fashinerar mig. Jag tror att många människor i min närhet antar att jag ska bli förskollärare och inte "riktig" lärare. Men jag har jobbat med barn i förskoleåldern ett tag och känner att de är allt för små för mig. Jag vill inte bara leka. Jag vill undervisa, på riktigt.

Jag vill hjälpa barn med läs- och skrivutvecklingen. Jag vill vara med när de knäcker läs- och skrivkoden, vilket är något som jag faktiskt redan har fått vara med om! (följande dialog är lite ändrad pga sekretess).

Elev:
"m-o-s. mok?"
Jag:
"Nästan. Försök igen. Mm..ooo..."
Elev:
"mmm-ooo-ssss. Mos?"
Jag:
Ja, precis. Bra! Här då? B...
Elev:
b-iii-lll. Bil. BIL! BIL!!
Fröken!! Ja! Woohoow! Jag ser vad det står! Det står bil! Jag kan läsa! Jag kan läsa nu fröken!"

Ni kan bara ana hur lycklig jag blev. Jag ville nästan hoppa av glädje och när jag skriver detta nu får jag nästan gåshud. Eleven knäckte plötsligt koden och det gjorde eleven framför mina ögon. Detta var ett historiskt ögonblick för mig!

Slutligen. I arbete med barn får man ofta söta kommentarer och frågor. Till exempel:
"Fröken, får man ha inneskor inne?"

överexalterad.

Jag är alldeles överexalterad!! Det känns som om jag ska sprängas på insidan!

Mina planerade lektioner är verkligen... ååååå! Jag har inte ord. Det är så kul! Äntligen får jag sätta min kreativitet i verket. Jag vill verkligen bli lärare! Dag för dag inser jag det desto mer.
Jag älskar skolan jag är på. Jag älskar barnen. Jag älskar lärarna.

Nu måste nog jag försöka tagga ner - annars kommer jag ju inte kunna somna.
Men det är svårt att varva ner överexalteritet. Ja det är det.

dagens skratt.

Jag undrar: Vad hände egentligen?? Hur gick detta till?

Jag gick tillsammans med två kompisar till stationen för att där lämna den ena kompisen på tåget. Mitt under promenaden halkade jag plötsligt till och for, likt en man som halkar på ett bananskal, pladask ner i asfalten! Men jag hamnade inte bakåt -på svanskotan, utan framåt - mer som i en skräddarställning. Hur konstigt är inte det??

Mina kompisar var inne i ett djupt samtal och märkte inte att jag föll. När de vände sig till mig för att fråga mig om någonting såg de att jag satt på marken, mitt på övergångsstället och gapskrattade. Det måste ha varit en osynlig isfläck just där jag gick! Hahaha! Väldigt kul.

Vägen, som vi just då korsade, var starkt trafikerad och därför var det nog fler än jag och mina kompisar som fick sig ett rejält skratt ikväll.
Men det bjuder jag på.

på benen.

Nu är jag upp på benen igen. Mår inte helt bra än men febern är borta och jag har tagit en skön dusch och slängt massor tvätt i tvättmaskinen så nu är jag på gång. Jag ska köpa mat på Willys och sedan söka specialiseringskurser. Senare ikväll kommer en vän från min barndomsstad på besök och då blir det taco-mys.

Förra gången då jag storshoppade på Willys fann jag komage (!) i glasburkar. Det såg ut som små maskar. Hur gott låter det på en skala? Men å andra sidan äter ju folk leverpastej och blodpudding som vardagsmat, så varför skulle komage vara så speciellt? Varför döps inte sådana äckelheter till förskönade namn??

__

Slutligen: en väldigt rolig reklamvideo. Titta på den här.

febrig.

Jag åkte hem tidigare från praktikskolan idag. Tror bestämt att jag hade feber redan igår kväll eftersom jag somnade klockan 18.00 med två tjocktröjor, raggsockor, filt och vintertäcke på mig. Men efter att ha sovit tolv timmar kände jag mig bättre och åkte trots allt till praktikskolan i morse.

Framåt eftermiddagen blev det dock värre och plötsligt kände jag att febern trängde sig på igen. Nu ligger jag alltså feberfrusen med pjamas i sängen och ska bara vila, vila och vila. Snorig är jag också. Men har köpt te och kakor så nu ska jag bara ta det lugnt.
Blir skönt, på ett sätt.

fint folk.

Idag har jag praktiserat för första gången denna termin. Natten bestod inte av skönhetssömn precis, men dagen blev trots det en "skönhetsdag". Skolan tog emot mig på ett vänligt sätt och jag kände mig som hemma. Handledaren är dessutom som gjord för mig. Jag stortrivs - än så länge.

Ja, jag säger bara det, det finns så mycket fina människor i denna stad! Förutom människorna på min praktikskola så finns det en hel drös med annat fint folk här. Igår blev jag till exempel hembjuden på mat hos en av Svea rikes goaste familjer. Jag blev gödd som en kalv! Rullade bokstavligen hem (på cykel..). Senare på kvällen cyklade jag förbi några kompisar och drack kvällste med hembakta kakor till medan regnet öste mot fönstret.

Att vara över tjugo-strecket, bo själv, ha sitt eget krypin, studera, fika i vänners minimala lägenheter och upptäcka det positiva med självständigheten är väldigt gott.

isfrusen Becka.

Idag har mitt tålamod testats över tålamodssträcket. Bara för att det har varit årets första eländiga väderdag (iskallt och regn) har Becka självklart råkat ut för sånt som nog bara Becka råkar ut för sådana dagar.

Jag valde att unna mig buss istället för cykel två gånger idag - BARA för att slippa frysa i detta väder. Men..-Första bussen kom 20 minuter försent.
-Andra bussen kom en timme försent, vilket ledde till att jag missade en annan buss och därmed kom försent till ungdomssamlingen, genomblöt (eftersom regnet blåste in i busskuren) och iskall.

Varför?? Varför?! Att frysa är något av det värsta jag vet. Visst att inte bussarna kommer när man är i Afrika - för där fryser man inte. Men här!

Jag har försökt vända denna händelse till något positivt men neej, det går inte. Att frysa ända in i benmärgen är... närmast outhärdligt. (och mamma: JA, JAG HADE MASSOR KLÄDER PÅ MIG). Tänker dock på alla hemlösa och på alla de människor som frös ihjäl i koncentrationslägrerna. Jag har det bra, men att jag inte klarar av att hantera denna kyla måste vara ett tecken på att jag nog ska leva större delen av mitt liv på en annan kontinent..

att mysa.

Varifrån har jag lärt mig tricket att mysa? Myset bara finns där, i mig - på något konstigt sätt. Var hade jag egentligen varit, utan förmågan att kunna mysa? Det är ju det som gör att jag orkar ta ett steg till, och ett till och ett till..
I myset samlar jag krafter för att gå vidare.

"Höjden av mys är att gosa upp sig bland kuddarna i sängen, hålla en stor kopp med te i handen och avnjuta detta tillsammans med en liten lyxig chokladbit samtidigt som vacker pianomusik ljuder från högtalarna och stearinljusen är tända över hela rummet."

-Becka

capillow.

Äntligen får jag se uppfinningen i verkligheten! Såsom han, min före detta korridorskompis, fillurade hela förra året. Nu finns hans uppfinning; Capillow i produktion.

Titta vad modig han var, då han ställde upp på SVT:s uppfinnarprogram Draknästet: http://capillow.com/press.html

Vill du köpa ett exemplar av capillow så hör av dig. :)

speciella lärare.

Det finns en lärare på universitetet som är lite speciell. Min åsikt är att alla människor är lite speciella, så därför har jag inga större problem med denne lärare. Men, säregna egenskaper, ja, det har denna lärare definitivt.

Det roliga är att jag verkar vara lika säregen jag isåfall- för jag är ju den enda som skrattar tillsammans med läraren på dennes lektioner! Haha. Egentligen tror jag att de andra i klassen också vill skratta men att de har satt på sig en inte-tycka-om-läraren-mask.

Jag tycker iallafall att denne lärare är skön på många sätt och vis. Min humor. Att bara vara en i mängden är tråkigt och ointetsägande. Fler människor borde framvisa sig själva precis som plantan (som jag vaktade åt min korridorskompis förra året (se bild)), på något märkligt sätt gjorde.. Jag undrar vad man själv kommer att ha för egenheter som blivande lärare. Detta påminner mig om några av mina tidigare lärares egenheter:

- Dra upp höger axel till örat för att sedan släppa ner den och dra upp vänster axel istället för att sedan släppa den. Låta axlarna vara normala en liten stund för att sedan göra samma procedur igen.
- Niga och dra ner tröjan för att poängtera något.
- Säga "helt enkelt" efter varje räknat mattetal på tavlan.
- Använda alltför fina ord såsom "åskådarformering" eller "ni kan nu lämna lokalen och ansluta er till uppgifterna".
- Ge bättre betyg på elevernas uppgifter då Modo vunnit i jämförelse med de gånger då Modo förlorat.
- Prata om sina kossor för att sedan ge eleverna ännu ett grupparbete för att därefter fortsätta sitta vid katedern och prata om sina kossor.

Ja, alla är vi lite speciella. Men är inte det charmigt?

kläder=inredning.

Visst är det häftigt att genom att bara studera en människas yttre, kunna få fram så mycket intressant?

Att se på en människas kläder, till exempel, kan säga så mycket om personens inredningsstil. Jag vet inte hur många gånger jag har gissat rätt på en viss persons inredningssmak genom att se på hans/henner kläder, smink och liknande. Jag vet även flera kompisar som varit hemma hos mig för första gången och sagt: "Åå, jag trodde faktiskt att du hade ungefär den här inredningsstilen".

När jag tänker efter så klär jag mig på ett sätt som påminner om min inredningsstil. Dessutom lever jag på ett sätt som utspeglar min inredningssmak. Väldigt intressant faktiskt.

Så, för den som inte känner mig men har sett mig/min blogg, kan säkert räkna ut hur jag har det hemma.
Tänk på det nästa gång du tittar på människor.

stor trivsel.

När bussen kom till torget på stan ändrades allt. Ut ur bussen klev stela svenskar och in kom livfulla människor från världens många länder.

Plötsligt var jag inte längre i Sverige. Plötsligt kände jag mig hemma. Dagens upplevelse var underbar! På väg till praktikskolan för första gången andades jag ut då jag hörde de främmande språken i bakgrunden och såg bussen bli full av invandrare. De skrattade afrikamammorna som satt på sätena bredvid mig ville jag bara kasta mig om halsen på och säga: "ÅÅÅÅ, jag tycker så mycket om er!!!" Men blyg svensk som man är, så gjorde man tyvärr inte det. Fast det ska det nog bli ändring på.

Praktikskolan visade sig inte ha 80% invandrare, utan 87%. Dvs att nästan 90% av eleverna är ifrån andra länder. Det är inte bara skolan som har mycket nysvenskar, utan området runtomkring är ju därmed också ganska invandrartätt. I kassan på affären, till exempel, satt en mörkhyad afrikan som fångade mitt hjärta. Jag var utomlands! Det var helt fantastiskt!! Var kommer kärleken ifrån?? Hur kan man älska människor så mycket?? Jag förstår inte!!

På vägen hem log jag för mig själv och tänkte: "här, här hör jag hemma. Bland de här människorna vill jag vara".

becka läser.

Jag har nu börjat läsa en bok som jag fann på en second hand butik i somras: "David Livingstones reseberättelser" (Missionary travels and researches in South Africa). Det är, som jag tidigare sagt, väldigt ovanligt att jag läser en bok frivilligt. Men när det handlar om Afrika så spelar det ingen roll vilken sorts bok det är. Faktabok som skönlitterär bok - jag slukar den så fort jag kan. Kravet är bara att den ska vara verklig; inte påhittad.

I den nuvarande boken gör jag dessutom rosa markeringar i texten för att riktigt följa Livingstoens liv. Han inspirerar mig att göra det som jag så länge tänkt: packa en ryggsäck och ge mig ut till Afrika för att hjälpa villkorslöst.

korridorsprat.

- en helt vanlig kväll i en studentkorridor.
Jag gick ut till köket för att jag blev väldigt sugen på falukorv och makaroner så här på kvällskvisten. I köket träffade jag min enda tjejkompis i korridoren; Sara. Vi började babbla.. och babbla och babbla. Sara drack kaffe och jag åt min mat vid vardagsrumsbordet. En liten stund senare kom en annan korridorskompis, som skulle äta sin försenade middag, och det ledde till att vi TRE babblade och babblade och babblade.

Sara behövde hjälp med att skruva ner en barnsäker (?) lampa i hallen och wips var den nere då vårt tekniske snille i korridoren kom och fixade det på någon sekund. Då passade jag på att visa mitt nya cykellås, vars konstruktion var något för komplicerad för Beckas hjärna, men som tekniksnillen fixade. Ja, förresten, det är han; teknikkillen, och jag som leker "farmor och farfar" här i korridoren. Vi är båda 87:or och resten av gänget är bara barn. Haha. Nejdå, jag känner mig inte vidare gammal precis men det var "farfar" som införde uttrycken så det är väl bara att ta till sig.

Hela babbel-kvällen slutade med att Sara och jag stod babblande i teknikkillens hall och var helt inne i cykellåsets konstruktion då teknikkillen harklade sig och sade två gånger (eftersom vi så inne i samtalet): "Hm. jag tänkte äta mat nu.. Ja, jag tänkte ÄTA MAT NU". Haha. Vi tittade upp och förstod ju att han ville äta lite i fred inne på rummet så vi gick skrattande därifrån och sade strax därpå godnatt till varandra innan vi stängde våra dörrar. Det ni, det var en helt vanlig kväll här i min mysiga korridor.

Slutligen, måste skriva att vi tre babbelkvarnar fann mögel på allas våra dörrkarmar!! Urk.

vilken lördag.

Ojojoj. Idag hjälpte jag en kompis att flytta.. Haha. Det var en upplevelse.

1. Först stressade vi extremt fort igenom IKEA - något som visade sig vara helt i onödan.
2. Sedan var det ett töntigt fel med blinkerslysena på hyrsläpet.
3. Efter det råkade nycklarna till den nya lägenheten, låsas in i själva lägenheten! - Mindre bra. (Notera: detta är andra gången på två dagar som jag varit med om nyckelproblem..)
4. Sedan fungerade inte uttagsautomaten så min kompis fick springa runt för att slutligen låna pengar av själva securitas-mannen som skulle ha 500:- för att låsa upp dörren.
Plus många andra småhändelser som jag inte skriver om nu.

Hela flytten slutades med att några andra personer, som också hade hjälpt till med flytten, erbjöd mig en cykel! Alltså! En cykel! som jag får låna så länge jag behöver! Jag fick den smord, justerad, tejpad etc. En student kan inte bli mer tacksam. Visst, det är inte år 2009s nyaste modell precis (förstås av det tidigare nämnda ordet tejpad) men det är en cykel!! och den rullar ännu bättre än den förra! Jag var nära att knäböja mig inför familjen som "gav" mig cykeln.

Slutligen, efter att ha cyklat igenom hela staden fylld av glädjerus, kom jag hem och bakade en äppelkaka. Den skar jag i sju bitar och delade sedan ut till korridorskompisarna (varav en bit till mig själv). Jag har därmed gjort det ÅTERIGEN!; bakat och delat ut - helt utan anledning. Idag fick jag kommentaren: "Asså, du. Du är bara så.. varför gör du sånt här?! Man känner ju att det verkligen kommer från hjärtat". En sådan kommentar värmer MITT hjärta.

Idag fick plugget läggas åt sidan och istället gav jag lite omtanke till andra. Wow vad fantastiskt det är!

tappat nyckeln!

Som rubriken säger har alltså någon råkat ut för något som man verkligen inte vill råka ut för; nämligen att tappa sin hemnyckel. Som tur är är det inte JAG som har råkat ut för det denna gång, utan min nya korridorskompis Sara. Stackarn. Hon stod nästan halvt gråtande utanför korridoren när jag kom hem från biblioteket ikväll. "Vad har hänt?" frågade jag. Jag fick förklaringen att nyckeln måste ha ramlat ur väskan när hon cyklade hem från stan och att hon nu varken kom in i korridoren eller till sitt rum.

Jag hade ju min nyckel iallafall så vi kom in i själva korridoren, men för den sakens skull kom ju inte Sara in i sitt RUM. Jag kom på att jag hade numret till Trygghetsjouren inprogrammerat i telefonen - vilket var räddningen för Sara. Stackars vännen, hon hade väl redan börjat tänka i katastrofbanor (som att hon skulle fått sova utomhus eller i köket eller någon annanstans inatt).

Det tog en stund innan securitas-mannen dök upp. Under väntetiden bjöd jag in Sara på kvällsmat i mitt stearin-ljus-tända rum. Det var riktigt mys. Jag fick lära känna henne lite bättre och hon slapp tänka på nyckelns frånvaro. Tänk vad man blir glad av att hjälpa någon!! Helt otroligt.

inspirerad.

"Tematisk undervisning". Det är namnet på den bok som jag har läst idag. Den bestod av 240 sidor text och känns bra att kunna lägga den på hyllan. Visserligen är det en bok som då inte kommer att ligga på hyllan och bli dammig. Jag tror att boken kommer bli väl använd under min lärarkarriär.

Äntligen börjar kurslitteraturen, seminarierna och föreläsningarna likna sådant som verkligen är "lärare" för mig. Det första året innehöll bara bas-kunskaper men nu märker man att "nu börjar det. Nu kommer de bra böckerna. Nu kommer det som man har längtat efter". Kommer att tänka tillbaka på de lektioner som jag höll i Kenya i klass fyra och fem (bild). Vad bra att jag gjorde det egentligen! Minns hur jag och Elin satt och förberedde våra (engelska) lektioner på kvällarna och hur upprymd jag var då jag höll i mina första riktiga lärarböcker och stod framför klassen och skrev med krita på den svarta tavlan för första gången, på riktigt.

Tänk att första gången blev i Afrika. Vem hade trott det?Vi får väl hoppas att sista gången blir där också.

Jag är bara sååå inspirerad att göra egna lektioner, att testa, pröva, förändra nu. Ju mer jag läser, desto mer vill jag bli lärare.

ljud-sladden.

Efter dagens seminarium gick jag förbi den lilla dator-butiken på campus och köpte en efterlängtad sladd. Jag vet inte namnet på den men den gör att jag kan höra datorns musik i stereons högtalare. Hehe. Ja, jag vet att jag är lite efter men äntligen kommer jag iallafall att få lite ljud på grejerna! Att se mysfilm på datorn kommer att vara en helt annan upplevelse nu.

Men nu ska jag inte se film. Här ska boken Mellan raderna av Britta Stensson läsas. Det är en mycket mycket intressant (och snygg) bok angående läsundervisning i skolan. Jag som aldrig har varit någon "god läsare" och som har sett mig som själv som dum i huvudet för att jag aldrig har tyckt om att läsa, kan nu börja skylla på mina före detta lärare istället för på mig själv.. ;) Nejdå, inte riktigt. Bara nästan. Bra bok!

min teckning.

Denna teckning har jag funnit bland mina privata gömmor. Det är en av mina många afrikabilder som jag målade någongång i förskoleåldern:Det är intressant att studera bilden. Älskar till exempel elefanten. Den har de sötaste öronen jag någonsin har skådat! Haha. Att någon dessutom håller elefanten i koppel är ju så klockrent. Frågan är bara vem det är som håller elefanten i styr. Ska det föreställa mig eller är det helt enkelt en afrikansk tjej?

Jag lägger även märke till att bakgrunden är brun; den är inte grön som på mina "sverigebilder", vilket är extra intressant. Palmen är jag ganska imponerad över och stråhusen liksom "hörn-solen" återkommer i nästan alla mina afrikateckningar.

farligt?

Jag har nu ansökt om praktikplats till hösten. Som förstahandsval har jag valt den skola som INGEN väljer frivilligt. Det är 80% invandrarbarn på skolan och den ligger i stadens ökända gangster-område.

Men vadå? Jag vill ju gärna arbeta med invandrarbarn i framtiden och jag känner att det ger mig mer att vara på en sådan skola än att vara på en sedvanlig svensk högklassig skola. Sedan skrämmer inte själva stadsdelen mig i övrigt, efter att jag har varit i Kenya. Man hör om knivhot och skottlossningar där lite nu och då men, ja. Jag vill ju leva i den vardag som folket där lever varje dag. Jag vill bort ifrån den läskigt trygga vardagen!

Det blir som att åka utomlands fastän man bara tar bussen till andra sidan stan (billigt alternativ för studenter). "Utomlands" under två månader och två veckor på ett ställe där många olika kulturer är samlade.. Kan det bli bättre?! Dessutom fick jag nyss reda på att mammas väninna arbetar som skolsköterska på samma skola. Trevligt.

Minns när jag var vikarie på olika dagis för något år sedan. Då trivdes jag allra bäst på det dagis där nästan alla barn hade invandrarbakgrund. Att dessutom få höra tuffaste killens: "Du. Du är så mysig!" och sedan få en kram av honom betydde allt.

Det kan nog bli en tuff höst men samtidigt tror jag att den kan bli väldigt bra och inte minst; spännande.

te-time.

Idag har jag pluggat en hel del på universitetet med en av mina klasskompisar. Väl hemma har jag tagit det lugnt och bland annat druckit te och ätit skorpor på den fina födelsedagspresenten jag fick av storebror och flickvän för ett tag sedan. Appropå storebror och flickvän.. De bor ju utomlands nuförtiden. Undrar hur de har det. Jag måste nog skicka ett mejl eller något när jag tänker efter.Om du vill ha samma stämning som jag har just nu: Sätt på högtalarna och lyssna på de sånger som jag har laddat upp här bredvid. Gör iordning lite te och gosa dig upp framför datorn. Upptäck bloggvärlden. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig genom att läsa andra människors bloggar.

Snart ska jag iväg till mina kompisar och se på film i höstmörkret. Det blir en skön avkopplad fredagskväll, vilket är välbehövligt.

korridorstart.

Jag är tillbaka i skolan och det känns bra. Det irriterar mig bara att viss litteratur är svår att hitta. EN bok på 30-40 elever.. Det är väl inräknat kaos då?

Korridorköket här är vidrigt för tillfället. Kan inte öppna skåpsdörrarna där soporna är för då flyger det ut en svärm med bananflugor. Och jag tänker då INTE göra rent efter de som bidragit till dessa sopberg. En kille i korridoren blev lite ledsen då jag sade att jag inte vill ta hand om kökskassan i år. Jag sade att jag inte vill vara en mamma och att någon annan också får ta ansvar. Får se hur det blir då. Hoppas, hoppas, hoppas de gör något innan Becka får ett, ej så vanligt, raseriutbrott.

Nu har jag styrkan att låta det vara äckligt ett tag och vänta på att någon annan ser det äckliga och gör något. Till dess undviker jag att laga avanserad mat i alla bakterier som flurerar i köket.

Det har för övrigt anlänt tre nya människor i korridoren. De verkar trevliga och det är ju positivt.

kära boklåda.

Lådan från Bokus, full med kurslitteratur, är nyöppnad och ur lådan stiger en luft av läslust. Tänka sig va. Becka som verkligen aldrig har gått igenom en bokmal-period i sitt liv verkar få den nu under universitetstiden. Det passar ju bra. Jag vill sluka alla böcker som har med undervisning, läsning och skrivning att göra.

Några böcker som luktar extra gott bland de färskingarna är: Svenska som andraspråk, Den mångkulturella skolan och Hur barn lär sig läsa och skriva.

beskydd?

Vilken dag alltså. När jag kom hem till min studentlya igår upptäckte jag att cykeln blivit stulen och att jag fått räkningar som skulle ha skickats till min tillfälliga utlandsadress men som inte hade gjort det (och obetalda räkningar är ju inte särskilt bra..). Räkningarna har jag fixat nu. Men ingen cykel i syne än så länge.

willys-äventyret
När jag anlände igår hann jag bara slänga in mitt bagage i rummet och sedan ta bussen för att äta mat hos Vigga och hennes farmor. Tanken var att jag skulle träffat Vigga en liten stund bara; välkomna henne till staden. Haha. Om ni bara visste hur dagen slutade! Det är en låång historia. Vigga har ju aldrig storhandlat på studentvis förut.. Så med sju överfulla willyskassar på en cykel varav en kasse i famnen blev vigga och jag tvingade att ta oss genom hela staden runt tio på kvällen. Det var ett äventyr. Det tog en timme att gå ungefär och vi var övertrötta båda två. Deusstom var ju kassarna tunga. Människor log åt oss. Tänk er själva två blonda tjejer med sju överfulla påsar från Willys mitt i natten..

Hursomhelst. När vi kommit fram till Vigga insåg vi att det inte gick fler bussar hem till mig. Jag fick alltså ta en nattlig promenad tillbaka hem igen (denna gång med två willys-kassar). Läste i tidningen nu på morgonen att två män blivit rånade precis där jag gått, bara minutrarna innan jag gick där. Det sjuka är att jag kände det på mig när jag gick där och bara visste; "Här är det nog lite farligt. Det sitter säkert rånare där i gränden, just där på skolgården." Jag gick då över på andra sidan trottoaren för att känna mig lite säkrare.

Och japp. Idag står det exakt i tidningen att:"Gänget, som alltså bestod av fem eller sex ynglingar i 14-15-årsåldern satt på skolgården. När männen gick förbi reste sig gänget och följde efter dem."

äkta becka.

"Nu är Becka i sitt esse", sa mamma och hämtade kameran då jag satt på golvet med målarfärg och hade gått lös på mammas möbler och prylar idag. Fast detta var nog mamma beredd på. Ja, att jag skulle komma hem till henne och ändra "lite smått" här och var i inredningen. Det är det mest avkopplande jag kan göra. Älskar ju sådant och tack & lov tycker mamma det är helt okej att jag kommer och myser till det lite extra i hennes lya. Förutom att jag har fått göra det jag älskar här; nämligen fika och inreda i mängder, så har jag och mamma också varit ute en vindstilla sommarkväll med picknickkorg och suttit uppe på ett högt berg. Även det är ju mig i ett nötskal. Summa summarum: jag har en skön semester.

semester - text.

Jag är alltså tillbaka i Sverige nu.

I den kungliga huvudstaden mötte mamma och storebror mig när jag kom från Norge i förrgår. Vi skaffade tunnelbanekort och åkte runt hit och dit, fram och tillbaka - med storebror som guide såklart. Hans lägenhet på 21a våningen var underbar. Tur att man inte har höjdskräck för utsikten var ju fantastisk.

Mamma och jag sov över en natt hos min storebror. Ja, vi sov särskilt gott efter att ha skrattat på oss åt Ice Age 2. Sid är ju bara bäst!

Igår fortsatte jag och mamma vidare, med tåget, upp mot norrare trakter och nu har jag varit i mammas stad i en dag och en natt. Käre tid vad vi har hunnit med mycket redan. Varit på antikrundan, fikat i mammas kyrka, träffat afrikaner, gått in i massor second hand-affärer etc.

orgelbecka
Appropå second hand affärer så har jag fyndat en hel del och blivit förälskad i grejer som jag irriterande nog inte har kunnat köpa. T ex den vackra lilla orgeln som jag lagt upp en bild på. Den tog mitt hjärta. Ååå, vad jag måste köpa en orgel! Blir jag lärare en dag så lovar jag att jag ska ha en orgel i klasssrummet och spela samt sjunga "din klara sol går åter upp" i början av varje dag, med eleverna stående vid sina bänkar.

ryggsäckbecka
Becka älskar stora luffar-ryggsäckar.. Känslan av äventyr och spänning får man på köpet. Att titta på bilden då jag går med väskorna på perrongen, gör att jag vill ut och resa NU. Jag vill skaffa en större ryggsäck, lägga i det allra nödvändigaste och åka ut till afrika. Upptäcka och lära känna afrikas kulturer, folkslag och stammar. Bara få vara där! Bara lämna allt som finns i det trygga sverige. Åka ut till krigsområden. Kanske starta skolor, hjälpa.. ja.. hjälpa helt villkorslöst! Å vad det lockar mig.

mot sverige.

Nu ska jag æta lite frukost och sedan får jag skjuts in till flygplatsen. Om några timmar ær jag alltså i Sverige før att ha lite semester innan skolan børjar.

Først hælsa på storebror och sedan hælsa på mamma. Det ni. Men ingen Kajsa-katt dock. :( Hon har varit i katthimlen ett par dagar nu. Sexton år blev den lilla minipantern. Hon fick vara med om mycket hon. Men men, sånt ær livet. Katter dør visst också.

ovæder minsann.

Några dagar har gått sedan jag sist skrev. Orsaken ær att det var ett førfærligt åskovæder hæromdagen som slog ut internet, kabeltv och annat viktigt i hela centrum. Ja, jag ska sæga er att jag har aldrig hørt maken på ovæder! Det var næstan som i Kenya nær man riktigt kænde blixten slå ner i huset och allt vibrerade.

Nær det skedde nu så var jag hemma hos pappan och barnen och dukade fram kvællsmat. Jag insåg då att jag nog, trots allt, har ærvt en liten "sjukskøterske-ådra" av mamma faktiskt. Før så fort jag ær i nærheten av barnen och något læskigt hænder (vilket har hænt ett antal gånger under tiden jag varit barnvakt hos dem), ær det som om hjærnan kopplar om och jag blir lugn och tænker klart. Tror dock att detta enbart sker då jag ær med barn..

Om jag ska fortsætta prata om væder kan jag tala om att det ær fruuuuktansvært kallt hær just nu. Man riktigt kænner den bitande høstluften. Jag avskyr att frysa. Sækert beror det på att jag ær extremt kallblodig och fryser jæmt. Tror inte min kropp ær riktigt gjord før att bo i skandinavien.

"Nær mænniskor runtomkring Becka ær varma- då fryser Becka.
Nær mænniskor runtomkring Becka ær kalla- då rør sig inte Becka ur flæcken før då ær hon en fastfrusen isbit."

Tror att jag ska sticka till afrika en svæng, som min kompis Maria. Hon ska flytta till Uganda snart. Kan någon førstå hur avundsjuk jag ær eller??

sommarkvæll.

Med en kusin i bikini, en faster med sommarklænning och en fasters-pojkvæn med shorts, tillsammans ståendes på olika sidor av bilen med diverse rengøringstrasor/svampar i fjællens solsken.. det ær en syn man inte kommer glømma i førsta taget.

Detta skedde ikvæll, en riktig sommarkvæll någonstans i Norge.

tappar byxorna.

"Du har blitt så tynn Rebecka! Hær, spis spis spis." Så har det låtit sedan den dagen jag kom hit. Jag? Blivit smalare? Neeej. Jag har næstan blivit arg på de som sagt det før jag vet vad jag har ætit detta år och hur lite jag har motionerat.. Det kan bara inte stæmma att jag gått ner i vikt.

Men nu børjar jag bli irriterad på att jag næstan tappar byxorna på jobbet. Jag undrar varfør jag inte tog med mig bælte. Ett sådant tecken måste kanske øvertyga mig om att det, som flera av norskarna sæger, nog stæmmer ændå.

(Dock har jag varit så fruktansvært chokladsugen och førætit mig på hemmalagad risgrynsgrøt den senaste tiden att byxorna nog kommer passa igen innan jag kommer hem till Sverige).

post-uppdrag.

Jag fick reda på att hela gænget hærifrån fjællen, som nu ær på semester i Sverige, har tillrættalagt sig på en camping i MIN stad. Typiskt att jag glømde skicka med min hemnyckel før då kunde de ha checkat min post. (Postinkastet ær troligen øverfullt vid det hær laget och jag kommer hem først om två-tre veckor).

Jag skickade ett sms till norskarna ændå och skrev att om de någon dag inte skulle ha något att gøra så fanns det ett frivilligt uppdrag, næmligen; "Få tag i Beckas post-uppdraget". Jag skrev hur de skulle gå tillvæga før att førsøka komma åt posten fastæn de inte har min nyckel.

Fick sms tillbaka dær de skrev att de gærna ville førsøka få tag i posten. Vi får se. Om en vecka kommer de hem, med eller utan Becka-posten.

Måste slutligen næmna att sms:et från norskarna avslutades med "Inatt og noen netter blir vi 11 i vognen. Gøy." Elva stycken i en husvagn! Åtta barn och tre vuxna. Ja, denna semester glømmer nog inte norskarna i førsta taget.

Hm, det glømmer nog inte de øvriga besøkarna på campingen heller..

fasters dag.

Idag fyller faster 44 år. Det blir lite svorsk tårta under dagen misstænker jag. Det passar bra eftersom jag har ledigt idag - något som kom likt en positiv øverraskning igår. Sov tolv timmar inatt.

Faster, minstingen i pappas syskonskara, blir 44. Jag minns ju nær pappa (som var ældst i syskonskaran) fyllde 40. Nær jag tænker efter ær det ju øver 15 år sedan. Det ær vældigt vad tiden flyger førbi.

musik igen.

Har lyckats få musik på bloggen igen. Vissa tycker musik ær størande på en blogg men jag tycker att det ger liv och personlighet till bloggen. Detta ær orsakerna till varfør jag valt de sånger som finns på musiklistan just nu (listan ændras ofta):

Jambo (jambo bwana) - en enkel och skøn sång på swahili som nog de flesta turister i Kenya har lært sig genom att vara bland lokalbefolkningen eller att ha lyssnat på den kenyanska radion. Ælskar att sjunga med i de olika stæmmorna.

Edelweiss - en sång från den mysiga musikalen Sound of music som har skapat irritation mellan mig och lillasyster. Båda har vi envist velat sjunga Liesels stæmma.. Hehe. Något att skratta åt nu ett antal år senare.

Not nice - en sång av min nya favoritartist Chris Garneau.

Only hope - hm, sången ær bara fin på något sætt. Dessutom har jag førsøkt finna fram ackorden på pianot till den en tid.

Vill påminna om att jag har en mobilblogg också dær jag lægger upp færska bilder från vardagen. Hær ær lænken till den.

att betyda något.

Har nu fått schemat før augusti och efter jobbet den 16e augusti har jag två veckors semester innan skolan børjar. Under den lediga tiden ska jag førsøka hinna hælsa på både mamma, storebrøder och lillasyster.

En av tjejerna (i familjen som jag jobbat hos) sade så många fina ord till mig før något kvæll sedan nær vi hjælptes åt att hænga upp tvætt i tvættstugan. "Jeg kommer til å savne deg da vi kjører til Sverige og ikke du blir med. Du er sån avslappnad og det er så skønt. Jeg blir også avslappnad da. Det finnes så mange mennsker som bare snakker hele hele tida men du ær bare lugn og det er veldig godt. Sen er jeg veldig glad fordi du er ryddig. Jeg tror aldri huset våres har vært så ryddig som nær du er hær og det betyr mye for meg".

Åh, tænk att man kan betyda något før någon. Den tjejen alltså. Hon ær før go. Jag sade till henne att jag tror att ordning och reda samt vackra ting ær viktigt. Det ær något som jag vill føra øver till mænniskor runt omkring mig. Ær vardagen i øvrigt vældig stressad och rørig kan några tænda ljus och en ren diskbænk betyda mycket. Det ger harmoni.

Jag sitter hær och tænker på min favoritinredningsbutik i Ørebro. Drømmer mig bort in i inredningens værld.

extra.

Idag hade jag egentligen en ledig dag men hoppade in extra før en tjej som inte kunde. Så nu blir det extra pengar på kontot om ett tag. Det blir gott. Tænker på reklamen før Lotto nær han lilla Jokern kommer och hæller golfbollar i mængder framfør damen som precis ska klubba ivæg sin lilla boll: "Extra. Hær får du massor extra". Det ær så det ær.

Det ær en vældans massor jobb før mig men det går bra. Att jobba "fem dagar och sedan ha ledig helg" ær det inte på tal om. Det ær ingen av arbetskamraterna som arbetar så heller, något som jag tycker ær lite konstigt. Men det beror nog på att arbetsmængden kan variera mycket eftersom antalet gæster ær ovisst från dag till dag.

Turen till Trondheim gick fort. Hann inte ens fika men hann æta en snabbis på Mc Donalds i allafall. Fikade nær jag kom tillbaka igen. Så ni vet.

uppdatering.

Igår hittade jag två ouppætna pizzor på två olika hotellrum. Hur kan mænniskor læmna kvar sådant? Det finns mænniskor som svælter på jorden, och så ligger det svindyra norska pizzor på de lyxiga rummen som någon tydligen inte "orkade æta upp". Både jag och de andra "stuepikerna" (stæderskorna?) blev irriterade øver detta.

På tisdag har jag min førsta lediga dag efter två veckors dagligt intensivt arbetande. Funderar på att åka till Trondheim en liten tur då. Får se. Får se.

Inatt sov jag hemma hos pappan och barnen. Tjejerna, pappan och jag spelade ett fruktansvært roligt spel fram till klockan ett på natten. Ett spel som man tydligen ska spela om man vill få ovænner. Haha. Kan ett spel få mig att bli irriterad och væcka upp en tævlingsinstinkt i mig så ær det ett vældigt bra spel. Tunnan, hette spelet. Så enkelt, så kul. Sedan fick jag sova i pojkarnas sæng. Mys.

små ting.

Ska upp vid 05.45 imorgon igen. Suck. Måste snart sova.

Nu har jag arbetat sju av tretton dagar i stræck på hotellet. Børjar bli lite slitsamt men inte alltfør farligt æn så længe. Fick min løn idag och det var ju verkligen på tiden. Køpte mig dærfør en Stratos på Kiwi (en sån pøsig chokladkaka på mataffæren Kiwi) efter att ha hjælpt barnen och pappan med deras nya hus. Jag ælskar att få cykla hem till familjen efter jobbet och bara hjælpa dem så mycket jag kan. Det bæsta ær att jag nu får hjælpa till att sætta in saker i skåpen vilket ær något som jag ælskar øver allt annat; att få gøra fint utan att ha krav på mig. Bara få gøra små saker som kanske inte mærks på en gång men som ændå betyder mycket.

Køket ær næstan færdigt nu. Jag har væl en eller två lådor kvar och de ska jag packa upp imorgon. Pappan kom på idag att det var ju jag som packade upp køket också førra gången de flyttade. Ja, det ær konstigt hur allt kan bli som det blir. Men den hær familjen, alltså, de finns i mitt hjærta. Jag vill inte dærifrån på kvællen før jag vill bara fortsætta hjælpa. Inte før att få pengar i gengæld, inte før att få uppmuntran. Bara før att få vara dær och gøra vardagen lite lættare før DEM.

elva timmar.

Jag har blåsor under føtterna. Ryggen ær anstrængd. Benen førsøker slappna av.

Kære tid ja. Idag har jag jobbat elva timmar. Efter tre dagar med upplærning på hotellet (jag gick med en handledare) var jag idag før førsta gången alldeles sjælv. Ganska fort mærkte jag att det tar ganska mycket længre tid nær man bara ær en æn nær man ær två eller tre.. Det ledde till att jag fick stressa med dammsugaren genom hela matsalen. Nær jag hade kommit till halva matsalen så lade dammsugaren av. Då tænkte jag: "Varfør!? Varfør jaaaag?! Varfør ska det alltid hænda något?!" Så jag fick bokstavligen springa till hissen, ner till kællaren, hæmta en annan dammsugare och dærefter køra i racerfart i resten av matsalen. Ni kan ju tænka er vad som hænde.. Nær klockan var 12.05 var jag genomsvettig. "Nu, nu kan jag ta rast. Men, vænta, var ær alla gæster? Varfør ær det ingen hær nu nær det ska vara lunch?" Nehepp. Jag hade tydligen missuppfattat schemat. Lunchen var senare på dagen.

I min rast dær, efter matsalsstressen, så fick jag meddelande om att hotellet var fullbokat och att de inte hade tillræckligt med "stuepiker" (de som bæddar sængar och stædar på sovrummen). De undrade om jag ville hoppa in, och fastæn jag hade massor kvar på mitt "riktiga jobb" så fick jag skippa det som jag hade kvar och istællet bædda sængar i rapidfart.

Ska bli gott att sova snart. Imorgon børjar jag 07.00 igen.

morgonuggla.

Vad gør Becka nær hela Sverige har sovmorgon och njuter av sin semester? Jo, Becka jobbar. Jag går upp nær klockan ringer 05.45. Jag cyklar till jobbet 06.45 och børjar arbetspasset klockan 07.00. Det ni. Då sover de flesta av er.

Denna morgon var luften något varmare æn tidigare mornar. Men jag fick ændå stanna på vægen før att værma fingrarna. Tænk er det va. Hær vill man ha vantar och møssa mitt i sommaren! Det ær ju helt otroligt vilket ruggit væder det varit den senaste tiden. Men nu børjar det bli bættre. Det har varit soligt idag och mitt under dammsugningen i hotellets vackra salong blickade jag mot det gigantiska fønstret och dær, ja, dær var fjællen.. De syntes så tydligt idag. De var extra fina på något sætt.

Før øvrigt har jag fått en polsk tjejkompis på jobbet. Hehe. Ja, det ær næstan bara utlænningar som stædar ju. Det leder till att jag får prata engelska återigen och på det sættet får jag också del av ytterligare kulturer vilket ær mycket intressant. Dessutom får jag anvændning av min nerpackade tyska eftersom en stor del av hotellets gæster ær just husbilsresande tyskar.

Nu ska jag nog hjælpa "tante mi" att flyttpacka. Har jag sagt det? Hon ska flytta till værldens mysigaste (och minsta) stælle med værldens bæsta utsikt førsta juli. Uti skogen ska vi bo. Mys.

stæderskan.

Har træffat avdelningschefen på nya jobbet idag. Jepp. Jobb blir det verkligen denna sommar. Ska stæda kl 07-15 i stort sett varje dag. Ledig en dag i veckan ungefær. Men det hade jag ræknat med. Mycket jobb = mycket pengar (och motion).

Jag ser fram emot att stæda, faktiskt. Men det jag inte ser fram emot och det jag inte vet hur jag ska hantera ær norskarnas "luncher". Inga varma rætter hær inte. Ingen en-timmes lunch inte. INGEN MIKRO I PERSONALRUMMET!! Kan du førstå det?? Alltså, det (och att norskarna fortfarande snålar med el och eldar i brasan istællet) ær tecken på att Norge ligger lite efter i utvecklingen. I detta land gæller korta lunchpauser bestående av brødskivor med brunost dagarna i enda. Hur ska jag øverleva??

unnskyld.

Jag har såå mycket att gøra hær borta bland Norges fjælltoppar. Kære hjærtanes ja. Har tagit hand om barnen två dagar nu och imorgon ær det konfirmation till min kusin. Norsk konfirmation. Det ær stort det. Barnen ær underbara. Så många søta citat kan tas ifrån de hela tiden. Detta ær dagens exempel: Jag hade duschat killarna och de hade fått på sig ny pjamas. Jag tænde ljus och gjorde iordning varma mackor samt satte på lugn musik. Pløtsligt sæger minstingen (4 år) "Det ær koselig å ha Rebecka hær".

Barnen sover nu och jag har lite vuxentid før mig sjælv. Allt kænns som vanligt. Kænns inte som om jag har varit borta hærifrån. Jag lagar mat, diskar, leker, håller koll, løser konflikter, pysslar, sæger till, kramar, gosar etc. Men det ær lættare nu æn vad det var før ett år sedan. Det mærks att barnen ær større. Å vad barnen ær fina. Ja, tænk vad alla mænniskor hær ær fina. Man vill ju bara krama på de allihopa.

amélies avsked.

"If you cry - I will cry". Amélie och jag gjorde en väldans god pizza igår kväll. Jag tände ljus och gjorde en fin dukning, satte på Fantomen-på-Operan-skivan och lade ett litet hejdåkort vid Amélies tallrik medan Amélie vaktade pizzan. Amélie började gråta då hon såg kortet. Fast jag tror nog att ljusen och den vackra musiken gjorde det hela litet värre. När vi skulle äta började hon gråta ännu mer och då kom mina ord: "If you cry - I will cry." Men jag kanske hann få fram en eller två tårar innan en annan korridorskompis kom in i köket och frågade någonting om spisen. Puh. Då avbröts gråtceremonin och övergick i ett förfärligt skrattande resten av kvällen.

Ja, nycklarna är nu tillbakabytta och årets minnen är genompratade. Amélie vill vinka av mig vid tåget senare idag. Haha. Det kommer ju bli som i en film..

min sommar.

Idag är dagen här. Dagen då jag ska packa inför sommarens strapatser. Dagen då jag och Amélie ska byta tillbaka våra nycklar. Dagen då jag inte får laga mat i köket eftersom det är inspektion av korridorsstädningen.

Imorgon eftermiddag åker jag hem till mamma för att där fira lillasysters studentexamen på fredagen. Sedan flyttar mamma och lillasyster, samma vecka, till olika städer. Sista natten, alltså dagen innan jag åker till Norge, får jag sova själv i mammas tomma hus. När jag kommer till Norge har min faster flyttat till ett nytt hus och familjen med barnen har flyttat till ett nytt hus. Hur kommer det sig att jag nästan alltid hamnar bland flyttkartonger??

Ikväll ska jag och Amélie ha en myskväll tillsammans. Vi ska äta god mat, prata minnen och som sagt, det mest tragiska, byta tillbaka våra nycklar. Hon har haft min reservnyckel och jag har haft hennes. Det är ett tecken på vänskap det. Jag kommer aldrig glömma Amélie - min korridorskompis från Frankrike.

största chocken.

Kan jag ha fått mitt livs största chock idag? Mycket troligt.

Jag har under tre veckors tid bävat inför att få tillbaka resultatet på senaste tentan. Denna gång har jag verkligen varit säker på att det skulle stå U, som i underkänt, när jag fick tillbaka papprerna. Annars kan man ju ändå ha vissa aningar om att det kanske gick bra ändå, men denna gång visste jag bara att det inte skulle gå vägen. Så, med darrande knän gick jag idag för att hämta min dom. Hade ställt in min hjärna på det värsta. Jag slog upp sista sidan av mina åtta papper och tappade hakan fullständigt. VG. Det stod verkligen VG. Jag var tvungen att titta flera gånger och se om det var rätt tenta, och det var det! Helt sanslöst.

Än har jag inte förstått det. Drömmer jag kanske?? Nyper mig om och om igen men, nej, jag är kvar. Har jag fått ett till VG? Det måste vara någon därovan som tänker på mig, för detta kan inte vara möjligt!

barnepike.

Detta är det finaste som någon någonsin har sagt till mig:

"Du er verdens beste barnepike. Hadde alle som passer barn og jobber med barn på denne jorden vært som deg, så hadde verden bestått av mange flere harmoniske mennesker og verden vært bedre. Det kan kanskje være løsningen på hele verdens problem, ja at man kloner deg i tusentals eksemplar og fordeler på barnehjem rundt om på jorden. Ja det var en intelligent tanke du."

Hehe. Det var pappan i familjen- som jag jobbade hos förra året- som sade detta till mig vid något tillfälle. Jag tycker att det är ett väldigt finurligt och samtidigt väldigt fint citat.

kaffe och svamp.

"Jeg har sinn'sykt mye å gjøre!" Ett norskt citat passar bra idag. Jag har fortfarande många böcker kvar att läsa och jag måste säga det att inspirationen inte är på topp. Becka saknar regnet. Det går bara inte att läsa då det är soligt ute.

Har jag sagt att jag införskaffat mig en kaffegrejsimojs? Har ingen aning om vad en sådan pryl heter men nu kan jag iallafall göra kaffe inne på mitt studentrum, utan kaffebryggare. Lyx. Mamma ska köpa med sig kaffe till det att hon kommer imorgon kväll. För hon ska sova här fredag och lördag natt.

Förresten, första svampen har börjat växa i köket!! I en liten kopp som inte blivit diskad på.. ja, det kan man ju knappt föreställa sig. Jag har varit duktig och inte skrivit lappar på väldigt länge men nu fick jag nog. Jag ställde koppen synligt på en bänk och lade en lapp bredvid: "SE OCH LÄR! Uuurk. Ni måste ju diska människor!!" Dagen efter var åtminstone hälften av diskhögen försvunnen.

Att de inte lär sig att ta ansvar! Några skyller på "Ja, men nu har nog alla så mycket att göra". Men vadå? Att diska, torka, tömma sopor etc är lika viktigt som att borsta tänderna! Man borstar tänderna oavsett hur mycket man har att göra. Hinner de laga mat, så hinner de diska. Jag älskar min korridor och alla människor i den, men köket är minsann studentkorridorernas största prövning. Tur att jag har hyfsat bra tålamod iallafall. Men snart spricker nog Becka och skriker åt dem.

"Vill ni göra Becka arg, så är detta sättet att göra det på", sa jag till en av killarna häromdagen. Sådant här oansvar tål inte Becka. Jag märker själv hur jag vågar ryta till mer och mer. Det är faktiskt en mycket bra träning. Jag kan inte bara vara snäll hela tiden. :)

ny make up.

Jag har fått make up-rådgivning idag. Därav denna själviska bild. Kanske ni kan se någon skillnad fastän det är på långt håll.

Det blev precis som make up-rådgivaren sade: "Dina vänner kommer säkert säga att de kan visst se någon skillnad hos dig men inte kunna sätta fingret på vad. De kanske undrar om det är håret, kläderna eller något annat". Ja, och det första som hände när jag kom hem (efter att ha varit på stan länge med Kristin och Victoria och shoppat kläder) var att Amélie tittade på mig flera gånger och efter ett tag sade hon: "Oooo yeees. You have got that make up-gift today?! Right? Wooow. Your eyes!!"

Jag har fått nopprade ögonbryn och jag kan trolla bort mina påsar under ögonen nu!! Äntligen. Hoppas bara att man kommer ihåg allt som sades. Det var en välbehövlig present iallafall. Tack mamma.

snart mot norge.

Av de trettio böckerna som jag har att läsa till den 28/5 har jag nu läst 15,5 stycken. Det är ganska häftigt. Jag har verkligen läst dem också. En Becka som inte är någon boknörd precis. Nu är hälften av böckerna kvar och eftersom jag har tagit mig igenom så många hittills, då borde jag klara av resten också.

Idag pratade jag med mamman i Norge och nu är det bestämt att jag ska få ta hand om gullungarna några dagar innan jag börjar på mitt riktiga sommarjobb. Det sägs att familjen har nedräkning till det att jag kommer dit. Lite rörd blir man ju. Jag ska hämta de små på dagiset samma dag som jag kommer till Norge och sedan ska jag sova några nätter tillsammans med de i deras nya hus. Det blir spännande. O ja! Jag kommer ju köra runt i den där gigantiska minibussen också! Haha. Om det är någon i byn som inte vet att jag kommit tillbaka kommer han/hon få hjärtattack när de ser att det är jag som kör den igen. Det ser inte klokt ut när jag sitter där. Lovar dig. Haha. Det är en syn att skåda det.

Jag saknar de små liven. Vill pussa och krama på dem. Ni som inte träffat de (de fyra barnen som jag var au pair till förra året) vet inte vad det är att känna sig älskad. Barnen är de goaste på denna jord och att jag fick äran att mysa med de hela förra året, är otroligt.

champinjoner.

Amélie och jag fikade på stan igår - bara för att ta en paus ifrån pluggandet. Sedan åkte vi hem och gjorde en pizza som blev färdig runt 22-tiden. Det var mys. Ett tag var vi så trötta att vi började skratta helt förförligt mycket åt detta (som började med ett litet misstag av mig själv):

jag: Amélie, do you have any champions?
jag igen: O sorry.. no.. haha.. I mean.. eeh.. you know the white muschrooms..
(av någon anledning började jag tyst nynna på sången: "We are the champions my frieeend")
amélie: You mean champinjons?
jag: yes. But.. is that the english word for it?
amélie: I think so. Or maybe it´s french cause we say champinjon in french. You say it in swedish too? And no, I don't have it at home, sorry.
jag: yes, we say it in swedish too. Thank you for giving us that word. =)
(jag fortsatte nynna på sången)
jag igen: You know the song: "We are the champions my friend"?
amélie: Yes I do.
(så fick jag en töntig syn framför mig och sa skrattande:)
jag: Haha. I can imagine a lot of champinjons singing "We are the champinjons my friiiiend".
amelié: hahahaha. Yeah, and I can see their mouths open like this..(hon visade, med armarna, hur munnarna öppnades och stängdes efter varje ord i sången) Hahahaha.

Efter det skrattade jag och Amélie så mycket att vi knappt kunde stå på benen.

Tänk er själva massor champinjoner (människor som är utklädda till det?) som gungar fram och tillbaka på en läktare och sjunger "We are the champinjons my frieeend". Eller ve och fasa. Tänk om de skulle bli levande nästa gång jag ska steka svamp och champinjonerna ställer sig bredvid varandra och sjunger den. "/.../we'll keep on fighting til the eeeend". Jag vet inte om jag kommer kunna äta champinjoner igen.