elva timmar.

Jag har blåsor under føtterna. Ryggen ær anstrængd. Benen førsøker slappna av.

Kære tid ja. Idag har jag jobbat elva timmar. Efter tre dagar med upplærning på hotellet (jag gick med en handledare) var jag idag før førsta gången alldeles sjælv. Ganska fort mærkte jag att det tar ganska mycket længre tid nær man bara ær en æn nær man ær två eller tre.. Det ledde till att jag fick stressa med dammsugaren genom hela matsalen. Nær jag hade kommit till halva matsalen så lade dammsugaren av. Då tænkte jag: "Varfør!? Varfør jaaaag?! Varfør ska det alltid hænda något?!" Så jag fick bokstavligen springa till hissen, ner till kællaren, hæmta en annan dammsugare och dærefter køra i racerfart i resten av matsalen. Ni kan ju tænka er vad som hænde.. Nær klockan var 12.05 var jag genomsvettig. "Nu, nu kan jag ta rast. Men, vænta, var ær alla gæster? Varfør ær det ingen hær nu nær det ska vara lunch?" Nehepp. Jag hade tydligen missuppfattat schemat. Lunchen var senare på dagen.

I min rast dær, efter matsalsstressen, så fick jag meddelande om att hotellet var fullbokat och att de inte hade tillræckligt med "stuepiker" (de som bæddar sængar och stædar på sovrummen). De undrade om jag ville hoppa in, och fastæn jag hade massor kvar på mitt "riktiga jobb" så fick jag skippa det som jag hade kvar och istællet bædda sængar i rapidfart.

Ska bli gott att sova snart. Imorgon børjar jag 07.00 igen.