måndag, februari 27, 2012

perfekta matkassen.

I filmer och serier är matkassarna alltid perfekt packade; i den överfulla kassen sticker en nybakad baguette liksom en bunt med gröna fräscha salladsblad upp och i de amerikanska tv-serierna har matkassarna aldrig handtag. Varför?
Jag gillar de perfekt packade matkassarna och jag packar gärna min picknickväska eller dylikt enligt samma metod.

lördag, februari 25, 2012

musikchocken.

Vet du känslan av att plötsligt höra en sång i hörlurarna som du inte varit riktigt förberedd på?

Min bror laddade ner mängder av låtar till mig för en del år sedan och än idag kommer det överraskningar när jag lyssnar på den överhängande bra musiken. Vissa låtar har troligen kommit med av en slump eller så har min bror medvetet tagit med de låtarna för att riktigt förstöra musikupplevelsen för mig.

Ja, som nyligen när jag lyssnade på vackra, rofyllda sånger av Anders Widmark och plötsligt kom DENNA:

Man blir genast stel i kroppen men försöker att inte stanna upp och inte höja ögonbrynen synligt utan man fortsätter gå och tittar diskret runt sig för att försäkra sig om att det inte finns någon människa i närheten som skulle kunna höra det man själv hör. Sedan fortsätter man chockad och märkligt förundrad att ändå lyssna på sången eftersom man inte förmår att byta låt.

vårpigmentet.

Till skillnad från de flesta svenskar är jag inte särskilt förtjust i våren. Men det är klart, om man går upp innan befolkningen vaknat en lördagsmorgon, tar med sig te och filt och sitter på en bänk med anteckningsblock i handen och musik i hörlurarna är det okej.
Under vintern har jag letat efter mina egna händer när jag varit ute och gått utan vantar eftersom hudfärgen varit densamma som snön. Men nu går det inte att missta mina händer längre, eller jo, kanske ändå, för deras kritvita färg bländar en! Man blir tvungen att blunda och känna sig fram för att veta var man placerar händerna.

Det är nästan skrattretande vilket dåligt pigment jag har. Men vadå? Jag bor längst upp på jordklotet. Här ska folk tydligen ha samma pigment som isbjörnar, och någongång måste man väl acceptera det.

(Bilden på handen är något redigerad. Om du skulle sett den verkliga färgen hade du stängt ner den här sidan för du hade fått ont i ögonen).

fredag, februari 24, 2012

understämman.

Lyssnar återigen på världens mest meningslösa sång som samtidigt är världens bästa sång eftersom den är busenkel att sjunga stämmor till; Ingen vet var du har köpt din tröja. För mig går det inte att sjunga med i den sången utan att hamna i understämman, och om min lillasyster vore i närheten skulle hon bli tokig på mig eftersom hon stör sig på att jag alltid ska försöka mig på understämmorna.
Vissa sånger går bättre, andra sämre men när det gäller den här sången får jag till stämman varenda gång och det är en härlig känsla. Försök du också. Särskilt om du inte brukar sjunga stämmor i vanliga fall och berätta gärna om du också automatiskt fastnar i någon av stämmorna.

tofsen.

Fick till en fin rufsfläta för ett tag sedan och när jag såg bilden var det något som saknades.
90talstofsen. Den där fluffiga tygbeklädda saken som jag alltid satte upp mitt hår med och som gjorde att man såg ut som ett ointelligent troll när man hade två mönstergalna tofsar på vardera sida av huvudet.

Jag saknar 90talstofsarna litegrann. De var billiga, livade upp håret, och enkla att sy om man så ville. Men om tofssuget blir alltför stort kan jag såklart bara kila över till Östeuropa en sväng, köpa några tofsar på marknaden och känna mig som en i mängden. Det är en bra visshet.

torsdag, februari 23, 2012

prinsessdagen.

En historisk dag som denna borde man joina (töntigt ord men använder det ändå) de prinsessbakselseätande tanterna på ett café någonstans. Jag gillar kungafamiljen och tycker det är bra att åtminstone monarkitraditionen fortfarande finns kvar i det här landet. Ja, nuförtiden verkar väldigt många människor vara emot allt vad tradition heter och jag tycker visserligen också att vissa traditioner bör diskuteras och förnyas men när det gäller kungahuset står jag stenhårt fast i min åsikt. Det är fint med en liten lillprinsessa.

onsdag, februari 22, 2012

medelålderssalongen.

Vid frukosten häromdagen läste jag en artikel om en frisör i tidningen och kom att tänka på frisörsalongen som jag går förbi ibland och som får mig att skaka på huvudet och småle varenda gång. Orsaken är salongens namn: "Kam in". Det är så fruktansvärt dåligt att man inte kan sluta älska det. Inte oväntat är salongens inredning medelåldrig och det är alltid samma kraftiga medelåldriga dam med headset som klipper medelålders människor därinne.

Visst är namnet lite fyndigt men aldrig att en ung person skulle döpa en frisörsalong till det på allvar.

måndag, februari 20, 2012

kalufsen.

Med all respekt för människors olika åsikter och att trender kommer och trender går men jag har fortfarande inte kunnat vänja mig vid att tjejer rakar av sig håret på ett eller annat sätt. Oavsett om det är halvrakat eller helrakat associeras det med cancer och varför vill man frivillligt se ut som att man har cancer!?
Jag försöker gång på gång att se den obefintliga frisyren med konstnärliga ögon men nej, det är alltför svårt. Trenden är ju visserligen bra för de som har cancer och visst är håret är inte allt, men personligen föredar jag min stora kalufs. Särskilt nöjd blir jag när jag vaknar på morgonen och knuten är alldeles perfekt rufsig utan någon som helst ansträngning.

söndag, februari 19, 2012

synterskan.

Med svarta begravningskläder på mig (eftersom resten är i tvätten) försöker jag gå lös på Galenskaparnas "Jag vill ha en synt, farsan, jag vill ha en synt när jag konfirmerar mig". Det svänger!
Eller jag önskar att det gjorde det men konsekvensen av att man inte tränade ordentligt på alla pianoläxor som liten blir väl tydlig.

tacksamheten.

Tänker på en kenyansk vän som bodde med sin fru och sina tre barn i ett lerrum på max 15 kvadrat i en liten by där alla "hus" och vägar var av soltorkad lera. Dörren bestod av ett utslitet lakan och fönstret var ett 30*30 centimeter stort hål i väggen.

Tacksamheten slår över mig igen och vissheten om att man har det så pass bra som man har det gör lite ont. Fast varför ska man egentligen skämmas för att man har det bra? Någonstans måste man kunna njuta av det också.

Jag hoppas att jag aldrig, aldrig ALDRIG någonsin börjar ta saker och ting för givet och jag är glad över att det fortfarande skär till ordentligt i hjärtat när jag häller ut det överblivna vattnet från kastrullen i diskhon och att jag blir lika förvånad varje gång då lampan tänds när jag trycker på lampknappen.

lördag, februari 18, 2012

kamouflage och fynd.

I den nya inredningstidningen finns många intressanta artiklar och idéen om att kamouflera fula saker i inredningen tycker jag är extra genialisk. En ung kvinna har alltså bland annat gjort ett par snygga ljusstakar som även kan användas som godkända hantlar. Hon berättar också om planer på att kamouflera dammsugaren, och mina fantasier börjar då gå lösa. Hur? Bygga in en dammsugare i en hög med inredningstidningar? Tjaa, varför inte?

Måste säga att när jag ser runt i min lägenhet upptäcker jag fynd efter fynd efter fynd och blir lite glad över det. Soffbordet köptes för 200:-, stolen för 50:-, glasurnan för 69:-, mjölkkannan ärvd, mattan ärvd, silverfatet ärvd, tändsticksasken i plåt har jag fått. Inser att det inte är många saker som jag har köpt för fullt pris och det får mig att vilja ut på secondhand- och skräpaffärsjakt igen.

Men först behöver jag sälja en del saker som bara tar plats i förrådet för tillfället och det är inte det lättaste. Önskar att det fanns traditionsenlig lördagsloppis även i den här staden.

fredag, februari 17, 2012

burklock.

Lock är underskattade. Jag har mängder av begagnade plåtburkar och flera av de är tomma. Då brukar jag ställa burkarna upp och ned och låta locken få andra användningsområden. Förutom att de är fina som de är och att de är perfekta som ramar kan de användas till annat trevligt. Varför inte göra en billig häftig lampa av dem, till exempel? Bara fantasin sätter gränser.
Bra fredagsmusik:
Beirut
Camera Obscura
M Ward
She and him

onsdag, februari 15, 2012

vi udda.

Åh, vad jag älskar udda människor! Jag passerade en man som gick och sjöng och pratade glatt med sig själv. Plötsligt sade han med radioröst: "Och nu kommer exempel på några flöjtklassiker!" och sedan försökte han låta som en flöjt. Det var ljuvligt och jag var nära att fortsätta gå bredvid honom och låta som en flöjt jag med.

Alla vi människor är udda på våra egna sätt och en av mina barnteckningar visar min särskilda uddhet.
"Det är natt ute. Stjärnorna lyser och julbollarna är blå".

tisdag, februari 14, 2012

kärlekens dag.

Det är visst alla hjärtans dag idag. Åter ett galet snyggt smycke från lillen.

(Nedersta bilderna visar fram- och baksida på smycket).

måndag, februari 13, 2012

inredningens näste.

Ellos är den bästa hemsidan för prisvärd inredning. Där är utbudet stort, vackert och priset fullt överkomligt. Ellos liksom exempelvis Rusta, Jysk, Haléns, Åhléns, HM home och Clas Ohlsson är bra alternativ till IKEA, vilket många svenskar ofta inte riktigt tänker på.

Jag gjorde dessa två bascollage och tänkte än en gång på att det är förargligt att tycka om inredning och Afrika eftersom de är varandras motsatser. Då säger du att man kan starta en inredningsbutik där pengar går till välgörande ändamål i Afrika. Men ja, nej, det är inte optimalt.

söndag, februari 12, 2012

vykortet.

Vad som står på ett handskrivet vykort eller i ett handskrivet brev har egentligen inte särskilt stor betydelse utan vad som har betydelse är tanken på att personen ifråga har tänkt på en, tagit sig tid att skriva ens adress, klistrat på ett frimärke och lagt det i brevlådan.

Fast självklart hade det varit trevligare om det stod något vackert och intelligent i brevet.

lördag, februari 11, 2012

lördagsgodiset.

Kampanjprisäpplen från Willys doppade i färsk kanel från Marocco är bra godis men en varning bör utfärdas då risken finns att man börjar hosta i dödsångest efter att man råkat få för mycket kanel i halsen.

Många människor tycker nog att sådana här blogginlägg är orsaken till varför man inte ska ha blogg. Det ligger ingen djup substans i inlägget, det är inget vettigt, det är inte något världsrevolutionerande men jag frågar mig: måste allting vara det jämt? Det är väl ändå skönt med blandning och lite balans.

fredag, februari 10, 2012

överraskningsexperter.

Mamma tycker att hon är väldigt rolig när hon lägger ett töntigt gosedjur eller något annat under påslakanet eller i kuddfodralet där man ska sova. Som att man inte ser att det står upp en liten bula?! Ja, NUförtiden ser man det ja men i början hände det ofta när man kom hem sena tonårsnätter att man närmast skrek till eftersom det låg något av främmande material nere vid fötterna eller att man fick nackspärr för att mamma hade lagt en stenhård bok i kuddfodralet.

Det ligger i familjen det här med ovväntade överraskningar på oväntade ställen i ovväntade tider. Jag kan faktiskt nästan utnämna vår familj till att vara expert på just det området.
Förutom bilderna kan även detta styrka mitt utnämnande:

- Min brors fästmö berättade nyligen att min bror hade sänt, via blombud, en vacker blombukett med tillhörande text där han berättade att han hade ordnat flygbiljett till sin fästmö för att hon skulle kunna komma och hälsa på honom (han var för tillfället utomlands).

- När mamma blev kär i sin nuvarande man skrev jag och min syster mannens namn med bläck på allt som fanns i köket. På alla päron, tepåsar, servetter, kakboxar etc. stod det hans namn blandat med mammas namn och en del hjärtan. Mamma fick ju nästan panik eftersom han skulle komma och hälsa på för första gången samma dag eller dagen efter.

Sådana är vi.

dammsuga en fredag.

Att dammsuga med en dammsugare som inte suger suger. Visserligen är min dammsugare snygg, billig (när man köper den begagnad) och lätt att använda men den har det lilla problemet att den inte suger upp skräp och damm.

För att lura ögat lägger jag därför upp detta fredagscollage som döljer dammtussarna och som påminner mig om att lampan vid synten och kuddfodralet längst fram i sängen borde få sig en omgång med färg.

torsdag, februari 09, 2012

prepositionsbönen.

"[...]och så ber jag att du sätter änglar runt huset, över huset, under huset, i huset[...]"
För att försäkra mig om att huset inte skulle börja brinna eller att det inte skulle bli inbrott (vilka var mina värsta farhågor som liten) använde jag tvångsmässigt varenda existerbar preposition när jag bad samma kvällsbön kväll efter kväll.

Det värsta var att bönen blev närmast omänskligt lång i slutändan. Först innefattade bönen enbart huset, sedan lade jag till bilen, varenda familjemedlem, sedan katten, hela gatan, området, landet, världen, mitt rum och efter det min säng. Då avslutades den långa enformiga bönen: "[...] och så ber jag att du sätter änglar runt sängen, över sängen, under sängen och här, bredvid mig i sängen. Tack. Godnatt."

Det började aldrig brinna och det blev aldrig inbrott hemma hos oss iallafall. Om det var av en slump eller inte får man avgöra själv.

onsdag, februari 08, 2012

töntvarelserna.

Åh, vad teletubbies är underbara. Jag har aldrig sett ett helt teletubbieavsnitt men små klipp visar att jag inte kan annat än att älska filurerna. De småskrattar exakt som min lillasyster och deras rumpor är fantastiska. Titta på klippet HÄR. Den gröna till exempel, vid 1.17, är starkt leendeframkallande.

pyjamasbyxan.

Du skulle sett mig häromdagen när jag skulle sätta på mig pyjamasbyxorna. Det gick inget bra om man säger så.

Flanellbyxorna låg ihopslängda på golvet, redo att hoppa i hur lätt som helst. Jag stoppade ner det ena benet i det ena byxbenet tills jag kände golvet med foten. Sedan drog jag upp byxan lite för att problemfritt kunna stoppa i andra benet. Men jag var lite väl snabb, tänkte på något annat och råkade stoppa den andra foten i samma byxben som det första benet. Eftersom pyjamasbyxan är vid märkte jag inte misstaget till en början och drog då upp pyjamasbyxan en bra bit innan jag kände mig urbota dum. Jag drog ner pyjamasbyxan och försökte reda ut misstaget men då när jag drog upp byxan igen stod jag plötsligt med båda benen i det ANDRA byxbenet. Jag försökte igen, fick snurra runt både byxorna och mig själv och hålla på. Det var nog den mest komplicerade pyjamasbyxpåsättningen jag någonsin varit med om.

Förresten, det här med att vända sig om i sängen och pyjamasen/nattlinnet inte hinner med i svängarna är visserligen ett ilandsproblem men ändå ett problem
- eftersom det gör mig tokig!!

tisdag, februari 07, 2012

belöning.

Det lönade sig att reklamera teboxen som jag skrev om den första februari.
Så om texten på asken ändras framöver är det på grund av mig.

måndag, februari 06, 2012

kålpuddingen.

Den utdragna skärbrädan ger en fenomenal extrayta i det lilla köket, vilket märks tydligt när man gör kålpudding för en sisådär 1000 personer. Men när kålen kostar 2:- per kilo får man ju passa på att göra storkok.

Under tiden jag åt de första tuggorna av, den för en gångs skull lyckade, maten sjöng Coldplay i högtalarna: "Those who are dead are not dead. They're just living in my head" och det var mer än passande eftersom kålpudding för evigt kommer kopplas samman med pappa. Kålpudding var nämligen en av pappas favoriter och så också en av mina.

Bortsett från kålpudding är svensk husmanskost inget att skryta över direkt. Palt, surströmming och sylta skäms många av oss för.

söndag, februari 05, 2012

fru Storch på bröllop.

Bröllopet igår var en en succé, särskilt när Johan Glans dök upp på storbildsskärmen och när en av mina före detta gymnasielärare dansade hiphop med luvtröja på sig. Det är sådant som man bara skulle kunna drömma om men som nu faktiskt blev verklighet.

Brudparet var såklart dagens snygga höjdpunkt och jag njöt extra mycket av den svarta dekorationen i festlokalen, vilket troligen berodde på att chansen för att få hjälpa med dekorationen till ett brudpar som vill ha svart som accentfärg igen är oerhört liten.
Vet du vem fru Storch i filmen Sällskapsresan är? Igår kände jag mig som en blandning av henne, hennes man och Stig Helmer, dvs. extremt töntig och malplacerad när det var partydans i slutet av bröllopsfesten. Om man inte vågar tönta sig helt och inte heller vågar dansa seriöst blir det uppenbart en fruktansvärt mesig kombination.

I Afrika skulle jag dock absolut ha kunnat töntdansa hela natten men jag ogillar starkt det här med personlighetsstämplar som man får efter många år i gemenskap med samma människor och som finns kvar oavsett hur lång tid som går och oavsett hur mycket man har förändrats. Därför är jag oerhört tacksam för att jag bytt miljö och stad både en och två gånger.

torsdag, februari 02, 2012

skrivande.

Flera gånger har jag påbörjat skrivandet av en bok men inte blivit nöjd och slängt materialet. Nu försöker jag igen och att bli så pass inne i skrivandet att man inte vill göra något annat måste vara ett gott tecken.

Fortfarande tycker jag det är märkligt att man kan älska att skriva och samtidigt inte vara särskilt förtjust i att läsa. Folk som skriver mycket brukar i regel vara bokomaner och läsare av allt vad litteratur heter, men inte jag. Det är synd eftersom mer litteraturläsning skulle göra oss alla till bättre skribenter.

onsdag, februari 01, 2012

dubbellurad.

Why God?! Why me!?
Ungefär så lät det när jag spänd av förväntan öppnade boxen med tepåsar som jag köpt för att fylla på mitt tomma teförråd. Bland tehyllorna i affären (vilka för mig är godishyllor) lystes plötsligt en box upp med en gloria runt sig och jag läste: "Blandning av olika svarta teer". Vilket fynd! Jag som funderade på att köpa Liptons box med olika tesorter ändrade mig kvickt då denna box var mycket mer prisvärd. Men...
det var ju 100 likadana tepåsar!! Dessutom av en english breakfastte-variant som man inte vill dricka varje dag. Sämst. Eftersom jag köpte en billig tebox passade jag på att premiärköpa viktväktarnas mindre prisvärda godis,
och insåg att ett förstoringsglas hade varit bra att ha.

bloggarkiv.

sök i min blogg.

antal besökare (från och med 01 december 2009).