prepositionsbönen.

"[...]och så ber jag att du sätter änglar runt huset, över huset, under huset, i huset[...]"

För att försäkra mig om att huset inte skulle börja brinna eller att det inte skulle bli inbrott (vilka var mina värsta farhågor som liten) använde jag tvångsmässigt varenda existerbar preposition när jag bad samma kvällsbön kväll efter kväll.

Det värsta var att bönen blev närmast omänskligt lång i slutändan. Först innefattade bönen enbart huset, sedan lade jag till bilen, varenda familjemedlem, sedan katten, hela gatan, området, landet, världen, mitt rum och efter det min säng. Då avslutades den långa enformiga bönen: "[...] och så ber jag att du sätter änglar runt sängen, över sängen, under sängen och här, bredvid mig i sängen. Tack. Godnatt."

Det började aldrig brinna och det blev aldrig inbrott hemma hos oss iallafall. Om det var av en slump eller inte får man avgöra själv.