ovæder minsann.

Några dagar har gått sedan jag sist skrev. Orsaken ær att det var ett førfærligt åskovæder hæromdagen som slog ut internet, kabeltv och annat viktigt i hela centrum. Ja, jag ska sæga er att jag har aldrig hørt maken på ovæder! Det var næstan som i Kenya nær man riktigt kænde blixten slå ner i huset och allt vibrerade.

Nær det skedde nu så var jag hemma hos pappan och barnen och dukade fram kvællsmat. Jag insåg då att jag nog, trots allt, har ærvt en liten "sjukskøterske-ådra" av mamma faktiskt. Før så fort jag ær i nærheten av barnen och något læskigt hænder (vilket har hænt ett antal gånger under tiden jag varit barnvakt hos dem), ær det som om hjærnan kopplar om och jag blir lugn och tænker klart. Tror dock att detta enbart sker då jag ær med barn..

Om jag ska fortsætta prata om væder kan jag tala om att det ær fruuuuktansvært kallt hær just nu. Man riktigt kænner den bitande høstluften. Jag avskyr att frysa. Sækert beror det på att jag ær extremt kallblodig och fryser jæmt. Tror inte min kropp ær riktigt gjord før att bo i skandinavien.

"Nær mænniskor runtomkring Becka ær varma- då fryser Becka.
Nær mænniskor runtomkring Becka ær kalla- då rør sig inte Becka ur flæcken før då ær hon en fastfrusen isbit."

Tror att jag ska sticka till afrika en svæng, som min kompis Maria. Hon ska flytta till Uganda snart. Kan någon førstå hur avundsjuk jag ær eller??