stor trivsel.

När bussen kom till torget på stan ändrades allt. Ut ur bussen klev stela svenskar och in kom livfulla människor från världens många länder.

Plötsligt var jag inte längre i Sverige. Plötsligt kände jag mig hemma. Dagens upplevelse var underbar! På väg till praktikskolan för första gången andades jag ut då jag hörde de främmande språken i bakgrunden och såg bussen bli full av invandrare. De skrattade afrikamammorna som satt på sätena bredvid mig ville jag bara kasta mig om halsen på och säga: "ÅÅÅÅ, jag tycker så mycket om er!!!" Men blyg svensk som man är, så gjorde man tyvärr inte det. Fast det ska det nog bli ändring på.

Praktikskolan visade sig inte ha 80% invandrare, utan 87%. Dvs att nästan 90% av eleverna är ifrån andra länder. Det är inte bara skolan som har mycket nysvenskar, utan området runtomkring är ju därmed också ganska invandrartätt. I kassan på affären, till exempel, satt en mörkhyad afrikan som fångade mitt hjärta. Jag var utomlands! Det var helt fantastiskt!! Var kommer kärleken ifrån?? Hur kan man älska människor så mycket?? Jag förstår inte!!

På vägen hem log jag för mig själv och tänkte: "här, här hör jag hemma. Bland de här människorna vill jag vara".