läsa och skriva.

Barn är söta. Barn fashinerar mig. Jag tror att många människor i min närhet antar att jag ska bli förskollärare och inte "riktig" lärare. Men jag har jobbat med barn i förskoleåldern ett tag och känner att de är allt för små för mig. Jag vill inte bara leka. Jag vill undervisa, på riktigt.

Jag vill hjälpa barn med läs- och skrivutvecklingen. Jag vill vara med när de knäcker läs- och skrivkoden, vilket är något som jag faktiskt redan har fått vara med om! (följande dialog är lite ändrad pga sekretess).

Elev:
"m-o-s. mok?"
Jag:
"Nästan. Försök igen. Mm..ooo..."
Elev:
"mmm-ooo-ssss. Mos?"
Jag:
Ja, precis. Bra! Här då? B...
Elev:
b-iii-lll. Bil. BIL! BIL!!
Fröken!! Ja! Woohoow! Jag ser vad det står! Det står bil! Jag kan läsa! Jag kan läsa nu fröken!"

Ni kan bara ana hur lycklig jag blev. Jag ville nästan hoppa av glädje och när jag skriver detta nu får jag nästan gåshud. Eleven knäckte plötsligt koden och det gjorde eleven framför mina ögon. Detta var ett historiskt ögonblick för mig!

Slutligen. I arbete med barn får man ofta söta kommentarer och frågor. Till exempel:
"Fröken, får man ha inneskor inne?"