Tänk vad människor är fyndiga. Är det något de inte har så uppfinner de det.
Igår när jag stod vid bussen skymtade jag en muslimsk kvinna bredvid mig. Hon stod med ryggen till och pratade för sig själv - trodde jag. "Ännu ett psykfall", var min första tanke. Kvinnan vände sig om och jag försökte se om hon verkligen pratade i telefonen eller inte. Till en början syntes det inte någon telefon men plöstligt kom ett leende på mina läppar. I den tajta slöjan runt kvinnans ansikte hade kvinnan pressat in sin mobil så pass mycket att hon kunde prata och höra utan att behöva hålla i den.
Har man inget headset fixar man sig ett.
fredag, december 04, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bloggarkiv.
-
►
2012
(211)
- ► december 2012 (26)
- ► november 2012 (20)
- ► augusti 2012 (6)
- ► april 2012 (26)
- ► februari 2012 (27)
- ► januari 2012 (27)
-
►
2011
(296)
- ► december 2011 (29)
- ► november 2011 (21)
- ► oktober 2011 (17)
- ► september 2011 (31)
- ► augusti 2011 (37)
- ► april 2011 (30)
- ► februari 2011 (8)
- ► januari 2011 (30)
-
►
2010
(324)
- ► december 2010 (28)
- ► november 2010 (28)
- ► oktober 2010 (32)
- ► september 2010 (37)
- ► augusti 2010 (31)
- ► april 2010 (33)
- ► februari 2010 (17)
- ► januari 2010 (12)
-
▼
2009
(96)
- ▼ december 2009 (14)
- ► november 2009 (10)
- ► oktober 2009 (14)
- ► september 2009 (16)
- ► augusti 2009 (10)
- ► april 2009 (4)
- ► februari 2009 (4)
- ► januari 2009 (4)
-
►
2008
(3)
- ► november 2008 (3)
-
►
2007
(10)
- ► oktober 2007 (1)
- ► september 2007 (1)
- ► augusti 2007 (3)
- ► februari 2007 (1)
- ► januari 2007 (1)
-
►
2006
(20)
- ► december 2006 (1)
- ► oktober 2006 (1)
- ► september 2006 (3)
- ► augusti 2006 (3)
- ► april 2006 (2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar