att mysa.

Varifrån har jag lärt mig tricket att mysa? Myset bara finns där, i mig - på något konstigt sätt. Var hade jag egentligen varit, utan förmågan att kunna mysa? Det är ju det som gör att jag orkar ta ett steg till, och ett till och ett till..
I myset samlar jag krafter för att gå vidare.

"Höjden av mys är att gosa upp sig bland kuddarna i sängen, hålla en stor kopp med te i handen och avnjuta detta tillsammans med en liten lyxig chokladbit samtidigt som vacker pianomusik ljuder från högtalarna och stearinljusen är tända över hela rummet."

-Becka

capillow.

Äntligen får jag se uppfinningen i verkligheten! Såsom han, min före detta korridorskompis, fillurade hela förra året. Nu finns hans uppfinning; Capillow i produktion.

Titta vad modig han var, då han ställde upp på SVT:s uppfinnarprogram Draknästet: http://capillow.com/press.html

Vill du köpa ett exemplar av capillow så hör av dig. :)

speciella lärare.

Det finns en lärare på universitetet som är lite speciell. Min åsikt är att alla människor är lite speciella, så därför har jag inga större problem med denne lärare. Men, säregna egenskaper, ja, det har denna lärare definitivt.

Det roliga är att jag verkar vara lika säregen jag isåfall- för jag är ju den enda som skrattar tillsammans med läraren på dennes lektioner! Haha. Egentligen tror jag att de andra i klassen också vill skratta men att de har satt på sig en inte-tycka-om-läraren-mask.

Jag tycker iallafall att denne lärare är skön på många sätt och vis. Min humor. Att bara vara en i mängden är tråkigt och ointetsägande. Fler människor borde framvisa sig själva precis som plantan (som jag vaktade åt min korridorskompis förra året (se bild)), på något märkligt sätt gjorde.. Jag undrar vad man själv kommer att ha för egenheter som blivande lärare. Detta påminner mig om några av mina tidigare lärares egenheter:

- Dra upp höger axel till örat för att sedan släppa ner den och dra upp vänster axel istället för att sedan släppa den. Låta axlarna vara normala en liten stund för att sedan göra samma procedur igen.
- Niga och dra ner tröjan för att poängtera något.
- Säga "helt enkelt" efter varje räknat mattetal på tavlan.
- Använda alltför fina ord såsom "åskådarformering" eller "ni kan nu lämna lokalen och ansluta er till uppgifterna".
- Ge bättre betyg på elevernas uppgifter då Modo vunnit i jämförelse med de gånger då Modo förlorat.
- Prata om sina kossor för att sedan ge eleverna ännu ett grupparbete för att därefter fortsätta sitta vid katedern och prata om sina kossor.

Ja, alla är vi lite speciella. Men är inte det charmigt?

kläder=inredning.

Visst är det häftigt att genom att bara studera en människas yttre, kunna få fram så mycket intressant?

Att se på en människas kläder, till exempel, kan säga så mycket om personens inredningsstil. Jag vet inte hur många gånger jag har gissat rätt på en viss persons inredningssmak genom att se på hans/henner kläder, smink och liknande. Jag vet även flera kompisar som varit hemma hos mig för första gången och sagt: "Åå, jag trodde faktiskt att du hade ungefär den här inredningsstilen".

När jag tänker efter så klär jag mig på ett sätt som påminner om min inredningsstil. Dessutom lever jag på ett sätt som utspeglar min inredningssmak. Väldigt intressant faktiskt.

Så, för den som inte känner mig men har sett mig/min blogg, kan säkert räkna ut hur jag har det hemma.
Tänk på det nästa gång du tittar på människor.

stor trivsel.

När bussen kom till torget på stan ändrades allt. Ut ur bussen klev stela svenskar och in kom livfulla människor från världens många länder.

Plötsligt var jag inte längre i Sverige. Plötsligt kände jag mig hemma. Dagens upplevelse var underbar! På väg till praktikskolan för första gången andades jag ut då jag hörde de främmande språken i bakgrunden och såg bussen bli full av invandrare. De skrattade afrikamammorna som satt på sätena bredvid mig ville jag bara kasta mig om halsen på och säga: "ÅÅÅÅ, jag tycker så mycket om er!!!" Men blyg svensk som man är, så gjorde man tyvärr inte det. Fast det ska det nog bli ändring på.

Praktikskolan visade sig inte ha 80% invandrare, utan 87%. Dvs att nästan 90% av eleverna är ifrån andra länder. Det är inte bara skolan som har mycket nysvenskar, utan området runtomkring är ju därmed också ganska invandrartätt. I kassan på affären, till exempel, satt en mörkhyad afrikan som fångade mitt hjärta. Jag var utomlands! Det var helt fantastiskt!! Var kommer kärleken ifrån?? Hur kan man älska människor så mycket?? Jag förstår inte!!

På vägen hem log jag för mig själv och tänkte: "här, här hör jag hemma. Bland de här människorna vill jag vara".

becka läser.

Jag har nu börjat läsa en bok som jag fann på en second hand butik i somras: "David Livingstones reseberättelser" (Missionary travels and researches in South Africa). Det är, som jag tidigare sagt, väldigt ovanligt att jag läser en bok frivilligt. Men när det handlar om Afrika så spelar det ingen roll vilken sorts bok det är. Faktabok som skönlitterär bok - jag slukar den så fort jag kan. Kravet är bara att den ska vara verklig; inte påhittad.

I den nuvarande boken gör jag dessutom rosa markeringar i texten för att riktigt följa Livingstoens liv. Han inspirerar mig att göra det som jag så länge tänkt: packa en ryggsäck och ge mig ut till Afrika för att hjälpa villkorslöst.

korridorsprat.

- en helt vanlig kväll i en studentkorridor.
Jag gick ut till köket för att jag blev väldigt sugen på falukorv och makaroner så här på kvällskvisten. I köket träffade jag min enda tjejkompis i korridoren; Sara. Vi började babbla.. och babbla och babbla. Sara drack kaffe och jag åt min mat vid vardagsrumsbordet. En liten stund senare kom en annan korridorskompis, som skulle äta sin försenade middag, och det ledde till att vi TRE babblade och babblade och babblade.

Sara behövde hjälp med att skruva ner en barnsäker (?) lampa i hallen och wips var den nere då vårt tekniske snille i korridoren kom och fixade det på någon sekund. Då passade jag på att visa mitt nya cykellås, vars konstruktion var något för komplicerad för Beckas hjärna, men som tekniksnillen fixade. Ja, förresten, det är han; teknikkillen, och jag som leker "farmor och farfar" här i korridoren. Vi är båda 87:or och resten av gänget är bara barn. Haha. Nejdå, jag känner mig inte vidare gammal precis men det var "farfar" som införde uttrycken så det är väl bara att ta till sig.

Hela babbel-kvällen slutade med att Sara och jag stod babblande i teknikkillens hall och var helt inne i cykellåsets konstruktion då teknikkillen harklade sig och sade två gånger (eftersom vi så inne i samtalet): "Hm. jag tänkte äta mat nu.. Ja, jag tänkte ÄTA MAT NU". Haha. Vi tittade upp och förstod ju att han ville äta lite i fred inne på rummet så vi gick skrattande därifrån och sade strax därpå godnatt till varandra innan vi stängde våra dörrar. Det ni, det var en helt vanlig kväll här i min mysiga korridor.

Slutligen, måste skriva att vi tre babbelkvarnar fann mögel på allas våra dörrkarmar!! Urk.

vilken lördag.

Ojojoj. Idag hjälpte jag en kompis att flytta.. Haha. Det var en upplevelse.

1. Först stressade vi extremt fort igenom IKEA - något som visade sig vara helt i onödan.
2. Sedan var det ett töntigt fel med blinkerslysena på hyrsläpet.
3. Efter det råkade nycklarna till den nya lägenheten, låsas in i själva lägenheten! - Mindre bra. (Notera: detta är andra gången på två dagar som jag varit med om nyckelproblem..)
4. Sedan fungerade inte uttagsautomaten så min kompis fick springa runt för att slutligen låna pengar av själva securitas-mannen som skulle ha 500:- för att låsa upp dörren.
Plus många andra småhändelser som jag inte skriver om nu.

Hela flytten slutades med att några andra personer, som också hade hjälpt till med flytten, erbjöd mig en cykel! Alltså! En cykel! som jag får låna så länge jag behöver! Jag fick den smord, justerad, tejpad etc. En student kan inte bli mer tacksam. Visst, det är inte år 2009s nyaste modell precis (förstås av det tidigare nämnda ordet tejpad) men det är en cykel!! och den rullar ännu bättre än den förra! Jag var nära att knäböja mig inför familjen som "gav" mig cykeln.

Slutligen, efter att ha cyklat igenom hela staden fylld av glädjerus, kom jag hem och bakade en äppelkaka. Den skar jag i sju bitar och delade sedan ut till korridorskompisarna (varav en bit till mig själv). Jag har därmed gjort det ÅTERIGEN!; bakat och delat ut - helt utan anledning. Idag fick jag kommentaren: "Asså, du. Du är bara så.. varför gör du sånt här?! Man känner ju att det verkligen kommer från hjärtat". En sådan kommentar värmer MITT hjärta.

Idag fick plugget läggas åt sidan och istället gav jag lite omtanke till andra. Wow vad fantastiskt det är!

tappat nyckeln!

Som rubriken säger har alltså någon råkat ut för något som man verkligen inte vill råka ut för; nämligen att tappa sin hemnyckel. Som tur är är det inte JAG som har råkat ut för det denna gång, utan min nya korridorskompis Sara. Stackarn. Hon stod nästan halvt gråtande utanför korridoren när jag kom hem från biblioteket ikväll. "Vad har hänt?" frågade jag. Jag fick förklaringen att nyckeln måste ha ramlat ur väskan när hon cyklade hem från stan och att hon nu varken kom in i korridoren eller till sitt rum.

Jag hade ju min nyckel iallafall så vi kom in i själva korridoren, men för den sakens skull kom ju inte Sara in i sitt RUM. Jag kom på att jag hade numret till Trygghetsjouren inprogrammerat i telefonen - vilket var räddningen för Sara. Stackars vännen, hon hade väl redan börjat tänka i katastrofbanor (som att hon skulle fått sova utomhus eller i köket eller någon annanstans inatt).

Det tog en stund innan securitas-mannen dök upp. Under väntetiden bjöd jag in Sara på kvällsmat i mitt stearin-ljus-tända rum. Det var riktigt mys. Jag fick lära känna henne lite bättre och hon slapp tänka på nyckelns frånvaro. Tänk vad man blir glad av att hjälpa någon!! Helt otroligt.

inspirerad.

"Tematisk undervisning". Det är namnet på den bok som jag har läst idag. Den bestod av 240 sidor text och känns bra att kunna lägga den på hyllan. Visserligen är det en bok som då inte kommer att ligga på hyllan och bli dammig. Jag tror att boken kommer bli väl använd under min lärarkarriär.

Äntligen börjar kurslitteraturen, seminarierna och föreläsningarna likna sådant som verkligen är "lärare" för mig. Det första året innehöll bara bas-kunskaper men nu märker man att "nu börjar det. Nu kommer de bra böckerna. Nu kommer det som man har längtat efter". Kommer att tänka tillbaka på de lektioner som jag höll i Kenya i klass fyra och fem (bild). Vad bra att jag gjorde det egentligen! Minns hur jag och Elin satt och förberedde våra (engelska) lektioner på kvällarna och hur upprymd jag var då jag höll i mina första riktiga lärarböcker och stod framför klassen och skrev med krita på den svarta tavlan för första gången, på riktigt.

Tänk att första gången blev i Afrika. Vem hade trott det?Vi får väl hoppas att sista gången blir där också.

Jag är bara sååå inspirerad att göra egna lektioner, att testa, pröva, förändra nu. Ju mer jag läser, desto mer vill jag bli lärare.

ljud-sladden.

Efter dagens seminarium gick jag förbi den lilla dator-butiken på campus och köpte en efterlängtad sladd. Jag vet inte namnet på den men den gör att jag kan höra datorns musik i stereons högtalare. Hehe. Ja, jag vet att jag är lite efter men äntligen kommer jag iallafall att få lite ljud på grejerna! Att se mysfilm på datorn kommer att vara en helt annan upplevelse nu.

Men nu ska jag inte se film. Här ska boken Mellan raderna av Britta Stensson läsas. Det är en mycket mycket intressant (och snygg) bok angående läsundervisning i skolan. Jag som aldrig har varit någon "god läsare" och som har sett mig som själv som dum i huvudet för att jag aldrig har tyckt om att läsa, kan nu börja skylla på mina före detta lärare istället för på mig själv.. ;) Nejdå, inte riktigt. Bara nästan. Bra bok!

min teckning.

Denna teckning har jag funnit bland mina privata gömmor. Det är en av mina många afrikabilder som jag målade någongång i förskoleåldern:Det är intressant att studera bilden. Älskar till exempel elefanten. Den har de sötaste öronen jag någonsin har skådat! Haha. Att någon dessutom håller elefanten i koppel är ju så klockrent. Frågan är bara vem det är som håller elefanten i styr. Ska det föreställa mig eller är det helt enkelt en afrikansk tjej?

Jag lägger även märke till att bakgrunden är brun; den är inte grön som på mina "sverigebilder", vilket är extra intressant. Palmen är jag ganska imponerad över och stråhusen liksom "hörn-solen" återkommer i nästan alla mina afrikateckningar.

farligt?

Jag har nu ansökt om praktikplats till hösten. Som förstahandsval har jag valt den skola som INGEN väljer frivilligt. Det är 80% invandrarbarn på skolan och den ligger i stadens ökända gangster-område.

Men vadå? Jag vill ju gärna arbeta med invandrarbarn i framtiden och jag känner att det ger mig mer att vara på en sådan skola än att vara på en sedvanlig svensk högklassig skola. Sedan skrämmer inte själva stadsdelen mig i övrigt, efter att jag har varit i Kenya. Man hör om knivhot och skottlossningar där lite nu och då men, ja. Jag vill ju leva i den vardag som folket där lever varje dag. Jag vill bort ifrån den läskigt trygga vardagen!

Det blir som att åka utomlands fastän man bara tar bussen till andra sidan stan (billigt alternativ för studenter). "Utomlands" under två månader och två veckor på ett ställe där många olika kulturer är samlade.. Kan det bli bättre?! Dessutom fick jag nyss reda på att mammas väninna arbetar som skolsköterska på samma skola. Trevligt.

Minns när jag var vikarie på olika dagis för något år sedan. Då trivdes jag allra bäst på det dagis där nästan alla barn hade invandrarbakgrund. Att dessutom få höra tuffaste killens: "Du. Du är så mysig!" och sedan få en kram av honom betydde allt.

Det kan nog bli en tuff höst men samtidigt tror jag att den kan bli väldigt bra och inte minst; spännande.

te-time.

Idag har jag pluggat en hel del på universitetet med en av mina klasskompisar. Väl hemma har jag tagit det lugnt och bland annat druckit te och ätit skorpor på den fina födelsedagspresenten jag fick av storebror och flickvän för ett tag sedan. Appropå storebror och flickvän.. De bor ju utomlands nuförtiden. Undrar hur de har det. Jag måste nog skicka ett mejl eller något när jag tänker efter.Om du vill ha samma stämning som jag har just nu: Sätt på högtalarna och lyssna på de sånger som jag har laddat upp här bredvid. Gör iordning lite te och gosa dig upp framför datorn. Upptäck bloggvärlden. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig genom att läsa andra människors bloggar.

Snart ska jag iväg till mina kompisar och se på film i höstmörkret. Det blir en skön avkopplad fredagskväll, vilket är välbehövligt.

korridorstart.

Jag är tillbaka i skolan och det känns bra. Det irriterar mig bara att viss litteratur är svår att hitta. EN bok på 30-40 elever.. Det är väl inräknat kaos då?

Korridorköket här är vidrigt för tillfället. Kan inte öppna skåpsdörrarna där soporna är för då flyger det ut en svärm med bananflugor. Och jag tänker då INTE göra rent efter de som bidragit till dessa sopberg. En kille i korridoren blev lite ledsen då jag sade att jag inte vill ta hand om kökskassan i år. Jag sade att jag inte vill vara en mamma och att någon annan också får ta ansvar. Får se hur det blir då. Hoppas, hoppas, hoppas de gör något innan Becka får ett, ej så vanligt, raseriutbrott.

Nu har jag styrkan att låta det vara äckligt ett tag och vänta på att någon annan ser det äckliga och gör något. Till dess undviker jag att laga avanserad mat i alla bakterier som flurerar i köket.

Det har för övrigt anlänt tre nya människor i korridoren. De verkar trevliga och det är ju positivt.

kära boklåda.

Lådan från Bokus, full med kurslitteratur, är nyöppnad och ur lådan stiger en luft av läslust. Tänka sig va. Becka som verkligen aldrig har gått igenom en bokmal-period i sitt liv verkar få den nu under universitetstiden. Det passar ju bra. Jag vill sluka alla böcker som har med undervisning, läsning och skrivning att göra.

Några böcker som luktar extra gott bland de färskingarna är: Svenska som andraspråk, Den mångkulturella skolan och Hur barn lär sig läsa och skriva.

beskydd?

Vilken dag alltså. När jag kom hem till min studentlya igår upptäckte jag att cykeln blivit stulen och att jag fått räkningar som skulle ha skickats till min tillfälliga utlandsadress men som inte hade gjort det (och obetalda räkningar är ju inte särskilt bra..). Räkningarna har jag fixat nu. Men ingen cykel i syne än så länge.

willys-äventyret
När jag anlände igår hann jag bara slänga in mitt bagage i rummet och sedan ta bussen för att äta mat hos Vigga och hennes farmor. Tanken var att jag skulle träffat Vigga en liten stund bara; välkomna henne till staden. Haha. Om ni bara visste hur dagen slutade! Det är en låång historia. Vigga har ju aldrig storhandlat på studentvis förut.. Så med sju överfulla willyskassar på en cykel varav en kasse i famnen blev vigga och jag tvingade att ta oss genom hela staden runt tio på kvällen. Det var ett äventyr. Det tog en timme att gå ungefär och vi var övertrötta båda två. Deusstom var ju kassarna tunga. Människor log åt oss. Tänk er själva två blonda tjejer med sju överfulla påsar från Willys mitt i natten..

Hursomhelst. När vi kommit fram till Vigga insåg vi att det inte gick fler bussar hem till mig. Jag fick alltså ta en nattlig promenad tillbaka hem igen (denna gång med två willys-kassar). Läste i tidningen nu på morgonen att två män blivit rånade precis där jag gått, bara minutrarna innan jag gick där. Det sjuka är att jag kände det på mig när jag gick där och bara visste; "Här är det nog lite farligt. Det sitter säkert rånare där i gränden, just där på skolgården." Jag gick då över på andra sidan trottoaren för att känna mig lite säkrare.

Och japp. Idag står det exakt i tidningen att:"Gänget, som alltså bestod av fem eller sex ynglingar i 14-15-årsåldern satt på skolgården. När männen gick förbi reste sig gänget och följde efter dem."

äkta becka.

"Nu är Becka i sitt esse", sa mamma och hämtade kameran då jag satt på golvet med målarfärg och hade gått lös på mammas möbler och prylar idag. Fast detta var nog mamma beredd på. Ja, att jag skulle komma hem till henne och ändra "lite smått" här och var i inredningen. Det är det mest avkopplande jag kan göra. Älskar ju sådant och tack & lov tycker mamma det är helt okej att jag kommer och myser till det lite extra i hennes lya. Förutom att jag har fått göra det jag älskar här; nämligen fika och inreda i mängder, så har jag och mamma också varit ute en vindstilla sommarkväll med picknickkorg och suttit uppe på ett högt berg. Även det är ju mig i ett nötskal. Summa summarum: jag har en skön semester.

semester - text.

Jag är alltså tillbaka i Sverige nu.

I den kungliga huvudstaden mötte mamma och storebror mig när jag kom från Norge i förrgår. Vi skaffade tunnelbanekort och åkte runt hit och dit, fram och tillbaka - med storebror som guide såklart. Hans lägenhet på 21a våningen var underbar. Tur att man inte har höjdskräck för utsikten var ju fantastisk.

Mamma och jag sov över en natt hos min storebror. Ja, vi sov särskilt gott efter att ha skrattat på oss åt Ice Age 2. Sid är ju bara bäst!

Igår fortsatte jag och mamma vidare, med tåget, upp mot norrare trakter och nu har jag varit i mammas stad i en dag och en natt. Käre tid vad vi har hunnit med mycket redan. Varit på antikrundan, fikat i mammas kyrka, träffat afrikaner, gått in i massor second hand-affärer etc.

orgelbecka
Appropå second hand affärer så har jag fyndat en hel del och blivit förälskad i grejer som jag irriterande nog inte har kunnat köpa. T ex den vackra lilla orgeln som jag lagt upp en bild på. Den tog mitt hjärta. Ååå, vad jag måste köpa en orgel! Blir jag lärare en dag så lovar jag att jag ska ha en orgel i klasssrummet och spela samt sjunga "din klara sol går åter upp" i början av varje dag, med eleverna stående vid sina bänkar.

ryggsäckbecka
Becka älskar stora luffar-ryggsäckar.. Känslan av äventyr och spänning får man på köpet. Att titta på bilden då jag går med väskorna på perrongen, gör att jag vill ut och resa NU. Jag vill skaffa en större ryggsäck, lägga i det allra nödvändigaste och åka ut till afrika. Upptäcka och lära känna afrikas kulturer, folkslag och stammar. Bara få vara där! Bara lämna allt som finns i det trygga sverige. Åka ut till krigsområden. Kanske starta skolor, hjälpa.. ja.. hjälpa helt villkorslöst! Å vad det lockar mig.

mot sverige.

Nu ska jag æta lite frukost och sedan får jag skjuts in till flygplatsen. Om några timmar ær jag alltså i Sverige før att ha lite semester innan skolan børjar.

Først hælsa på storebror och sedan hælsa på mamma. Det ni. Men ingen Kajsa-katt dock. :( Hon har varit i katthimlen ett par dagar nu. Sexton år blev den lilla minipantern. Hon fick vara med om mycket hon. Men men, sånt ær livet. Katter dør visst också.

ovæder minsann.

Några dagar har gått sedan jag sist skrev. Orsaken ær att det var ett førfærligt åskovæder hæromdagen som slog ut internet, kabeltv och annat viktigt i hela centrum. Ja, jag ska sæga er att jag har aldrig hørt maken på ovæder! Det var næstan som i Kenya nær man riktigt kænde blixten slå ner i huset och allt vibrerade.

Nær det skedde nu så var jag hemma hos pappan och barnen och dukade fram kvællsmat. Jag insåg då att jag nog, trots allt, har ærvt en liten "sjukskøterske-ådra" av mamma faktiskt. Før så fort jag ær i nærheten av barnen och något læskigt hænder (vilket har hænt ett antal gånger under tiden jag varit barnvakt hos dem), ær det som om hjærnan kopplar om och jag blir lugn och tænker klart. Tror dock att detta enbart sker då jag ær med barn..

Om jag ska fortsætta prata om væder kan jag tala om att det ær fruuuuktansvært kallt hær just nu. Man riktigt kænner den bitande høstluften. Jag avskyr att frysa. Sækert beror det på att jag ær extremt kallblodig och fryser jæmt. Tror inte min kropp ær riktigt gjord før att bo i skandinavien.

"Nær mænniskor runtomkring Becka ær varma- då fryser Becka.
Nær mænniskor runtomkring Becka ær kalla- då rør sig inte Becka ur flæcken før då ær hon en fastfrusen isbit."

Tror att jag ska sticka till afrika en svæng, som min kompis Maria. Hon ska flytta till Uganda snart. Kan någon førstå hur avundsjuk jag ær eller??

sommarkvæll.

Med en kusin i bikini, en faster med sommarklænning och en fasters-pojkvæn med shorts, tillsammans ståendes på olika sidor av bilen med diverse rengøringstrasor/svampar i fjællens solsken.. det ær en syn man inte kommer glømma i førsta taget.

Detta skedde ikvæll, en riktig sommarkvæll någonstans i Norge.

tappar byxorna.

"Du har blitt så tynn Rebecka! Hær, spis spis spis." Så har det låtit sedan den dagen jag kom hit. Jag? Blivit smalare? Neeej. Jag har næstan blivit arg på de som sagt det før jag vet vad jag har ætit detta år och hur lite jag har motionerat.. Det kan bara inte stæmma att jag gått ner i vikt.

Men nu børjar jag bli irriterad på att jag næstan tappar byxorna på jobbet. Jag undrar varfør jag inte tog med mig bælte. Ett sådant tecken måste kanske øvertyga mig om att det, som flera av norskarna sæger, nog stæmmer ændå.

(Dock har jag varit så fruktansvært chokladsugen och førætit mig på hemmalagad risgrynsgrøt den senaste tiden att byxorna nog kommer passa igen innan jag kommer hem till Sverige).

post-uppdrag.

Jag fick reda på att hela gænget hærifrån fjællen, som nu ær på semester i Sverige, har tillrættalagt sig på en camping i MIN stad. Typiskt att jag glømde skicka med min hemnyckel før då kunde de ha checkat min post. (Postinkastet ær troligen øverfullt vid det hær laget och jag kommer hem først om två-tre veckor).

Jag skickade ett sms till norskarna ændå och skrev att om de någon dag inte skulle ha något att gøra så fanns det ett frivilligt uppdrag, næmligen; "Få tag i Beckas post-uppdraget". Jag skrev hur de skulle gå tillvæga før att førsøka komma åt posten fastæn de inte har min nyckel.

Fick sms tillbaka dær de skrev att de gærna ville førsøka få tag i posten. Vi får se. Om en vecka kommer de hem, med eller utan Becka-posten.

Måste slutligen næmna att sms:et från norskarna avslutades med "Inatt og noen netter blir vi 11 i vognen. Gøy." Elva stycken i en husvagn! Åtta barn och tre vuxna. Ja, denna semester glømmer nog inte norskarna i førsta taget.

Hm, det glømmer nog inte de øvriga besøkarna på campingen heller..

fasters dag.

Idag fyller faster 44 år. Det blir lite svorsk tårta under dagen misstænker jag. Det passar bra eftersom jag har ledigt idag - något som kom likt en positiv øverraskning igår. Sov tolv timmar inatt.

Faster, minstingen i pappas syskonskara, blir 44. Jag minns ju nær pappa (som var ældst i syskonskaran) fyllde 40. Nær jag tænker efter ær det ju øver 15 år sedan. Det ær vældigt vad tiden flyger førbi.

musik igen.

Har lyckats få musik på bloggen igen. Vissa tycker musik ær størande på en blogg men jag tycker att det ger liv och personlighet till bloggen. Detta ær orsakerna till varfør jag valt de sånger som finns på musiklistan just nu (listan ændras ofta):

Jambo (jambo bwana) - en enkel och skøn sång på swahili som nog de flesta turister i Kenya har lært sig genom att vara bland lokalbefolkningen eller att ha lyssnat på den kenyanska radion. Ælskar att sjunga med i de olika stæmmorna.

Edelweiss - en sång från den mysiga musikalen Sound of music som har skapat irritation mellan mig och lillasyster. Båda har vi envist velat sjunga Liesels stæmma.. Hehe. Något att skratta åt nu ett antal år senare.

Not nice - en sång av min nya favoritartist Chris Garneau.

Only hope - hm, sången ær bara fin på något sætt. Dessutom har jag førsøkt finna fram ackorden på pianot till den en tid.

Vill påminna om att jag har en mobilblogg också dær jag lægger upp færska bilder från vardagen. Hær ær lænken till den.

att betyda något.

Har nu fått schemat før augusti och efter jobbet den 16e augusti har jag två veckors semester innan skolan børjar. Under den lediga tiden ska jag førsøka hinna hælsa på både mamma, storebrøder och lillasyster.

En av tjejerna (i familjen som jag jobbat hos) sade så många fina ord till mig før något kvæll sedan nær vi hjælptes åt att hænga upp tvætt i tvættstugan. "Jeg kommer til å savne deg da vi kjører til Sverige og ikke du blir med. Du er sån avslappnad og det er så skønt. Jeg blir også avslappnad da. Det finnes så mange mennsker som bare snakker hele hele tida men du ær bare lugn og det er veldig godt. Sen er jeg veldig glad fordi du er ryddig. Jeg tror aldri huset våres har vært så ryddig som nær du er hær og det betyr mye for meg".

Åh, tænk att man kan betyda något før någon. Den tjejen alltså. Hon ær før go. Jag sade till henne att jag tror att ordning och reda samt vackra ting ær viktigt. Det ær något som jag vill føra øver till mænniskor runt omkring mig. Ær vardagen i øvrigt vældig stressad och rørig kan några tænda ljus och en ren diskbænk betyda mycket. Det ger harmoni.

Jag sitter hær och tænker på min favoritinredningsbutik i Ørebro. Drømmer mig bort in i inredningens værld.

extra.

Idag hade jag egentligen en ledig dag men hoppade in extra før en tjej som inte kunde. Så nu blir det extra pengar på kontot om ett tag. Det blir gott. Tænker på reklamen før Lotto nær han lilla Jokern kommer och hæller golfbollar i mængder framfør damen som precis ska klubba ivæg sin lilla boll: "Extra. Hær får du massor extra". Det ær så det ær.

Det ær en vældans massor jobb før mig men det går bra. Att jobba "fem dagar och sedan ha ledig helg" ær det inte på tal om. Det ær ingen av arbetskamraterna som arbetar så heller, något som jag tycker ær lite konstigt. Men det beror nog på att arbetsmængden kan variera mycket eftersom antalet gæster ær ovisst från dag till dag.

Turen till Trondheim gick fort. Hann inte ens fika men hann æta en snabbis på Mc Donalds i allafall. Fikade nær jag kom tillbaka igen. Så ni vet.

uppdatering.

Igår hittade jag två ouppætna pizzor på två olika hotellrum. Hur kan mænniskor læmna kvar sådant? Det finns mænniskor som svælter på jorden, och så ligger det svindyra norska pizzor på de lyxiga rummen som någon tydligen inte "orkade æta upp". Både jag och de andra "stuepikerna" (stæderskorna?) blev irriterade øver detta.

På tisdag har jag min førsta lediga dag efter två veckors dagligt intensivt arbetande. Funderar på att åka till Trondheim en liten tur då. Får se. Får se.

Inatt sov jag hemma hos pappan och barnen. Tjejerna, pappan och jag spelade ett fruktansvært roligt spel fram till klockan ett på natten. Ett spel som man tydligen ska spela om man vill få ovænner. Haha. Kan ett spel få mig att bli irriterad och væcka upp en tævlingsinstinkt i mig så ær det ett vældigt bra spel. Tunnan, hette spelet. Så enkelt, så kul. Sedan fick jag sova i pojkarnas sæng. Mys.

små ting.

Ska upp vid 05.45 imorgon igen. Suck. Måste snart sova.

Nu har jag arbetat sju av tretton dagar i stræck på hotellet. Børjar bli lite slitsamt men inte alltfør farligt æn så længe. Fick min løn idag och det var ju verkligen på tiden. Køpte mig dærfør en Stratos på Kiwi (en sån pøsig chokladkaka på mataffæren Kiwi) efter att ha hjælpt barnen och pappan med deras nya hus. Jag ælskar att få cykla hem till familjen efter jobbet och bara hjælpa dem så mycket jag kan. Det bæsta ær att jag nu får hjælpa till att sætta in saker i skåpen vilket ær något som jag ælskar øver allt annat; att få gøra fint utan att ha krav på mig. Bara få gøra små saker som kanske inte mærks på en gång men som ændå betyder mycket.

Køket ær næstan færdigt nu. Jag har væl en eller två lådor kvar och de ska jag packa upp imorgon. Pappan kom på idag att det var ju jag som packade upp køket också førra gången de flyttade. Ja, det ær konstigt hur allt kan bli som det blir. Men den hær familjen, alltså, de finns i mitt hjærta. Jag vill inte dærifrån på kvællen før jag vill bara fortsætta hjælpa. Inte før att få pengar i gengæld, inte før att få uppmuntran. Bara før att få vara dær och gøra vardagen lite lættare før DEM.

elva timmar.

Jag har blåsor under føtterna. Ryggen ær anstrængd. Benen førsøker slappna av.

Kære tid ja. Idag har jag jobbat elva timmar. Efter tre dagar med upplærning på hotellet (jag gick med en handledare) var jag idag før førsta gången alldeles sjælv. Ganska fort mærkte jag att det tar ganska mycket længre tid nær man bara ær en æn nær man ær två eller tre.. Det ledde till att jag fick stressa med dammsugaren genom hela matsalen. Nær jag hade kommit till halva matsalen så lade dammsugaren av. Då tænkte jag: "Varfør!? Varfør jaaaag?! Varfør ska det alltid hænda något?!" Så jag fick bokstavligen springa till hissen, ner till kællaren, hæmta en annan dammsugare och dærefter køra i racerfart i resten av matsalen. Ni kan ju tænka er vad som hænde.. Nær klockan var 12.05 var jag genomsvettig. "Nu, nu kan jag ta rast. Men, vænta, var ær alla gæster? Varfør ær det ingen hær nu nær det ska vara lunch?" Nehepp. Jag hade tydligen missuppfattat schemat. Lunchen var senare på dagen.

I min rast dær, efter matsalsstressen, så fick jag meddelande om att hotellet var fullbokat och att de inte hade tillræckligt med "stuepiker" (de som bæddar sængar och stædar på sovrummen). De undrade om jag ville hoppa in, och fastæn jag hade massor kvar på mitt "riktiga jobb" så fick jag skippa det som jag hade kvar och istællet bædda sængar i rapidfart.

Ska bli gott att sova snart. Imorgon børjar jag 07.00 igen.

morgonuggla.

Vad gør Becka nær hela Sverige har sovmorgon och njuter av sin semester? Jo, Becka jobbar. Jag går upp nær klockan ringer 05.45. Jag cyklar till jobbet 06.45 och børjar arbetspasset klockan 07.00. Det ni. Då sover de flesta av er.

Denna morgon var luften något varmare æn tidigare mornar. Men jag fick ændå stanna på vægen før att værma fingrarna. Tænk er det va. Hær vill man ha vantar och møssa mitt i sommaren! Det ær ju helt otroligt vilket ruggit væder det varit den senaste tiden. Men nu børjar det bli bættre. Det har varit soligt idag och mitt under dammsugningen i hotellets vackra salong blickade jag mot det gigantiska fønstret och dær, ja, dær var fjællen.. De syntes så tydligt idag. De var extra fina på något sætt.

Før øvrigt har jag fått en polsk tjejkompis på jobbet. Hehe. Ja, det ær næstan bara utlænningar som stædar ju. Det leder till att jag får prata engelska återigen och på det sættet får jag också del av ytterligare kulturer vilket ær mycket intressant. Dessutom får jag anvændning av min nerpackade tyska eftersom en stor del av hotellets gæster ær just husbilsresande tyskar.

Nu ska jag nog hjælpa "tante mi" att flyttpacka. Har jag sagt det? Hon ska flytta till værldens mysigaste (och minsta) stælle med værldens bæsta utsikt førsta juli. Uti skogen ska vi bo. Mys.

stæderskan.

Har træffat avdelningschefen på nya jobbet idag. Jepp. Jobb blir det verkligen denna sommar. Ska stæda kl 07-15 i stort sett varje dag. Ledig en dag i veckan ungefær. Men det hade jag ræknat med. Mycket jobb = mycket pengar (och motion).

Jag ser fram emot att stæda, faktiskt. Men det jag inte ser fram emot och det jag inte vet hur jag ska hantera ær norskarnas "luncher". Inga varma rætter hær inte. Ingen en-timmes lunch inte. INGEN MIKRO I PERSONALRUMMET!! Kan du førstå det?? Alltså, det (och att norskarna fortfarande snålar med el och eldar i brasan istællet) ær tecken på att Norge ligger lite efter i utvecklingen. I detta land gæller korta lunchpauser bestående av brødskivor med brunost dagarna i enda. Hur ska jag øverleva??

unnskyld.

Jag har såå mycket att gøra hær borta bland Norges fjælltoppar. Kære hjærtanes ja. Har tagit hand om barnen två dagar nu och imorgon ær det konfirmation till min kusin. Norsk konfirmation. Det ær stort det. Barnen ær underbara. Så många søta citat kan tas ifrån de hela tiden. Detta ær dagens exempel: Jag hade duschat killarna och de hade fått på sig ny pjamas. Jag tænde ljus och gjorde iordning varma mackor samt satte på lugn musik. Pløtsligt sæger minstingen (4 år) "Det ær koselig å ha Rebecka hær".

Barnen sover nu och jag har lite vuxentid før mig sjælv. Allt kænns som vanligt. Kænns inte som om jag har varit borta hærifrån. Jag lagar mat, diskar, leker, håller koll, løser konflikter, pysslar, sæger till, kramar, gosar etc. Men det ær lættare nu æn vad det var før ett år sedan. Det mærks att barnen ær større. Å vad barnen ær fina. Ja, tænk vad alla mænniskor hær ær fina. Man vill ju bara krama på de allihopa.

amélies avsked.

"If you cry - I will cry". Amélie och jag gjorde en väldans god pizza igår kväll. Jag tände ljus och gjorde en fin dukning, satte på Fantomen-på-Operan-skivan och lade ett litet hejdåkort vid Amélies tallrik medan Amélie vaktade pizzan. Amélie började gråta då hon såg kortet. Fast jag tror nog att ljusen och den vackra musiken gjorde det hela litet värre. När vi skulle äta började hon gråta ännu mer och då kom mina ord: "If you cry - I will cry." Men jag kanske hann få fram en eller två tårar innan en annan korridorskompis kom in i köket och frågade någonting om spisen. Puh. Då avbröts gråtceremonin och övergick i ett förfärligt skrattande resten av kvällen.

Ja, nycklarna är nu tillbakabytta och årets minnen är genompratade. Amélie vill vinka av mig vid tåget senare idag. Haha. Det kommer ju bli som i en film..

min sommar.

Idag är dagen här. Dagen då jag ska packa inför sommarens strapatser. Dagen då jag och Amélie ska byta tillbaka våra nycklar. Dagen då jag inte får laga mat i köket eftersom det är inspektion av korridorsstädningen.

Imorgon eftermiddag åker jag hem till mamma för att där fira lillasysters studentexamen på fredagen. Sedan flyttar mamma och lillasyster, samma vecka, till olika städer. Sista natten, alltså dagen innan jag åker till Norge, får jag sova själv i mammas tomma hus. När jag kommer till Norge har min faster flyttat till ett nytt hus och familjen med barnen har flyttat till ett nytt hus. Hur kommer det sig att jag nästan alltid hamnar bland flyttkartonger??

Ikväll ska jag och Amélie ha en myskväll tillsammans. Vi ska äta god mat, prata minnen och som sagt, det mest tragiska, byta tillbaka våra nycklar. Hon har haft min reservnyckel och jag har haft hennes. Det är ett tecken på vänskap det. Jag kommer aldrig glömma Amélie - min korridorskompis från Frankrike.

största chocken.

Kan jag ha fått mitt livs största chock idag? Mycket troligt.

Jag har under tre veckors tid bävat inför att få tillbaka resultatet på senaste tentan. Denna gång har jag verkligen varit säker på att det skulle stå U, som i underkänt, när jag fick tillbaka papprerna. Annars kan man ju ändå ha vissa aningar om att det kanske gick bra ändå, men denna gång visste jag bara att det inte skulle gå vägen. Så, med darrande knän gick jag idag för att hämta min dom. Hade ställt in min hjärna på det värsta. Jag slog upp sista sidan av mina åtta papper och tappade hakan fullständigt. VG. Det stod verkligen VG. Jag var tvungen att titta flera gånger och se om det var rätt tenta, och det var det! Helt sanslöst.

Än har jag inte förstått det. Drömmer jag kanske?? Nyper mig om och om igen men, nej, jag är kvar. Har jag fått ett till VG? Det måste vara någon därovan som tänker på mig, för detta kan inte vara möjligt!

barnepike.

Detta är det finaste som någon någonsin har sagt till mig:

"Du er verdens beste barnepike. Hadde alle som passer barn og jobber med barn på denne jorden vært som deg, så hadde verden bestått av mange flere harmoniske mennesker og verden vært bedre. Det kan kanskje være løsningen på hele verdens problem, ja at man kloner deg i tusentals eksemplar og fordeler på barnehjem rundt om på jorden. Ja det var en intelligent tanke du."

Hehe. Det var pappan i familjen- som jag jobbade hos förra året- som sade detta till mig vid något tillfälle. Jag tycker att det är ett väldigt finurligt och samtidigt väldigt fint citat.

kaffe och svamp.

"Jeg har sinn'sykt mye å gjøre!" Ett norskt citat passar bra idag. Jag har fortfarande många böcker kvar att läsa och jag måste säga det att inspirationen inte är på topp. Becka saknar regnet. Det går bara inte att läsa då det är soligt ute.

Har jag sagt att jag införskaffat mig en kaffegrejsimojs? Har ingen aning om vad en sådan pryl heter men nu kan jag iallafall göra kaffe inne på mitt studentrum, utan kaffebryggare. Lyx. Mamma ska köpa med sig kaffe till det att hon kommer imorgon kväll. För hon ska sova här fredag och lördag natt.

Förresten, första svampen har börjat växa i köket!! I en liten kopp som inte blivit diskad på.. ja, det kan man ju knappt föreställa sig. Jag har varit duktig och inte skrivit lappar på väldigt länge men nu fick jag nog. Jag ställde koppen synligt på en bänk och lade en lapp bredvid: "SE OCH LÄR! Uuurk. Ni måste ju diska människor!!" Dagen efter var åtminstone hälften av diskhögen försvunnen.

Att de inte lär sig att ta ansvar! Några skyller på "Ja, men nu har nog alla så mycket att göra". Men vadå? Att diska, torka, tömma sopor etc är lika viktigt som att borsta tänderna! Man borstar tänderna oavsett hur mycket man har att göra. Hinner de laga mat, så hinner de diska. Jag älskar min korridor och alla människor i den, men köket är minsann studentkorridorernas största prövning. Tur att jag har hyfsat bra tålamod iallafall. Men snart spricker nog Becka och skriker åt dem.

"Vill ni göra Becka arg, så är detta sättet att göra det på", sa jag till en av killarna häromdagen. Sådant här oansvar tål inte Becka. Jag märker själv hur jag vågar ryta till mer och mer. Det är faktiskt en mycket bra träning. Jag kan inte bara vara snäll hela tiden. :)

ny make up.

Jag har fått make up-rådgivning idag. Därav denna själviska bild. Kanske ni kan se någon skillnad fastän det är på långt håll.

Det blev precis som make up-rådgivaren sade: "Dina vänner kommer säkert säga att de kan visst se någon skillnad hos dig men inte kunna sätta fingret på vad. De kanske undrar om det är håret, kläderna eller något annat". Ja, och det första som hände när jag kom hem (efter att ha varit på stan länge med Kristin och Victoria och shoppat kläder) var att Amélie tittade på mig flera gånger och efter ett tag sade hon: "Oooo yeees. You have got that make up-gift today?! Right? Wooow. Your eyes!!"

Jag har fått nopprade ögonbryn och jag kan trolla bort mina påsar under ögonen nu!! Äntligen. Hoppas bara att man kommer ihåg allt som sades. Det var en välbehövlig present iallafall. Tack mamma.

snart mot norge.

Av de trettio böckerna som jag har att läsa till den 28/5 har jag nu läst 15,5 stycken. Det är ganska häftigt. Jag har verkligen läst dem också. En Becka som inte är någon boknörd precis. Nu är hälften av böckerna kvar och eftersom jag har tagit mig igenom så många hittills, då borde jag klara av resten också.

Idag pratade jag med mamman i Norge och nu är det bestämt att jag ska få ta hand om gullungarna några dagar innan jag börjar på mitt riktiga sommarjobb. Det sägs att familjen har nedräkning till det att jag kommer dit. Lite rörd blir man ju. Jag ska hämta de små på dagiset samma dag som jag kommer till Norge och sedan ska jag sova några nätter tillsammans med de i deras nya hus. Det blir spännande. O ja! Jag kommer ju köra runt i den där gigantiska minibussen också! Haha. Om det är någon i byn som inte vet att jag kommit tillbaka kommer han/hon få hjärtattack när de ser att det är jag som kör den igen. Det ser inte klokt ut när jag sitter där. Lovar dig. Haha. Det är en syn att skåda det.

Jag saknar de små liven. Vill pussa och krama på dem. Ni som inte träffat de (de fyra barnen som jag var au pair till förra året) vet inte vad det är att känna sig älskad. Barnen är de goaste på denna jord och att jag fick äran att mysa med de hela förra året, är otroligt.

champinjoner.

Amélie och jag fikade på stan igår - bara för att ta en paus ifrån pluggandet. Sedan åkte vi hem och gjorde en pizza som blev färdig runt 22-tiden. Det var mys. Ett tag var vi så trötta att vi började skratta helt förförligt mycket åt detta (som började med ett litet misstag av mig själv):

jag: Amélie, do you have any champions?
jag igen: O sorry.. no.. haha.. I mean.. eeh.. you know the white muschrooms..
(av någon anledning började jag tyst nynna på sången: "We are the champions my frieeend")
amélie: You mean champinjons?
jag: yes. But.. is that the english word for it?
amélie: I think so. Or maybe it´s french cause we say champinjon in french. You say it in swedish too? And no, I don't have it at home, sorry.
jag: yes, we say it in swedish too. Thank you for giving us that word. =)
(jag fortsatte nynna på sången)
jag igen: You know the song: "We are the champions my friend"?
amélie: Yes I do.
(så fick jag en töntig syn framför mig och sa skrattande:)
jag: Haha. I can imagine a lot of champinjons singing "We are the champinjons my friiiiend".
amelié: hahahaha. Yeah, and I can see their mouths open like this..(hon visade, med armarna, hur munnarna öppnades och stängdes efter varje ord i sången) Hahahaha.

Efter det skrattade jag och Amélie så mycket att vi knappt kunde stå på benen.

Tänk er själva massor champinjoner (människor som är utklädda till det?) som gungar fram och tillbaka på en läktare och sjunger "We are the champinjons my frieeend". Eller ve och fasa. Tänk om de skulle bli levande nästa gång jag ska steka svamp och champinjonerna ställer sig bredvid varandra och sjunger den. "/.../we'll keep on fighting til the eeeend". Jag vet inte om jag kommer kunna äta champinjoner igen.

regn och rusk.

Mer regn åt folket. Finns det någon som älskar regn och ruskväder mer än jag? Tror inte det. Jag var bland de första människorna på stan idag. Ingen ville ju gå ut i detta väder, vilket inte jag hade något emot direkt. Jag var inne en sväng på Make up store och bokade make up-rådgivning (som jag fick i födelsedagspresent). Sedan var jag inne på Panduro några vändor och gottade mig i vackra papper, stämplar och snören. Pyssel-inspirationen förhöjs ju avsevärt då det är ruskväder ute.

Efter det satt jag på ett café, som i vanliga fall är fullproppat med folk men som nu bara bestod av mig, allena, som gäst. Eftersom jag fått ett presentkort på caféet kunde jag fika riktigt ordentligt. Chai latte, kaffe, en smarrig chokladruta och en obligatorisk skönlitterär bok till skolan vid ett fönster med utsikt mot stadens ruskväder. Kan det bli bättre? Finns det något mysigare?? Tror inte det.

Efter fiket kom jag hem och pysslade med lillasysters inbjudningskort hela dagen. Nu är det uppdraget utfört och jag måste plugga igen. Men har kommit på att jag gärna jobbar extra med att fixa folks inbjudnings/tackkort och bröllops/festdukningar. Så om du känner någon som behöver hjälp med sådant så ställer jag gärna upp mot en liten slant.

Solen är på väg tillbaka och molnen spricker upp. Suck. Hur ska det gå att plugga nu?

vackra ting.

Dagens fråga: Hur många studenter har en stor gammal mjölktunna i sitt studentrum?

Svar: EN. Nämligen Becka.

I helgen var min kompis Sara på besök och hon tog med sig en del stora grejer från mammas boende; saker som jag inte har kunnat ta med mig på tåget eller bussen och som mamma inte kan släpa med sig i flytten. Däribland en rostig, sliten, gammal mjölktunna som mormor och morfar haft på sin gård. Mamma var ju på väg att kasta den! Min dyrgrip! Jag var tvungen att snabbt komma till räddning. Därför står den nu här och förgyller mitt studentrum. Ahh. Den är bedårande vacker att titta på.

Dessutom fick kompis Sara (en riktig solstråle) med sig en av mammas slitna vitmålade gamla trästolar som jag nu har som skrivbordsstol. Hittills har jag haft en plastig vit rymdvarelse till rumpstöttare. Visserligen skön men urk så opassande. Nu känns rummet lite mer estetiskt. En passande stol och en vacker mjölktunna. Nu hoppas Becka på att kunna starta universitetets nya delkurs på ett bra sätt.

Vackra ting ger hjärnan ro.

måste testas.

Ta upp högra foten från golvet.
Gör cirkelrörelser med klockan (med foten).
Ta nu din högra hand och rita siffran sex i luften.

Vad händer?
Jo, foten byter riktning!
(Om man nu inte tar det jättesakta förstås och verkligen anstränger sig för att foten ska fortsätta sin cirkel mot höger).
Läskigt.

solhysteri.

Som många närstående redan vet, blir jag ofta irriterad på nordbors tävling om att steka längst i solen och därmed bli brunast. Denna solhysteri förstår jag mig bara inte på. Vi är bleka för att vi är skapade så. Det är ett tecken på att vi kommer från norra delen av jordklotet. Varför skämmas för det? Varför jämföra sig? Låt det vara människa. Du kan gå ut även om du inte har bruna ben! Du är skapad sådan. Visst, det kan kännas fräscht att få lite brun färg och det är väl inte fel, men att ha det som enda strävan (som så många verkar ha) tycker inte jag är rätt.

Den enda orsaken till att också jag ibland kan ses ute på en filt och sola är för att jag ska kunna tåla afrika-solen bättre.

Använd kläder som passar din hudfärg;
gör inte om din hudfärg för att passa dina kläder.

/Beckas råd för dagen

i frankrike.

Jag är hemma från Frankrike igen. Ja, jag har faktiskt varit i Frankrike idag! Den kortaste resan någonsin. En timme, fram och tillbaka, tog det.

Jag har alltså varit i Frankrike. Nja, säkert inte en sådan på en sådan Frankrike-resa som du misstänker. Det som har skett är att Amélies* familj är på besök och idag fick jag den äran att vara gäst vid deras middag. Å, det är så charmigt att sitta där och infinna känslan av att man är i ett annat land för en liten stund. Äta Amélies mammas hemmalagade biffgryta med pasta och speciell fransk ost (Cancoilotte) till, samt inte förstå ett ord av när familjen pratar franska med varandra. Sedan att försöka använda ett eget påhittat teckenspråk eller få tolkning genom Amélie och därigenom diskutera kulturella skillnader är en obeskrivligt underbar upplevelse.

Sådant älskar jag. Det får mig att vilja ut och resa igen. Ja, och nu har jag ju också ett hem i Frankrike dit jag tydligen är varmt varmt, väldigt varmt välkommen. Positivt.

* franska utbytesstudenten i korridoren, min bästaste vän här.

från himlen?

på ett berg.

Ni skulle se mig just nu. Har kravlat mig upp, med hala skor, på ett svenskt berg (dvs kulle) och sitter här helt allena med mina skolböcker, sittunderlag, en filt och varma kläder. Solen lyser och skrivinspirationen är på topp. Nynnar på sången: "Står här uppe på berget, ser alla färger som breder ut sig framför mig". Det är visserligen inte så mycket färger än men man kan ju alltid fantisera. Önskar att jag kunde sitta här hela dagen men det börjar bli kallt nu efter två timmar och jahapp, där gick solen i moln. Ser inte ut som att solen kommer tillbaka idag. Tur att jag var ute i god tid då.

Ps. För intresserade: Mammas hus har blivit sålt!!

svår konversation.

Har precis tagit en liten paus från pluggandet och har läst några av mina äldre blogginlägg. Hittade konversationen som jag hade med äldsta killen, i familjen som jag jobbade hos i Norge, för cirka ett år sedan. Jag har återvänt till konversationen flera gånger och tänkt: "Hur ska man egentligen svara på barns frågor?" Ja, hur ska man svara på detta? Hur skulle jag svarat på bästa sätt egentligen? Den här pojken hade nyligen fyllt fyra år.

pojken: Var är pappan din?
jag: Ee, min pappa är i himlen.
pojken: I himlen? (han tittade upp mot molnen) Hur kom han dit då?
jag: Hm, ja, det var änglar som kom och hämtade honom.
pojken: Men hur kom de upp dit?
jag: Du vet, änglar kan flyga. Så de tog pappa och flög upp dit.
pojken: Var bor han då?
jag: Han bor där uppe i ett stort fint hus.
pojken: Neej, då ramlar det ju ner! Det kan han inte!
jag: Jo, för det är ett flygande hus! (Öö?)
pojken: Neej, det finns inga flygande hus!
jag: Hm. (tänk tänk tänk)
pojken: Men när kommer pappan din tillbaka då?
jag: Han kommer inte tillbaka men han sitter där uppe och ser ner på mig.

borrningsbevis.

En stor borr, två flickor, som uppenbarligen kan göra udda miner på kort, och en uppsatt hylla. Det kallar jag gott samarbete.

Hyllan har inte ramlat ner än och den verkar faktiskt sitta riktigt stabilt. Så att ni vet.

tacksamt resultat.

Resultatet av min lilla korridors-överraskning på alla hjärtans dag fick detta resultat. Den lilla hälsningen är skriven av den omtänksamme 20åriga kurden i korridoren.. Jag som studerar språkutveckling för tillfället tycker denna lilla lapp, som hittades på köksbordet bredvid min lilla överaskning (se förra inlägget), är mycket intressant.

___________________________

Det bör sägas att också denna överraskning blev en succé såsom brownie-överraskningen och morotskake-överraskningen. Tror nog att mina korridorsvänner blir bättre och snällare studenter av att få lite uppmuntringar ibland. Särskilt när fem av de sex är killar och aldrig har bott hemifrån förut. De är nog i behov av lite "mamma-omtanke" ibland. Att de aldrig har bott hemma eller gått lumpen är märkbart.. Det är jag som får uppfostra de en aning ibland. Men jag uppfostrar och tillrättavisar på ett sånt där Becka-vis. Dvs. först en bestämd men samtidigt mild tillsägelse och sen oväntade uppmuntringar. Det är en perfekt blandning har jag kommit fram till.

hjälpa andra länder?

Jag har nu gjort färdigt ännu en hemtenta. I fem dagar har jag suttit. Inte i sträck men nästan. Om en och en halv vecka är det en ny fem dagars-tenta som väntar. Käre tid. Men det är iallafall intressanta saker man läser/skriver om så det är inte särskilt farligt ändå.

Vet du vad jag har tänkt på den senaste tiden? Jo, att det är väldigt märkligt att vi människor föds i ett visst land och ofta har en längtan efter att bo i ett helt annat land. Varför? Är det inte meningen att bo och hjälpa till i det land där man är född? Är det inte där som man ska påverka och göra skillnader? Tänk, där har man ju det viktigaste gratis; kulturen och språket.

Vi som är skapade som blekfisar borde väl ändå inte vara tänkta för att bo i Afrika?? Våran hud tål det ju inte (personlig erfarenhet). Sedan förstår vi inte heller afrikanernas kultur. Visst kan vi försöka förstå men trots det kan vi aldrig bli afrikaner, asiater, sydamerikaner eller något annat folkslag än det vi själva tillhör.

Jag vill till Afrika. Jag vill bo där och lära mig afrikanernas kultur. Men jag är medveten om att jag aldrig kan bli en afrikan även om jag så använder den mörkaste brunkrämen, även om jag hård-permanentar och färgar håret svart. Jag tror absolut att det är viktigt att vi hjälper andra länder men jag tror samtidigt att det finns en fara att då blunda för och glömma bort sitt eget land. Vi är ju trots allt födda här. Borde det inte finnas någon mening med det?

En stor fråga jag ofta ställer mig angående afrikaner är: Varför har de krulligt hår??! Visst är det förståeligt att de har mörkt skinn (skyddar mot solen) men.. krulligt hår? Har du någonsin sett en äkta afrikan med spikrakt långt mjukt fladdrande hår? Nej, håret är grovt och extremt krulligt.

brownie & grammatik.

Har du någonsin ätit en månad gammal brownie? Jag och fransktjejen har precis gjort det och det var inte så farligt. Ganska gott faktiskt. Fast kurdern i korridoren var beredd att ringa efter ambulans. Extremt snäll och omtänksam som han är. :)

Förresten, vi har fått en ny kille i korridoren. Det var därför jag och fransktjejen fick ta oss en titt i kylskåpet och rensa lite idag. URKA. Där låg det svarta, mosade bananer, splashade tomater från förra seklet, lingonsylt och senap vars bäst-för-datum inte bör nämnas med mera. Inte särskilt trevligt.

Jag måste också säga att jag idag putsade mitt fönster för att ta bort den påsprutade låtsassnö som legat där sedan december. Typiskt nog så har det just idag varit en ovanligt lång bilkö ute på stora vägen utanför mitt fönster. Hehe. Hur kul är det att stå där och vifta fram och tillbaka med armen när alla ser på? Man drar ju åt sig uppmärksamhet med sådana rörelser. Det var inte meningen och inte kunde jag dra ner persiennen för då skulle jag inte se smutsen..

Jag hinner inte skriva mycket mer nu för jag måste förbereda inför den kommande tentan. Har köpt färgpennor för att kunna markera de små grammatikdelerna mer tydligt. (Se på bild hur litet och rörigt man skriver. Färgpennor är nästan ett måste).

en liten incident.

Första gången jag vurpade med cykeln skedde idag på väg hem från skolan. Hahaha. Vad fult det måtte ha sett ut. Läs detta.

Precis när man cyklat genom tunneln så kommer man till det jag kallar för "kenyastigen". Det är en liten liten kulle som bara består av lera och ser precis ut som den passage som jag och Elin passerade varje dag när vi var i Kenya. Jag blir alltid så osäker när jag kommer till kullen. Ska jag ta fart för att komma upp eller ska jag stanna cykeln och gå över kullen? Då blir det oftast lite halvfart istället för massor fart eller ingen fart alls. Det är livsfarligt! Igår var jag såå nära att vurpa på den lilla, för tillfället ganska isiga, stigen men klarade mig med nöd och näppe. Dock lärde jag mig inte av mitt misstag och idag så blev jag liggande i leran med cykeln över mig. Haha.

Det var bara att ignorera alla skador (hehe.. lite blåmärken på låret och nästan blod på knät) och fort försöka kravla sig upp och fortsätta. Inte möta någons blick. Haha. Så mamma. Om du undrar varför jag har leriga byxor när jag kommer hem idag så är detta orsaken. (Jag MÅSTE ha byxorna med mig och hinner inte tvätta dem).

glädje i korridoren.

Nu har Becka gjort det IGEN! Det är lika skojigt varje gång.

Att i en korridor med svenska, fattiga studenter helt utan anledning knacka på dörrarna, räcka fram en vacker nygjord morots-kakebit i en vackert vikt servett och säga: "Här. Varsågod. Jag har gjort lite morotskaka. Den är till dig, om du vill ha förstås". Det är underbart. Haha. Minerna! Korridorskompisarnas chockade oförstående ansikten! Det är så fruktansvärt kul och glädjande att se. Vissa av de tror att det är ett skämt och vågar knappt hålla i kakan för de tror att jag lagt något konstigt i den.

I Sverige är man tydligen inte bara snäll sådär rakt upp och ner. Ger någon en kaka så måste det ju innebära att man är tvungen att betala något tillbaka eller att det är ett speciellt tillfälle, t ex en födelsedag. Vem skulle baka en saftig morotskaka och bara dela med sig, en enkel alldeles ospeciell vardag?

Jo, det skulle vara Becka då. :) Förra gången var det lyxiga chokladbrownisar med äkta choklad, glass och riven choklad på toppen som jag delade ut. Jag gör det bara för att jag vill uppmuntra. Inget annat. Men då kompisarna förstår att det faktiskt inte är något skämt tackar de mig som om jag vore påven själv.

upptagen.

Det är fullt upp här nu. Inlämningar hit och inlämningar dit. Imorgon, onsdag, är sista seminariet på den här kursen, Pedagogik A. Ska bli så skönt när denna kurs är över! Jag är trött på alla snurriga, onödvändiga utbildningsfilosofier och grejer. På torsdag och fredag är det hemtenta och sedan är jag friiii! Fram till på måndag. Då börjar min nästa kurs - min andra termin. Häftigt. Alltid kul att börja med något nytt när det gamla känns segt.

Jag blev verkligen glad idag. Fick så bra kritik av min lärare (seminarieledare som det egentligen heter) på mitt sist skrivna paper! Det vill säga det papret jag skrev under jul.. om skrivandets betydelse för lärande och social utveckling. Wee! På varje sida står det "bra, korrekt, klokt, intressant", ja osv. Det var bara några pyttesmå bagatellfel. Kul också när fröken (hehe) visade upp papret i våran lilla grupp: "Titta här. Så här kan man göra och så här och det här är väldigt bra". Lite glad blev jag minsann på insidan då. Men oj vad jag kämpade med det papret. Skönt att jag inte kämpade i onödan. Det blev bra och jag har nytta av det i senare skrivande.

beckaväder!

Åååå så mysigt det är här. Det ser ut som vår ute. Under mina influensadagar i sängen har snön smält undan och nu är det så där "kurrigt" väder ute. Haha. Ja, hur förklarar man det? Kurrigt väder. Alltså, mysväder helt enkelt. Då man sitter inne och kurrar.. som katten. :) Kurr kurr.

Nu ska jag titta på filmen "Goodbye Bafana" som jag fått hyra gratis via internet. Sedan den dagen förra året då jag såg reklam för filmen vid kassorna på köpcentret Rema 1000 i Oppdal så har jag velat se den. Filmen handlar om Sydafrika och apartheidsystemet under 60-80-talet.. Filmen är byggd på en sann historia om den vite fångvaktaren James Gregory vars liv ändrade sig då han fick vakta den berömde Nelson Mandela i 20 år. Jag känner på mig att det är en äkta Becka-film.

Oj. Jooo då. Det var en äkta Becka-film. Å vad bra den var!! Nu har jag en till person att vilja skaka hand med förutom Martin Luther King och Moder Theresa. Nämligen Nelson Mandela. Fantastiskt att det finns människor som utmärker sig framför andra. Och varför? Jo. De tänker inte bara på sig själva.

spännande advent 08.

Hur ska jag kunna förklara denna första advent-söndag?? Haha. Ska försöka åtminstone. Återigen har jag umgåtts med fransktjejen. Jag älskar ju kulturkrockar och personer med samma humor som en själv. Så hon fyller kraven. :) Det började med att vi gick på adventsgudstjänst i en underbart vacker kyrka i stan.. Eller..
Det började egentligen igår kväll, efter att vi bakat en omgång kanelbullar. Runt 23-tiden då vi bara satt och myste i vardagsrummet hördes högljudda slag på entredörren. Vi blev livrädda och hörde strax två manliga röster skrika åt varandra. Vi smög oss till våran korridors entredörr för att tjuvlyssna. "Åå! Its french people!" sa fransktjejen förskräckt. Det visade sig att den ena killen tidigare på kvällen skrivit ett läskigt meddelande på facebook. Ungefär: "Jag ska döda dig. Sakta. Ditt blod ska rinna och du ska bli bränd."Nu var den killen och en annan i bråk och jag och fransktjejen följde läskigheterna ett bra tag. Än vet vi inte hur det gick till slut..

Ja, på morgonen idag hade vi de franska killarna i huvudet när vi gick på adventsgudstjänst i en av de vackraste kyrkor jag skådat. Proppat med folk och en präst som använde ordet "skitdåligt" i sin predikan! Haha. Jag blev chockad. För första gången tog jag också nattvard i svenska kyrkan och när jag vänt mig om efter att tagit emot nattvarden kom jag på: "Wups. OJ vad gjorde jag nu??". För visst är det väl riktigt vin de har i svenska kyrkan? Haha. Tabbe av mig! Jag som bestämt inte dricker vin. Inte konstigt att smaken var obekant.

Fast det var kanske vinet som påverkade resten av min dag. Hehe. Fransktjejen och jag promenerade nämligen glada(!) för att se julskyltningen inne i stan. Sedan tog vi bussen till en mysig del av staden som bara består av gamla gamla hus. Det var nämligen julmarknad där. Fransktjejen fick dricka glögg och äta pepparkaka för första gången i sitt liv. Oj vad vi hade det mysigt.. och roligt. De fina bilderna får vara bevis för det. :)

bild på kyrka hämtad från: www.svenskakyrkan.se

jaag laagar kanElbollar.

Helgen är över och jag har framförhåll i pluggandet. Har läst mer än vad nog de flesta i klassen gjort. Det är skönt. Att ha struktur på det jag gör och alltid ha kontroll kan vara svårt ibland men oj vad det är en lättnad.

Igår hade jag svensk-lektioner med fransktjejen här i korridoren. Det var väldigt roligt. "Hor mor do?" (Hur mår du?) "Jaag skaa ääeta kannElbolle". Hehe (Jag ska äta kanelbulle). Hon är väldigt duktig att lära sig svenska och jag får också tänka igenom vilken grammatik som vi faktiskt har i svenskan. Varför säger man egentligen EN bil men ETT bord? Varför ett sovrum, flera sovrum men en låda, flera lådOR? Ja, varför postlådOR men inte kylskåpAR? Nu sitter det lappar på var och varannan sak i köket/korridoren. På min dörr står bland annat "min kompis". På dalmasens dörr står "min granne". Hehe. Jag kände efter lektionen att jaaa. Jag vill verkligen bli svensklärare!

Efter att först ha ätit middag tillsammans i det fina köket och sedan haft svensklektioner så fick vi för oss att baka kanelbullar. Det var ett ständigt väntande på att det skulle jäsa tillräckligt. Under väntandet fick vi för oss att busa med irakiska killen. Vi knackade på dörren och hade mjöl på händerna som vi kastade på honom. Haha. Det var kul. Då blev det mjöl-krig kan jag ju säga!

Ja, slutligen. När bullarna efter evigt väntande var färdiga tittade vi på en film som gick på TV. Den blev dock alltför spännande och det slutade med att vi satt och höll för ögonen och skrattade för att det var så läskigt men vi kunde ju inte stänga av! Vi var ju tvungna att se hur det slutade! Åå, vilken mysig helg fransktjejen och jag haft tillsammans..

cyklande studenter.

Det är så underbart att leva studentlivet! Citatet "fattiga studenter" är verkligen ingen myt. Det stämmer så bra så. Att studenter lever ett knapert liv märks överallt.

Varje morgon då jag promenerar min 7-minuterspromenad till skolan småler jag för mig själv. På vägen upp till universitetet blir man omkörd av ett antal cyklister. (det gäller att kolla döda vinkeln när man går alltså! Farligt.) Senaste tiden har jag studerat de omkörande cyklisterna för att få promenadtiden att kännas lite snabbare.

Först hör man skrammel skrammel och förbi kommer en student cyklandes med böckerna slarvigt fästa på pakethållaren. Strax därpå kommer en annan cyklist sakta, närmast i snigelfart, förbi en med benen fort trampande på pedalerna. Cykeln tar ju sig knappast framåt! Haha. Det är så fult. Nästa cykel låter gnissel gnissel och studenten liksom kurslitteraturen, som studenten har i famnen, är genomblöta av allt regn. Efter en stund kommer den där studenten med skeva cykelhjul och sedan studenten med alldeles för låg cykel och slutligen studenten med en alldeles för hög cykel. Haha. Det är så fruktansvärt kul att se!

Cykel som cykel. Bara den rullar så.. ;)

min førsta halka.

Idag ligger snøn tjockt på fjællen. Solen lyser så att fjællen glittrar. Det ær vackert. Denna, nu komna, vinter har också en del faror med sig.

Den enda gången som jag har kørt i halka var på halkbanan før två år sedan dær man hade sækerhet øverallt. Idag, tisdag 9 oktober, fick jag erfara personlig halka før førsta gången i verkligheten. Denna gång kørde JAG bilen vilket var en upplevelse.

Jag hade båda killarna i bilen. Vi var på væg till dagiset då jag skulle svænga høger efter en bro. Jag kørde førsiktigt eftersom jag såg att vægen var isig. Men det hjælpte inte. Sommardæcken och den 0-gradiga temperaturen gjorde att bilen gled rakt fram istællet. Vi gled okontrollerat øver på andra vægbanan med den stora minibussen men jag hade på något sætt ændå kontroll øver læget. Jag blev lite rædd men samtidigt vældigt lugn. Jag fick stopp på bilen och som tur var kom det inga andra bilar just då. Vi kunde svænga och kom lyckligt fram till slut.

Det var min førsta erfarenhet av halka det.

dolda kameror??

Nu har jag bokat hemresa till jul och nyår. Tjugonde december kommer jag och tredje januari åker jag tillbaka igen. Blir skønt att hælsa på slækt och vænner.

Hæromdagen var jag glad att jag inte var omringad av dolda kameror.. Haha. Det var så komiskt! Jag kom hem lite sent på kvællen till mitt kæra garage och nær jag øppnade dørren hittade jag inte lampknappen. Jag letade då mig fram till trappan, i det mørkaste mørker. Jag fann trappan till slut och var så trøtt att jag skyndade mig upp. Pløtsligt, efter fem sex steg så BONK! Aaaj, det gjorde ont. Haha. Jag tog hænderna ovanfør huvudet och kænde bara vægg, vægg och åter vægg.. Luckan var stængd! Det hade den aldrig varit førut! Hahaha. Och trøtt som jag var børjade jag tænka: "Nej! Mitt rum finns inte kvar! De har bankat før så att jag inte ska få bo hær mer!!" Tur nog så var inte fallet sådant. Jag fick backa førsiktigt ner igen och leta efter lampknappen. Har nog kvar en liten bula i huvudet efter incidenten. Tur att ingen såg mig!! Eller? Gjorde någon det kanske?? :-o Haha. Becka då.

nynna ger myshet.

Att nynna. Gnola på en melodi eller småsjunga.. Det gør mænniskor gott mærker jag.

Nyligen stod jag och diskade i køket efter ett litet fødelsedagsfirande før tjejen som jag jobbar hos. I køket børjade jag nynna på "i min lilla lilla værld av blommor" (finaste sången som ær hæmtad ur min favoritfilm Rænnstensungarna) nær diskborsten førsiktigt gjorde tallrikarna rena. Jag kænde en stor dos av myshet komma upp i ansiktet. Hehe. Ja, myshet ær ett nyuppfunnet ord av mig kanske. Men å vad skønt det var att nynna. Man kænde bara mys och avslappning..

På kvællarna nynnar godnattsånger. I vanliga fall kan jag inte sjunga høga toner men nær man nynnar så går æven det. Børja nynna, mænniskor. Dock inte på mammas enormt uttjatade favoriter "Hær kommer sven gren eller Flickan i fiskaregrænd". =)

Notis: Ser nu på Saltkråkan... DUBBAD TILL NORSKA!! Haha. Vilket skæmt! Så fult! Klarar inte av att se det mer.. Usch ja. Sånt borde inte vara tillåtet!

tystnadsplikt.

Jag skulle vilja skriva massor men på grund av absolut tystnadsplikt så kan jag inte berætta det jag egentligen vill.

Nu kan jag skriva lite hær på den lånade laptopen eftersom jag har ledigt fyra timmar. Jag bor næmligen hos tjejen och jobbar dygnet runt (bortsett från dessa fyra timmar då). Jobbet går bra. Ja, mycket bra kanske man kan sæga. Jag lær mig massor - både om mig sjælv och om tjejen som jag arbetar med. Kanske jag vill jobba med "problem-barn" (snællt menat) i framtiden. ??

Inom mig finns det en sån kærlek till mænniskor som jag inte vet var jag ska gøra av. Att jag ær rolig (=lugn på svenska) påpekar också alla jag kommer till. Dærfør ær det skønt att jobba hær. Jag får lov att vara så lugn som jag egentligen vill. Det får man inte på snabbmats- restauranger och andra hektiska jobb i storstæderna. Hær MÅSTE jag vara lugn. Jag behøver inte førsøka komma på samtalsæmnen hela tiden och anstrænga mig før att undvika pinsamma tystnader. Det ær så skønt!

Tempot ær också æven det mer stillsamt. Trodde det bara var sånt folk sa men det stæmmer faktiskt. Man kænner av att det inte ær lika stressigt hær. Det gjorde jag dock inte i Oslo, nær jag hælsade på Elin, men hær uppe i landet kænner jag av lugnet mer. Kanske beror det på att skolan inte børjat æn och att turistsæsongen inte ær igång.

Appropå turister.. Jag såg en buss hæromdagen som det stod www.ulricehamn.se på. Genast kænde jag mig lite patriotisk. Och ni anar inte hur svorsk jag har blivit!! Det ær vældigt irriterande. Kan varken prata svenska eller norska nu.

lægga barn.

Barnen har somnat. Jag lyckades få de i sængs ikvæll igen! Det ær en skøn kænsla det. Igår var førsta natten jag skulle natta de till sømns och det gick hyfsat bra førutom att de sjælvklart blev førtvivlade nær de insåg att pappa inte skulle komma.. Stackarna. Men, jag trøstade och trøstade och trøstade. Kænner bara sån kærlek till de små barnen!!

Efter jag lagt de då, igår, tittade jag och några till på fotbollsmatch. Det var tydligen norska Rosenborg mot Asantia (eller nåt liknande). Rosenborg vann øverlægset med 7-1 vilket gjorde norskarna runt omkring mig till øverlyckliga mænniskor.. I all media står nu rubriker som "I 7:nde himlen", "Fantastiskt Rosenborg" osv. Kanske blir det att man ser en Rosenborgs-match under tidan man ær hær. Det finns ju en hel del fans..

Jag bor, denna vecka, tillsammans med de två små killarna i ett litet rum i kællaren. En av de små tultarna børjade inatt att skrika från rummet bredvid och jag sprang dit. Då slutade han. Jag gick tillbaka. Och så børjade han sjælvklart igen. Jag gick tillbaka ænnu en gång men næsta gång han skrek fick jag gå in och hæmta honom och bæra honom till min sæng (vilken ær en superskøn dubbelsæng køpt før 26.000 kronor). Lillkillen blev førtvivlad nær han insåg att jag inte var pappa och græt då ænnu mer. Han låg och snosade mig i ørat, vænde sig fram och tillbaka och under timme sov varken han eller jag. Det var dessutom precis efter att jag somnat. Fotbollsmatchen pågick till lite senare kvæll.. Uh, men sånt ær væl det hær "ha-barn-livet".

Ikvæll gick læggningen mycket bættre. Inget gråt øverhuvudtaget. Hoppas jag får sova inatt. Tænkte nu, nydushad som jag ær, gå ner och se på TV samt dricka te och æta Kvick-Lunsj - chokladen som ær ett måste att æta i Norge. Mums.

Natt då.

sola i kohagen.

Jag trodde inte att jag kunde bränna mig mer. Trodde att mitt skinn hade blivit vant efter Kenya-solen. Men icke. Idag låg jag, syster, mamma och hennes kompis och solade i en kohage (haha.. en historia för sig själv) när mina lår plötsligt blev röda. Inte igen! Jag har lättare att bli brun nuförtiden än förr i världen och jag blir inte alls lika bränd. Blir mer brun än röd, vilket är skönt men ack så jobbigt när man har legat i solen en hel dag och man blir lite röd. Dessutom blir det ju värre om man inte har druckit tillräckligt (vilket var fallet idag).

Mår illa, frossar, ont i huvudet och jättetrött är resulatatet av denna dag. Kanske en mini-mini-nyans brunare men knappast synligt. Äh, jag är inte så fåfängd som många andra är. Hudfärgen spelar ingen roll ju. Ändå bryr sig så många om den. Töntigt tycker jag.

varsågod och sitt.

Häromdagen tittade jag och en kompis i mina gamla fotoalbum. I ett album var det kort från några resor som jag gjort under mina tonår. Först språkresan till Tyskland, sedan Ukrainaresan, Polenresan och till sist Kenyaresan. Tänk vad mycket jag har rest ändå. Jag är väldigt tacksam för det. Jag har förstått att alla världens människor faktiskt inte lever som oss i Sverige. Se bara "toaletten" på bilden. Denna fanns vid en fotbollsarena i Ukrainas finaste stad Odessa. Det var cirka sex stycken sådana "toaletter" bredvid varandra (observera att det inte fanns dörrar och att "väggarna" endast var i midjehöjd) och mitt emot dessa fanns tio stycken till. Man kunde alltså sitta och titta på varandra öga mot öga.. När ett gäng tjejer av oss var tvunga att gå sa alla i kör: "Okej, alla på samma sida!!"

Och detta var offentliga toaletter! Gnäll inte över McDonald´s, i jämförelse, fina toaletter.

äntligen 20 år.

20 år idag!! Underbart. Idag lämnar jag tonåren bakom mig! Jag mår visserligen inte jättebra för tillfället. Är illamående och har ont i magen, darrar lite och vill nästan spy men vad gör det? Det är min (och min kompis Petras) dag. Petra skickade, för övrigt, sms vid 00.01 inatt för att gratta mig. Hon vann i år! Typiskt. Vi två träffas nämligen inte särskilt ofta nuförtiden men denna dag tävlar vi alltid om vem som skickar grattismesset först (Petra fyller också 20 idag). Förra året vann jag men i år var det hennes tur. Grattis till Petra.

Skönt att bli 20 trots att man fortfarande känner sig (och ÄR) liten. Det är läskigt när man tänker att de 20 år som jag levt nu återkommer troligen cirka 3 gånger till. Det är som om jag börjar om på noll och när jag är 40 har det gått lika många år som jag har levt nu. När jag blir 60 är det ytterligare 20 år och 80... Just nu känns livet onädligt. Men men, det är nog bäst att tänka i nuet för att inte bli skrämd.

Kanske får jag jobb idag, kanske inte. Hursomhelst har jag blivit lovad några paket i eftermiddag. Det blir nog bra. Uppdateringar kommer troligtvis senare ikväll.
________________________
Ja, nu är det senare ikväll. Chefen på en förskola ringde till mig i morse med en födelsedagsvisa som hallå och frågade sedan om jag ville jobba idag.. Så det var jag ju tvungen att göra. När jag kom hem åt mamma och jag blåbärsprinsesstårta och jag öppnade mina fina hemmaflytta-presenter - innehållande några presentkort bland annat. Elinpelin har skrivit det mest rörande inlägget på sin blogg någonsin. Titta på hennes blogg. Kristin och KenyaMaria kom också över en sväng med present och prinsesstårta. Nu är jag 20 år och jag ska försöka smälta tanken i min sömn. Godnatt.

hem ljuva hem.

HEMMA!!
Det är overkligt. Jag är hemma!! Har jag verkligen varit i Afrika? Har min dröm verkligen gått i uppfyllelse? Jag hänger inte med i svängarna. Det känns som om man har drömt att man varit i Afrika - inte att man har varit där på riktigt.

Vi kom till Arlanda på den kallaste dagen som Sverige haft denna vinter, självklart. Från 35+ till -15 grader känns i kroppen må jag säga. Dagen efter (alltså igår, torsdag) läste jag på nyheterna att det igår blivit snöstorm i England och därmed hade många flyg blivit inställda från Heathrow. Tack Gud för att vi kom hem på onsdagen! Vi blev dock tre timmar försenade men vad gjorde det? Dessutom hörde jag idag, fredag, att människor varnas att åka till just Kenya nu eftersom det anses farligt. Alltså, vi måste ha haft änglabeskydd! Allt har gått så bra med denna resa. Allt har lagt sig på plats hela tiden och det har bara känt som om någon lyft oss igenom hela resan.

Det är kul att träffa alla igen men varför säger ni att vi är bruna?? Vi tycker verkligen inte det! Vi har faktiskt varit i AFRIKA fem månader och om man ser till det så är vi inte bruna överhuvudtaget.

Nåväl, skönt att vara hemma igen... men visst längtar man samtidigt tillbaka.

final countdown.

Hemkomsten narmar sig med stormsteg. Kvallen den 6 februari satter sig elin och jag pa planet for resan hem till Sverige. Vi kan inte forsta att varat aventyr star vi sin ande nu. Det har verkligen varit en fantastisk resa som inte kan forklaras i ord.

Vara livs historiebocker har fatt manga spannande, roliga, underbara sidor som ingen manniska kan riva ut.

See you in Sweden.

en julhalsning.

Jag har inte skrivit har sedan oktober! Hjalp, vad lange jag har varit i afrika! September, oktober, november, december.. Nu ar det bara januari och en vecka i februari kvar. Duktigt Becka.

Pa sondag ar det julafton. Om en vecka ar det nyar. Detta ska jag fira med Elin i Afrika. Konstigt men sant. Vill bara onska alla jag kanner en riktigt god jul och ett gott nytt ar.

ps. mitt aventyr berattas pa www.resedagboken.se (anvandarnamn rebelin)

ett tag sedan nu..

Ja, det var ett tag sedan jag skrev har. Men grejen ar att datorerna ar valdigt troga och jag hinner darfor inte. Ni kan ju titta in pa resedagboken.se istallet. Dar skriver jag och elin hyfsat ofta (om man jamfor med vad jag gor har pa bloggen).

Ibland far jag nypa mig sjalv eftersom jag inte forstar att jag faktiskt lever i min drom. Det kan inte vara sant att jag ser alla dessa morkhyade manniskor! Det kan inte vara sant att jag koper frukt i affarer (som ju ar platskjul)! Det kan inte vara sant att jag andas afrikansk luft och gar pa afrikansk mark och lar mig swahili och...

Ja, att drommen gar i uppfyllelse ar fortfarande ofattbart. Alskar afrika. Allt ar battre an i drommen. Manniskorna ar underbarare, naturen ar vackrare och bilarna kor galnare an vad jag nagonsin kunde forestalla mig.

/love fran afrikabecka

antligen!

A! Datorn har ar sa seg! Sitter pa ett internetcafe i Kenya. Inte samma kvalitet som i sverige men dock.. Har lite brottom nu eftersom det tog sa lang tid att komma in har.

Manniskorna har ar underbara! Vagarna, husen, smutsen ar precis som det ser ut i filmer om Afrika. Har inte sett nagon orm an vilket jag ar erhort tacksam for! Igar dodade jag min forsta odla! Iforrgar nar jag oppnade garderoben krop dar en decimeterstor odla. Dagen efter, alltsa igar, oppnade elin garderoben och ut kom tva bebisodlor. Vi lyckades inte doda den stora men vi dodade varsinn av de sma ackeldjuren. Hur vi dodade de? Jo, med kokskniv pa en stol i sovrummet. Det blev som vi trodde.. Tjejskrik och upp i sangen nar odlans svans flog men resten av odlan fortsatte springa.

Kyrkan som vi ar med i har ar obeskrivlig. Ljudkvaliteten, synten, fluffmickarna och sammetsgardinerna i ett platskjul... Ja. Vad ska man saga? Nej, hinner inte mer nu. Vi ska ga till skolan och traffa de obeskrivligt sota barnen.

FARVÄL!!

Nu är tiden inne. Nu är dagen här.. Ikväll åker Elin och jag. IKVÄLL! IDAG! Jag förstår inte riktigt. Jag spärrade upp ögonen i morse och tänkte: idag är jag i sverige, ikväll är jag i england och imorgon är jag i Afrika. Det är en ofattbar tanke.
Men hursomhelst, sköt om er allesamman. Jag ska skriva i min blogg så fort jag får tillfälle. Det lär dock inte bli lika ofta som det blivit den senaste tiden.

Så.. jag säger härmed ett stort farväl. Sköt om er så syns vi troligtvis framåt vårkanten någongång.

/becka

sista natten.

Sista natten i sverige!! Jag tror jag pirrar ihjäl mig (om man nu kan säga så). Imorgon kväll börjar äventyret. Imorgon kväll börjar resan in i drömmen. Åååå! Jag ska till afrika imorgon! Till Afrika!! Kajsakatten går på min resväska just nu. Jag kommer sakna henne. Jag försöker säga till henne att jag inte kommer gosa med henne på väldigt länge men hon verkar bara tänka på mat.

Vänner, släktingar, norskar, löss och andra varelser.. tack för alla kramar och lyckönskningar som ni gett mig. Ju mer kärlek jag får desto mer kärlek kan jag ge. Och eftersom jag fått mycket kärlek av er kommer jag kunna ge mycket kärlek till afrikanerna.

STORT TACK.

ingen skola.

Jag ska inte till skolan nästa vecka! Det känns gudomligt skönt. Hur kunde jag genomlida alla år i skolan? Men tänk att jag är mer intelligent nu än vad jag skulle ha varit om jag inte gick i skolan. Visserligen är jag inte intelligent alls om man jämför med de allra flesta människorna på jorden men kanske kan jag förmedla något mått av intelligens ändå? Jag hoppas att något som jag lärt mig i skolan kommer till användning i Afrika.

svensk saknad.

När jag är borta från Sverige fem månader kommer saknaden bli stor för vissa saker. Hur kommer jag klara mig utan:
-Kajsakatten (katter överhuvudtaget)
-choklad
-kyla
Detta blir en utmaning men därför har jag också en orsak till att vräka i mig choklad och sitta inomhus nu. Dessutom gosar jag alldeles förskräckligt mycket med katten. Hon börjar bli lite gammal och ringrostig så kanske finns hon inte kvar när jag kommer hem.. Jag hoppas isåfall att vi skaffar en mer oförståndig, knäpp katt som vill gosa HELA tiden. (Typ Dippens släkting eller nåt).

Jag är inte precis någon hundfantast. Hundar är läskiga. De skäller, slickas, behöver så mycket skötsel och bör passas som ett litet nyfött barn. De är helt enkelt bara till för besvär. Och nu säger någon: "ja, men en liten hund är nästan som en katt". Tss. Visst!? Inte alls! De har ju samma behov som en stor hund och dessutom är de mer ettriga. Tack och lov finns det katter som inte begär någonting. De bara finns där och stressar av med sitt kurrekurr och gosegos. Det sägs att "hunden är människans bästa vän" vilket är det största argumentet hundägare har för att inte tycka om katter. Jag säger så här: Vill du ha en vän så skaffa en människovän eller en bebis. Inte en gripande hund!

Som ni ser blir jag väldigt upptriggad när jag skriver om saker jag har åsikter om.. Sorry, alla hundälskare.

smäll till ormen!

"Elektriciteten hade gått och jag skulle gå ut från köket. Då såg jag en käpp på golvet och jag skulle precis säga: Vem har lagt en käpp på golvet?? Då blev konturerna synligare och plötsligt såg jag att det istället var en lång orm och ingen käpp..."

AAA! Detta var en av alla de orm-historier som Ingeborg och Judith berättade för Elin och mig igår. Ingeborg och Judith har bott i Kenya under cirka 30 år och det är tack vare de som vi får åka till Kenya. Dessa damer är verkligen fantastiska människor och igår gav de oss många tips under tre pratsamma timmar. När vi kom till punkten "ormar" och de berättade sina historier var jag nära att ställa mig på stolen och skrika. Ormar är verkligen det värsta jag vet. Jag kan inte ens se ormar på TV utan att nästan gråta av rädsla. Jag har stark ormfobi men det ska inte få ta ifrån mig min dröm.

Haha.. jag och Elin dödar ormar med pinnar och påkar... Hur kommer det se ut? Ja, jag ser det framför mig.