tystnadsplikt.

Jag skulle vilja skriva massor men på grund av absolut tystnadsplikt så kan jag inte berætta det jag egentligen vill.

Nu kan jag skriva lite hær på den lånade laptopen eftersom jag har ledigt fyra timmar. Jag bor næmligen hos tjejen och jobbar dygnet runt (bortsett från dessa fyra timmar då). Jobbet går bra. Ja, mycket bra kanske man kan sæga. Jag lær mig massor - både om mig sjælv och om tjejen som jag arbetar med. Kanske jag vill jobba med "problem-barn" (snællt menat) i framtiden. ??

Inom mig finns det en sån kærlek till mænniskor som jag inte vet var jag ska gøra av. Att jag ær rolig (=lugn på svenska) påpekar också alla jag kommer till. Dærfør ær det skønt att jobba hær. Jag får lov att vara så lugn som jag egentligen vill. Det får man inte på snabbmats- restauranger och andra hektiska jobb i storstæderna. Hær MÅSTE jag vara lugn. Jag behøver inte førsøka komma på samtalsæmnen hela tiden och anstrænga mig før att undvika pinsamma tystnader. Det ær så skønt!

Tempot ær också æven det mer stillsamt. Trodde det bara var sånt folk sa men det stæmmer faktiskt. Man kænner av att det inte ær lika stressigt hær. Det gjorde jag dock inte i Oslo, nær jag hælsade på Elin, men hær uppe i landet kænner jag av lugnet mer. Kanske beror det på att skolan inte børjat æn och att turistsæsongen inte ær igång.

Appropå turister.. Jag såg en buss hæromdagen som det stod www.ulricehamn.se på. Genast kænde jag mig lite patriotisk. Och ni anar inte hur svorsk jag har blivit!! Det ær vældigt irriterande. Kan varken prata svenska eller norska nu.