största chocken.

Kan jag ha fått mitt livs största chock idag? Mycket troligt.

Jag har under tre veckors tid bävat inför att få tillbaka resultatet på senaste tentan. Denna gång har jag verkligen varit säker på att det skulle stå U, som i underkänt, när jag fick tillbaka papprerna. Annars kan man ju ändå ha vissa aningar om att det kanske gick bra ändå, men denna gång visste jag bara att det inte skulle gå vägen. Så, med darrande knän gick jag idag för att hämta min dom. Hade ställt in min hjärna på det värsta. Jag slog upp sista sidan av mina åtta papper och tappade hakan fullständigt. VG. Det stod verkligen VG. Jag var tvungen att titta flera gånger och se om det var rätt tenta, och det var det! Helt sanslöst.

Än har jag inte förstått det. Drömmer jag kanske?? Nyper mig om och om igen men, nej, jag är kvar. Har jag fått ett till VG? Det måste vara någon därovan som tänker på mig, för detta kan inte vara möjligt!

barnepike.

Detta är det finaste som någon någonsin har sagt till mig:

"Du er verdens beste barnepike. Hadde alle som passer barn og jobber med barn på denne jorden vært som deg, så hadde verden bestått av mange flere harmoniske mennesker og verden vært bedre. Det kan kanskje være løsningen på hele verdens problem, ja at man kloner deg i tusentals eksemplar og fordeler på barnehjem rundt om på jorden. Ja det var en intelligent tanke du."

Hehe. Det var pappan i familjen- som jag jobbade hos förra året- som sade detta till mig vid något tillfälle. Jag tycker att det är ett väldigt finurligt och samtidigt väldigt fint citat.

kaffe och svamp.

"Jeg har sinn'sykt mye å gjøre!" Ett norskt citat passar bra idag. Jag har fortfarande många böcker kvar att läsa och jag måste säga det att inspirationen inte är på topp. Becka saknar regnet. Det går bara inte att läsa då det är soligt ute.

Har jag sagt att jag införskaffat mig en kaffegrejsimojs? Har ingen aning om vad en sådan pryl heter men nu kan jag iallafall göra kaffe inne på mitt studentrum, utan kaffebryggare. Lyx. Mamma ska köpa med sig kaffe till det att hon kommer imorgon kväll. För hon ska sova här fredag och lördag natt.

Förresten, första svampen har börjat växa i köket!! I en liten kopp som inte blivit diskad på.. ja, det kan man ju knappt föreställa sig. Jag har varit duktig och inte skrivit lappar på väldigt länge men nu fick jag nog. Jag ställde koppen synligt på en bänk och lade en lapp bredvid: "SE OCH LÄR! Uuurk. Ni måste ju diska människor!!" Dagen efter var åtminstone hälften av diskhögen försvunnen.

Att de inte lär sig att ta ansvar! Några skyller på "Ja, men nu har nog alla så mycket att göra". Men vadå? Att diska, torka, tömma sopor etc är lika viktigt som att borsta tänderna! Man borstar tänderna oavsett hur mycket man har att göra. Hinner de laga mat, så hinner de diska. Jag älskar min korridor och alla människor i den, men köket är minsann studentkorridorernas största prövning. Tur att jag har hyfsat bra tålamod iallafall. Men snart spricker nog Becka och skriker åt dem.

"Vill ni göra Becka arg, så är detta sättet att göra det på", sa jag till en av killarna häromdagen. Sådant här oansvar tål inte Becka. Jag märker själv hur jag vågar ryta till mer och mer. Det är faktiskt en mycket bra träning. Jag kan inte bara vara snäll hela tiden. :)

ny make up.

Jag har fått make up-rådgivning idag. Därav denna själviska bild. Kanske ni kan se någon skillnad fastän det är på långt håll.

Det blev precis som make up-rådgivaren sade: "Dina vänner kommer säkert säga att de kan visst se någon skillnad hos dig men inte kunna sätta fingret på vad. De kanske undrar om det är håret, kläderna eller något annat". Ja, och det första som hände när jag kom hem (efter att ha varit på stan länge med Kristin och Victoria och shoppat kläder) var att Amélie tittade på mig flera gånger och efter ett tag sade hon: "Oooo yeees. You have got that make up-gift today?! Right? Wooow. Your eyes!!"

Jag har fått nopprade ögonbryn och jag kan trolla bort mina påsar under ögonen nu!! Äntligen. Hoppas bara att man kommer ihåg allt som sades. Det var en välbehövlig present iallafall. Tack mamma.

snart mot norge.

Av de trettio böckerna som jag har att läsa till den 28/5 har jag nu läst 15,5 stycken. Det är ganska häftigt. Jag har verkligen läst dem också. En Becka som inte är någon boknörd precis. Nu är hälften av böckerna kvar och eftersom jag har tagit mig igenom så många hittills, då borde jag klara av resten också.

Idag pratade jag med mamman i Norge och nu är det bestämt att jag ska få ta hand om gullungarna några dagar innan jag börjar på mitt riktiga sommarjobb. Det sägs att familjen har nedräkning till det att jag kommer dit. Lite rörd blir man ju. Jag ska hämta de små på dagiset samma dag som jag kommer till Norge och sedan ska jag sova några nätter tillsammans med de i deras nya hus. Det blir spännande. O ja! Jag kommer ju köra runt i den där gigantiska minibussen också! Haha. Om det är någon i byn som inte vet att jag kommit tillbaka kommer han/hon få hjärtattack när de ser att det är jag som kör den igen. Det ser inte klokt ut när jag sitter där. Lovar dig. Haha. Det är en syn att skåda det.

Jag saknar de små liven. Vill pussa och krama på dem. Ni som inte träffat de (de fyra barnen som jag var au pair till förra året) vet inte vad det är att känna sig älskad. Barnen är de goaste på denna jord och att jag fick äran att mysa med de hela förra året, är otroligt.

champinjoner.

Amélie och jag fikade på stan igår - bara för att ta en paus ifrån pluggandet. Sedan åkte vi hem och gjorde en pizza som blev färdig runt 22-tiden. Det var mys. Ett tag var vi så trötta att vi började skratta helt förförligt mycket åt detta (som började med ett litet misstag av mig själv):

jag: Amélie, do you have any champions?
jag igen: O sorry.. no.. haha.. I mean.. eeh.. you know the white muschrooms..
(av någon anledning började jag tyst nynna på sången: "We are the champions my frieeend")
amélie: You mean champinjons?
jag: yes. But.. is that the english word for it?
amélie: I think so. Or maybe it´s french cause we say champinjon in french. You say it in swedish too? And no, I don't have it at home, sorry.
jag: yes, we say it in swedish too. Thank you for giving us that word. =)
(jag fortsatte nynna på sången)
jag igen: You know the song: "We are the champions my friend"?
amélie: Yes I do.
(så fick jag en töntig syn framför mig och sa skrattande:)
jag: Haha. I can imagine a lot of champinjons singing "We are the champinjons my friiiiend".
amelié: hahahaha. Yeah, and I can see their mouths open like this..(hon visade, med armarna, hur munnarna öppnades och stängdes efter varje ord i sången) Hahahaha.

Efter det skrattade jag och Amélie så mycket att vi knappt kunde stå på benen.

Tänk er själva massor champinjoner (människor som är utklädda till det?) som gungar fram och tillbaka på en läktare och sjunger "We are the champinjons my frieeend". Eller ve och fasa. Tänk om de skulle bli levande nästa gång jag ska steka svamp och champinjonerna ställer sig bredvid varandra och sjunger den. "/.../we'll keep on fighting til the eeeend". Jag vet inte om jag kommer kunna äta champinjoner igen.

regn och rusk.

Mer regn åt folket. Finns det någon som älskar regn och ruskväder mer än jag? Tror inte det. Jag var bland de första människorna på stan idag. Ingen ville ju gå ut i detta väder, vilket inte jag hade något emot direkt. Jag var inne en sväng på Make up store och bokade make up-rådgivning (som jag fick i födelsedagspresent). Sedan var jag inne på Panduro några vändor och gottade mig i vackra papper, stämplar och snören. Pyssel-inspirationen förhöjs ju avsevärt då det är ruskväder ute.

Efter det satt jag på ett café, som i vanliga fall är fullproppat med folk men som nu bara bestod av mig, allena, som gäst. Eftersom jag fått ett presentkort på caféet kunde jag fika riktigt ordentligt. Chai latte, kaffe, en smarrig chokladruta och en obligatorisk skönlitterär bok till skolan vid ett fönster med utsikt mot stadens ruskväder. Kan det bli bättre? Finns det något mysigare?? Tror inte det.

Efter fiket kom jag hem och pysslade med lillasysters inbjudningskort hela dagen. Nu är det uppdraget utfört och jag måste plugga igen. Men har kommit på att jag gärna jobbar extra med att fixa folks inbjudnings/tackkort och bröllops/festdukningar. Så om du känner någon som behöver hjälp med sådant så ställer jag gärna upp mot en liten slant.

Solen är på väg tillbaka och molnen spricker upp. Suck. Hur ska det gå att plugga nu?

vackra ting.

Dagens fråga: Hur många studenter har en stor gammal mjölktunna i sitt studentrum?

Svar: EN. Nämligen Becka.

I helgen var min kompis Sara på besök och hon tog med sig en del stora grejer från mammas boende; saker som jag inte har kunnat ta med mig på tåget eller bussen och som mamma inte kan släpa med sig i flytten. Däribland en rostig, sliten, gammal mjölktunna som mormor och morfar haft på sin gård. Mamma var ju på väg att kasta den! Min dyrgrip! Jag var tvungen att snabbt komma till räddning. Därför står den nu här och förgyller mitt studentrum. Ahh. Den är bedårande vacker att titta på.

Dessutom fick kompis Sara (en riktig solstråle) med sig en av mammas slitna vitmålade gamla trästolar som jag nu har som skrivbordsstol. Hittills har jag haft en plastig vit rymdvarelse till rumpstöttare. Visserligen skön men urk så opassande. Nu känns rummet lite mer estetiskt. En passande stol och en vacker mjölktunna. Nu hoppas Becka på att kunna starta universitetets nya delkurs på ett bra sätt.

Vackra ting ger hjärnan ro.

måste testas.

Ta upp högra foten från golvet.
Gör cirkelrörelser med klockan (med foten).
Ta nu din högra hand och rita siffran sex i luften.

Vad händer?
Jo, foten byter riktning!
(Om man nu inte tar det jättesakta förstås och verkligen anstränger sig för att foten ska fortsätta sin cirkel mot höger).
Läskigt.

solhysteri.

Som många närstående redan vet, blir jag ofta irriterad på nordbors tävling om att steka längst i solen och därmed bli brunast. Denna solhysteri förstår jag mig bara inte på. Vi är bleka för att vi är skapade så. Det är ett tecken på att vi kommer från norra delen av jordklotet. Varför skämmas för det? Varför jämföra sig? Låt det vara människa. Du kan gå ut även om du inte har bruna ben! Du är skapad sådan. Visst, det kan kännas fräscht att få lite brun färg och det är väl inte fel, men att ha det som enda strävan (som så många verkar ha) tycker inte jag är rätt.

Den enda orsaken till att också jag ibland kan ses ute på en filt och sola är för att jag ska kunna tåla afrika-solen bättre.

Använd kläder som passar din hudfärg;
gör inte om din hudfärg för att passa dina kläder.

/Beckas råd för dagen

i frankrike.

Jag är hemma från Frankrike igen. Ja, jag har faktiskt varit i Frankrike idag! Den kortaste resan någonsin. En timme, fram och tillbaka, tog det.

Jag har alltså varit i Frankrike. Nja, säkert inte en sådan på en sådan Frankrike-resa som du misstänker. Det som har skett är att Amélies* familj är på besök och idag fick jag den äran att vara gäst vid deras middag. Å, det är så charmigt att sitta där och infinna känslan av att man är i ett annat land för en liten stund. Äta Amélies mammas hemmalagade biffgryta med pasta och speciell fransk ost (Cancoilotte) till, samt inte förstå ett ord av när familjen pratar franska med varandra. Sedan att försöka använda ett eget påhittat teckenspråk eller få tolkning genom Amélie och därigenom diskutera kulturella skillnader är en obeskrivligt underbar upplevelse.

Sådant älskar jag. Det får mig att vilja ut och resa igen. Ja, och nu har jag ju också ett hem i Frankrike dit jag tydligen är varmt varmt, väldigt varmt välkommen. Positivt.

* franska utbytesstudenten i korridoren, min bästaste vän här.

från himlen?

på ett berg.

Ni skulle se mig just nu. Har kravlat mig upp, med hala skor, på ett svenskt berg (dvs kulle) och sitter här helt allena med mina skolböcker, sittunderlag, en filt och varma kläder. Solen lyser och skrivinspirationen är på topp. Nynnar på sången: "Står här uppe på berget, ser alla färger som breder ut sig framför mig". Det är visserligen inte så mycket färger än men man kan ju alltid fantisera. Önskar att jag kunde sitta här hela dagen men det börjar bli kallt nu efter två timmar och jahapp, där gick solen i moln. Ser inte ut som att solen kommer tillbaka idag. Tur att jag var ute i god tid då.

Ps. För intresserade: Mammas hus har blivit sålt!!

svår konversation.

Har precis tagit en liten paus från pluggandet och har läst några av mina äldre blogginlägg. Hittade konversationen som jag hade med äldsta killen, i familjen som jag jobbade hos i Norge, för cirka ett år sedan. Jag har återvänt till konversationen flera gånger och tänkt: "Hur ska man egentligen svara på barns frågor?" Ja, hur ska man svara på detta? Hur skulle jag svarat på bästa sätt egentligen? Den här pojken hade nyligen fyllt fyra år.

pojken: Var är pappan din?
jag: Ee, min pappa är i himlen.
pojken: I himlen? (han tittade upp mot molnen) Hur kom han dit då?
jag: Hm, ja, det var änglar som kom och hämtade honom.
pojken: Men hur kom de upp dit?
jag: Du vet, änglar kan flyga. Så de tog pappa och flög upp dit.
pojken: Var bor han då?
jag: Han bor där uppe i ett stort fint hus.
pojken: Neej, då ramlar det ju ner! Det kan han inte!
jag: Jo, för det är ett flygande hus! (Öö?)
pojken: Neej, det finns inga flygande hus!
jag: Hm. (tänk tänk tänk)
pojken: Men när kommer pappan din tillbaka då?
jag: Han kommer inte tillbaka men han sitter där uppe och ser ner på mig.

borrningsbevis.

En stor borr, två flickor, som uppenbarligen kan göra udda miner på kort, och en uppsatt hylla. Det kallar jag gott samarbete.

Hyllan har inte ramlat ner än och den verkar faktiskt sitta riktigt stabilt. Så att ni vet.

tacksamt resultat.

Resultatet av min lilla korridors-överraskning på alla hjärtans dag fick detta resultat. Den lilla hälsningen är skriven av den omtänksamme 20åriga kurden i korridoren.. Jag som studerar språkutveckling för tillfället tycker denna lilla lapp, som hittades på köksbordet bredvid min lilla överaskning (se förra inlägget), är mycket intressant.

___________________________

Det bör sägas att också denna överraskning blev en succé såsom brownie-överraskningen och morotskake-överraskningen. Tror nog att mina korridorsvänner blir bättre och snällare studenter av att få lite uppmuntringar ibland. Särskilt när fem av de sex är killar och aldrig har bott hemifrån förut. De är nog i behov av lite "mamma-omtanke" ibland. Att de aldrig har bott hemma eller gått lumpen är märkbart.. Det är jag som får uppfostra de en aning ibland. Men jag uppfostrar och tillrättavisar på ett sånt där Becka-vis. Dvs. först en bestämd men samtidigt mild tillsägelse och sen oväntade uppmuntringar. Det är en perfekt blandning har jag kommit fram till.

hjälpa andra länder?

Jag har nu gjort färdigt ännu en hemtenta. I fem dagar har jag suttit. Inte i sträck men nästan. Om en och en halv vecka är det en ny fem dagars-tenta som väntar. Käre tid. Men det är iallafall intressanta saker man läser/skriver om så det är inte särskilt farligt ändå.

Vet du vad jag har tänkt på den senaste tiden? Jo, att det är väldigt märkligt att vi människor föds i ett visst land och ofta har en längtan efter att bo i ett helt annat land. Varför? Är det inte meningen att bo och hjälpa till i det land där man är född? Är det inte där som man ska påverka och göra skillnader? Tänk, där har man ju det viktigaste gratis; kulturen och språket.

Vi som är skapade som blekfisar borde väl ändå inte vara tänkta för att bo i Afrika?? Våran hud tål det ju inte (personlig erfarenhet). Sedan förstår vi inte heller afrikanernas kultur. Visst kan vi försöka förstå men trots det kan vi aldrig bli afrikaner, asiater, sydamerikaner eller något annat folkslag än det vi själva tillhör.

Jag vill till Afrika. Jag vill bo där och lära mig afrikanernas kultur. Men jag är medveten om att jag aldrig kan bli en afrikan även om jag så använder den mörkaste brunkrämen, även om jag hård-permanentar och färgar håret svart. Jag tror absolut att det är viktigt att vi hjälper andra länder men jag tror samtidigt att det finns en fara att då blunda för och glömma bort sitt eget land. Vi är ju trots allt födda här. Borde det inte finnas någon mening med det?

En stor fråga jag ofta ställer mig angående afrikaner är: Varför har de krulligt hår??! Visst är det förståeligt att de har mörkt skinn (skyddar mot solen) men.. krulligt hår? Har du någonsin sett en äkta afrikan med spikrakt långt mjukt fladdrande hår? Nej, håret är grovt och extremt krulligt.

brownie & grammatik.

Har du någonsin ätit en månad gammal brownie? Jag och fransktjejen har precis gjort det och det var inte så farligt. Ganska gott faktiskt. Fast kurdern i korridoren var beredd att ringa efter ambulans. Extremt snäll och omtänksam som han är. :)

Förresten, vi har fått en ny kille i korridoren. Det var därför jag och fransktjejen fick ta oss en titt i kylskåpet och rensa lite idag. URKA. Där låg det svarta, mosade bananer, splashade tomater från förra seklet, lingonsylt och senap vars bäst-för-datum inte bör nämnas med mera. Inte särskilt trevligt.

Jag måste också säga att jag idag putsade mitt fönster för att ta bort den påsprutade låtsassnö som legat där sedan december. Typiskt nog så har det just idag varit en ovanligt lång bilkö ute på stora vägen utanför mitt fönster. Hehe. Hur kul är det att stå där och vifta fram och tillbaka med armen när alla ser på? Man drar ju åt sig uppmärksamhet med sådana rörelser. Det var inte meningen och inte kunde jag dra ner persiennen för då skulle jag inte se smutsen..

Jag hinner inte skriva mycket mer nu för jag måste förbereda inför den kommande tentan. Har köpt färgpennor för att kunna markera de små grammatikdelerna mer tydligt. (Se på bild hur litet och rörigt man skriver. Färgpennor är nästan ett måste).

en liten incident.

Första gången jag vurpade med cykeln skedde idag på väg hem från skolan. Hahaha. Vad fult det måtte ha sett ut. Läs detta.

Precis när man cyklat genom tunneln så kommer man till det jag kallar för "kenyastigen". Det är en liten liten kulle som bara består av lera och ser precis ut som den passage som jag och Elin passerade varje dag när vi var i Kenya. Jag blir alltid så osäker när jag kommer till kullen. Ska jag ta fart för att komma upp eller ska jag stanna cykeln och gå över kullen? Då blir det oftast lite halvfart istället för massor fart eller ingen fart alls. Det är livsfarligt! Igår var jag såå nära att vurpa på den lilla, för tillfället ganska isiga, stigen men klarade mig med nöd och näppe. Dock lärde jag mig inte av mitt misstag och idag så blev jag liggande i leran med cykeln över mig. Haha.

Det var bara att ignorera alla skador (hehe.. lite blåmärken på låret och nästan blod på knät) och fort försöka kravla sig upp och fortsätta. Inte möta någons blick. Haha. Så mamma. Om du undrar varför jag har leriga byxor när jag kommer hem idag så är detta orsaken. (Jag MÅSTE ha byxorna med mig och hinner inte tvätta dem).

glädje i korridoren.

Nu har Becka gjort det IGEN! Det är lika skojigt varje gång.

Att i en korridor med svenska, fattiga studenter helt utan anledning knacka på dörrarna, räcka fram en vacker nygjord morots-kakebit i en vackert vikt servett och säga: "Här. Varsågod. Jag har gjort lite morotskaka. Den är till dig, om du vill ha förstås". Det är underbart. Haha. Minerna! Korridorskompisarnas chockade oförstående ansikten! Det är så fruktansvärt kul och glädjande att se. Vissa av de tror att det är ett skämt och vågar knappt hålla i kakan för de tror att jag lagt något konstigt i den.

I Sverige är man tydligen inte bara snäll sådär rakt upp och ner. Ger någon en kaka så måste det ju innebära att man är tvungen att betala något tillbaka eller att det är ett speciellt tillfälle, t ex en födelsedag. Vem skulle baka en saftig morotskaka och bara dela med sig, en enkel alldeles ospeciell vardag?

Jo, det skulle vara Becka då. :) Förra gången var det lyxiga chokladbrownisar med äkta choklad, glass och riven choklad på toppen som jag delade ut. Jag gör det bara för att jag vill uppmuntra. Inget annat. Men då kompisarna förstår att det faktiskt inte är något skämt tackar de mig som om jag vore påven själv.

upptagen.

Det är fullt upp här nu. Inlämningar hit och inlämningar dit. Imorgon, onsdag, är sista seminariet på den här kursen, Pedagogik A. Ska bli så skönt när denna kurs är över! Jag är trött på alla snurriga, onödvändiga utbildningsfilosofier och grejer. På torsdag och fredag är det hemtenta och sedan är jag friiii! Fram till på måndag. Då börjar min nästa kurs - min andra termin. Häftigt. Alltid kul att börja med något nytt när det gamla känns segt.

Jag blev verkligen glad idag. Fick så bra kritik av min lärare (seminarieledare som det egentligen heter) på mitt sist skrivna paper! Det vill säga det papret jag skrev under jul.. om skrivandets betydelse för lärande och social utveckling. Wee! På varje sida står det "bra, korrekt, klokt, intressant", ja osv. Det var bara några pyttesmå bagatellfel. Kul också när fröken (hehe) visade upp papret i våran lilla grupp: "Titta här. Så här kan man göra och så här och det här är väldigt bra". Lite glad blev jag minsann på insidan då. Men oj vad jag kämpade med det papret. Skönt att jag inte kämpade i onödan. Det blev bra och jag har nytta av det i senare skrivande.

beckaväder!

Åååå så mysigt det är här. Det ser ut som vår ute. Under mina influensadagar i sängen har snön smält undan och nu är det så där "kurrigt" väder ute. Haha. Ja, hur förklarar man det? Kurrigt väder. Alltså, mysväder helt enkelt. Då man sitter inne och kurrar.. som katten. :) Kurr kurr.

Nu ska jag titta på filmen "Goodbye Bafana" som jag fått hyra gratis via internet. Sedan den dagen förra året då jag såg reklam för filmen vid kassorna på köpcentret Rema 1000 i Oppdal så har jag velat se den. Filmen handlar om Sydafrika och apartheidsystemet under 60-80-talet.. Filmen är byggd på en sann historia om den vite fångvaktaren James Gregory vars liv ändrade sig då han fick vakta den berömde Nelson Mandela i 20 år. Jag känner på mig att det är en äkta Becka-film.

Oj. Jooo då. Det var en äkta Becka-film. Å vad bra den var!! Nu har jag en till person att vilja skaka hand med förutom Martin Luther King och Moder Theresa. Nämligen Nelson Mandela. Fantastiskt att det finns människor som utmärker sig framför andra. Och varför? Jo. De tänker inte bara på sig själva.

spännande advent 08.

Hur ska jag kunna förklara denna första advent-söndag?? Haha. Ska försöka åtminstone. Återigen har jag umgåtts med fransktjejen. Jag älskar ju kulturkrockar och personer med samma humor som en själv. Så hon fyller kraven. :) Det började med att vi gick på adventsgudstjänst i en underbart vacker kyrka i stan.. Eller..
Det började egentligen igår kväll, efter att vi bakat en omgång kanelbullar. Runt 23-tiden då vi bara satt och myste i vardagsrummet hördes högljudda slag på entredörren. Vi blev livrädda och hörde strax två manliga röster skrika åt varandra. Vi smög oss till våran korridors entredörr för att tjuvlyssna. "Åå! Its french people!" sa fransktjejen förskräckt. Det visade sig att den ena killen tidigare på kvällen skrivit ett läskigt meddelande på facebook. Ungefär: "Jag ska döda dig. Sakta. Ditt blod ska rinna och du ska bli bränd."Nu var den killen och en annan i bråk och jag och fransktjejen följde läskigheterna ett bra tag. Än vet vi inte hur det gick till slut..

Ja, på morgonen idag hade vi de franska killarna i huvudet när vi gick på adventsgudstjänst i en av de vackraste kyrkor jag skådat. Proppat med folk och en präst som använde ordet "skitdåligt" i sin predikan! Haha. Jag blev chockad. För första gången tog jag också nattvard i svenska kyrkan och när jag vänt mig om efter att tagit emot nattvarden kom jag på: "Wups. OJ vad gjorde jag nu??". För visst är det väl riktigt vin de har i svenska kyrkan? Haha. Tabbe av mig! Jag som bestämt inte dricker vin. Inte konstigt att smaken var obekant.

Fast det var kanske vinet som påverkade resten av min dag. Hehe. Fransktjejen och jag promenerade nämligen glada(!) för att se julskyltningen inne i stan. Sedan tog vi bussen till en mysig del av staden som bara består av gamla gamla hus. Det var nämligen julmarknad där. Fransktjejen fick dricka glögg och äta pepparkaka för första gången i sitt liv. Oj vad vi hade det mysigt.. och roligt. De fina bilderna får vara bevis för det. :)

bild på kyrka hämtad från: www.svenskakyrkan.se

jaag laagar kanElbollar.

Helgen är över och jag har framförhåll i pluggandet. Har läst mer än vad nog de flesta i klassen gjort. Det är skönt. Att ha struktur på det jag gör och alltid ha kontroll kan vara svårt ibland men oj vad det är en lättnad.

Igår hade jag svensk-lektioner med fransktjejen här i korridoren. Det var väldigt roligt. "Hor mor do?" (Hur mår du?) "Jaag skaa ääeta kannElbolle". Hehe (Jag ska äta kanelbulle). Hon är väldigt duktig att lära sig svenska och jag får också tänka igenom vilken grammatik som vi faktiskt har i svenskan. Varför säger man egentligen EN bil men ETT bord? Varför ett sovrum, flera sovrum men en låda, flera lådOR? Ja, varför postlådOR men inte kylskåpAR? Nu sitter det lappar på var och varannan sak i köket/korridoren. På min dörr står bland annat "min kompis". På dalmasens dörr står "min granne". Hehe. Jag kände efter lektionen att jaaa. Jag vill verkligen bli svensklärare!

Efter att först ha ätit middag tillsammans i det fina köket och sedan haft svensklektioner så fick vi för oss att baka kanelbullar. Det var ett ständigt väntande på att det skulle jäsa tillräckligt. Under väntandet fick vi för oss att busa med irakiska killen. Vi knackade på dörren och hade mjöl på händerna som vi kastade på honom. Haha. Det var kul. Då blev det mjöl-krig kan jag ju säga!

Ja, slutligen. När bullarna efter evigt väntande var färdiga tittade vi på en film som gick på TV. Den blev dock alltför spännande och det slutade med att vi satt och höll för ögonen och skrattade för att det var så läskigt men vi kunde ju inte stänga av! Vi var ju tvungna att se hur det slutade! Åå, vilken mysig helg fransktjejen och jag haft tillsammans..

cyklande studenter.

Det är så underbart att leva studentlivet! Citatet "fattiga studenter" är verkligen ingen myt. Det stämmer så bra så. Att studenter lever ett knapert liv märks överallt.

Varje morgon då jag promenerar min 7-minuterspromenad till skolan småler jag för mig själv. På vägen upp till universitetet blir man omkörd av ett antal cyklister. (det gäller att kolla döda vinkeln när man går alltså! Farligt.) Senaste tiden har jag studerat de omkörande cyklisterna för att få promenadtiden att kännas lite snabbare.

Först hör man skrammel skrammel och förbi kommer en student cyklandes med böckerna slarvigt fästa på pakethållaren. Strax därpå kommer en annan cyklist sakta, närmast i snigelfart, förbi en med benen fort trampande på pedalerna. Cykeln tar ju sig knappast framåt! Haha. Det är så fult. Nästa cykel låter gnissel gnissel och studenten liksom kurslitteraturen, som studenten har i famnen, är genomblöta av allt regn. Efter en stund kommer den där studenten med skeva cykelhjul och sedan studenten med alldeles för låg cykel och slutligen studenten med en alldeles för hög cykel. Haha. Det är så fruktansvärt kul att se!

Cykel som cykel. Bara den rullar så.. ;)

min førsta halka.

Idag ligger snøn tjockt på fjællen. Solen lyser så att fjællen glittrar. Det ær vackert. Denna, nu komna, vinter har också en del faror med sig.

Den enda gången som jag har kørt i halka var på halkbanan før två år sedan dær man hade sækerhet øverallt. Idag, tisdag 9 oktober, fick jag erfara personlig halka før førsta gången i verkligheten. Denna gång kørde JAG bilen vilket var en upplevelse.

Jag hade båda killarna i bilen. Vi var på væg till dagiset då jag skulle svænga høger efter en bro. Jag kørde førsiktigt eftersom jag såg att vægen var isig. Men det hjælpte inte. Sommardæcken och den 0-gradiga temperaturen gjorde att bilen gled rakt fram istællet. Vi gled okontrollerat øver på andra vægbanan med den stora minibussen men jag hade på något sætt ændå kontroll øver læget. Jag blev lite rædd men samtidigt vældigt lugn. Jag fick stopp på bilen och som tur var kom det inga andra bilar just då. Vi kunde svænga och kom lyckligt fram till slut.

Det var min førsta erfarenhet av halka det.

dolda kameror??

Nu har jag bokat hemresa till jul och nyår. Tjugonde december kommer jag och tredje januari åker jag tillbaka igen. Blir skønt att hælsa på slækt och vænner.

Hæromdagen var jag glad att jag inte var omringad av dolda kameror.. Haha. Det var så komiskt! Jag kom hem lite sent på kvællen till mitt kæra garage och nær jag øppnade dørren hittade jag inte lampknappen. Jag letade då mig fram till trappan, i det mørkaste mørker. Jag fann trappan till slut och var så trøtt att jag skyndade mig upp. Pløtsligt, efter fem sex steg så BONK! Aaaj, det gjorde ont. Haha. Jag tog hænderna ovanfør huvudet och kænde bara vægg, vægg och åter vægg.. Luckan var stængd! Det hade den aldrig varit førut! Hahaha. Och trøtt som jag var børjade jag tænka: "Nej! Mitt rum finns inte kvar! De har bankat før så att jag inte ska få bo hær mer!!" Tur nog så var inte fallet sådant. Jag fick backa førsiktigt ner igen och leta efter lampknappen. Har nog kvar en liten bula i huvudet efter incidenten. Tur att ingen såg mig!! Eller? Gjorde någon det kanske?? :-o Haha. Becka då.

nynna ger myshet.

Att nynna. Gnola på en melodi eller småsjunga.. Det gør mænniskor gott mærker jag.

Nyligen stod jag och diskade i køket efter ett litet fødelsedagsfirande før tjejen som jag jobbar hos. I køket børjade jag nynna på "i min lilla lilla værld av blommor" (finaste sången som ær hæmtad ur min favoritfilm Rænnstensungarna) nær diskborsten førsiktigt gjorde tallrikarna rena. Jag kænde en stor dos av myshet komma upp i ansiktet. Hehe. Ja, myshet ær ett nyuppfunnet ord av mig kanske. Men å vad skønt det var att nynna. Man kænde bara mys och avslappning..

På kvællarna nynnar godnattsånger. I vanliga fall kan jag inte sjunga høga toner men nær man nynnar så går æven det. Børja nynna, mænniskor. Dock inte på mammas enormt uttjatade favoriter "Hær kommer sven gren eller Flickan i fiskaregrænd". =)

Notis: Ser nu på Saltkråkan... DUBBAD TILL NORSKA!! Haha. Vilket skæmt! Så fult! Klarar inte av att se det mer.. Usch ja. Sånt borde inte vara tillåtet!

tystnadsplikt.

Jag skulle vilja skriva massor men på grund av absolut tystnadsplikt så kan jag inte berætta det jag egentligen vill.

Nu kan jag skriva lite hær på den lånade laptopen eftersom jag har ledigt fyra timmar. Jag bor næmligen hos tjejen och jobbar dygnet runt (bortsett från dessa fyra timmar då). Jobbet går bra. Ja, mycket bra kanske man kan sæga. Jag lær mig massor - både om mig sjælv och om tjejen som jag arbetar med. Kanske jag vill jobba med "problem-barn" (snællt menat) i framtiden. ??

Inom mig finns det en sån kærlek till mænniskor som jag inte vet var jag ska gøra av. Att jag ær rolig (=lugn på svenska) påpekar också alla jag kommer till. Dærfør ær det skønt att jobba hær. Jag får lov att vara så lugn som jag egentligen vill. Det får man inte på snabbmats- restauranger och andra hektiska jobb i storstæderna. Hær MÅSTE jag vara lugn. Jag behøver inte førsøka komma på samtalsæmnen hela tiden och anstrænga mig før att undvika pinsamma tystnader. Det ær så skønt!

Tempot ær också æven det mer stillsamt. Trodde det bara var sånt folk sa men det stæmmer faktiskt. Man kænner av att det inte ær lika stressigt hær. Det gjorde jag dock inte i Oslo, nær jag hælsade på Elin, men hær uppe i landet kænner jag av lugnet mer. Kanske beror det på att skolan inte børjat æn och att turistsæsongen inte ær igång.

Appropå turister.. Jag såg en buss hæromdagen som det stod www.ulricehamn.se på. Genast kænde jag mig lite patriotisk. Och ni anar inte hur svorsk jag har blivit!! Det ær vældigt irriterande. Kan varken prata svenska eller norska nu.

lægga barn.

Barnen har somnat. Jag lyckades få de i sængs ikvæll igen! Det ær en skøn kænsla det. Igår var førsta natten jag skulle natta de till sømns och det gick hyfsat bra førutom att de sjælvklart blev førtvivlade nær de insåg att pappa inte skulle komma.. Stackarna. Men, jag trøstade och trøstade och trøstade. Kænner bara sån kærlek till de små barnen!!

Efter jag lagt de då, igår, tittade jag och några till på fotbollsmatch. Det var tydligen norska Rosenborg mot Asantia (eller nåt liknande). Rosenborg vann øverlægset med 7-1 vilket gjorde norskarna runt omkring mig till øverlyckliga mænniskor.. I all media står nu rubriker som "I 7:nde himlen", "Fantastiskt Rosenborg" osv. Kanske blir det att man ser en Rosenborgs-match under tidan man ær hær. Det finns ju en hel del fans..

Jag bor, denna vecka, tillsammans med de två små killarna i ett litet rum i kællaren. En av de små tultarna børjade inatt att skrika från rummet bredvid och jag sprang dit. Då slutade han. Jag gick tillbaka. Och så børjade han sjælvklart igen. Jag gick tillbaka ænnu en gång men næsta gång han skrek fick jag gå in och hæmta honom och bæra honom till min sæng (vilken ær en superskøn dubbelsæng køpt før 26.000 kronor). Lillkillen blev førtvivlad nær han insåg att jag inte var pappa och græt då ænnu mer. Han låg och snosade mig i ørat, vænde sig fram och tillbaka och under timme sov varken han eller jag. Det var dessutom precis efter att jag somnat. Fotbollsmatchen pågick till lite senare kvæll.. Uh, men sånt ær væl det hær "ha-barn-livet".

Ikvæll gick læggningen mycket bættre. Inget gråt øverhuvudtaget. Hoppas jag får sova inatt. Tænkte nu, nydushad som jag ær, gå ner och se på TV samt dricka te och æta Kvick-Lunsj - chokladen som ær ett måste att æta i Norge. Mums.

Natt då.

sola i kohagen.

Jag trodde inte att jag kunde bränna mig mer. Trodde att mitt skinn hade blivit vant efter Kenya-solen. Men icke. Idag låg jag, syster, mamma och hennes kompis och solade i en kohage (haha.. en historia för sig själv) när mina lår plötsligt blev röda. Inte igen! Jag har lättare att bli brun nuförtiden än förr i världen och jag blir inte alls lika bränd. Blir mer brun än röd, vilket är skönt men ack så jobbigt när man har legat i solen en hel dag och man blir lite röd. Dessutom blir det ju värre om man inte har druckit tillräckligt (vilket var fallet idag).

Mår illa, frossar, ont i huvudet och jättetrött är resulatatet av denna dag. Kanske en mini-mini-nyans brunare men knappast synligt. Äh, jag är inte så fåfängd som många andra är. Hudfärgen spelar ingen roll ju. Ändå bryr sig så många om den. Töntigt tycker jag.

varsågod och sitt.

Häromdagen tittade jag och en kompis i mina gamla fotoalbum. I ett album var det kort från några resor som jag gjort under mina tonår. Först språkresan till Tyskland, sedan Ukrainaresan, Polenresan och till sist Kenyaresan. Tänk vad mycket jag har rest ändå. Jag är väldigt tacksam för det. Jag har förstått att alla världens människor faktiskt inte lever som oss i Sverige. Se bara "toaletten" på bilden. Denna fanns vid en fotbollsarena i Ukrainas finaste stad Odessa. Det var cirka sex stycken sådana "toaletter" bredvid varandra (observera att det inte fanns dörrar och att "väggarna" endast var i midjehöjd) och mitt emot dessa fanns tio stycken till. Man kunde alltså sitta och titta på varandra öga mot öga.. När ett gäng tjejer av oss var tvunga att gå sa alla i kör: "Okej, alla på samma sida!!"

Och detta var offentliga toaletter! Gnäll inte över McDonald´s, i jämförelse, fina toaletter.

äntligen 20 år.

20 år idag!! Underbart. Idag lämnar jag tonåren bakom mig! Jag mår visserligen inte jättebra för tillfället. Är illamående och har ont i magen, darrar lite och vill nästan spy men vad gör det? Det är min (och min kompis Petras) dag. Petra skickade, för övrigt, sms vid 00.01 inatt för att gratta mig. Hon vann i år! Typiskt. Vi två träffas nämligen inte särskilt ofta nuförtiden men denna dag tävlar vi alltid om vem som skickar grattismesset först (Petra fyller också 20 idag). Förra året vann jag men i år var det hennes tur. Grattis till Petra.

Skönt att bli 20 trots att man fortfarande känner sig (och ÄR) liten. Det är läskigt när man tänker att de 20 år som jag levt nu återkommer troligen cirka 3 gånger till. Det är som om jag börjar om på noll och när jag är 40 har det gått lika många år som jag har levt nu. När jag blir 60 är det ytterligare 20 år och 80... Just nu känns livet onädligt. Men men, det är nog bäst att tänka i nuet för att inte bli skrämd.

Kanske får jag jobb idag, kanske inte. Hursomhelst har jag blivit lovad några paket i eftermiddag. Det blir nog bra. Uppdateringar kommer troligtvis senare ikväll.
________________________
Ja, nu är det senare ikväll. Chefen på en förskola ringde till mig i morse med en födelsedagsvisa som hallå och frågade sedan om jag ville jobba idag.. Så det var jag ju tvungen att göra. När jag kom hem åt mamma och jag blåbärsprinsesstårta och jag öppnade mina fina hemmaflytta-presenter - innehållande några presentkort bland annat. Elinpelin har skrivit det mest rörande inlägget på sin blogg någonsin. Titta på hennes blogg. Kristin och KenyaMaria kom också över en sväng med present och prinsesstårta. Nu är jag 20 år och jag ska försöka smälta tanken i min sömn. Godnatt.

hem ljuva hem.

HEMMA!!
Det är overkligt. Jag är hemma!! Har jag verkligen varit i Afrika? Har min dröm verkligen gått i uppfyllelse? Jag hänger inte med i svängarna. Det känns som om man har drömt att man varit i Afrika - inte att man har varit där på riktigt.

Vi kom till Arlanda på den kallaste dagen som Sverige haft denna vinter, självklart. Från 35+ till -15 grader känns i kroppen må jag säga. Dagen efter (alltså igår, torsdag) läste jag på nyheterna att det igår blivit snöstorm i England och därmed hade många flyg blivit inställda från Heathrow. Tack Gud för att vi kom hem på onsdagen! Vi blev dock tre timmar försenade men vad gjorde det? Dessutom hörde jag idag, fredag, att människor varnas att åka till just Kenya nu eftersom det anses farligt. Alltså, vi måste ha haft änglabeskydd! Allt har gått så bra med denna resa. Allt har lagt sig på plats hela tiden och det har bara känt som om någon lyft oss igenom hela resan.

Det är kul att träffa alla igen men varför säger ni att vi är bruna?? Vi tycker verkligen inte det! Vi har faktiskt varit i AFRIKA fem månader och om man ser till det så är vi inte bruna överhuvudtaget.

Nåväl, skönt att vara hemma igen... men visst längtar man samtidigt tillbaka.

final countdown.

Hemkomsten narmar sig med stormsteg. Kvallen den 6 februari satter sig elin och jag pa planet for resan hem till Sverige. Vi kan inte forsta att varat aventyr star vi sin ande nu. Det har verkligen varit en fantastisk resa som inte kan forklaras i ord.

Vara livs historiebocker har fatt manga spannande, roliga, underbara sidor som ingen manniska kan riva ut.

See you in Sweden.

en julhalsning.

Jag har inte skrivit har sedan oktober! Hjalp, vad lange jag har varit i afrika! September, oktober, november, december.. Nu ar det bara januari och en vecka i februari kvar. Duktigt Becka.

Pa sondag ar det julafton. Om en vecka ar det nyar. Detta ska jag fira med Elin i Afrika. Konstigt men sant. Vill bara onska alla jag kanner en riktigt god jul och ett gott nytt ar.

ps. mitt aventyr berattas pa www.resedagboken.se (anvandarnamn rebelin)

ett tag sedan nu..

Ja, det var ett tag sedan jag skrev har. Men grejen ar att datorerna ar valdigt troga och jag hinner darfor inte. Ni kan ju titta in pa resedagboken.se istallet. Dar skriver jag och elin hyfsat ofta (om man jamfor med vad jag gor har pa bloggen).

Ibland far jag nypa mig sjalv eftersom jag inte forstar att jag faktiskt lever i min drom. Det kan inte vara sant att jag ser alla dessa morkhyade manniskor! Det kan inte vara sant att jag koper frukt i affarer (som ju ar platskjul)! Det kan inte vara sant att jag andas afrikansk luft och gar pa afrikansk mark och lar mig swahili och...

Ja, att drommen gar i uppfyllelse ar fortfarande ofattbart. Alskar afrika. Allt ar battre an i drommen. Manniskorna ar underbarare, naturen ar vackrare och bilarna kor galnare an vad jag nagonsin kunde forestalla mig.

/love fran afrikabecka

antligen!

A! Datorn har ar sa seg! Sitter pa ett internetcafe i Kenya. Inte samma kvalitet som i sverige men dock.. Har lite brottom nu eftersom det tog sa lang tid att komma in har.

Manniskorna har ar underbara! Vagarna, husen, smutsen ar precis som det ser ut i filmer om Afrika. Har inte sett nagon orm an vilket jag ar erhort tacksam for! Igar dodade jag min forsta odla! Iforrgar nar jag oppnade garderoben krop dar en decimeterstor odla. Dagen efter, alltsa igar, oppnade elin garderoben och ut kom tva bebisodlor. Vi lyckades inte doda den stora men vi dodade varsinn av de sma ackeldjuren. Hur vi dodade de? Jo, med kokskniv pa en stol i sovrummet. Det blev som vi trodde.. Tjejskrik och upp i sangen nar odlans svans flog men resten av odlan fortsatte springa.

Kyrkan som vi ar med i har ar obeskrivlig. Ljudkvaliteten, synten, fluffmickarna och sammetsgardinerna i ett platskjul... Ja. Vad ska man saga? Nej, hinner inte mer nu. Vi ska ga till skolan och traffa de obeskrivligt sota barnen.

FARVÄL!!

Nu är tiden inne. Nu är dagen här.. Ikväll åker Elin och jag. IKVÄLL! IDAG! Jag förstår inte riktigt. Jag spärrade upp ögonen i morse och tänkte: idag är jag i sverige, ikväll är jag i england och imorgon är jag i Afrika. Det är en ofattbar tanke.
Men hursomhelst, sköt om er allesamman. Jag ska skriva i min blogg så fort jag får tillfälle. Det lär dock inte bli lika ofta som det blivit den senaste tiden.

Så.. jag säger härmed ett stort farväl. Sköt om er så syns vi troligtvis framåt vårkanten någongång.

/becka

sista natten.

Sista natten i sverige!! Jag tror jag pirrar ihjäl mig (om man nu kan säga så). Imorgon kväll börjar äventyret. Imorgon kväll börjar resan in i drömmen. Åååå! Jag ska till afrika imorgon! Till Afrika!! Kajsakatten går på min resväska just nu. Jag kommer sakna henne. Jag försöker säga till henne att jag inte kommer gosa med henne på väldigt länge men hon verkar bara tänka på mat.

Vänner, släktingar, norskar, löss och andra varelser.. tack för alla kramar och lyckönskningar som ni gett mig. Ju mer kärlek jag får desto mer kärlek kan jag ge. Och eftersom jag fått mycket kärlek av er kommer jag kunna ge mycket kärlek till afrikanerna.

STORT TACK.

ingen skola.

Jag ska inte till skolan nästa vecka! Det känns gudomligt skönt. Hur kunde jag genomlida alla år i skolan? Men tänk att jag är mer intelligent nu än vad jag skulle ha varit om jag inte gick i skolan. Visserligen är jag inte intelligent alls om man jämför med de allra flesta människorna på jorden men kanske kan jag förmedla något mått av intelligens ändå? Jag hoppas att något som jag lärt mig i skolan kommer till användning i Afrika.

svensk saknad.

När jag är borta från Sverige fem månader kommer saknaden bli stor för vissa saker. Hur kommer jag klara mig utan:
-Kajsakatten (katter överhuvudtaget)
-choklad
-kyla
Detta blir en utmaning men därför har jag också en orsak till att vräka i mig choklad och sitta inomhus nu. Dessutom gosar jag alldeles förskräckligt mycket med katten. Hon börjar bli lite gammal och ringrostig så kanske finns hon inte kvar när jag kommer hem.. Jag hoppas isåfall att vi skaffar en mer oförståndig, knäpp katt som vill gosa HELA tiden. (Typ Dippens släkting eller nåt).

Jag är inte precis någon hundfantast. Hundar är läskiga. De skäller, slickas, behöver så mycket skötsel och bör passas som ett litet nyfött barn. De är helt enkelt bara till för besvär. Och nu säger någon: "ja, men en liten hund är nästan som en katt". Tss. Visst!? Inte alls! De har ju samma behov som en stor hund och dessutom är de mer ettriga. Tack och lov finns det katter som inte begär någonting. De bara finns där och stressar av med sitt kurrekurr och gosegos. Det sägs att "hunden är människans bästa vän" vilket är det största argumentet hundägare har för att inte tycka om katter. Jag säger så här: Vill du ha en vän så skaffa en människovän eller en bebis. Inte en gripande hund!

Som ni ser blir jag väldigt upptriggad när jag skriver om saker jag har åsikter om.. Sorry, alla hundälskare.

smäll till ormen!

"Elektriciteten hade gått och jag skulle gå ut från köket. Då såg jag en käpp på golvet och jag skulle precis säga: Vem har lagt en käpp på golvet?? Då blev konturerna synligare och plötsligt såg jag att det istället var en lång orm och ingen käpp..."

AAA! Detta var en av alla de orm-historier som Ingeborg och Judith berättade för Elin och mig igår. Ingeborg och Judith har bott i Kenya under cirka 30 år och det är tack vare de som vi får åka till Kenya. Dessa damer är verkligen fantastiska människor och igår gav de oss många tips under tre pratsamma timmar. När vi kom till punkten "ormar" och de berättade sina historier var jag nära att ställa mig på stolen och skrika. Ormar är verkligen det värsta jag vet. Jag kan inte ens se ormar på TV utan att nästan gråta av rädsla. Jag har stark ormfobi men det ska inte få ta ifrån mig min dröm.

Haha.. jag och Elin dödar ormar med pinnar och påkar... Hur kommer det se ut? Ja, jag ser det framför mig.

vänner.

Ibland man ensam och rädder är.
Då kan vännen man håller kär
komma på besök en stund
och försäkra att man ej är rund.

________________________
Snuttefilt man måste ha
som dock vännen ej får ta.
Är du ynklig, trött och less

låt nån kompis ta din stress.

________________________

Tror du vänner på dig är trötta

fråga om de orkar stötta.

Får du inget slag tillbaks

visar de: du duger bra.

________________________

/made by me :)

något tillägnad någon.

Please dont hurt me, yourself or someone else.
But even if you do - I will still love you.

Jag är rädd för dig, men det tar inte bort den kärlek jag har för dig. Jag hoppas att rädslan blir svagare allteftersom tiden går. Ett år har gått sen jag fick reda på "det" och jag börjar redan kunna smälta in det i min hjärna. Saker som hänt är inte ditt fel och det enda jag kan göra är att finnas för dig någonstans i bakrunden. Jag måste bli både psykiskt och fysiskt stark för att klara detta men jag gör det för din skull.

Älskar dig.

/becka

hakuna matata.

= inga bekymmer. Denna fras på swahili kan alla människor. Men hur många kan denna: naomba chakula moto haraka = var vänlig och skynda dig hit med min varma mat. Hehe. jag kan den iallafall. =)

Jag har nämligen lärt mig några "nödvändiga" fraser på swahili de senaste dagarna. Dessutom har jag även lärt mig att räkna på swahili. Detta är underbart. Min dröm i livet har varit att kunna prata och förstå åtminstonde lite swahili. Det är så kul. Min bror kan kinesiska (Asiens språk) och jag kan swahili (Afrikas språk). Häftigt säger jag bara.

5 september.

Flygbiljetten är bokad!! Den 5 september åker Elin och jag från Sverige.

Jag är på väg till Afrika! Förstår ingenting!?!?

-jag fyllde 19 år den 2 maj.
-jag tog körkort den 16 maj.
-jag tog studenten den 2 juni.
-jag åker till Kenya den 5 september.

Wow.

fotboll & flyg.

Ni kan inte ana vad jag gjorde igår kväll. Jag såg Sveriges VM-match mot Paraguay! Jag av alla människor satt själv framför tv:n och bet på naglarna. Men det var som om jag kände på mig i slutet av matchen att Sverige nog skulle göra ett mål.. Och så blev det också. Härligt Ljungberg!

Sedan kan jag ju också skriva att förberedelserna till Kenya går framåt. Ett litet problem för tillfället är flygbiljetter. Vi har hittat ett billigt flyg för 7400 men den är troligtvis inte ombokningsbar. Jag har också kollat upp många bolag men det är fullt överallt. Vad i all världen ska människor göra i Kenya i början av september?

värme.

Solen steker och jag själv har visst också blivit stekt. Som vanligt brände jag mig igår igen när jag solade en liten stund. Idag är jag kokhet i hela kroppen och orkar inte göra något. Hur ska det gå i Kenya? Där är det 25-35 grader jämt. Hur ska jag orka arbeta i det vädret? Jag hoppas att man vänjer sig.

I'm hot todady. ;)

å, det närmar sig.

Är det sant? Jag har precis gjort färdigt min allra sista läxa! Mitt sista prov gjorde jag i måndags. Jag tar studenten nästa vecka, nästa fredag. Förstår inte att jag kommer lämna skolan. Trodde aldrig att den dagen skulle komma. Men den är snart här. Imorgon kommer studentmössorna. Hoppas verkligen de passar! Imorgon går jag bara EN lektion och sen ska väl en del ha grillfest med skolkläderna. Haha. Dont fatting detta!

what a day.

JAG HAR FÅTT KÖRKORT IDAG!!!!!

Kan inte förstå det. Lilla, lilla jag har körkort. Vilken känsla.

solarium - grupptryck.

Solen - några decimeter från kroppen. Vad har jag gjort?? Man vet ju att solen på sitt stora avstånd avger farliga strålningar och så ligger man och pressar i ett solarium! Egentligen förstår jag inte själva vitsen med att sola solarium. Vi i Norden är skapade att vara vita för att passa in i vårat klimat. Afrikaner är bruna, Europeer är vita. Varför hålla på med att experimentera med färgen på sin kropp? Varför inte vara stolt? Jag tror inte det är meningen att vi svenskar ska bränna oss av naturens sol eller av fejksol.

Det var alltså första gången idag som jag solade i solarium men inte för att jag tyckte att det var nödvändigt - bara för att alla andra kallar mig blek annars.

18 år idag, 19 imorgon

Igår var det valborgsmässoafton och idag är det första maj. Det betyder att detta är sista dagen som jag någonsin är 18 år! Imorgon blir jag 19 men det är verkligen inte något speciellt. Det enda jag riktigt önskar mig är en kebabpizza.

Jag är på inredningshumör (som vanligt) och har precis skrivit ut två papper om hur man tapetserar. Funderar på att kanske tapetsera en fondvägg i mitt rum. Blev inspirerad igår när jag var i Karin Petterssons underbara lägenhet. Det är ju inte så dyrt men förnyande! Nu när jag har ett så litet rum som jag har är det svårt att möblera om. Därför får man ju passa på att hitta på andra lösningar så att man inte spricker av kreativitet.

något norskt

Hur många vet vilka Börudgjengen är? För er som vet det är det kanske kul att läsa detta inlägg. Jag har ingen aning om hur och varför men vår familj har en video med Börudgjengens "musikvideor" på. Filmen är från 80-90-talet någongång och under min uppväxt var det en av mina favoritfilmer. (Fråga mig inte varför.) Jag och min syster sjöng varje sång precis som det lät och ibland (ofta) förstod man ju inte alls vad man sjöng:

"Han är glad i allebörda. Han är glad i allebörda. Jesus er min allre beste venn." Vi undrade alltid vad allebörda var för någonting. För någon månad sedan fick jag uppenbarelsen att det måste betyda alle barna (alla barnen). Älsklingssången i videon är nog "Töff nok". Haha. Jag kan fortfarande bara vissa ord i sången. Den blev populär hos mig för att musiken och han (tuffingen) på videon var så häftig..

Snälla! Om någon god norsk själ läser detta kan du/ni väl skicka texten på några av deras populära låtar så kan man sjunga med till videon. ;)

längtan efter Afrika.

Jag vill inte var kvar här i Sverige nu. Afrika, å Afrika! Min dröm sedan liten. Min bror fastnar kanske i Kina för alltid och jag fastnar någonstans i Afrika. Kinesiska och swahili...så häftiga språk. Det har också varit en dröm att lära sig det språket. För tillfället är nästan det enda jag kan säga: Mimi ninanaitwa Rebecka. (Jag heter Rebecka) och Mimi heri (Jag är lycklig)

Nu vill jag bara rymma från verkligheten, bort till Afrika, bort till de mörkhyade barnen, bort till en annan plats. Hjälp mig att få åka dit! Jag är desperat.