Please dont hurt me, yourself or someone else.
But even if you do - I will still love you.
Jag är rädd för dig, men det tar inte bort den kärlek jag har för dig. Jag hoppas att rädslan blir svagare allteftersom tiden går. Ett år har gått sen jag fick reda på "det" och jag börjar redan kunna smälta in det i min hjärna. Saker som hänt är inte ditt fel och det enda jag kan göra är att finnas för dig någonstans i bakrunden. Jag måste bli både psykiskt och fysiskt stark för att klara detta men jag gör det för din skull.
Älskar dig.
/becka
torsdag, juli 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bloggarkiv.
-
►
2012
(211)
- ► december 2012 (26)
- ► november 2012 (20)
- ► augusti 2012 (6)
- ► april 2012 (26)
- ► februari 2012 (27)
- ► januari 2012 (27)
-
►
2011
(296)
- ► december 2011 (29)
- ► november 2011 (21)
- ► oktober 2011 (17)
- ► september 2011 (31)
- ► augusti 2011 (37)
- ► april 2011 (30)
- ► februari 2011 (8)
- ► januari 2011 (30)
-
►
2010
(324)
- ► december 2010 (28)
- ► november 2010 (28)
- ► oktober 2010 (32)
- ► september 2010 (37)
- ► augusti 2010 (31)
- ► april 2010 (33)
- ► februari 2010 (17)
- ► januari 2010 (12)
-
►
2009
(96)
- ► december 2009 (14)
- ► november 2009 (10)
- ► oktober 2009 (14)
- ► september 2009 (16)
- ► augusti 2009 (10)
- ► april 2009 (4)
- ► februari 2009 (4)
- ► januari 2009 (4)
-
►
2008
(3)
- ► november 2008 (3)
-
►
2007
(10)
- ► oktober 2007 (1)
- ► september 2007 (1)
- ► augusti 2007 (3)
- ► februari 2007 (1)
- ► januari 2007 (1)
-
▼
2006
(20)
- ► december 2006 (1)
- ► oktober 2006 (1)
- ► september 2006 (3)
- ► augusti 2006 (3)
- ► april 2006 (2)
2 kommentarer:
Wow, det är äkta kärlek det...
Du är nog mycket starkare än du tror becka...
Skicka en kommentar