min førsta halka.

Idag ligger snøn tjockt på fjællen. Solen lyser så att fjællen glittrar. Det ær vackert. Denna, nu komna, vinter har också en del faror med sig.

Den enda gången som jag har kørt i halka var på halkbanan før två år sedan dær man hade sækerhet øverallt. Idag, tisdag 9 oktober, fick jag erfara personlig halka før førsta gången i verkligheten. Denna gång kørde JAG bilen vilket var en upplevelse.

Jag hade båda killarna i bilen. Vi var på væg till dagiset då jag skulle svænga høger efter en bro. Jag kørde førsiktigt eftersom jag såg att vægen var isig. Men det hjælpte inte. Sommardæcken och den 0-gradiga temperaturen gjorde att bilen gled rakt fram istællet. Vi gled okontrollerat øver på andra vægbanan med den stora minibussen men jag hade på något sætt ændå kontroll øver læget. Jag blev lite rædd men samtidigt vældigt lugn. Jag fick stopp på bilen och som tur var kom det inga andra bilar just då. Vi kunde svænga och kom lyckligt fram till slut.

Det var min førsta erfarenhet av halka det.