en liten incident.

Första gången jag vurpade med cykeln skedde idag på väg hem från skolan. Hahaha. Vad fult det måtte ha sett ut. Läs detta.

Precis när man cyklat genom tunneln så kommer man till det jag kallar för "kenyastigen". Det är en liten liten kulle som bara består av lera och ser precis ut som den passage som jag och Elin passerade varje dag när vi var i Kenya. Jag blir alltid så osäker när jag kommer till kullen. Ska jag ta fart för att komma upp eller ska jag stanna cykeln och gå över kullen? Då blir det oftast lite halvfart istället för massor fart eller ingen fart alls. Det är livsfarligt! Igår var jag såå nära att vurpa på den lilla, för tillfället ganska isiga, stigen men klarade mig med nöd och näppe. Dock lärde jag mig inte av mitt misstag och idag så blev jag liggande i leran med cykeln över mig. Haha.

Det var bara att ignorera alla skador (hehe.. lite blåmärken på låret och nästan blod på knät) och fort försöka kravla sig upp och fortsätta. Inte möta någons blick. Haha. Så mamma. Om du undrar varför jag har leriga byxor när jag kommer hem idag så är detta orsaken. (Jag MÅSTE ha byxorna med mig och hinner inte tvätta dem).