melodifestival förr.

Haha. Jag har tittat igenom några före detta melodifestivallåtar från olika länder. Letade upp de låtar som har fastnat lite extra i mitt huvud.

1. Den första låten är "Han med benet". Det var en kille med glimten i ögat (minst sagt..) som sjöng en bra låt, men som gjorde några ytterst märkliga röresler med benen. Det var väl också det han blev känd för. Titta här: från Lettland - My star.

2. Den andra låten som jag ,efter mycket om och men, har letat fram är "Fina norsken vid pianot". Jag minns nämligen att jag tyckte killen vid pianot såg väldigt bra ut och sången han framförde berörde väl alla tonårstjejer. "Cause I'm in loooove with a beautiful girl." Jostein Hasselgård 2003 - I'm not afraid to move on.

Haha. Käre tid.

inredningsmotton.

Mina främsta inredningsmotton i livet:

"Allt är fint i sitt rätta sammanhang".
"Att trivas hemma är det mest effektiva sättet att

hämta nya krafter".

/Becka

haiti-hysteri.

Detta inlägg kommer jag säkerligen få vassa kommentarer på. Men jag ska vara ärlig. Jag har inte skänkt en enda krona till Haiti-katastrofen. Det är inte för att jag inte tycker att det som hänt är förfärligt hemskt. För det är det verkligen. Ja, det är helt fruktansvärt och landet behöver hjälp från resten av världen.

Men hur många länder behöver inte det? Kan media visa bilder på vad som dagligen sker i tex Kongo? Skulle svenskarna isåfall skänka lika mycket pengar och hjälp dit? Hör här:

Sedan 1998 har över fem miljoner människor dött i Kongo. I Haiti har ca 100 000 dött under den senaste katastrofen. Det innebär alltså att det har skett över 50 haiti-katastrofer i Kongo under en tid på 10-12 år, men hur ofta syns det på löpsedlarna?

Orsaken till att jag lade upp bilden på den kenyanska flickan var att hon skulle få representera alla svårigheter i Kongo. Men när jag tänker efter kom ju denna flicka tillsammans med sin mamma och pappa som flyktingar från just Kongo. De kom till den lilla kenyanska byn där jag och min kompis bodde i Kenya, och då familjen presenterade sig berättade de att de precis hade flytt från ett söndertrasat Kongo. Det berör ens hjärta.

Det finns garanterat en haiti-gradig katastrof från olika länder på jorden att uppmärksamma varje dag. Varför görs inte detta? Kanske pengar och hjälpinsatser skulle fördelas mer rättvist då.

hades?

De som känner mig vid det här laget vet att jag älskar komediparet Anders och Måns. Alla deras avsnitt har jag sett minst två gånger, och vid senaste igenomkollandet av avsnitten lade jag märke till något som jag tidigare inte har lagt märke till.

I ena sekunden visas nämligen denna bild (jag har satt dit pilarna för att visa vad jag vill framhäva):
för att i sekunden precis efteråt visa detta:
Ordet "hades" är något av de få saker som jag faktiskt minns ifrån historielektionerna. Hades är nämligen ett äldre ord för helvetet/underjorden, och jag tänker då: hjälp vad man måste vara omedvetet påverkad av diverse reklamer och TV-program! För det är ju säkert denna omedvetna syn som har gjort att jag inte längre är särskilt förtjust i staden Uppsala.

vacker konst.

För ett tag sedan rensade jag mina pappershögar och lådor i studentrummet. Mitt ibland jobbiga räkningar och andra tråkiga papper hittade jag något som fick mig att le:

Översättning för er icke-norsk-kunniga:
"Kära Rebecka. Det (troligen ska det stå Jag) är så glad för att se dig igen. Jag har saknat dig väldigt mycket, tycker väldigt mycket om dig. Jag är så glad för att du är här. Jag hade kunnat skriva mycket mer men jag har inte mer plats.."

Brevet är skrivet av ett av mina aupair-barn i Norge då jag besökte familjen i somras. Det är så oerhört sött att jag smälter!

Vill också visa den fina bilden på mig som en elev i klass två har ritat. Jag har troligen visat bilden förut men jag kan fortfarande inte sluta le när jag tittar på den. Jag tror att barns teckningar och barns skrivna brev, berättelser och liknande är den vackraste konsten som finns.

att älska livingstone.

Jag citerar ett kort stycke ur en bok som jag nyligen läste:

"I läsningsväg slukade jag allt som jag kunde komma över, med undantag av romaner. Vetenskapliga arbeten och reseskildringar var min synnerliga förtjusning".

Jag älskar David Livingstone! Hans och mina val av litteratur är bara en liten likhet. Jag är verkligen tacksam för att Livingstone skrev sin reseskildring för hans bok är numera nästan lika helig som en bibel för mig. Det är just i reseskildringar och äkta biografier som jag kan resa till en annan värld. I romaner går det bara inte, hur mycket jag än försöker.

Appropå Livingstone måste jag säga (även om jag nog har berättat det förut) att jag påminns om händelsen i Kenya då Elin och jag stod i ett klassrum och tittade på varandra.. först en gång.. och sedan en gång till, för att på något sätt försäkra oss om att vi hade hört rätt. Vi insåg då att det vi hade hört var rätt. Läraren på nursery school hade nämligen ropat upp namnet Livingstone från närvarolistan två gånger.

Livingstone!!? Den lilla ungen som svarade "yes" på tilltalet var ju bara 3-4 år! Att en klasskompis till denna kille hette Wesley och att ytterligare en kenyansk kille, i ungefär samma ålder, hette Karl Marx blev ju bara surrealistiskt.

mys på bara.

För ett tag sedan såg jag en grupp på facebook som hette: "Alla vi som hatar när folk använder orden mys och mysigt". Vad är det för människor som går med i den gruppen??

Jag borde bilda en motsatsgrupp som heter "Alla vi som hatar när folk använder orden fotboll och hockey".

Appropå mys vill jag ge dagens enkla och billiga mystips. Samla på dig någon eller några fina glasflaskor. Jag dricker ju inte och kan därmed få vissa svårigheter med att hitta vackra flaskor. Men en coca-cola-flaska eller saftflaska går lika bra. Det är väldigt fint att ha liknande flaskor i flera storlekar, ställa de i grupp och sedan sätta olika höga stearinljus i dem. Jag har bara en flaska (se bild) men det räcker för att höja den avslappnande känslan i rummet.

piano
Jag vill även skriva att jag än en gång att jag älskar ljudet av vackert pianospelande. För mig är piano det absolut bästa instrumentet som finns, och jag minns en gång när jag var yngre (11-12 år) då mamma tog med mig på en pianokonsert i det området vi bodde. Pianisten visade sig vara en ung kille (18-19 år?) som spelade klassiska stycken. Oj, så jag njöt och var faschinerad. Den unga mannen blev min idol för ett tag. Jag skulle bli lika duktig som honom, vilket tyvärr misslyckades.

Om någon vill bjuda mig på en pianokonsert någongång; varsågoda.

skogsskadekonto?

För någon vecka sedan kom det ett brev till min före detta korridorskompis. Eftersom hennes brev hamnade på hyllan bredvid postfacken kunde jag ta hand om det. Jag frågade kompisen, som är ifrån Frankrike och numera också bor i Frankrike, om jag skulle öppna brevet eller om det skulle skickas vidare.

"Just open it. I think it's something about my closed bankaccount", sade hon. Jag öppnade brevet och...

massor olika konton! När jag försökte lista ut vad det var för mening med brevet fastnade jag plötsligt vid, ja, precis; skogs-/skogsskadekonto. Vad i alla sina dagar är det för konto?!

dagen-efter-dag.

Ett perfekt bröllop. Räcker det för att beskriva gårdagens vigsel och tillhörande fest? Jo. Med två bilder på det finaste bröllopsparet någonsin förstärks faktan(faktum?).Dagen-efter-bröllopet har bestått av att skjutsa lillasyster till stationen, lämna den lånade bilen till mammas kompis, oplanerat följa med mammas kompis till en kyrka och i denna kyrka vara med om dagens höjdpunkt; nämligen att träffa för mig nästan okända släktingar.

nyupptäckt släkt
Den som jag träffade i kyrkan var en av pappas alla kusiner. En man som jag knappt kunde sluta titta på eftersom hans ansiktsdrag var så lika pappas. När denna mans fru presenterade mig för honom log både han och jag. Det första kusinen sa till mig var: "Ja, man ser verkligen att du är en ****are (är lite försiktig att skriva efternamn). Du är verkligen lik din pappa". Då log jag och kände mig väldigt stolt.

Efter att ha spenderat en hel dag med släktingar från mammas sida (på bröllopet igår) var detta en bonus. Även om jag tycker om mamma och släktingarna på hennes sida så är det något alldeles extra speciellt för mig att möta pappas släktingar. En orsak är nog att jag alltid har varit "pappas flicka".

Det som jag och pappas kusin kom fram till var bland annat att vi är stolta över vårat efternamn. Vi utbytte telefonnummer och kommer garanterat träffas igen. Ja, det komiska är att vi bor bara några 100 meter ifrån varandra, och kanske, bara kanske, kommer jag kunna få bo i familjens uthyrningsdel såsmåningom -

och det längtar jag efter för nu står jag bara inte ut längre! Idag såg jag SILVERFISKAR I KÖKET! Nu är måttet rågat! (=skönaste ordspråket. Vem kommer på ett något sånt egentligen??)

igång igen.

Plötsligt, när jag väl meddelar att jag ska sluta blogga, erkänner folk både här och där att de läser min blogg och tycker det är synd att jag inte kommer fortsätta. Det var lite märkligt det tycker jag. Men nu kommer jag iallafall tillbaka en sväng. Det är ju faktiskt avslappnande och kul att blogga.
För några dagar sedan blev jag väldigt sugen på att hoppa in i plugget igen eftersom jag saknade kvällarna med en kopp te, tända ljus och läsandet av intressant kurslitteratur. Plugg-abstinensbesvär kanske man kan kalla det. Därför är jag nu tillbaka på universitetet efter en kort tids uppehåll.

Imorgon ska jag på bröllop. En tillställning som jag inte har varit på på flera år. Appropå bröllop måste detta berättas: när jag och min lillasyster var yngre sjöng vi faktiskt på två bröllop. Idag är de båda bröllopsparen skilda.. haha. Enkel matematik: lillasyster&jag + sång på bröllop = skilsmässa. Inga mer sånger från oss alltså och därför vet jag att min kusin och hennes blivande man aldrig kommer skilja sig. Sänder ett för tidigt grattis till det snygga paret.

till Holland.

Imorgon sticker jag till Holland en sväng då. Det känns väldigt märkligt eftersom verkligheten slog mig för bara några dagar sedan. Jag ska till Holland imorgon! Inte nog med det, jag ska ju till Tyskland först! Det är helt galet! Tre dagar i Holland - av alla länder. Det kallar jag minisemester.

Tanken var att jag skulle överraska Elin på hennes födelsedag, men Elins fästman var till slut tvungen att berätta överraskningen pga lite omständigheter. Fast vad gör det? Vi ska mysa lika mycket ändå.

Allt är färdigpackat. Jag har bara ett handbagage med mig, vilket är väldigt skönt. Frågan är; kan jag kanske vara den bästa tjej-packaren i världen? Jag påmindes nämligen precis om min rekord-mini-packning:

Kan även berätta att lillasyster har varit här idag. Förutom att vi föråt oss på spenatpannkakor och myste på ett väldigt effektivt sätt så hann lillasyster även med att göra det hon var tänkt att göra denna dag, nämligen fixa min kusins brudfrisyr. Du anar inte hur fin kusinen blev! Övriga får se resultatet i slutet av januari.

Ja, mot Holland! Knas.

stilleben.

Detaljer i ett rum gör rummet personligt och intressant. Det är med hjälp av detaljerna/stillebenen som man kan lista ut vem som bor i rummet - utan att ha träffat personen i fråga. I mitt rum finns dessa små detaljer:

i tvättstugan.

Häromdagen när jag var i tvättstugan fick jag vänta någon minut eftersom den ena torktumlaren inte hade tumlat färdig. Under väntetiden läste jag bruksanvisningslapparna på väggen.

Det slog mig då att "ludd" måste verkligen vara det töntigaste ordet i vårat svenska språk.

Det var inte bara ordet "ludd" som gjorde att jag smålog för mig själv. Detta bidrog också till mitt leende:

Jag såg ju framför mig hur jag elegant gjorde en drottningSilvia-svängrörelse på torktumlar-dörren/luckan.

Behöver bruksanvisningen ens förklara hur man stänger en dörr?? "Tvättstugan for dummies" kanske? Neee. Inte snällt Becka.

Fast, hmm, när jag kom tillbaka hit i höstas och stod i tvättstugan en dag, harklade sig killen bredvid mig och frågade skämmigt: "Du, kan du visa mig hur man gör? Jag har aldrig tvättat förut. Min mamma har alltid gjort det."...

Så ja, "Tvättstugan for dummies" kanske behövs ändå.

badrums-tips.

Istället för att ha en stor del av badkaret eller en hörna i duschen full med fula schampoo- och balsamflaskor rekommenderar jag detta:

Unna dig ett gäng med fina flaskor som har samma stil. Det räcker oftast med två eller tre stycken (en för schampoo, en för balsam, en för duschcreme). Köp de fina flaskorna på till exempel Björn Axén eller någon annan lyxig butik som du anser har fina förvaringar av dusch-grejerna (jag har flaskor från Himla eftersom deras stil passar mig). Flaskorna ska helst inte vara genomskinliga.

Ja, sedan har du snygga flaskor för resten av livet. Nja, SÅ länge ska man kanske inte använda dem, men ett bra tag kan de användas iallafall. Göm de fula, billiga flaskorna i nån garderob och fyll på i de fina flaskorna när innehållet börjar ta slut. Då ser ingen att du har Eldorados rosa schampoo, ICAs blåa balsam och Euroshoppers gröna duschcreme.

Samla alla flaskor i en grupp på samma ställe i duschen eller på badkarskanten så blir du dessutom mer harmonisk eftersom badrummet upplevs som rent och ordningssamt.

Låt inte de fula flaskorna stå framme och förstöra badrummet.

färdigmålat.

Nu är korridoren i stort sett färdigmålad. Se så fint resultatet har blivit, och det är vardagsrummet/köket som har fått den urtjusiga fondväggen. Kanske märks det att Becka har varit i farten och gett lite förslag (via sina tankar)och tjatat något på fastighetsägarna.
Klicka på bilderna för att se de i större format.
Jag är nog den personen i korridoren som därmed har tackat och bugat för målarna flest gånger denna vecka. Men än är inte det goda över. De nya låsbara postlådorna på första våningen ska snart få börja användas och de slitna, klistermärks-fulla postfacken på våran våning ska snart tas bort. Säkert ska fina nummer eller namnskyltar komma upp på våra dörrar också.

Dessutom ska vi få en ny svart skinnsoffa så småningom. Nu ska här bli fint, på riktigt.

pianist-katten.

Den här katten är exakt en sådan kisse som jag vill ha. Tjock, kurrig, mysig, och udda.

Klicka här för att se katten Nora. Lyssna särskilt på det underbara kurret i början.

målare, älskade målare.

Jag vaknade av ett förfärligt(!) oväsen idag. Trodde att huset höll på att falla samman. Men efter någon minuts nyvaket undrande och funderande förstod jag att det troligen var målarna; de som skulle rädda min korridors nedslitna väggar.

"Jaaaa!" ropade jag tyst för mig själv för att i nästa stund hålla för min mun, någon kunde ju höra. Jag brydde mig inte om det fortsatta oväsendet då jag försökte somna om eftersom jag visste att -
målarna är här till min räddning.

Jag gick senare ut i korridoren och möttes av ett helt roomservice-team. Golvet var täckt av papper, målarburkarna stod utspridda och målarna hälsade glatt: "hej, hej". Å, om det ändå vore Johnnie och Mattias från Roomservice som varit målarna! Då skulle det ha inte funnits någonting att klaga på.

Maria Montessori.

Jag har precis sett en tre timmars lång filmatiserad dokumentär om pedagogen Maria Montessoris liv (kan ses på svt play).

Jag är mållös. Vilken kvinna. Ännu en, för mig betydelsefull, hjälte har lagts till i mitt medvetande. Visst har jag hört talats om och i stora drag vetat huvuddragen i montessori-pedagogik, men att se en dokumentär gör det hela så levande och verkligt. Det inspirerar.

Kanske man kunde föra in lite mer montessori-pedagogik i afrikanska skolor? Med erfarenhet av den kenyanska skola som jag jobbade på tror jag att montessori-pedagogik skulle kunna förändra mycket.

ensam Petra Mede.

Jag brukar svänga inom aftonbladet.se lite nu och då för att läsa nyheter. Nyheterna läser jag dock med en stor nypa salt eftersom jag vet att många skriverier bara är uppbyggda på väldigt lite fakta.
________

glömska.
Här är hursomhelst ett utdrag från dagens webbtidning:
'Här åker "Stjärnorna på slottet"-deltagarna utan säkerhetsbälte.
Siw Malmkvist: Det är ju för ***, men det är ren glömska.'

Glömska?? Inte kan en vuxen människa glömma att ta på sig bälte? Jag har satt på mig säkerhetsbälte i 22 år och det är numera en omedveten rutin. Man tar på sig bältet utan att tänka på det. Jag undrar därför hur ofta Malmkvist och de andra två kändisarna egentligen använder säkerhetsbälte för att kunna glömma, dessutom att alla tre glömmer på samma gång. (Jag vet inte hur sann denna nyhet är men om den är sann så blir jag en aning upprörd).

__________

Petra Mede.

Något annat som jag har fastnat för i dagens aftonblad är ett utdrag från Alexander Schulmans program, Schulmans show, där bland annat komikern Petra Mede är gäst.

Fotograf Jonas Lindqvist. Publicerat 2009-02-06 00:00 på:
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/folkets-blickar-pa-petra-mede-1.793682

De medverkande i programmet leker en lek där de berättar tunga hemligheter om sig själva och där den som berättar den tyngsta hemligheten får en muffins (! - av alla saker på jorden). Då berättar den i vanliga fall mycket skrattande och glada komikern Petra Mede att hon faktiskt är väldigt ensam. På kvällarna brukar hon sitta i soffan med en uppvärmd ICA-matlåda och bara vara själv. Vännerna hör inte av sig längre osv (se här).

Mitt hjärta gick då ut till Mede. Starkt att kunna berätta något sådant, och jag antar att det nog finns fler kändisar därute som man tror är lyckliga men som inte riktigt är det. Måste slutligen tillägga att jag för den sakens skull inte är särskilt förtjust i Petras låga skämt och humor, men att jag absolut skulle vilja vara hennes vän om hon behövde och frågade mig.

nytt årtionde.

Nu är det bara några timmar kvar till det nya årtiondet och för första gången i mitt liv är jag ensam under denna högtid, denna kväll.

Det ska faktiskt, otroligt nog, bli riktigt skönt. Nyår har inte varit viktigt för mig de senaste åren eftersom jag insett att själva höjdpunkten ändå går över på en endaste sekund.

Jag har heller aldrig varit förtjust i fyrverkerier då jag dels är känslig för sådana ljud och att jag dels kopplar ljuden och ljusskenen till krig och bomber. Jag kan inte helt njuta av det då jag vet att människor runt om i världen i samma sekund hör samma ljud men i ett helt annat sammanhang. Jag kommer dock visserligen säkert att både se och höra fyrverkerier utanför mitt fönster inatt.

___________________________

Fast EN gång har jag faktiskt njutit av och skrattat i samband med fyrverkerier. Det var det året (06/07) då jag och min bästa vän Elin fick äran att fira nyår under stjärnklar himmel på en balkong i Kenya. Kenyanernas fyrverkerier är inte av samma säkerhet eller effektfullhet som svenskarnas precis.. och det fick mig och Elin att skratta en hel del, om man säger så.

Ack, vilket bra nyår det var! Det bästa någonsin: ps. De snygga partyhattarna är gjorda av Becka och Elin själva.

Man tar vad man har...Men är det så stort egentligen? Nyår. Man går bara in i ett nytt år ju. Det är en dag som alla andra, bara det att året ändrar siffror. Många människor verkar också ha så höga och ouppnåeliga förväntningar från tolvslaget och framåt, vilket jag tycker verkar väldigt pressande. Jag menar att man kan starta ett nytt "nyår" när man vill och känner för det under året.

Vill inte låta pessimistisk men vill få fram mina tankar på något sätt.

Visst kan det vara lite mysigt att vara med vänner och familj en sådan här dag/natt men i år har jag inga problem att vara själv. Det är ju så kallt ute också. Jag ska sitta inne med pjamas på och mysa, äta krossad chokladglass och dricka päroncider.

Gott nytt år.

dagens ord.

Dagens mest värmande ord:

"I miss you very much,

you are one of the best person I met"

Citatet fann jag skrivet på det lilla vykort som min franska vän (före detta korridorskompis) Amélie hade sänt mig till jul. Jag såg dock kortet först idag då jag kom hem från jultripen hos mamma.

Ja, "/.../the best person I met". Det går inte annat än att säga detsamma om Amélie. Hon är av de bästa personerna som jag någonsin har lärt känna. Med dessa ord hoppas jag nu på en god natts sömn.

hejselihejs.

På mammas dator finns många Anders-och Måns-avsnitt nedladdade. Jag passar därför på att titta på dem när jag är här. För er som inte vet vilka Anders och Måns är, kan jag säga att de är mina favoriter i humorväg. Sök efter de på youtube och se om du tycker att jag har bra humor eller ej.

Bilden på den snygga hunden Nöken tillhör ett av programmets avsnitt:

Dialog från Anders&Måns-avsnitt:

Måns: Ankan (anders). Topp tre kända getter.

Anders: Oj, den var svår. På tredje plats tar jag; Lilla bocken bruse. På andra plats; Stora bocken bruse. Och på första plats tar jag: Mellanbocken Bruse.

-Tystnad-

Måns: VA? mellanbocken bruse? MELLANBOCKEN BRUSE PÅ FÖRSTA PLATS?? Du kan ju inte ta mellanbocken bruse på första plats!!! Han är ju skitfeg! "Nejnejnej, ta inte mig, ta han som kommer efter mig!" MELLANBOCKEN BRUSE! MELLANBOCKEN BRUSE? Är du sjuk i huvudet eller?!

(du kan se hela klippet här. Verkligen underbar!!)

_______________________________

Haha! Å, vad jag älskar detta också! Detta är ett av alla mina favoritklipp från Anders & Måns. Verkligen min humor. (Mitt dämpade skratt hörs i bakgrunden mellan 0.44-0.46).

Titta och le.

Tre andra favoritklipp ur serien kan du se om du klickar här och här och här.

Slutligen får höjdpunkterna; kontorstolsputtning, Arne Weise som daggmask och den radioaktiva geten inte missas.

på afrikahumör.

Sitter här i min nya cremevita flanellpjamas med gammelrosa blommor på och känner mig en aning pömsig. Jag har grävt fram två böcker ur mina lådor i mammas källare och känner mig på läshumör just nu. Läslusten beror säkert på att båda böckerna handlar om Afrika.

Den ena boken heter "Från kapstaden till nordkap på 333 dagar" och den andra heter "Jag har hört kamelerna sjunga - en bok om Afrika". Jag började läsa den förstnämnda nu och sjönk in i den på en gång.

På söndag går ett av mina favorit-afrika-program på TV; Damernas detektivbyrå. Häromdagen gick Blood diamond på TV och nyligen fick jag lust att än en gång titta på Hotel Rwanda. Jag har i dagarna både träffat och pratat med flera människor som har arbetat och varit ute i Afrika, och jag kan därför inte annat än att drömma mig bort till jordens mest fachinerande kontinent.

love until it hurts.

Så här i juletider dunkar mitt hjärta alltid lite extra för de barn, ungdomar och vuxna över hela världen som inte kommer få en vacker och fridfull jul.

Jag tänkte särskilt mycket på detta idag när jag satt i mammas kök och gjorde julgodis med tända ljus och lugn julmusik spelandes i bakgrunden:

Tittar på bilden och ser, för mina inre ögon, hur tre små barn sitter på de lediga stolarna runt mig. Att jag älskar barn så pass mycket som jag gör bör väl vara ett tecken på att jag är till för att hjälpa dem på något sätt?

Jag skulle vilja storma lägenheter och hus för att där samla alla de barn som riskerar att fara illa. Sedan skulle jag ta hem alla dessa barn till mig och bara älska dem, vara med dem, gosa. Ge dem all min kärlek. Ja, ge de så mycket kärlek att... att jag går sönder!!

Precis som Moder Theresas motto:

"If you love until it hurts

then there can be no more hurt

- only love".

stilren julkrubba.

Jag köpte en ny bilaga från Allt i hemmet då jag skulle åka fem timmar med tåg hit upp till mamma. Bilagan heter 101 nya ideer och den lockade mig direkt eftersom bilden på framsidan var en julstjärna omgjord i gamla papper, snören och sigill. Riktigt Beckastil. Jag brukar inte tycka om pysseltidningar eftersom ideerna är alltför komplicerade, tråkiga eller utan speciellt fina resultat. Men detta var en fantastisk pysseltidning! (åtminstone det nummer, nr 2, som jag köpte).

Ett reportage i tidningen gav ideen att förvandla en sedvanlig, ful julkrubba till något vackert, något som man VILL ha framme.

Jag tog därför närmaste fula julkrubba (mammas)...

...och vips!

Efter 2-3 timmar hade jag med egna händer förvandlat något som jag inte ville se - till något som jag inte kan sluta titta på:

Skillnad va? Jag är verkligen nöjd. Beskrivningen finns nedan och ideen är alltså hämtad ifrån Allt i hemmets bilaga; 101 nya ideer. Det är lätt och väldigt kul att göra - om man har blivit född med pysseltålamod. Detta är en perfekt julsysselsättning.

Det som behövs är:
*vit grund- eller hobbyfärg
*ofärgat antikvax
*svart skokräm
*penslar (en större för krubban, en mindre för figurerna)
*två-tre tandborstar
*en torr trasa

Så här gör du:
1. Måla krubban slarvigt. Låt träet lysa igenom lite.
2. Måla figurerna vita genom att stöppla(!). Inga fina penseldrag.
3. Måla figurerna igen.
4. Måla figurerna en sista gång (eventuellt behövs en fjärde gång)
5. Blanda vaxet med skokräm till en ganska mörk massa.
6. För på rejält med massan på figurerna med hjälp av tandborstar. Kom åt i varje liten vrå!
7. Torka av det överflödiga vaxet med en trasa.

Färdigt!

skrattande kärlek.

När var det sist jag såg och hörde mamma skratta så länge, högt och mycket som idag? När var det sist som jag själv skrattade så länge, högt och mycket som idag? Nej, jag kan inte minnas.
Men varför skrattade jag och mamma då så förfärligt mycket idag?

Jo, för att Pers inhämtade julgran ser fruktansvärt rolig ut! Jättekort och jättetjock - som en liten buske. Oj, vad vi skrattade. Mamma tappade till och med en kastrull i golvet eftersom hon vek sig av skratt.

I övrigt har jag spenderat hela dagen med mamma och hennes nya kärlek. Det är verkligen vinter här uppe i "norr". Det vackra vinterlandskapet är fantastiskt och jag tänker mycket på mina vänner vid ekvatorn som aldrig har sett snö.

Jag undrar förresten om det finns något bättre än att sitta framför en brasa och värma sig efter en kall vinterdag..

Ja, det skulle nog vara om man hade en liten kissekatt i famnen också. Jag får ju snart abstinensbesvär av att inte ha någon katt!! Jag vill ha en katt! En sån där jobbig än. En som bara vill gosa hela tiden.

betydelselösa ord.

Hur många gånger har jag inte tittat på och sjungit med i denna sång (som även finns som nummer tre i ipoden längre ner i vänstra spalten)?

Jag som blivande svensklärare vet, liksom mupparna själva, att manha mahna inte är något "egentligt ord/uttryck". Men vi alla tycker nog det är skönt att kunna använda ord utan betydelse ibland. Jag älskar att hitta på nya ord- och meningskonstellationer, vilket är en förmån alternativt plåga som jag definitivt har ärvt ifrån min pappa.

I övrigt säger min kompis Elin ofta fjong till saker hon inte helt kan förklara. Till exempel: "Men å! Vad är det här för fjong?!" En annan kompis brukar prata med sina syskon i ord och meningar som detta: "Bah bah. Bah bah, bahbahbah..". Varje bah har då olika betoning och på det sättet förstår syskonen varandra. Helt otroligt. Ett nytt språk? En av tjejerna som jag tog hand om i Norge brukar säga det norska ordet för Elins "fjong" - nämligen "dingsebums" (fast jag vet inte om "dingsebums" kanske är ett riktigt norskt ord?? Det förvånar mig inte).

Jag tycker att det är väldigt spännande med ord, meningar och språk överhuvudtaget. Därför älskar jag barn då de har måmga smarta lösningar på vuxnas komplicerade språk. Till exempel: lysa med ficklampan = fickla.
(Bilden är hämtad härifrån).

mot julen.

Imorgon sätter jag mig på tåget för att åka på jultripen till mamma. Fem timmar kommer resan ta allt som allt och med SJ, två byten, snökaos och massor folk kan man räkna med någon liten försening. Men det är ju ingen fara. Jag ska vara hos mamma i hela tio dagar.

Jag har förresten fixat värsta braiga julklappen till mamma i år. Det blir så.. bra! Hon kommer gråta av glädje - det är jag nästan säker på. Hm. Om ni var här nu skulle ni då kunna somna? Svar NEJ! Mina korridorsgrannar har nämligen korridorsavskedsfest för en kille i korridoren som ska flytta. Jag ska säga er att det bokstavligen knakar i min vägg och det vibrerar i fötterna och jag hör knappt min egen andning eftersom feststereons ljud är vriden till maxvolym.

Tja, varför inte tinitus?
VAD TÄNKER DE MED? Jag tror jag ska shoppa en bunt öronproppar och dela ut gratis nästa gång. Bara för att skydda "de små barnen" från hörselskador.

Fördelen med grannarnas enstaka korridorsfester:
Det är väldigt lugnt, tyst och skönt morgonen efteråt.

Jag brukar då krypa upp i korridorssoffan med en kopp te,

ta en lång frukost,

se något morgonprogram på TV:n

och njuta av att jag inte är bakis.

hård musik.

Ibland känner jag ett behov av att lyssna på kraftfull musik. Idag är det en sådan dag. Jag lyssnar på musik som människor inte kopplar ihop med mig i första taget; Switchfoot's "Mess of me" är ett exempel.

Sådan musik är som stark krydda. Den rensar kroppen på något sätt. Det är skönt att lyssna på ett litet tag men sedan blir det alltför mycket, alltför starkt.

Jag minns en tjej i min förra klass som jag, inklusive resten av klassen, trodde var en försiktig, lugn person som helst lyssnade på Mozart hemma i soffan. Men ack så fel vi hade. Under en redovisning på universitetet berättade denna tjej om en ACDCkonsert som hon hade varit på. Tjejen berättade om hur hon hade stått längst fram vid scenen och skrikit, skakat huvudet och fullständigt älskat musiken.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå längst fram vid en scenkant och skrika eller att ständigt lyssna på hårdrock, men att lyssna på lite hårdare musik någongång då och då tror jag bara är nyttigt.

renovering.

Jaaa! Mitt tjatande har gett resultat! Idag har det kommit en lapp i min postlåda där det står "Postfack och renovering!" Korridoren ska målas om, köket ska målas om, trapphuset ska målas om. Postfacken ska tas bort och nya låsbara postfack ska sättas upp i entrén. Wow. För mig betyder detta obeskrivligt mycket.

fyndig kvinna.

Tänk vad människor är fyndiga. Är det något de inte har så uppfinner de det.

Igår när jag stod vid bussen skymtade jag en muslimsk kvinna bredvid mig. Hon stod med ryggen till och pratade för sig själv - trodde jag. "Ännu ett psykfall", var min första tanke. Kvinnan vände sig om och jag försökte se om hon verkligen pratade i telefonen eller inte. Till en början syntes det inte någon telefon men plöstligt kom ett leende på mina läppar. I den tajta slöjan runt kvinnans ansikte hade kvinnan pressat in sin mobil så pass mycket att hon kunde prata och höra utan att behöva hålla i den.

Har man inget headset fixar man sig ett.

underbar lärare.

Nu låter jag säkert som en fjortis men: "Asså. Han är bara sååå söt!!" Jag tror aldrig att jag har mött en sådan genomgo lärare förut! En av mina lärare i "lärande i matematik" är nämligen den sötaste, mysigaste, gladaste och goaste människan på denna jord. Nära pensionsåldern är han, men så engagerad och så fantastisk. En blandning av min morfar och farfar.

I slutet av dagens seminarium sade han åt oss i gruppen att vi skulle ställa upp oss till fotografering eftersom han tydligen alltid tar kort på alla sina elever. Jag höll på att springa fram och krama om honom runt midjan för det var ju oerhört sött! När vi ungdomar hade ställt upp oss visade det sig att den odigitala kameran inte hade något batteri. Därför blir det fotografering nästa gång. Men haha. Sådana söta människor existerar väl knappast?!

Idag känner man att vintern är på gång här. Solen skiner och det är frost på bilar, mark och träd. Vackert. Bilden är tagen från mitt fönster för några minuter sedan.

stressad svensk.

Har jag blivit smittad av min äldste storebror - han som far och reser världen runt? Eller har vi båda blivit smittade pga vårat resande? Smittan jag syftar på är att-inte-komma-i-tid-smittan.

Sedan jag kom hem från Kenya för några år sedan började jag nämligen bli dålig med att komma i tid till möten och träffar. Jag gick inte längre till bussen 20 minuter innan avsatt tid, jag kom inte inom den "akademiska kvarten" till kompisars fester. Jag kom in i tänkandet att tid inte är särskilt viktigt - för det är det ju inte i Afrika. Vad har jag insett? Jo, att vi i norden faktiskt måste vara i tid överallt eftersom här FINNS det tid. I Afrika finns inte tiden och därför kan man där komma och gå såsom man vill. Skönt ibland, men oerhört frustrerande andra gånger.

Man får helt enkelt lära konsten att anpassa sig. Helst borde man befinna sig någonstans emellan en stressad svensk och en fullständigt tidsobekymrad afrikan.

(För uppstressade svenskar rekommenderar jag denna avslappningsövning. Mamma, du kommer garanterat somna! Jag lyssnar på det detta nästan varje kväll nuförtiden. Först var det töntigt, men nu är det skönt.)

i höstmyset.

Att komma hem till sitt studentrum efter att ha cyklat i iskallt regn måste nog vara det bästa med hösten. Att få av sig de blöta kläderna, sätta på sig mysiga kläder, raggisar och dricka en varm kopp med masala thai te medan det regnar mot fönstret - det måste vara höjdpunkten med hösten.

Att höra lite bra musik i bakgrunden då man dricker sitt te måste vidare vara toppen av toppen. Appropå musik har jag tidigare skrivit om mitt orgel-fynd på en second hand butik i somras. Ovan är en bild på det fantastiska underverket. Tyvärr finns inte underverket i min ägo, men man blir ju ändå nästan tårögd bara av att skåda den. Eller hur? Likaså när man tittar på den vita kökssoffan som jag hittade på samma secondhandbutik:

JAAAAAA! Jag fick nu ett besked som jag väntat på sååå länge. Wow. Becka är glad. Kan inte skriva mer nu. Måste smälta detta. Äntligen!

juligt.

Bloggen är nu hyfsat fixad och den blir nog bättre med tiden. Jag får fixa lite allteftersom.
Hemma hos mig är det juligt. (Säg det inte till någon - men jag köpte en chokladkalender till mig själv häromdagen. Den står gömd bakom sängen.)

Jag har försökt att göra det så julmysigt som jag kan. När man är student tager man vad man haver och det blir väl inte alltid exakt så som man egentligen skulle vilja ha det. Till exempel kan jag inte göra stora hål i väggen fastän jag gärna skulle vilja det. Stjärnan som är upphängd på väggen vid sänggaveln hänger därför inte perfekt precis. Det irriterar mig.

För övrigt är jag i stort sett färdig med min hemtenta i matematik. Det har gått oväntat bra. Jag fick den iförrgår och kvar är nu endast en klurig VG-uppgift som jag inte har kunnat lösa än men som jag ska försöka mig på en gång eller några gånger till.

Idag blir det en hemmalufsar-lördag.

ett fluff.

Jag har citerat det förut och citerar det igen. Pappan i den norska familjen: "Du har jo VANVETTIG mye hår Rebecka!!" Med bilden som bevis kan jag, liksom troligen resten av jordens befolkning, nog hålla med om att jag faktiskt har vansinnigt mycket hår.

Bilden är tagen för en eller två månader sedan. Håret ser ut på detta vis då det är alldeles nyborstat. Ofta önskar jag att det fanns anti-volym-schampoo att köpa... Jag vet att jag måste klippa och fixa håret någongång snart, men jag litar bara på lillasysters klippningar och jag har inte träffat henne på ett väldigt bra tag nu.

Både mamma och pappa hade extremt tjockt hår när de var unga. Det är väl därför tack vare de som jag har fått detta fluff på skallen.

Förresten är det ganska skönt att ha mycket huvudfluff på vintern. Det blir som en extra mössa.

fredag-lördag.

Igår var jag hemma hos en kompis större delen av dagen. Vi pluggade matte (eller, jag fick hjälp med min matte, är nog mer rättvist att skriva). Jag blev bjuden på god mat av kompisen och efter stunds pluggande med kaffe och mys gick vi ut en sväng. Vi gick till en underbar liten barnen-i-bullerbyn-butik. Älskar den butiken!

När vi kom hem igen gjorde vi iordning fruktsallad och satte på en film; "Damernas detektivbyrå". Jag höll på att svimma ju! Vilken fantastisk afrika-film. Jag satt och smålog för mig själv större delen av filmen eftersom jag kände igen allt. Det var Afrika. Det fick mig att längta tillbaka ännu en gång. Mitt hjärta är verkligen därborta, men min kropp är här.

Nåväl. Kompisen och jag gick senare ut på en finurlig nattpromenad innan vi drack varsinn kopp varm choklad och jag cyklade hem.

Idag har det varit vår ute och jag har gått in till stan (tar ca 30 min), solat, ätit på Burger King och sedan gått hem igen. Denna stad är så vacker! Jag upptäcker nya små vägar och hus varje promenad eller cykeltur.

kurs i engelska?

Dagens absoluta reklamhöjdare. Haha. Verkligen klockrena!
(Obs. Den första är ej barnvänlig)

Klicka HÄR för att se reklam 1.
Klicka HÄR för att se reklam 2.

Det finns nog många som behöver förbättra sin engelska. Jag är en av dem...

roliga minnen.

Häromkvällen slog mig ett minne.

Plötsligt såg jag framför mig hur jag och lillasyster fick på mamma min balklänning mitt inatten och hur vi lärde mamma att dansa vals i mitt rum med denna klänning på sig. Haha. Det är ju sådana knäppa grejer som man kommer ihåg.

lillasyster och jag.
Eller som lillasysters åtskilliga jobbiga störanden då hon kommer in och lägger sig bredvid mig i sängen när jag håller på att somna. "Hejhej." "Men å! Ut! Jag ska sova!" "Nee. Vi kan rimma". Och efter att jag insett att det inte går att få ut lillasyster denna natt heller, så rimmar vi. Ofta i den här stilen:

"Alla barnen åt frukt utom Jan... Det var han som var banan." Dessa kvällar skrattar vi så mycket att mamma ett flertal gånger kommer in och säger: "Jag vill sova! Ni får vara tysta nu!" Vi svarar: "Okej. Okej. Schh." Men det är inte lätt. Ofta slutar rimnätterna med att vi smyger oss ner i köket och lagar makaroner och falukorv. Plötsligt hör man mamma från övervåningen: "Vad gör ni??" "Vi lagar lite mat". "Men klockan är ju ett på natten!" "Eeehm. Ja. Det är den visst. Men vi klarar det mamma. Gå och lägg dig".

En gång rimmade vi så mycket att lillasyster mådde illa när vi var på stan dagen efter. Hon kunde se rim och bokstäver överallt och blev då närmast tokig.

Vissa kvällar kunde lillasyster och jag ligga i varsinn säng, i varsitt rum (våra rum låg brevid varandra då) och prata genom väggen. Haha. Stackars mamma. Hon kom ut från sitt sovrum igen och sade: "Men å, jag försöker sova här! Ni får gå in till varandra om ni ska prata".

Minnen, minnen, minnen.

solarium.

Jag sov 12 timmar inatt; 21.30-09.30. Oj, vad skönt det var! Har haft fullt upp med matten den senaste tiden att jag nog har blivit helt slut i huvudet av det.

Igår åkte jag in en sväng till stan och köpte ett solarium-kort. Jag som har varit så mycket emot solarium och ja, egentligen all slags solning. Men eftersom kusinen ska gifta sig i januari och jag ska köpa festklänning vill jag få lite färg. Klänningarna ser finare ut då. Dessutom är det skönt att få lite färg då man nästan ser ut som ett spöke under den här tiden på året.

Det var väldigt gott att sola solarium faktiskt. Att få lite ljus i höstmörkret. Det har ju inte varit sol här på flera veckor nu.

Jag fantiserade att jag låg på stranden i Kenya, och fastän jag bara låg där tio minuter kunde jag se en viss skillnad efteråt. Tio gånger ska jag sola i de fräscha solarierna. Ser redan fram emot nästa gång. Det var väldigt avslappnande.

lärarcitat.

Ytterligare några bra citat för lärare.

"Ett kriterium på en bra lärare är inte hur många frågor han kan ställa sina elever och som de snabbt kan svara på, utan på hur många frågor han inspirerar dem till att fråga honom och som han finner det svårt att svara på".

"Skillnaden mellan en bra lärare och en mycket bra lärare är att en mycket bra lärare behärskar konsten att lära elever saker de inte visste de behövde lära sig".

"Alla lärare kan förklara vad de väntar sig av oss. Men en bra lärare väcker våra förväntningar på oss själva"

citat hämtade från livet.se.

effektiv Becka.

Oj, vad jag har varit effektiv idag. Gick upp 06.30 och började snart att skriva de sista sidorna på min praktikrapport. Klockan 11.30 var jag färdig. Vilken lättnad! Efter det har jag haft en göra-massor-praktiskt-dag.

Jag har lagat currythai-kyckling. Fixat ordning på papper i både nya och gamla pärmar. Betalt räkningar. Återlämnat biblioteksböcker. Handlat mat och tvättat.

Efter allt detta blev jag riktigt sugen att hyra en film. Det känns som om det var evigheter sedan jag gjorde något sådant. Därför blir det en riktig Beckastund ikväll. Jag ska tända ljus, sätta på mig pjamas, gosa upp mig framför filmen på datorn, äta krossad chokladglass och bara ta det lugnt.

Jag har förresten hittat en del väldigt bra ordspråk för lärare. Här är ett favoritexempel:

"Om barn kommer till oss lärare från starka,

sunda och fungerande familjer,

gör det vårt arbete lättare.

Om de inte kommer ifrån starka,

sunda, fungerande familjer,

gör det vårt jobb viktigare"

skriva, skriva.

Det är "jammen meg" (norskt uttryck) vinter här!

Förutom själva praktiken har jag dessutom en tio sidors praktikrapport att skriva i dagarna. Är därför ganska upptagen för tillfället. Den ihärdigt arbetande studentens skrivbord ser just nu ut såhär:

Den stora synonymordboken, ordbok över konstruktioner och fraser, svenska akademins ordlista och Norstedts svenska ordbok; dessa böcker är för mig oumbärliga vid skrivande av uppsatser och dylikt. På grund av dess fula omslag och klumpiga format får de i vanliga fall inte äran att stå på mitt skrivbord, men just nu måste de finnas nära till hands.

Mot skrivandet och vidare.