ett ointelligent tillfälle.

Ibland undrar man ju hur många intelligenta hjärnceller man har egentligen.

Kom på cykelstigen och visste att det snart skulle komma ett dike med blöt gegga i som jag var tvungen att ta mig över. Någonstans sade hjärnan åt mig att stanna och gå med cykeln för att undvika leran medan en annan del av hjärnan sade: cykla fort som skrutt så kommer du fram fortare.

Jag gjorde det sistnämnda och min ena sko och halva byxbenet blev alldeles lerigt (på bilden har jag fått bort det värsta).

Lyckat, Becka.