fungera då.

Jag är som sagt något stressad för tillfället och då blir man extra irriterad när saker och ting bara ska krångla sig, vilket de såklart gör. Skriver bland annat ett PM och var i stort behov av synonymer igår. Jag skulle därför snabbt gå in på synonymer.se och det enda som kom upp, oavsett hur många frustrerade gånger jag tryckte, var detta:

Jaha!? Jag ser ju det.

mycket bestyr.

Varvar frenetiskt mellan att göra skoluppgifter och bröllopsbestyr. Allt är roligt men det är väldigt mycket och det hörs ett gott "gaaah!" på insidan. Fram till den 4 juni kommer jag nu alltså vara väldigt upptagen, så ni vet. De redan kroniska påsarna under ögonen kommer bli desto mörkare. Men det är det värt.

Nu är det sängen som gäller efter denna intensiva dag.

partyparty.

Ikväll har det varit party i korridoren. Jag var med till en viss gräns och visst var det trevligt. Att börja partyt med att spela alfapet var ett plus i kanten. Tack vare korridorskompisen Sara kunde jag förstå mig på öl-spelen som spelades. Istället för att dricka sprit drack jag fruktsoda. Senare smet jag in hos kurden och dennes kompis för att där få lite coca-cola och fanta exotic i mängder. Medan de andra blev höga på sprit, blev jag alltså hög på socker.

Töntigaste idag: Det faktum att man i öl-spelet ska låtsas att det sitter en minitomte på öl-glaset/burken/flaskan. Innan varje klunk måste man "ta bort" tomten från glaset och sätta den på bordet för att sedan, då man druckit det man ska dricka, "sätta tillbaka" tomten på glaset.

gilla stilen.

Jag tycker om att se vad andra människor har för kläd- och inredningsstil. När jag var hos Elin i helgen kom jag på att: "Syskon klär sig nästan alltid i samma genre. Även om syskon anser sig klä sig helt olika så finns det ändå nästan alltid någon slags likhet i klädvalet". Tänk efter. Visst är det väldigt ofta på det viset?

När det idag var så fint väder fick jag fnatt och testade ut min vår/sommarkollektion här hemma. Därav dessa bilder.

missuppfattning.

Igår fick jag ett litet leende på läpparna när jag upptäckte denna möjliga missuppfattning:

Norskans "kun vann" (bara vatten) kan misstolkas
som "kun'vagn" (kundvagn).

Hej svensk-lärare.

korridorslivet.

Jag har nog blivit te-oman. Dricker te minst två gånger per dag, oavsett väder.

Min korridorskompis Sara är däremot kaffe-oman. Eftersom jag inte så ofta dricker kaffe på egen hand brukar Sara och jag dricka kaffe tillsammans. Idag smaskade vi dessutom även på både äppel/kiwipajer och mat under tiden som vi babblade på det sättet som bara en lärare och sjuksköterska kan babbla.

Korridorslivet börjar nu påminna om förra året. Året då franska korridorstjejen och jag drack te tillsammans nästan varenda dag, då man gick in till någons rum och bara babblade, då man stod i ena änden av korridoren och ropade till någon i köket, då man tittade på töntiga TV-program, bakade pajer, hade stolrace etc etc. Det är så det ska vara.

Korridorslivet.

möhippa mm.

I helgen som var hade vi möhippa för min bästaste kompis Elin. Det var den första möhippan som jag någonsin har varit med att förbereda och som tur var blev den faktiskt mycket lyckad. Skrutt bara vad nervöst det var innan! Det är inte lätt att hålla en sådan stor hemlis hemlig i en tjejkrets. Men vi lyckades iallafall och jag kände mig som en fiffig koordinator av något slag. Uppdragen fixade Elin galant men med viss tvekan på uppdraget: "Dansa breakdance på offentlig plats". Jag får nu skylla mig själv och förväntar mig ingen nåd när det någongång kanske blir min egen möhippa.

Eftersom vår korridor fixade sommarstädningen så bra förra veckan är vi med i utlottningen av "att laga mat med en riktig kock". Ni kan då förstå hur fint köket faktiskt är för tillfället. Därför ska jag och min kurd-korridor-kompis baka äppelpaj till korridoren ikväll.

Ibland älskar man verkligen korridorslivet, men det bör sägas att jag eventuellt har en lägenhet på gång. Den blir dock inflyttningsbar först i september.

den där kurre.

Är inte Kurre världens mysigaste

men världens mest oseriösa namn? Varför betona NAMNET??

Det är väl ändå inte Kurre som är det väsentliga i sammanhanget?

på tur.

Klockan 13 har jag redovisning av mitt modellbyggande av ett klassrum och sedan ska jag dra iväg på en liten tur till en annan stad.

Glömmer aldrig backpacker-spelet: "Vad säger norrmännen då de ska ut en sväng och promenera?" Då kunde man trycka på fyra olika lyssnings-alternativ och det var där jag lärde mig att det heter på tur.

Att norskarna går så mycket på tur som de gör kan jag bara inte förstå. Igår promenerade jag en timme genom stan och ville gråta eftersom det var så oerhört tråkigt och segt! Man går och går men kommer ju ingenstans. Dessutom är det väldigt ansträngande, särskilt när man går i fjällen, och jag kan inte se fashinationen i det. Det är bara plågsamt! "Men den vackra utsikten när man kommer upp då?" Utsikten är inte värd så mycket slit för mig. Det räcker med att se utsikten på en vacker tavla i vardagsrummet. Det är lika tillfredsställande.

Jag är uppenbarligen ingen norsk.

cement-farfar.

"Det kommer säkert ut på bloggen va?" sade min kompis skrattande när vi satt på taket och åt glass idag. "Jaa, smart! tänkte jag då. Självklart måste jag dela med mig av det". Det kompisen sade som fick oss båda att skratta gott är höjden av en svensklärares humor:

"Min farfar är så söt för han är cement."

Cement? Haha. En blandning av senil och dement. Underbart.

kusligt.

Under en längre tid har några kompisar pratat mycket om tv-program som hemsökta hus och liknande. Jag, som är en mycket lättskrämd person av mig och som inte tror på spöken, har aldrig tittat på något sådant program men passade ändå på att göra det idag (då det var ljust ute såklart).

Eller, frasen "nej, jag tror inte på spöken" använder jag nog bara utan att tänka på det för egentligen undrar jag om jag faktiskt inte tror på spöken. Jag kallar det visserligen inte för spöken men jag tror absolut att det finns något liknande och att det kan ske andliga konstigheter - för det har jag varit med om själv.
Jag minns till exempel detta:
Jag, mamma och lillasyster hade precis flyttat till ett radhus. Första natten hände det något väldigt märkligt. Vi låg, var och en, i våra egna sovrum på övervåningen och plötsligt började jag höra steg i trappan utanför rummet. Jag försökte lugna mig med att det bara var mamma som skulle ner för att hämta ett glas vatten i köket, men stegen fortsatte och jag blev livrädd. Föreställde mig att stegen närsomhelst skulle ta slut och att någon skulle öppna dörren till mitt rum (som låg närmast). Låg med täcket uppe vid ögonen. Strax hörde jag hur min lillasyster öppnade sin dörr och att hon snart öppnade dörren till mammas rum. Det blev knäpptyst, och en liten stund senare knackade min lillasyster på min dörr och frågade:
"Hörde du också?"
"Vadå?", frågade jag och försökte låtsas vara opåverkad.
"Att det var någon som gick i trappan".
"Ja, va? Hörde du också?"
"Ja, mamma med".

DET var kusligt det, men tack och lov att jag inte var själv hemma. Jag skulle ju ha kissat på mig av skräck.

mamma becka.

Hittade en annan kurskamrats bilder från de intensiva dagarna på distanskursen.
Mammarollen känner jag mig uppenbarligen hemma i. Då diskussionen om hur många barn man vill ha när man blir stor kommer upp säger de flesta av mina vänner att de vill ha max tre barn.

Jag säger på en gång att jag tänka mig fyra eller fem barn. Då jag själv tog hand om fyra barn som 20åring insåg jag att det faktiskt går väldigt bra att ha så många ungar. Alla de svenska argumenten som "det blir för många" eller "då får man inte plats i en vanlig bil" har jag mosat fullständigt. Kanske har jag blivit påverkad av min egen syskonskara och afrikanernas massfamiljer också?

present.

Födelsedagspresent från några vänner.

Liljor som passar bra i min kära mjölkanna.

denna andra maj.

Det är tydligen min födelsedag idag och såsom alltid har vädret visat sin bästa sida. Jag blir lika fachinerad varje år. Knopparna öppnar sig denna dag och solen lyser från en klarblå himmel. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vill du gifta dig utomhus är den andra maj ett säkert val. Vad har jag då gjort idag? Inte firat något speciellt men däremot blivit överröst med grattis på facebook och telefon under tiden då jag suttit vid skrivbordet och fifflat med en skoluppgift, en väldigt rogivande uppgift. Man ska först skissa/göra ritning över en pedagogisk miljö och sedan göra en modell av den. Tänka på: Varför ställer jag möblerna så? Vilka möbler använder jag? Varför använder jag de färgerna? Ska det vara en hemmaliknande miljö eller en mer verkstadsinriktad miljö? Vilka elever eller barn ska vistas i miljön? etc.

Tänk att det är en skoluppgift. Det är ju något jag skulle kunna göra på min fritid.

inte öppna.

Varför är det alltid lika förfärligt kämpigt att se men inte röra? Varje år kommer det brev med denna text på i min brevlåda:
Fastän man vet ungefär vad som finns och vad som står i breven är det ändå en tålamodsprövande kamp att hålla fingrarna i styr.

en beckig situation.

Är det inte VÄLDIGT typiskt av mig att hamna i en sådan här situation?

Svar: jo.

Hade varit inne i stan och tittat på valborgsbrasan med några vänner...

Ensam på vägen hem i regnet ser jag plötsligt ett gigantiskt gäng med cyklande studenter (att det är studenter ser man tydligt) på andra sidan vägen. De cyklar i samma riktning som mig och vid ett trafikljus inser jag, med mitt matematiska avståndstänkande, att om de cyklar över på min sida när det blir grönt så kommer jag hamna mitt i smeten.

Min svenska mardröm besannas och wips så är jag MITT i gänget med cyklande utbytesstudenter (observera; utbytesstudenter). De är 12 stycken, tar upp hela cykelbanan och cyklar som sniglar. Vad ska jag göra? Jag är mitt ibland dem. De pratar på sina olika språk och en kines-student från den bakre delen av gänget filmar gladeligen med sin kamera samtidigt som han försöker få resten av gänget att säga hur bra staden är..och där är ju lilla jag också.. Hej hej.

Några 100 meter var jag omringad av cykelgänget och jag svängde sedan fort av vägen så fort chansen gavs. Personer som känner mig skrattar nog åt detta eftersom det är en väldigt typisk becka-situation. Man känner sig som ett fån!

från husmorssidan.

I väntan på att mina falukorvar ska steka färdigt på spisen tar jag del av korridorerns forum på kylskåpet. Väldigt ofta går vi om varandra i korridoren och ett bevis på att alla lever är det ständiga minglandet på kylskåpet. Lite trevligt sådär.

Dagens husmorstips!

Att alltid få perfekt kokta ägg..utan äggklocka:

1. Lägg ägget i vattnet.

2. Låt vattnet koka upp.
3. Precis när de första riktiga bubblorna

kommit stänger du av plattan.
4. Låt bubblorna avta och när det inte

bubblar längre är ägget färdigt.

__________________

Testa. Det är ett, för mig, nyupptäckt mirakel,

och jag tackar Vigga för uppenbarelsen.

dagbok.

Jag har fått tag på pappas dagboksanteckningar från början av 80-talet, vilka är spännande att läsa. Det här med att skriva dagbok har jag nog ärvt från båda mina föräldrar. När jag läser blir jag nostalgisk över pappas handskrift. Den har alltid varit mysig på något sätt och jag saknar den. Det jag chockeras av är att pappa ett flertal gånger skriver om sitt alltför höga blodtryck. Jag hade ingen aning om att han haft problem med det. Var det en orsak till hjärnblödningen?

Han skriver också gång på gång att vänner i kris har ringt honom och hur han och mamma har haft sitt hus öppet för utomstående. Han skriver om åtskilliga bönesvar han fått, hur bra han trivs med att vara musiklärare och om hur många skolklass-bussturer han har kört för dagen. Att läsa dagböcker är speciellt, särskilt efter personens död.

på föreläsning.

Ligger osminkad med skruttkläder på i sängen,

har en kopp te i handen och är samtidigt på föreläsning.

Älska distanskurser!

tare.

Efter förra inlägget hittade jag ett annat videoklipp, om en person som säkert också ställer sig frågan "varför?". Tare. Tare hälsade jag på flera gånger i Norge då han var en god vän till mina norska vänner och bodde i närheten. Han är nästan blind och döv (varför?!) och är på senare tid känd för att ha varit med i ett TV-program där 11 funktionshämmade tar sig igenom vildmarken i Nordkalotten på 30 dagar.

Se klipp HÄR.

Bild lånad från: http://blogg.nrk.no/ingengrenser/files/2009/08/haldor.jpg

Tare är en fin människa, men försök att förstå dialekten. Tänk att jag förstod den där dialekten i stort sett flytande då, när jag bodde där. Nu när jag verkligen anstränger mig förstår jag dock det mesta. Fast i DETTA klipp kan jag knappt urskilja ett endaste ord i det han säger. Tror han säger något om att det är gott att vara på land efter att ha suttit i kanot. Men sedan? Kan någon norsk person översätta??

ett liv?

Varför? Personen har varit förlamad sedan sex års ålder och ber nu, efter 25 år, läkare att stänga av respiratorn. Varför ska vissa människor få leva ett sådant liv?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article6816504.ab

Jag blir så arg och så ledsen. Står här utan svar och det gör mig galen.

Appropå respiratorer minns jag en lektion på gymnasiet då det debatterades hett om man räknas som mördare eller inte då man stänger av en respirator. De som påstod att man var en mördare hade nog aldrig själva varit med i en stänga-av-respirator-situation..

det gifta paret.

Ja, då var mamma bortgift då.

Vissa får gifta sig två gånger medan andra aldrig får gifta sig.

Orättvist?

Sagan om hur en änkeman gifter sig med en änka är fin.

på väg.

En VÄLDIGT leende Becka på väg till mammas bröllop...

Tjugo minuter kvar till vigseln.

Pirripirr.

några timmar.

Nu är det inte många timmar kvar till det att mamma gifter sig. Pirret i magen kommer nog snart.

Jag kommer få en styvpappa, fyra styvsyskon,

sju styvsyskonbarn, styvfarföräldrar

och en styvhund.

klassen.

Jag fick en kommentar av en före detta klasskompis här på bloggen och började då sakna min gymnasieklass väldigt mycket. Vi var bara 11 stycken men ett så fruktansvärt skönt gäng. På facebook har denna bild från studentbanketten blivit väl kommenterad. Bland annat har det skämtats om att det ser ut som om jag håller handen på killen bredvid mig och att vi båda har försökt matcha varandra med färgen på klänning respektive fluga.

Tänker tillbaka på alla de klassfester och timmar i skolan som vi spenderat tillsammans. Jag saknar de alla och hoppas på en återförening någongång.

lite påverkan.

Mamma ska ju flytta till sin mans hus efter bröllopet på lördag. Det är alltså flyttkartonger och ett enda eko i lägenheten där mamma och jag befinner oss för tillfället. Vi åkte med ytterligare ett litet flyttlass till det "nya" huset idag då jag insåg att man faktiskt har en del påverkan på andra människor..

Vardagsrummet hade blivit omgjort från rosa väggar och furumöbler till ljusa väggar och vita möbler (Becka-förslag). Mot en vägg stod ett alldeles bedårande vitt sideboard (Becka-förslag). Furusalongs-bordet var omålat från furufärg till vitt (Becka-förslag)

och i sovrummet hade den nya dubbelsängen blivit gjord av två gavellösa-sängar och en sliten gammal dörr (Becka-förslag). Idag fick jag vara med att bestämma hur tavlorna i salongen skulle hänga och jag blev alldeles lycklig över hur fint det blev. Omvandlingen av huset går samkta framåt och det börjar alltmer synas att det är två fräscha 50+are som bor där.

När jag bodde hemma ville jag bestämma mycket över inredningen och jag tröstade mamma med att när jag flyttade hemifrån skulle hon få bestämma helt själv hur hon ville ha det. Men jag börjar inse att så inte är fallet. Jag vill ju att mamma ska ha det fint jämt.

te på tåg.

Jag sitter nu på tåg igen. Har redan bytt till två andra tåg och bussar innan jag satte mig på detta tåg. Det är inte för att jag åkt fel utan för att jag beställde en billig resa (som är lika med många byten). Är på väg till mamma för att delvis förbereda och fixa inför lördagen. Jag hittade bilden på tepåsen på mobilen och tänkte passa på att upplysa världen att om man, liksom jag, har dåliga erfarenheter av grönt te ska man testa denna sort. Den är ljuvlig. Grönt te är mycket bättre än svart te och jag har länge önskat att jag skulle tycka om grönt te men jag har bara tyckt att det smakat gräs - fram tills nu. Grönt te med vaniljsmak från willys rekommenderas starkt.

grodor och prinsar.

Om någon vill ha samma stämning och känsla som jag har när jag nu skriver detta inlägg kan man lyssna på Samson av Regina Spektor (spotify) för det är den sången som spelas i min dator just nu.

Jag undrar vilken smart snubbe som kom på att man kunde kyssa en ful groda för att få en vacker prins. Vilken enkel barna-lösning egentligen! Barn skulle lätt kunna komma på en sådan enkel sak och därför anser jag att barn är smarta. Det mesta i deras värld är så enkelt och bekymmerslöst, något som jag älskar.Om jag någongång kommer skriva en barnbok, vilket jag gärna skulle vilja göra, skulle jag ta inspiration från alla de barn-kommentarer som jag fått under mina erfarenheter med barn.

Appropå grodor och prinsar så har ju mamma hittat sin prins och ska gifta sig på lördag. Ikväll testade jag både klänning, väska, örhängen etc. inför dagen vilket kändes märkligt. Det är ju ändå MAMMAS bröllop och inte någon kompis eller släktings. Ett barn ska ju egentligen, i en perfekt familj och ett perfekt liv, inte vara med på ens mammas bröllop, men ibland blir det så och man får acceptera det.

Undrar vad pappa och mammas blivande mans fru säger till varandra i himlen på lördag.. De blinkar nog mot varandra, ler och säger: "Vi gjorde det".

vän-helg.

I helgen har det varit någon slags återförenings-helg. Två vänner kom från staden där jag bodde förut för att hälsa på oss fyra vänner som också bodde i den staden förut men som nu bor här. Vi sex har pratat och skrattat åt gamla minnen från skoltiden, ätit på restaurang, fikat och bara myst. Igår kväll var jag och en av vännerna (barndomsvännen) för oss själva i en annan väns lägenhet för att bara ta det lugnt. Vi lekte bland annat lite med vännens tavla. Det var hysteriskt roligt vilket kanske berodde på att vi var hysteriskt trötta.

Jag ska hålla en lektion om konst och diskutera konstverket "The Arnolfini portrait" (klicka på namnet för att se bild) med en grupp femåringar imorgon. Det blir intressant.

att tro historia.

Jag har aldrig tyckt om ämnet historia i skolan eftersom ämnet bara består av spekulationer, teorier och gissningar. Jag glömmer aldrig museum-besöket i grundskolan där guiden tog fram en liten metallgrej med två 'tops' av stål på ändarna och sade: "Vet ni vad det här är? Det är en örontop som människorna på den här tiden rensade öronen med". Jag minns så tydligt hur mina tankar började sätta sig emot guidens ord. "Örontops?! Den där lilla stålgrejen kan ju var vad som helst! En liten del av en leksak eller något. Nej, jag tror inte ett dugg på vad du säger". Alla de historiska små berättelser som historia-läraren berättade med inlevelse och som fashinerade mina kamrater gjorde istället mig arg. "Du kan inte veta det där. Du kan säga det hur många gånger som helst och ge mig alla bevis som finns men det är inte säkert att det är sant ändå och jag har inte sett det själv så därför kan jag inte tro på det". Jag är väldigt försiktig med att fullt och helt tro på människor och saker runtomkring mig. Varför vet jag inte. Det har alltid varit så. Jag har alltid velat få riktiga, hållfasta svar på allt som går att få riktiga svar på och det gör mig tokig att inte ha svar på alla frågor.

____________________________

"Bara släpp det", sägs det men det har jag aldrig kunnat. Jag frågade mamma och pappa många gånger när jag var liten hur man egentligen gör för att kunna glömma och lämna saker som varit jobbiga. Jag kan inte det. Att kunna tro på människor och att kunna släppa svåra saker är inte mina bästa sidor i livet. Men eftersom jag har svårt att tro på människor så har jag också svårt att tro på skvaller, vilket är en positiv del i det hela. :)

oxen.

Vi skulle gestalta två scener som visade en konflikt mellan "slott och koja".

Våran grupps stillbildsserie föreställde den ruskige Rolle som stal mark av Hertiginnan av Storgården.

och oxen det var jag.

kreativitet.

Jag är nu hemma från min lilla "skoltrip". Vilka dagar alltså. Kreativiteten har flödat som aldrig förr. Detta är bara några ytterst få bilder av vad som skedde:

Det kommer troligen fler bilder lite senare och jag vill uppmärksamma er på att det finns två små videoklipp från fängelset nedan.

Nu ska här sovas...

...i en skön säng.

från fängelset.

Bor i fängeslet här i fjärran och trivs bara mer och mer. Känslan av att bo där kriminella människor har bott är faktiskt rörande. Man undrar vilka det är som har bott här. Vilken bakgrund hade fångarna? Vilka handlingar gjorde de för att hamna här? Vilket värld var det utanför dessa väggar då fångarna levde? Hur gick det till här inne? Dörrarna är ju mini, cellerna likaså. Järnsängen är smal och hård, korridorerna är stora och överallt står gamla möbler från tiden då fängeslet var i rörelse. Det är som om tiden står stilla.

Det lilla gästköket är urmysigt och matsalen också. Heldagarna i skolan är fantastiska eftersom de bara har bestått av pyssel. Igår byggde vi ett slott för sju vuxna personer, musikinstrument och konstverk. Idag målade vi, gjorde egna färger och olika typer av drama-övningar.

Ja, denna kurs rekommenderar jag mina lärarkompisar.

värdelös.

Jag hörde nyligen ett citat av komikern Felix Herngren då han var väldigt arg - utan anledning (en kollega hade enligt honom tittat konstigt på honom):

"Hon behöver höra att hon är världelös ibland!

Jag har fått höra det och det har inte gjort mig någonting!"

Eeeh?! Med det citatet förstår man att det VISST har gjort honom någonting. För man säger inte att en annan människa är värdelös, herr Herngren!

en tanke.

Tänker på alla de barn som längtar till skolan imorgon. De barn som lever i ett söndertrasat hem och ser skolan som sin enda tillflykt. Tänk att jag som blivande lärare kommer få möjlighet att bara överrösa kärlek och uppmuntran till dessa barn. Vilket fantastiskt yrke.Jag hörde nyligen om en tolvårig flicka som i ett förhör berättade att hon ljugit om att ha blivit våltagen bara för att försöka få sina föräldrar sams. En våldtäkt var det värsta denna flicka kunde hitta på och därigenom tänkte hon att hon kunde få föräldrarnas uppmärksamhet. Något i mig blir ledset men samtidigt hårt och ilsket då jag hör sådant. Jag måste göra något!

Tänker på den lilla flickan och alla andra barn i samma situation.

♥

till fängelse.

Jag ska tillbringa de tre kommande nätterna i ett fängelse. Det blir spännande för jag har aldrig befunnit mig i ett fängelse förut och jag hoppas att jag aldrig kommer befinna mig i ett senare heller. Orsaken till denna fängelsevistelse är att jag behöver ett billigt ställe att bo då jag ska ha tre obligatoriska heldagar på universitetet borta i min distanskurs-stad. Fängelset har alltså VARIT ett riktigt fängelse men är numera ett vandrarhem med fängelsekänsla.

Jag älskar vandrarhemskänsla. Kanske beror det på att jag är uppvuxen med det. Mamma och pappa drev ju ett vandrarhem under sju år i min barndom och jag tyckte alltid att det var så mysigt (fastän mamma och pappa har vittnat om kackerlackor och matrester under sängar hos gäster som inte lärt sig vett och etikett). Vår familj har alltid bott på vandrarhem och sovit i tält eller i bil under våra bilsemestrar. Hotell har jag aldrig bott på men ändå haft erfarenhet av då farmor och farfar har ägt ett och då jag förra sommaren städade på ett.

Jag har märkt det att jag inte är den som klagar i första taget, förutom när det gäller att löpa eller idrotta på något sätt såklart. Men mamma och pappa har nog uppfostrat mig väl när det gäller tacksamhet.

kurslitteratur.

Någon som funderar på att börja plugga i höst? Kanske du överväger att börja plugga när du ser vilken kurslitteratur jag har just nu: Det är ju som rena himmelriket. Arkitektur, färg, rytmik och musik. Lite av allt - precis som jag vill ha det. Jammen meg att jag ska inkludera mer musik och bild i min lärarkarriär.

freedom writer.

Jag åkte till IKEA igår och lunchade med min gamle lärare och hennes barn. Det var lyx att få bli bjuden på lax, efterätt och dessutom få en liten present:

Efter besöket på IKEA fastnade jag hos en kompis i stan och stannade där till klockan blev 23-24 på kvällen. Vi såg bland annat en helt underbar film som vi lärare inte kan annat än älska: Freedom Writers. Eftersom det är en sann historia, som jag faktiskt har läst om i kurslitteraturen också, blev jag alldeles uppslukad. Tänk vilket uppdrag man har som lärare och vilka möjligheter man har att påverka elevers/barns/ungdomars liv. Vilken känsla att utföra något så fantastiskt som läraren Erin Gruwell i filmen utförde. DET är en lärare det. Bort med alla surtanter som jobbar bara för att få pengar och som inte tror på eleverna.

Jag har nu anmält mig till en kort "våga tala"-kurs som ska börja på universitetet nästa vecka. Kanske blir man av med muntligt-framträdande-rädslan, kanske inte. Ett försök är det iallafall.

med en seg bok.

Usch, vilken seg bok! Jag läser och läser men kommer ingenstans. Halva boken handlade om skillnader mellan inredning av förskolor i England och i Sverige, vilket förstås var väldigt intressant men den del av boken som nu handlar om subjektskapande av barn är för mig bara oförståeliga ord. Det låter precis som Håkan tycker att prästen i kyrkan låter (titta HÄR; från 5:05 - måste ses).

Inte kan jag säga att boken för närvarande är tråkig heller när jag precis har upptäckt att Elins aupair-barns mormor är en av skribenterna. Visst är det är en aning häftigt.

Imorgon ska jag troligen äta lunch på IKEA med en av mina före detta lärare som är på resa genom staden. Det är inte ofta man får besök så det är väl bäst att passa på, och att jag har lagt upp bild på Mr Bean är bara för att jag tittade på ett avsnitt häromdagen och kom på hur mycket jag gillar honom. Bara det att han heter Bean=Böna förklarar ju vidden av töntighet.

min gråa tröja.

Alla människor har garanterat ett favoritplagg av något slag. Mitt favoritplagg är en grå tjocktröja som jag köpte då jag bodde i Norge. Jag bara älskar den.

Nu när jag går en distanskurs är jag hemma och ute i korridoren mycket oftare vilket leder till att korridorskompisarna ser mig oftare. Jag är nog numera känd för "hon med den gråa tröjan" eftersom jag alltid har den när jag är hemma.

Dagens klipp är från "Det sociala spelet" - ett fantastiskt program om alla oskrivna sociala regler som finns runt omkring oss. I detta avsnitt tar de upp kruxet med hur man ska göra då man möter någon man känner i rulltrappan: se HÄR.

vuxen kärlek.

Ett blogginlägg från 30 april 2007:

_______________________

Schh, detta får inte sägas vidare.. Mamma är käääär! Hon kan bara inte dölja det längre och inte jag heller. Hon beter sig som en förälskad tonåring ju! Hahaha. Ni skulle bara ana!

Idag satt hon och skrev ett sms vid köksbordet då min lillasyster kom förbi och såg mammas nöjda min. "Värst vad du ser finurlig ut. Skriver du till ----- eller?" Mamma skrattade lite, tittade ner i bordet och sa "Hehe, aa". Några minuter senare ringde det på mammas mobil och när hon svarade förstod jag genast att det var "han". Efter samtalet kom mamma in till vardagsrummet och tittade så där finurligt på mig. "Vad är det?, frågade jag. Ska han komma hit eller? Du är kär ju!" Mamma småskrattade och blev lite generad: "Sluta. (hehe) Ja, han ska komma hit och äta middag här imorgon".

Sedan fick jag provsmaka mammas underbara köttfärsbiffar för att se om de var perfekt goda tills imorgon. Under tiden hon stekte dem kom hon också med jämna mellanrum in i vardagsrummet och dansade så fult som bara hon kan. "Mamma, är du nervös eller?" "JAA! Vad tror du?!" svarade hon medan leendet bara blev större.

__________________________

Den 24:e april 2010 gifter sig mamma med sin Per. Tänka sig.

rätt att aga?

Jag glömmer aldrig den kenyanska högstadiekillen som läraren tog in i lärarrummet och, framför mig och min kompis, slog till med en rejäl pinne av väldig kraft. Jag såg smärtan i killens ögon och var nära att ställa mig upp för att smälla till läraren själv. Det gjorde jag inte men jag konfronterade läraren efteråt:

_____________________
"I Sverige får man inte slå barn. Det räknas som misshandel".
"Ha. Men ni har snälla barn i Sverige. Afrikanska barn måste man slå för att de ska lyda".

___________________

Senare frågade jag min kenyanska klass:
"Vad ni tycker ni om att lärare slår er när ni gör något fel?"
Alla elever: "Ja, det är väl bra."
Men sorlet av röster tystnade bitvis och plötsligt hörde jag en liten kille längst bak:
"Neej..." Tystnad. "...jag tycker det gör ont."
Fler röster började stämma in i pojkens ord och snart verkade hela klassen ha ändrat sida.
"I Sverige FÅR INTE lärare slå sina elever", fortsatte jag.
Det blev knäpptyst och femtio mörkbruna ögon stirrade förstummat på mig. Oj, vad sade jag nu?

Jag är emot barnaga. Barn ska hämta tröst och känna trygghet hos de vuxna - inte bli slagna. SVT har nyligen visat en ny bra dokumentär om dagens barnaga. Se den HÄR.

(Det bör sägas att jag senare även såg hur de äldre eleverna slog de yngre eleverna - av "uppfostringsskäl".)

änglavåningen.

Jag gick som sagt runt och tog kort på mängder av dörrar igår. En av mina favoritdörrar tillhör huset där mamma och pappa bodde under kärlekstiden. Mamma var student och bodde här, längst upp på "änglavåningen". Där bodde hon och några tjejkompisar i någon korridorsliknande boning medan ett killgäng bodde på våningen under.. Jag älskar det här huset! Det ser så mysigt ut och jag har ju sett mammas gamla fotografier från tiden då hon bodde här. Det är häftigt. Jag vill gärna flytta just hit men det är tydligen något företag som har kontor i större delen av huset så det är inte till salu nuförtiden.

Vid hörnet av huset har mamma berättat att det fanns ett mysigt litet café där studenterna fick extra bra priser. Å, vad jag önskar att det lilla caféet fanns kvar! I närheten ligger också en kyrka där pappa brukade spela piano. Det känns så konstigt att vara på de ställena. Man kan ju se mamma och pappa gå där på trottoaren i 70-talskläder. Man kan se pappa öppna dörren och mamma stänga fönstret längst upp.

Kanske är det pappa som lyser med solen så starkt där - bara för att visa att han ser mig.

ut i våren.

Dagen började med att jag läste färdigt den obligatoriska boken How to talk to children about art och sedan passade jag på att fortsätta med nästa uppgift: fotografera en serie på 20 bilder som på något sätt har med arkitektur att göra. Jag gick därför igenom hela staden och tog kort på mängder av vackra dörrar och annat.

Tiden rullade och jag bara gick och gick utan att bli trött. Allt var verkligen vårigt vackert och jag promenerade genom områden där jag aldrig hade varit innan. Jag såg hus som fångade mitt hjärta och jag såg konst och fåglar som mina ögon aldrig hade lagt märke till förut.

Efter två och en halv timme(!) var jag hemma igen - en liten nyans brunare i ansiktet och några gram lättare.

påskafton 2010.

Dagen började med att jag satt ute på en parkbänk i solen tre timmar och pluggade. Familjer var ute på påskpromenader, farföräldrar pratade med sina barn och om sina barnbarn medan barnbarnen själva pratade om det efterlängtade godiset. Det kändes inte helt rätt att sitta med en bok och plugga en dag som denna. Påskafton är ändå påskafton.

Efter att senare ha mött min kaffedrickande korridorskompis Sara i köket gick vi tillsammans på en två timmars lång promenad. Ingen av oss hade någon att fira påskafton med så den spontana långpromenaden med en efterföljande timme av kaffe,- påskmust,- kaffedrickande och godisätande blev våran påskafton år 2010.

Jag och kaffeSara kom bland annat fram till att djungelvrål-godisarna, som har en apa på godispåsen, inte bara är apor utan också ekorrar och getter medan zoo-godiset, som har flera olika djur på godispåsen, enbart är apor. Väldigt märkligt faktiskt.

Se Saras blogginlägg om denna dag HÄR.

läser.

Jag sitter nu i min säng och läser denna bok som också är den nuvarande kurslitteraturen. Det går en aning segt men boken är intressant och lärorik.

tuffare Becka.

Jag skulle handla lite papper på Ö&B och fick för mig att först gå in i invandrarbutiken där de säljer inte-så-fina-kläder. Det första jag såg var däremot fina skinnjackor hängande på en ställning. Under en längre tid har jag varit sugen på en ny vårjacka och under en längre tid har jag velat köpa en skinnjacka, precis en sådan som hängde på ställningen. Det blev alltså en mörkbrun skinnjacka (inte äkta skinn men dock) till ett bra pris. "Eh, du får lite rabatt också" sade invandrarkillen och gav mig diskret en tjugolapp extra i växel. Hur ärligt det köpet var vet jag inte men jag tackar och bugar för de 20 kronorna.

I vår kommer världen få se en lite tuffare Becka. Jag har tänkt på det så många gånger förut och jag tänker på det nu; vilken mes jag är. Men de senaste två åren här i studentstaden har jag lärt känna så många olika personer vilket har gjort att jag tuffat till mig lite. Jag har lärt mig att mer våga stå för vad jag tror på, våga säga till när något inte stämmer eller när jag inte håller med och våga ta något mer plats.

Jag blev glad då jag för ett tag sedan vann flera debatter som jag och en korridorskompis hade. Kompisen blev chockad att jag kunde vara så radikal samtidigt som jag är så snäll. Det mest rörande nu i veckan var när densamme korridorskompisen sade: "Asså, du är ju den perfekta svärmorsdrömmen" och "Jag vill ju bara stanna här i köket för att det är så mysigt att prata med dig". Sådana ord måste jag ta tillvara på för det är inte särskilt ofta de fastnar.

i korridoren.

Jag är så fruktansvärt trött på att bo i korridor nu! Jag har inte lagat ordentlig mat sen innan sommaren och papperskorgarna i köket ser för det mesta ut som detta: Detta år har jag inte orkat bry mig om att fixa i köket överhuvudtaget för jag anser mig inte ha fått respekt för det jag har ställt upp med. När jag väl har städat så ser det lika eländigt ut några timmar efteråt. Förra året var det väldigt kul att bo i korridor. I år har det inte varit något vidare.

Lägenhetsletandet pågår för fullt och det är tur för mig och alla runtomkring att jag har bra tålamod.