Hade varit inne i stan och tittat på valborgsbrasan med några vänner...
Ensam på vägen hem i regnet ser jag plötsligt ett gigantiskt gäng med cyklande studenter (att det är studenter ser man tydligt) på andra sidan vägen. De cyklar i samma riktning som mig och vid ett trafikljus inser jag, med mitt matematiska avståndstänkande, att om de cyklar över på min sida när det blir grönt så kommer jag hamna mitt i smeten.
Min svenska mardröm besannas och wips så är jag MITT i gänget med cyklande utbytesstudenter (observera; utbytesstudenter). De är 12 stycken, tar upp hela cykelbanan och cyklar som sniglar. Vad ska jag göra? Jag är mitt ibland dem. De pratar på sina olika språk och en kines-student från den bakre delen av gänget filmar gladeligen med sin kamera samtidigt som han försöker få resten av gänget att säga hur bra staden är..och där är ju lilla jag också.. Hej hej.
Några 100 meter var jag omringad av cykelgänget och jag svängde sedan fort av vägen så fort chansen gavs. Personer som känner mig skrattar nog åt detta eftersom det är en väldigt typisk becka-situation. Man känner sig som ett fån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar