Glömmer aldrig backpacker-spelet: "Vad säger norrmännen då de ska ut en sväng och promenera?" Då kunde man trycka på fyra olika lyssnings-alternativ och det var där jag lärde mig att det heter på tur.
Att norskarna går så mycket på tur som de gör kan jag bara inte förstå. Igår promenerade jag en timme genom stan och ville gråta eftersom det var så oerhört tråkigt och segt! Man går och går men kommer ju ingenstans. Dessutom är det väldigt ansträngande, särskilt när man går i fjällen, och jag kan inte se fashinationen i det. Det är bara plågsamt! "Men den vackra utsikten när man kommer upp då?" Utsikten är inte värd så mycket slit för mig. Det räcker med att se utsikten på en vacker tavla i vardagsrummet. Det är lika tillfredsställande.
Jag är uppenbarligen ingen norsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar