Eller, frasen "nej, jag tror inte på spöken" använder jag nog bara utan att tänka på det för egentligen undrar jag om jag faktiskt inte tror på spöken. Jag kallar det visserligen inte för spöken men jag tror absolut att det finns något liknande och att det kan ske andliga konstigheter - för det har jag varit med om själv.

Jag, mamma och lillasyster hade precis flyttat till ett radhus. Första natten hände det något väldigt märkligt. Vi låg, var och en, i våra egna sovrum på övervåningen och plötsligt började jag höra steg i trappan utanför rummet. Jag försökte lugna mig med att det bara var mamma som skulle ner för att hämta ett glas vatten i köket, men stegen fortsatte och jag blev livrädd. Föreställde mig att stegen närsomhelst skulle ta slut och att någon skulle öppna dörren till mitt rum (som låg närmast). Låg med täcket uppe vid ögonen. Strax hörde jag hur min lillasyster öppnade sin dörr och att hon snart öppnade dörren till mammas rum. Det blev knäpptyst, och en liten stund senare knackade min lillasyster på min dörr och frågade:
"Hörde du också?"
"Vadå?", frågade jag och försökte låtsas vara opåverkad.
"Att det var någon som gick i trappan".
"Ja, va? Hörde du också?"
"Ja, mamma med".
DET var kusligt det, men tack och lov att jag inte var själv hemma. Jag skulle ju ha kissat på mig av skräck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar