från bröllopshäften.

"Kusin med brud. Myspysbecka som innehar ett studentrum liknande en inredningstidning. Reste till Ukraina med brud där de bodde hos en dam som inte kunde ett engelskt ord. Fick den mest speciella mat som de gömde i servetter i knävecken".

_____________________

"Friend of bride - Dream achiever & becoming teacher with a special love for Africa & interior design"

utställning imorgon.

Har precis satt upp hela min utställning Förskolebarn i Afrika i studentkorridoren och känner nu tröttheten skölja över mig. Imorgon ska utställningen visas för en grupp barn, på onsdag ska jag opponera på en klasskamrats utställning och på torsdag är det redovisning. Sedan har jag "sommarlov".

Blandning av kort från bröllop och utställning:

Den där brudbuketten uppskattar jag bara mer och mer för varje gång jag tittar på den. Hur jag fick den? Jo, som avslutning på bröllopsdagen skulle brudparet ro med eka över sjön och gästerna ställde sig då i två rader med tända tomtebloss. När brudparet kom till slutet av tomteblossraden kastade plötsligt Elin buketten bakåt och buketten föll lika fort ned som den hade blivit uppkastad. Konstigt nog så landade den alldeles framför mina fötter. Alla stod förstelnade av chock och ingen slängde sig över buketten så jag böjde mig ner och insåg: Jag fick buketten. Jag fick Elins bukett!!! Efter det gick jag runt och log och småskröt nog lite att jag faktiskt hade fått buketten.

bröllop över.

Hemma igen. Bröllopet var vackert. Jag fick brudbuketten.

Det hela känns overkligt. Becka trött.

- Snabb uppdatering.

Elin och Ruben

29 maj 2010

inför dagarna.

Idag blir det att packa inför de kommande dagarna då jag kommer vara helt inne i bröllopsfixeri. Det börjar bli lite nervöst eftersom dekorationer etc är svårt att fixa när man inte bor på det ställe där bröllopet kommer hållas och svårare blir det när man har haft ont om tid att ordna allt som man vill ordna. Vi får hoppas att det blir bra utifrån de förutsättningar som finns. Det trevliga med bröllop är inte bara att man får se bröllopsparet på deras lyckliga dag utan även att man får träffa vänner och personer som man sällan träffar annars. Från och med detta år verkar det som om bröllops-boomen sätter igång i min vänskapskrets och därmed kommer återföreningar ske av och till de kommande åren.

Nu ska jag snart hålla en redovisning om utställningar över internet och sedan är jag mer än överbokad fram till den fjärde juni. Önska mig lycka till. Lycka till. Tack.

drömmar.

Vissa personer är väldigt försiktiga med att för det första drömma och för det andra prata om sina drömmar medan andra kan berätta hej vilt om sina. Jag har hört orden "Jag tror inte man ska berätta sina drömmar för då går de inte i uppfyllelse". Det håller jag inte med om. Att prata om sina drömmar gör att de blir mer konkreta och det är då större chans att de blir till verklighet.

Jag är tacksam för att jag har haft sådana starka och tydliga drömmar hela mitt liv. Jag tror nämligen att drömmar är till för att bli uppfyllda. Varför har man annars drömmar? Drömmar är också olika för olika människor och det är väl av någon anledning!? Samtidigt tror jag:

___________________

"Säg inte att du är fattig för att dina drömmar inte har gått i uppfyllelse. Fattig är bara den som aldrig har drömt".

morgonen.

Första morgonen i Kenya kommer jag aldrig glömma. Vi satt på nattbussen, jag var förkyld, den skumpiga färden med alla plötsliga stopp hade tagit alla krafter men så såg man detta:

Då smälte allt och man fick nypa sig själv i armen för att inse att det var på riktigt.

Vet att jag tjatar om denna Kenya-resa om och om igen men det är för att den var så speciell för mig och för att jag är väldigt åka-till-afrika-sugen för tillfället. Skulle kunna tänka mig att åka dit i sommar om jag inte får något sommarjobb. Men utan sommarjobb - inga pengar. Det säger alltså emot sig själv.

en landrover.

Jag vill verkligen köpa en landrover!
Orsak: att kunna åka Afrika runt med.

elin och jag.

På onsdag åker jag till min bästa vän Elin för att hjälpa till och förbereda inför hennes bröllop som är på lördag. Jag kommer få ha hand om bröllopsdekorationer för andra gången detta år vilket är en ytterligare dröm som går i uppfyllelse. Det var när vi låg under myggnätet i Kenya som Elin frågade: "När jag gifter mig, vill du ta hand om dekorationerna då?" Jag sade såklart ja och här står vi nu. Det där myggnätet alltså. Under fem månader sov vi under samma myggnät och vaknade med blåmärken på höfterna av den hårda sängen. Under det där myggnätet pratade vi om allt. Utdrag från resdagboken:

Pa onsdagskvallen satte vi oss pa en nattbuss till Nairobi for att dar fornya vara visum. Att aka buss har ar INTE ALLS samma sak som i Sverige, sarskilt inte forsta timmen fran Mombasa till Nairobi. Man blir skakad som en milkshake eller kan man likna det vid en fullstandigt galen kamelfard eller kanske en ECD-behandling pa sjukhuset?? Ja, det finns inga ord. Fullkomligt katastrofalt! Elin och jag studsade upp och ner med de andra afrikanerna men det var bara vi som skrattade... iallafall de forsta minutrarna. Efter det borjade vi kanna av illamaendet och blev darmed tysta. (Se HÄR).

____________________________

Jag hörde att det varit strömavbrott i därhemma i Sverige, i alla fall hemma.. Kan det vara så att du vid det tillfället stod i duschen, hade precis schamponerat håret och ute var det nattsvart? Om inte, så kan jag berätta för dig hur det känns... Här i **** har man hunnit bli van vid blackouts flera gånger om. Man kan skatta sig lycklig om man lyckats laga sin middag på den elektriska plattan innan det är dags för nästa mörkläggning. Och det gäller duschning likaså... "Becka, det bidde mörkt igen!".

från mormor.

Nu är jag hemma igen efter att ha firat mormor hela dagen. Fastän mormor varken pratar eller rör sig numera så ler hon, vilket är härligt att se. Hon bara ler.

Jag och kusinerna med respektive lekte en del lekar under tiden då måltiderna smälte i magen, och jag insåg då hur trevligt det är att man blir äldre. Vi kunde nu "leka" tillsammans allihop (17-30 år). Det här med kusinrelationer är något jag verkligen uppskattar och jag är tacksam för att min kusinskara på både mammas och pappas sida har passande åldrar.

Att ha kusiner är som att ha några extra kompisar. De blir extra bra kompisar eftersom de har en del likadana gener som en själv och nog är det det som gör att man kan ha det så roligt tillsammans. Ibland är det dock en nackdel att man tänker lika och skrattar åt samma saker. Vi är nämligen släkten som är sämst på att hålla oss för skratt vid fel tillfällen. Finns det någon kurs för att bota sådant!?

afrikanska influenser.

Bland alla de afrika-sånger som rullat på min spotifylista de senaste dagarna är det specifikt en sång som jag omedvetet har kunnat sjunga med i. Jag kollade upp vilken sång det egentligen var och det visade sig vara Sydafrikas nationalsång.

Världens vackraste nationalsång! Jag rekommenderar starkt att du lyssnar på den HÄR. I övrigt rekommenderar jag The african childrens choir på spotify och youtube. De är mina favoriter. Helt underbara, och är det någon konsert som jag skulle vilja gå på så är det en med dessa barn.

till mormor.

Idag känner jag av tröttheten efter en del dagars intensivt arbetande. Det blir att dricka kaffe, kaffe, kaffe och imorgon ska jag upp förfärligt tidigt i ottan för att åka till mormor. Har inte träffat henne på flera år och det blir speciellt att se henne nu (hon fyller 90 år) då hon bara ligger i sin säng utan att prata eller röra sig. Ingen vet vad hon förstår och uppfattar och vad hon inte förstår eller uppfattar. Hon bara är där som en liten solstråle i sin säng.

Det är märkligt det här med att personer blir gamla och dör. Ja, att människor dör överhuvudtaget är ett märkligt fenomen. Att personen inte kan få fram ord, att kroppspråket inte är detsamma som det har varit, att personen inte tittar på en med sina vackra ögon längre. Det är konstigt att uppleva, för er som aldrig har upplevt det.

under åskan.

Det åskar ute, jag saknar pappa och kan inte annat än att nynna:

________________________

"Pappa kom hem för jag längtar efter dig.

Kom innan sommarn är slut lilla pappa.

åskan har gått och till kvällen blir det mörkt.

Stjärnorna syns nu på himlen igen"

_________________________

Känner mig som ett liten liten flicka just nu. Vill sitta i pappas famn och bara mysa. Mys.

utställning nästa.

Jag har nu bara en uppgift kvar att göra denna termin; en utställning som ska visas för barn. Jag har valt att göra en utställning om "förskolebarn i Afrika" och ska försöka bjuda in förskolebarn från en förskola i det område där jag bor. Orsaken att barnen bör komma ifrån mitt närområde är för att utsällningen ska hållas i min studentkorridor. Ja, var ska jag annars hålla hus??Det är väldigt mycket kvar att göra men med afrikansk barnmusik i bakgrunden och med värme inströmmande från det öppna fönstret är man helt inne i sin lilla värld och kan nästan doften av Afrika.

Idag sitter jag med denna utställning - för åtta år sedan var jag på sjukhuset och sade farväl till pappa.

bara krångel.

Jadå. Visst är det är som det brukar. När man har ett tajt tidspressat schema och allt måste klaffa då, ja, DÅ passar det sig för datorn att vägra samarbeta. Även andra mekanismer och grejer bestämmer sig för att inte bete sig normalt.

Varför blir det alltid så här vid extremt fel tillfällen?!

Jag vet inte hur många gånger som kyl eller frys har slutat fungera precis innan en viktig högtid i våran familj. Student, jul, bröllop och midsommar. Det är helt sanslöst att det alltid har skett vid just sådana tillfällen och aldrig annars. Visst blir jag frustrerad och nästan gråtfärdig på grund av allt detta nuvarande krångel men det är bara att göra det bästa av situationen och försöka uppfinna nya lösningar på problemen.

Citat Johan Glans: "Ni vet, när det kommer problem så finns det vissa som tänker 'Ooh! Ett problem! Det måste jag lösa'. Medan andra tänker: 'Ett problem. Jag tror jag går och lägger mig en stund och hoppas på att problemet är borta när jag vaknar'."

Jag tillhör den sista kategorin - och därför går jag och lägger mig nu.

fungera då.

Jag är som sagt något stressad för tillfället och då blir man extra irriterad när saker och ting bara ska krångla sig, vilket de såklart gör. Skriver bland annat ett PM och var i stort behov av synonymer igår. Jag skulle därför snabbt gå in på synonymer.se och det enda som kom upp, oavsett hur många frustrerade gånger jag tryckte, var detta:

Jaha!? Jag ser ju det.

mycket bestyr.

Varvar frenetiskt mellan att göra skoluppgifter och bröllopsbestyr. Allt är roligt men det är väldigt mycket och det hörs ett gott "gaaah!" på insidan. Fram till den 4 juni kommer jag nu alltså vara väldigt upptagen, så ni vet. De redan kroniska påsarna under ögonen kommer bli desto mörkare. Men det är det värt.

Nu är det sängen som gäller efter denna intensiva dag.

partyparty.

Ikväll har det varit party i korridoren. Jag var med till en viss gräns och visst var det trevligt. Att börja partyt med att spela alfapet var ett plus i kanten. Tack vare korridorskompisen Sara kunde jag förstå mig på öl-spelen som spelades. Istället för att dricka sprit drack jag fruktsoda. Senare smet jag in hos kurden och dennes kompis för att där få lite coca-cola och fanta exotic i mängder. Medan de andra blev höga på sprit, blev jag alltså hög på socker.

Töntigaste idag: Det faktum att man i öl-spelet ska låtsas att det sitter en minitomte på öl-glaset/burken/flaskan. Innan varje klunk måste man "ta bort" tomten från glaset och sätta den på bordet för att sedan, då man druckit det man ska dricka, "sätta tillbaka" tomten på glaset.

gilla stilen.

Jag tycker om att se vad andra människor har för kläd- och inredningsstil. När jag var hos Elin i helgen kom jag på att: "Syskon klär sig nästan alltid i samma genre. Även om syskon anser sig klä sig helt olika så finns det ändå nästan alltid någon slags likhet i klädvalet". Tänk efter. Visst är det väldigt ofta på det viset?

När det idag var så fint väder fick jag fnatt och testade ut min vår/sommarkollektion här hemma. Därav dessa bilder.

missuppfattning.

Igår fick jag ett litet leende på läpparna när jag upptäckte denna möjliga missuppfattning:

Norskans "kun vann" (bara vatten) kan misstolkas
som "kun'vagn" (kundvagn).

Hej svensk-lärare.

korridorslivet.

Jag har nog blivit te-oman. Dricker te minst två gånger per dag, oavsett väder.

Min korridorskompis Sara är däremot kaffe-oman. Eftersom jag inte så ofta dricker kaffe på egen hand brukar Sara och jag dricka kaffe tillsammans. Idag smaskade vi dessutom även på både äppel/kiwipajer och mat under tiden som vi babblade på det sättet som bara en lärare och sjuksköterska kan babbla.

Korridorslivet börjar nu påminna om förra året. Året då franska korridorstjejen och jag drack te tillsammans nästan varenda dag, då man gick in till någons rum och bara babblade, då man stod i ena änden av korridoren och ropade till någon i köket, då man tittade på töntiga TV-program, bakade pajer, hade stolrace etc etc. Det är så det ska vara.

Korridorslivet.

möhippa mm.

I helgen som var hade vi möhippa för min bästaste kompis Elin. Det var den första möhippan som jag någonsin har varit med att förbereda och som tur var blev den faktiskt mycket lyckad. Skrutt bara vad nervöst det var innan! Det är inte lätt att hålla en sådan stor hemlis hemlig i en tjejkrets. Men vi lyckades iallafall och jag kände mig som en fiffig koordinator av något slag. Uppdragen fixade Elin galant men med viss tvekan på uppdraget: "Dansa breakdance på offentlig plats". Jag får nu skylla mig själv och förväntar mig ingen nåd när det någongång kanske blir min egen möhippa.

Eftersom vår korridor fixade sommarstädningen så bra förra veckan är vi med i utlottningen av "att laga mat med en riktig kock". Ni kan då förstå hur fint köket faktiskt är för tillfället. Därför ska jag och min kurd-korridor-kompis baka äppelpaj till korridoren ikväll.

Ibland älskar man verkligen korridorslivet, men det bör sägas att jag eventuellt har en lägenhet på gång. Den blir dock inflyttningsbar först i september.

den där kurre.

Är inte Kurre världens mysigaste

men världens mest oseriösa namn? Varför betona NAMNET??

Det är väl ändå inte Kurre som är det väsentliga i sammanhanget?

på tur.

Klockan 13 har jag redovisning av mitt modellbyggande av ett klassrum och sedan ska jag dra iväg på en liten tur till en annan stad.

Glömmer aldrig backpacker-spelet: "Vad säger norrmännen då de ska ut en sväng och promenera?" Då kunde man trycka på fyra olika lyssnings-alternativ och det var där jag lärde mig att det heter på tur.

Att norskarna går så mycket på tur som de gör kan jag bara inte förstå. Igår promenerade jag en timme genom stan och ville gråta eftersom det var så oerhört tråkigt och segt! Man går och går men kommer ju ingenstans. Dessutom är det väldigt ansträngande, särskilt när man går i fjällen, och jag kan inte se fashinationen i det. Det är bara plågsamt! "Men den vackra utsikten när man kommer upp då?" Utsikten är inte värd så mycket slit för mig. Det räcker med att se utsikten på en vacker tavla i vardagsrummet. Det är lika tillfredsställande.

Jag är uppenbarligen ingen norsk.

cement-farfar.

"Det kommer säkert ut på bloggen va?" sade min kompis skrattande när vi satt på taket och åt glass idag. "Jaa, smart! tänkte jag då. Självklart måste jag dela med mig av det". Det kompisen sade som fick oss båda att skratta gott är höjden av en svensklärares humor:

"Min farfar är så söt för han är cement."

Cement? Haha. En blandning av senil och dement. Underbart.

kusligt.

Under en längre tid har några kompisar pratat mycket om tv-program som hemsökta hus och liknande. Jag, som är en mycket lättskrämd person av mig och som inte tror på spöken, har aldrig tittat på något sådant program men passade ändå på att göra det idag (då det var ljust ute såklart).

Eller, frasen "nej, jag tror inte på spöken" använder jag nog bara utan att tänka på det för egentligen undrar jag om jag faktiskt inte tror på spöken. Jag kallar det visserligen inte för spöken men jag tror absolut att det finns något liknande och att det kan ske andliga konstigheter - för det har jag varit med om själv.
Jag minns till exempel detta:
Jag, mamma och lillasyster hade precis flyttat till ett radhus. Första natten hände det något väldigt märkligt. Vi låg, var och en, i våra egna sovrum på övervåningen och plötsligt började jag höra steg i trappan utanför rummet. Jag försökte lugna mig med att det bara var mamma som skulle ner för att hämta ett glas vatten i köket, men stegen fortsatte och jag blev livrädd. Föreställde mig att stegen närsomhelst skulle ta slut och att någon skulle öppna dörren till mitt rum (som låg närmast). Låg med täcket uppe vid ögonen. Strax hörde jag hur min lillasyster öppnade sin dörr och att hon snart öppnade dörren till mammas rum. Det blev knäpptyst, och en liten stund senare knackade min lillasyster på min dörr och frågade:
"Hörde du också?"
"Vadå?", frågade jag och försökte låtsas vara opåverkad.
"Att det var någon som gick i trappan".
"Ja, va? Hörde du också?"
"Ja, mamma med".

DET var kusligt det, men tack och lov att jag inte var själv hemma. Jag skulle ju ha kissat på mig av skräck.

mamma becka.

Hittade en annan kurskamrats bilder från de intensiva dagarna på distanskursen.
Mammarollen känner jag mig uppenbarligen hemma i. Då diskussionen om hur många barn man vill ha när man blir stor kommer upp säger de flesta av mina vänner att de vill ha max tre barn.

Jag säger på en gång att jag tänka mig fyra eller fem barn. Då jag själv tog hand om fyra barn som 20åring insåg jag att det faktiskt går väldigt bra att ha så många ungar. Alla de svenska argumenten som "det blir för många" eller "då får man inte plats i en vanlig bil" har jag mosat fullständigt. Kanske har jag blivit påverkad av min egen syskonskara och afrikanernas massfamiljer också?

present.

Födelsedagspresent från några vänner.

Liljor som passar bra i min kära mjölkanna.

denna andra maj.

Det är tydligen min födelsedag idag och såsom alltid har vädret visat sin bästa sida. Jag blir lika fachinerad varje år. Knopparna öppnar sig denna dag och solen lyser från en klarblå himmel. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vill du gifta dig utomhus är den andra maj ett säkert val. Vad har jag då gjort idag? Inte firat något speciellt men däremot blivit överröst med grattis på facebook och telefon under tiden då jag suttit vid skrivbordet och fifflat med en skoluppgift, en väldigt rogivande uppgift. Man ska först skissa/göra ritning över en pedagogisk miljö och sedan göra en modell av den. Tänka på: Varför ställer jag möblerna så? Vilka möbler använder jag? Varför använder jag de färgerna? Ska det vara en hemmaliknande miljö eller en mer verkstadsinriktad miljö? Vilka elever eller barn ska vistas i miljön? etc.

Tänk att det är en skoluppgift. Det är ju något jag skulle kunna göra på min fritid.

inte öppna.

Varför är det alltid lika förfärligt kämpigt att se men inte röra? Varje år kommer det brev med denna text på i min brevlåda:
Fastän man vet ungefär vad som finns och vad som står i breven är det ändå en tålamodsprövande kamp att hålla fingrarna i styr.