tallriksväggen.

Den obligatoriska tallrikssamlingen som hänger i alla mor- och farföräldrars hem har jag nästan haft mardrömmar om genom åren. Jag har drömt om hur det blåvita porslinet med ortsnamn nertill dansat omkring i luften, på ett lika absurt sätt som klockor och annat gör i Alice i underlandet.

Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag nyligen upptäckte mig själv styra ett av alla fina gamla fat (med ett utklippt pappersark fäst med häftmassa i mitten) mot väggen. Jag var ovetandes på väg att skapa en modernare form av tallriksvägg! Det skrämde mig, uppväckte illamående och jag förstod att jag ännu inte är redo för en sådan vägg. 

Men att göra en budgetväggklocka av fatet genom att fästa två batteridrivna visare i mitten av fatet eller att limma fast en rund spegel på fatet och slänga ut standardspegeln i badrummet är jag kanske mer redo för. Kanske.