inför sköna maj.

Tacksamheten när den är som värst:

Jag tar tag i en yatzytärning, jag vrider av termoskorken, jag håller i pennan och blir rörd över att jag faktiskt har finmotorik nog till att göra det.

Bara för att ära finmotoriken stänger jag sedan väskans metallås en gång, öppnar det igen, stänger det, öppnar, stänger.. medan jag fashinerat tittar på hur fingrarna rör sig, känner en liten tår i ögat

och sedan utbrister inom mig: "Jag har fingrar!!!"

Det är ju nästan att det går för långt. 

Idag är det valborgsmässoafton och mammas signaturmelodi kommer sjungas Sverige runt. Du vet, jag är uppvuxen med att i slutet av april, särskilt valborgsmässoafton, höra mamma sjunga: "Sköna maj, välkommen" i de mest märkliga situationer. Helt plötsligt när mamma glatt inser att våren är på väg tar hon i ifrån tårna med hela kroppen och sjunger den första strofen i sången. Men sedan tar det ett abrupt slut för mamma kan inte fortsättningen.

Det är alltid lika irriterande och jag garanterar att hon ikväll kommer lysa upp som en sol när sången hörs från en kör någonstans och hur hon likt en midsommarfirande dalmas kommer slå medryckande med armen, böja benen och sjunga med i sin favoritstrof av alla strofer. Den här dagen är höjdpunkten och även avslutningen på hennes sköna-maj-episod. Sedan får man vänta till april nästa år så är det samma visa om igen.

lördagsfrukost.

Jag åt min lördagsfrukost ute i trädgården när jag lade märkte till fåglarnas gångstil. De ser faktiskt väldigt roliga ut när de går. Fåglarnas ben sitter ju inte helt på mitten av kroppen utan något längre bak och det ser ut som om de små djuren ska falla framlänges vilken sekund som helst. 

Frukosten i "min" trädgård hade blivit optimal om jag visste att jag hade förmiddagskaffe på någon långtbortboende människas veranda att se fram emot. Frukosten hade även blivit mer optimal om jag inte hade spillt ut halva termosen med te över bordet.

Bild 1: mammas trädgård
Bild 2: min trädgård

namnfrossa.

Visst är namnet Fanny ett ganska fint namn men, ur ett internationellt perspektiv, är det inte riktigt jobbigt att heta det då? Missförstånd lär ju komma som ett brev på posten: "Hello, my name is [funny]". 

Nog tycker jag om namn som börjar på F men just Fanny ska jag nog undvika att döpa någon till. 

Appropå namn  kan du räkna med att om jag skriver en tjock roman någongång kommer personerna i boken ha namn med minsta möjliga antal bokstäver. Tänk hur mycket tid man kommer tjäna på det isåfall. Hade varit intressant om någon med mycket fritid skulle ha lust att räkna ut hur mycket längre tid det tar att skriva en bok där karaktärerna har norska dubbelnamn jämfört med om karaktärerna skulle ha två-trebokstaverade namn.

 Kanske någon karaktär skulle få heta My, som i Lilla My, som lillasyster tyckte att jag såg ut som på bilden med morgonfrisyren.

barnmorske-mat.

Hur klarar barnmorskor och människor i andra likartade yrken av att äta mat under sina arbetspass? Det har jag länge funderat på. Var hittar dessa människor sin matlust någonstans? Hur kan de på några minuter växla från att hålla i en livmoder till att äta sylta med potatis? 

Ja, men, testa själv att äta mat när du tittar på tvprogram som Sjukhuset eller 112 på liv och död - smakupplevelsen i munnen blir inte direkt njutbar om man säger så. Fast kanske är det bara vi dödliga, vi ickebarnmorskor och liknande, som inte förmår att skilja på mat och kroppsdelar. Åtminstone inte lika fort som de riktiga barnmorskorna och övrig sjukvårdspersonal klarar. Respekt för dem.

gudomlig dag.

Idag fyller pappa år i himlen någonstans och jag undrar hur tårtan ser ut däruppe egentligen. Hur god lär inte den vara?! I det sammanhanget hamnar ju ordet gudomlig i sin rätta bemärkelse; tårtan måste säkert vara gudomligt god och paketen gudomligt fina. 

Jag hoppas att pappa kastar ner en liten bit tårta till mig. Eller, det hade varit hyfsat läskigt i och för sig, ja, om det faktiskt hördes ett duns i köket och när jag kommer ut står där en bit prinsesstårta på bordet. För att få en visuell förklaring av vad jag menar bör du ta dig 15 sekunders tid och titta på det här underbara Karlsson-på-taket-klippet (se 05.50-06.05).

svorge-kampen.

Har lyxat till det med Arvid Nordquist-kaffe efter flera månader med billigt Willyskaffe. Smakskillnaden är självklart enorm. Det var det mörkrostade Arvid Nordquist-kaffet tillsammans med ett antal falukorvar som upptog tre fjärdedelar av min resväska när jag hade varit hemma i Sverige över jul- och nyår och skulle tillbaka till Norge.

Att öppna det där förrådet fullt av svenskt kaffe hos pappan i Norge gav mig alltid samma stolthet: "O yeah. Ni norskar påpekar jämt att ni är bäst, men nej, här är ett bevis på att ni inte klarar er utan oss". 

Den kärleksfulla mobbningen som ständigt finns mellan dessa två grannländer kan man inte annat än älska.

I övrigt har två servettringar och en servetthållare

blivit till två ljuslyktor och en pappershållare hemma hos mig.

konservisar.

Medan andra bloggare lägger upp kläder-för-dagen-bilder lägger jag tydligen upp ljuslyktor-för-dagen-bilder. Det kanske ska bli min unika specialtiet; "Bloggen där du får ett nytt ljuslyktealternativ varje dag". 

Nej, den specialiseringen skippar vi nog.

Men att konservburkar är en av hobbyinredarens bästa vänner är nog ingen överraskning. Användningsområdena för dessa små rymdkapslar är ju närmast oändliga och desto fler burkar man samlar på sig desto bättre, desto häftigare kreationer kan man skapa.

Jag gillar när skräp blir till konst.

tallriksväggen.

Den obligatoriska tallrikssamlingen som hänger i alla mor- och farföräldrars hem har jag nästan haft mardrömmar om genom åren. Jag har drömt om hur det blåvita porslinet med ortsnamn nertill dansat omkring i luften, på ett lika absurt sätt som klockor och annat gör i Alice i underlandet.

Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag nyligen upptäckte mig själv styra ett av alla fina gamla fat (med ett utklippt pappersark fäst med häftmassa i mitten) mot väggen. Jag var ovetandes på väg att skapa en modernare form av tallriksvägg! Det skrämde mig, uppväckte illamående och jag förstod att jag ännu inte är redo för en sådan vägg. 

Men att göra en budgetväggklocka av fatet genom att fästa två batteridrivna visare i mitten av fatet eller att limma fast en rund spegel på fatet och slänga ut standardspegeln i badrummet är jag kanske mer redo för. Kanske.

glassnostalgi.

Min första lön på mitt första riktiga sommarjobb var 34:- i timmen. Då var jag 16 år. Förra sommaren fick jag höra att dagens 16åringar tjänar åtminstone 60:- i timmen vid kommunalt sommarjobb och samtidigt berättade en äldre vaktmästare att han hade tjänat 2:- i timmen på sitt sommarjobb då han var 16 år.

Rent spontant skulle jag vilja sucka, skaka på huvudet och skälla ut dagens 16åringar när de påstår att de tjänar alltför lite. Men samtidigt vet jag att saker och ting blir dyrare för var år som går. Jag menar, en Banana Joe-glass kostade 8 kronor på min tid och en Piggelin 4 kronor. Idag är ju glassköpen rena rånen.

Nostalgiplanch över glassar som vi sena 80talister nog saknar mest: här.

anslag och Pekka.

Min magnetanslagstavelmokajäng slår alla korkanslagstavlor med färgglada häftstift i hela världen. Min magnetanslagstavelmokajäng borde få pris i anslagstavla-snygghet, och det vet jag att min kusin håller med om eftersom hon köpte en likadan för många många år sedan och älskar den lika mycket som jag.

Det doftade för övrigt pekkaheino när jag kom in i lägenheten för en stund sedan.
Vänta nu. Pekka Heino?
Är det kanske bara våran familj som använder den stackaren i konstiga sammanhang?! Jag har ju aldrig träffat Pekka, vet inte hur han är, har aldrig känt hur han luktar men ändå utbrister jag: "Åh! Dumma PekkaHeino-spis!" när spisen krånglar eller "Urk, det stinker PekkaHeino härinne" när det luktar äckligt.

Mina finska gener blir uppenbarligen synliga på de mest märkliga vis.

björkis med mer.

Fick en snyggskräpig lykta i försenad julklapp av storebror och fästmö i helgen, och jag undrar vad mina kenyanska vänner säger om att jag har en denna lykta och dessutom tycker att den är vacker. Flera av de fattigaste kenyanerna själva har ju liknande lyktor. 

Sedan måste jag påpeka något som jag är väldigt irriterad på. Den svenska skolan blir allt sämre i många undersökningar och det enda som utbildningsministrarna har lyckats förändra genom åren är betygssättningen. Antingen ändrar de A,B,C-betyg till G,VG,MVG eller så ändrar dem vilket år betygen ska sättas. Som nu när Björklund går ut och säger att betygen ska komma redan i årskurs fyra istället för i årskurs åtta(?). Kom igen, Björkis! Det är väl inte sådana petitesser som man ska diskutera nu. Blir frustrerad. 

Appropå politiska upplysningar; läsningen av morgontidningen nådde en ny dimension idag... Stolt lillasyster här.

en tåghändelse.

Att vakna upp till ruggigt väder då de tända stearinljusen lyser vackrare än vanligt och man måste kurra in sig i en varm filt när man äter frukost är den bästa starten på dagen. 

I helgen var jag ute och reste en sväng, och att åka tåg i Sverige bidrar alltid till leende på ett eller annat sätt. Förutom att jag såklart hamnade vid den enda fönsterplatsen utan fönster skedde även detta:

- Skratch, skratch. Är du där? Kom.
- Ja, jag är här. Kom.
- Kan du komma fram hit? Det tjuter och lyser någon röd lampa här. Bromsarna verkar inte fungera.
- Okej, jag kommer men kör vidare. Vi är redan 45 minuter sena.

SJ-tjejens walkitalki lät högt i hela vagnen och folk började titta på varandra. En ung vuxen man vände sig till sin granne, skrattade nervöst och sade: "Det är sånt här man INTE vill höra. De borde skaffa hörlurar eller något." Jag kunde inte hålla med mannen mer.

2000:-

T-shirtar och linnen med stora tryck på framsidan tillhörde tonårstiden. Eftersom folk fortfarande tycker att jag ser ut som 19 år måste jag försöka göra något åt det. Ens utseende kan man inte göra mycket åt men kläderna kan man ju ändra en aning.

Ja, du. En sisådär 2000:- till kläder så hade jag haft denna mumsiga vårgarderob. Om man tänker att jag istället skulle samla på mig en mumsig vårgarderob från de mer exklusiva märkesbutikerna hade 2000:- inte ens räckt till en simpel tröja.

Därför är 2000:- alltså inte särskilt mycket egentligen men ja, du fattar. Man får köpa någon sak åt gången men när man väl har samlat på sig allt är det redan höst 2020 och då är ju inget av det snyggt längre. Jag får helt enkelt dra klassikern: "Man kan ju alltid drömma".

badrumshyllan.

Jag gillar att golvet i badrummet är målat i gammalgrön färg, säkert originalfärg från 1920-talet då huset byggdes. Någongång ska jag se till att tillverka mig ett litet hyllplan över de två billiga konsollerna från Classes (Clas Ohlsson) och hyllplanet ska bestå av mörka trägrenar från någon park i närheten. 

Sedan ska jag kapa av pinnarna till samma längd, lägga de på rad och fästa med med grovt natursnöre i ändarna. Det blir fint. Särskilt om man efteråt bland annat ställer dit ett lyxigt doftljus i frostad vit glasburk med ett snyggt klistermärke på. Försöker beskriva ett sådant HÄR ljus. Åh, vad jag älskar sådana ljus! De ger en känsla av lyx på något vis.

20+jeansen.

Det finns ett par jeans i min garderob som på bilden visserligen ser ganska stora ut men som jag vill kunna ha på mig utan att blodcirkulationen försvinner i benen och utan att jag ska behöva dra in magen och bli röd i ansiktet av ansträngning vid varje knäppning.

Min syster säger att det brukar gå utför när man passerar 20-strecket för helt plötsligt börjar man då växa på bredden istället för på längden. Jag tror att man hamnar i ett chocktillstånd under några år, där vid 20-25 års ålder, och sedan vaknar man upp och inser att man faktiskt inte längre  kan äta lika mycket som i tonåren och ändå förbli lika snärt. 

Mellan 25-30 årsåldern börjar man därför springa, gymma, träna och håller sig i form fram till 40-årsåldern då man hamnar i 40årskris och sedan går det utför igen. Därför är denna sång tillägnad alla 25-30+are.

idrottslärarens handbok.

Det första tecknet på att man aldrig kommer få mvg i idrott är när idrottsläraren säger under brännbollsmatchen: 

"Du, ta det platta racket".

Man testar racket och får överlycklig iväg bollen på tredje eller fjärde försöket efter att ha stått och slagit med det andra runda träracket i luften under säkert en fjärdedels tid av hela idrottslektionen. 

Det är något speciellt med det platta racket och det finns även annat som idrottsläraren går på när han/hon ska ge betyg eller omdöme. Såhär ser det garanterat ut i idrottslärarens handbok:

Platt rack - IG/G

Runt smalt rack - VG/MVG

Back på innebandyn - IG/G

Målskytt på innebandyn - VG/MVG

Kommer tillbaka med en bukett blommor och en stämpel (felstämplad) på orienteringen - IG/eventuellt G vid fina blommor

Alla stämplar på orienteringen rätt stämplade - VG/MVG

Skadar sig fördärvad vid enkelt hopp över plint - IG/G

Gör ett graciöst hopp över plint - VG/MVG

Hoppar in i madrassväggen vid försök av fångande av boll - IG/G

Fångar boll med ett snyggt handgrepp - VG/MVG

Kan ej bromsa långskidor vid klassåkning på led i nedförsbacke - IG/G
Åker långskidor som en norsk på tur - VG/MVG

Inte konstigt att jag aldrig uppnådde de högre betygen alltså.

utslitet.

Att använda saker till dess att de är helt utslitna ger en tillfredsställande känsla.

Jag har bland annat älskat mitt påslakanset sedan jag köpte det billigt på Jysk för många många år sedan. Men nu måste det kastas i soporna för att kuddfodralet börjar upplösas i beståndsdelar och tvättmedlet har dessutom blekt färgen så pass att de mörkgråa medaljongerna numera är på gränsen till vita.

Mina kängor har också sjungit på sista versen ett bra tag nu men att hitta ett nytt snyggt påslakan och ett par nya snyggsköna skor är inte det lättaste, och så länge skorna ändå går att gå i utan att falla isär känns det inte fullt nödvändigt att köpa nya. 

Kanske kallar du mig snål. Isåfall kallar jag mig ekonomisk.

påskafton med mat.

I en blogg, sociala medier och i sociala sammanhang överhuvudtaget är det väl meningen att man ska sprida det glada budskapet om hur fantastisk man själv är nu och då. Man ska berätta om sina storsinta reseberättelser, lägga upp de perfekta matbilderna där tallriksmodellen gör att det vattnas i munnen och där solstrålarna lyser in perfekt genom fönstret...

 Wupsi. 

Men hur ofta har jag egentligen en god blandsallad på mackorna? När har jag avokado, sallad, citron, färskpotatis och en god laxbit till middag? Ärligt talat: aldrig. Men eftersom jag nu har lagt upp dessa bilder kommer du tro att jag alltid har det och det känns bra.

en lång fredag.

När det är långfredag ska man nog försöka sova extra länge på morgonen men jag vaknade illamående av att några stillbilder från filmen Passion of the Christ snurrade i huvudet. Jag har aldrig sett hela filmen men de få scener som jag sett har etsat sig fast ordentligt. Vissa tycker att filmen är riktigt bra och att den nästan är obligatorisk att se men neej, att se en person torteras ska man inte behöva stå ut med om man verkligen inte måste.

Kristen eller inte. 

Det hör iallafall till allmänbildningen att påsken har med Jesus död och uppståndelse att göra, och det hör påsken till att man åtminstone en gång ska lyssna på den HÄR sången och såklart försöka sjunga med i understämman.

påsktid.

Mamma skickar några chokladägg och en töntig liten kycklig på studsande fjäder. Jag försöker hälla upp påskmust men gör det klassiska misstaget, som alltid sker vid första mustglaset till påsk och jul: man häller för mycket för fort så att det bubblar över.

Det är helt klart påsk.

Jönsson/Olsen.

Jönssonligan är starkt kopplad med barndom för mig. Jag vet inte hur många tusen gånger de vhs-filmerna spelades fram och tillbaka i våran videospelare, och en av favoritscenerna var denna korta på 11 sekunder, hämtad från Jönssonligan och Dynamitharry. Höj ljudet innan du tittar.

I Norge blev jag mobbad för att jag inte hade någon aning om att Jönssonligan (Olsenbanden) fanns både i Norge och Danmark långt innan motsvarande filmer kom till Sverige. Så, grattis. Nu slipper åtminstone du bli mobbad och utskrattad av våra konkurrenter i grannländerna.

kaffepressen.

Personer i min närhet som dricker alkohol tycker att jag är irriterande och tråkig som inte dricker alkohol. De tycker att alkohol är en självklar dryck som man SKA dricka eftersom det tillhör den sociala biten i samhället. 

Men den argumentationen har jag inte helt förstått förrän efter det att jag började dricka kaffe för cirka 5-6 år sedan. 

Då insåg jag snart att jag ser likadant, som alkoholiser, på folk som inte dricker kaffe. "Så fånigt att inte dricka kaffe. Det är ju en del av kulturen. Självklart ska man dricka kaffe, man får lära sig det, och inte sitta med ett glas saft när man är 20+".

Frid till alla de personer som varken dricker alkohol eller kaffe men... 

neej, känn pressen. 

Börja dricka kaffe. Det är en magisk social dryck som för samman människor på ett alldeles unikt sätt, särskilt i detta land. Dricker man inte alkohol så bör man iallafall dricka kaffe för att komma närmare, få djupare och mer innerliga relationer i sociala sammanhang.

alltid?

Det roligaste svensk-norska missförståndet som jag har varit med om måste ha varit när jag och pappan i Norge satt vid ett bord på ett högljutt kalas och jag frågar:

- Har du alltid bindestreck mellan dina två namn? (Alla norskar har dubbelnamn).

Pappan: Alltid..?

Jag, med en något tydligare stämma: Ja, har du alltid ett bindestreck mellan dina namn?

Pappan, igen: Alltid..?

Jag, höjer rösten och försöker säga ännu tydligare: Ja, HAR. DU. ALLTID. BINDESTRECK. MELLAN. DINA. NAMN?

Pappan, med frustrerad rådjursblick: ALLTID!

Jag: Jahaaaa!! Jag trodde du sade det med ett frågetecken efteråt!

Vi skrattade länge och gott åt det och nu i efterhand har jag förstått att det ju inte var så konstigt att det blev missförstånd eftersom det alltid låter som om norskar ställer en fråga när de går upp i falsett i slutet av varje mening.

norskheter.

Riktigt äcklig mat gjorde jag igår. Då menar jag RIKTIGT riktigt äcklig mat. Fast det positiva med det är att man inte äter lika mycket och att maten därmed varar längre.

Något oväsentligt jag har tänkt på är att barnprogrammen i Norge var i en klass för sig. Det norska språket gjorde att varenda program jag såg på med barnen blev väldigt roligt att titta på, och jag satt alltid storleende och sjöng med i eller nynnade till de töntiga texterna. 

Du måste också ta del av dem. Några exempel:

Postman Pat

Mikke Mus

Fantorangen

Båten Elias

ljus i burk.

Det är kanske inte så konstigt att det går åt mängder av stearinljus hemma hos mig när man ser bilden nedan.

Jag lyste nu upp den fina tavlan som jag köpte på stranden i Kenya för att uppmärksamma och visa sympati för den person som blev dödad och de 31 som blev skadade i granatexplosioner i Kenya igår (artikel kan läsas här). De två explosionerna skedde i närheten av där vi bodde och det gör lite extra ont i hjärtat då.

Hemskheter som sker i världen kan ofta kännas avlägsna och overkliga men i sådana här fall känns det som om det sker i kvarteret bredvid mig fastän det är tusentals mil emellan. Jag vet att de boende människorna där i Kenya lever sina vanliga liv, har jobb, hämtar vatten, festar, läser läxor och att det är lika hemskt för dem som det skulle vara för oss om någon kastade in granater här på restaurangen i stan eller i kyrkan i grannbyn.

Egentligen behöver man inte gå utanför vårat land för att se hemskheter och skräck. Det finns så mycket fruktansvärt som sker i Sverige och det blir väldigt fel om vi alla sticker härifrån för att rädda resten av världen,

 men vissa av oss kanske ska det. Vi som tapetserade väggarna med bilder på en annan världsdel, vi som alltid målade teckningar med motiv från en annan del av världen, vi som blev varma i kroppen när vi såg en person av annat folkslag. Vi kanske ska göra något utanför Svea rike.

-Afrika-

nördglasögon.

Jag hörde det sägas att nörd numera är ett fint ord och att nörderi är mer accepterat idag än vad det var för 20 år sedan. Själv tycker jag fortfarande att ordet låter nedvärderande och hemskt men iallfall, varför har alla genuina nördar glasögon? 

Det är en sådan där riktigt onödig beckafundering som man kanske inte borde ägna sig tid att fundera över men jag undrar verkligen.Vad är det med synfel och nörderi egentligen?! Finns det någon forskning kring det?