måndag, december 05, 2011

dolda superlativ.

När Lasse Brandeby dog nyligen vällde internet över av okänt folk som berättade vilken stor betydelse Brandeby haft i deras liv. Folket överöste mannen med fina ord och det jag undrar är: hur många av de människorna berättade dessa saker för Brandeby när han levde?
Ofta är effekten densamma när kändisar (och även vanligt folk) dör. Då verkar folk i omgivningen plötsligt krypa ut ur sina skal och börjar använda varenda positivt superlativ som finns, men vad har det för betydelse? Människan är ju död. Tänk vad mycket bättre världen skulle vara om folk kunde lära sig att använda dessa superlativ och uppmuntringar medan personer ifråga lever.

3 kommentarer:

Maud sa...

Ja tänk så mycket bättre vi alla skulle må då!
Låt oss börja i dag på en gång!
Jag börjar väl på en gång, med dej Rebecka,du är en så go och mjuk tjej, så vänlig och rar, det är verkligen lätt att tycka om dej goa Rebecka. Hoppas vi kan träffas snart! Kram Måddan

Linhda sa...

Jag håller med. Tänk så många som helt plötsligt älskade, uppskattade och faktiskt till och med kände den avliden så bra att de var bästa vänner näst intill så fort någon avlidit. Jag förstår inte det. Jag blev riktigt irriterad på vissa människor när min mormor dog för då kom halva byn å sa hur mycket hon betytt för henne. Men var fanns de när hon var dålig, ledsen och rädd över sin sjukdom? Det är väl så det är.
Jag är tacksam att jag är ganska duktig(men kan bli betydligt duktigare)att tala om för folk att de är bra, snälla, betydelsefulla och så vidare.
Du är klok du Rebecka. Det här är sannerligen något som skulle diskuteras mera. Men det kanske är den där jante som ställer till det även här.

Linhda sa...

Jag håller med. Tänk så många som helt plötsligt älskade, uppskattade och faktiskt till och med kände den avliden så bra att de var bästa vänner näst intill så fort någon avlidit. Jag förstår inte det. Jag blev riktigt irriterad på vissa människor när min mormor dog för då kom halva byn å sa hur mycket hon betytt för henne. Men var fanns de när hon var dålig, ledsen och rädd över sin sjukdom? Det är väl så det är.
Jag är tacksam att jag är ganska duktig(men kan bli betydligt duktigare)att tala om för folk att de är bra, snälla, betydelsefulla och så vidare.
Du är klok du Rebecka. Det här är sannerligen något som skulle diskuteras mera. Men det kanske är den där jante som ställer till det även här.

bloggarkiv.

sök i min blogg.

antal besökare (från och med 01 december 2009).