Vad innebär det att ha fotografier på sig själv hemma?
En något onödig fråga men ack så intressant.
I mitt nittiotalsgula barn/tonårsrum var baksidan av min dörr full av skolkort på mig. Jag tyckte det var kul att för egen del se hur jag utvecklats under mina skolår och ville även att folk skulle känna att mitt rum var personligt, att man skulle se och förstå vem som bodde där. I årskurs nio hängde det nyaste skolkortet (där man knappt såg mitt ansikte eftersom fluffhåret täckte större delen av kortet) väl synlig på en vägg och det fick hänga där för att riktigt plåga mig själv, tvinga mig att se på kortet och intala mig att jag var fin som jag var.
Nuförtiden är därför min åsikt att när man har foton på sig själv hemma håller man på att bearbetar och försöker acceptera sig själv eller så tycker man att man är snyggast i världen och vill att folk bekräftar det eller så kan det, i enstaka fall, vara för att man bara vill ha ett mer personligt hem. Inget är fel utan detta är bara ett konstaterade. Okej?
Idag gör jag mitt hem personligt med hjälp av foton på familj och vänner, betydelsefulla små brev och annat trevligt. Jag är ju ett levande kort i mig själv och besökarna behöver nog inte mer av just den varan när de hälsar på.
2 kommentarer:
Du är som en levande bok som man älskar att lyssna till. Du har så mycket att dela med dej. Det var ingen slump att du kom till denna värld....jag är gla..i dej mamma
Det kanske beror på typen av foto? Det finns ju foton där man är med nära och kära som bringar fram fina minnen också :) Sen kan jag tänka mig att i framtiden ha bilder på mig själv som yngre. "kolla vilket roligt hår jag hade som 25:åring" eller dylikt. Eller "kolla va liten jag har varit".
Skicka en kommentar