nytt årtionde.

Nu är det bara några timmar kvar till det nya årtiondet och för första gången i mitt liv är jag ensam under denna högtid, denna kväll.

Det ska faktiskt, otroligt nog, bli riktigt skönt. Nyår har inte varit viktigt för mig de senaste åren eftersom jag insett att själva höjdpunkten ändå går över på en endaste sekund.

Jag har heller aldrig varit förtjust i fyrverkerier då jag dels är känslig för sådana ljud och att jag dels kopplar ljuden och ljusskenen till krig och bomber. Jag kan inte helt njuta av det då jag vet att människor runt om i världen i samma sekund hör samma ljud men i ett helt annat sammanhang. Jag kommer dock visserligen säkert att både se och höra fyrverkerier utanför mitt fönster inatt.

___________________________

Fast EN gång har jag faktiskt njutit av och skrattat i samband med fyrverkerier. Det var det året (06/07) då jag och min bästa vän Elin fick äran att fira nyår under stjärnklar himmel på en balkong i Kenya. Kenyanernas fyrverkerier är inte av samma säkerhet eller effektfullhet som svenskarnas precis.. och det fick mig och Elin att skratta en hel del, om man säger så.

Ack, vilket bra nyår det var! Det bästa någonsin: ps. De snygga partyhattarna är gjorda av Becka och Elin själva.

Man tar vad man har...Men är det så stort egentligen? Nyår. Man går bara in i ett nytt år ju. Det är en dag som alla andra, bara det att året ändrar siffror. Många människor verkar också ha så höga och ouppnåeliga förväntningar från tolvslaget och framåt, vilket jag tycker verkar väldigt pressande. Jag menar att man kan starta ett nytt "nyår" när man vill och känner för det under året.

Vill inte låta pessimistisk men vill få fram mina tankar på något sätt.

Visst kan det vara lite mysigt att vara med vänner och familj en sådan här dag/natt men i år har jag inga problem att vara själv. Det är ju så kallt ute också. Jag ska sitta inne med pjamas på och mysa, äta krossad chokladglass och dricka päroncider.

Gott nytt år.

dagens ord.

Dagens mest värmande ord:

"I miss you very much,

you are one of the best person I met"

Citatet fann jag skrivet på det lilla vykort som min franska vän (före detta korridorskompis) Amélie hade sänt mig till jul. Jag såg dock kortet först idag då jag kom hem från jultripen hos mamma.

Ja, "/.../the best person I met". Det går inte annat än att säga detsamma om Amélie. Hon är av de bästa personerna som jag någonsin har lärt känna. Med dessa ord hoppas jag nu på en god natts sömn.

hejselihejs.

På mammas dator finns många Anders-och Måns-avsnitt nedladdade. Jag passar därför på att titta på dem när jag är här. För er som inte vet vilka Anders och Måns är, kan jag säga att de är mina favoriter i humorväg. Sök efter de på youtube och se om du tycker att jag har bra humor eller ej.

Bilden på den snygga hunden Nöken tillhör ett av programmets avsnitt:

Dialog från Anders&Måns-avsnitt:

Måns: Ankan (anders). Topp tre kända getter.

Anders: Oj, den var svår. På tredje plats tar jag; Lilla bocken bruse. På andra plats; Stora bocken bruse. Och på första plats tar jag: Mellanbocken Bruse.

-Tystnad-

Måns: VA? mellanbocken bruse? MELLANBOCKEN BRUSE PÅ FÖRSTA PLATS?? Du kan ju inte ta mellanbocken bruse på första plats!!! Han är ju skitfeg! "Nejnejnej, ta inte mig, ta han som kommer efter mig!" MELLANBOCKEN BRUSE! MELLANBOCKEN BRUSE? Är du sjuk i huvudet eller?!

(du kan se hela klippet här. Verkligen underbar!!)

_______________________________

Haha! Å, vad jag älskar detta också! Detta är ett av alla mina favoritklipp från Anders & Måns. Verkligen min humor. (Mitt dämpade skratt hörs i bakgrunden mellan 0.44-0.46).

Titta och le.

Tre andra favoritklipp ur serien kan du se om du klickar här och här och här.

Slutligen får höjdpunkterna; kontorstolsputtning, Arne Weise som daggmask och den radioaktiva geten inte missas.

på afrikahumör.

Sitter här i min nya cremevita flanellpjamas med gammelrosa blommor på och känner mig en aning pömsig. Jag har grävt fram två böcker ur mina lådor i mammas källare och känner mig på läshumör just nu. Läslusten beror säkert på att båda böckerna handlar om Afrika.

Den ena boken heter "Från kapstaden till nordkap på 333 dagar" och den andra heter "Jag har hört kamelerna sjunga - en bok om Afrika". Jag började läsa den förstnämnda nu och sjönk in i den på en gång.

På söndag går ett av mina favorit-afrika-program på TV; Damernas detektivbyrå. Häromdagen gick Blood diamond på TV och nyligen fick jag lust att än en gång titta på Hotel Rwanda. Jag har i dagarna både träffat och pratat med flera människor som har arbetat och varit ute i Afrika, och jag kan därför inte annat än att drömma mig bort till jordens mest fachinerande kontinent.

love until it hurts.

Så här i juletider dunkar mitt hjärta alltid lite extra för de barn, ungdomar och vuxna över hela världen som inte kommer få en vacker och fridfull jul.

Jag tänkte särskilt mycket på detta idag när jag satt i mammas kök och gjorde julgodis med tända ljus och lugn julmusik spelandes i bakgrunden:

Tittar på bilden och ser, för mina inre ögon, hur tre små barn sitter på de lediga stolarna runt mig. Att jag älskar barn så pass mycket som jag gör bör väl vara ett tecken på att jag är till för att hjälpa dem på något sätt?

Jag skulle vilja storma lägenheter och hus för att där samla alla de barn som riskerar att fara illa. Sedan skulle jag ta hem alla dessa barn till mig och bara älska dem, vara med dem, gosa. Ge dem all min kärlek. Ja, ge de så mycket kärlek att... att jag går sönder!!

Precis som Moder Theresas motto:

"If you love until it hurts

then there can be no more hurt

- only love".

stilren julkrubba.

Jag köpte en ny bilaga från Allt i hemmet då jag skulle åka fem timmar med tåg hit upp till mamma. Bilagan heter 101 nya ideer och den lockade mig direkt eftersom bilden på framsidan var en julstjärna omgjord i gamla papper, snören och sigill. Riktigt Beckastil. Jag brukar inte tycka om pysseltidningar eftersom ideerna är alltför komplicerade, tråkiga eller utan speciellt fina resultat. Men detta var en fantastisk pysseltidning! (åtminstone det nummer, nr 2, som jag köpte).

Ett reportage i tidningen gav ideen att förvandla en sedvanlig, ful julkrubba till något vackert, något som man VILL ha framme.

Jag tog därför närmaste fula julkrubba (mammas)...

...och vips!

Efter 2-3 timmar hade jag med egna händer förvandlat något som jag inte ville se - till något som jag inte kan sluta titta på:

Skillnad va? Jag är verkligen nöjd. Beskrivningen finns nedan och ideen är alltså hämtad ifrån Allt i hemmets bilaga; 101 nya ideer. Det är lätt och väldigt kul att göra - om man har blivit född med pysseltålamod. Detta är en perfekt julsysselsättning.

Det som behövs är:
*vit grund- eller hobbyfärg
*ofärgat antikvax
*svart skokräm
*penslar (en större för krubban, en mindre för figurerna)
*två-tre tandborstar
*en torr trasa

Så här gör du:
1. Måla krubban slarvigt. Låt träet lysa igenom lite.
2. Måla figurerna vita genom att stöppla(!). Inga fina penseldrag.
3. Måla figurerna igen.
4. Måla figurerna en sista gång (eventuellt behövs en fjärde gång)
5. Blanda vaxet med skokräm till en ganska mörk massa.
6. För på rejält med massan på figurerna med hjälp av tandborstar. Kom åt i varje liten vrå!
7. Torka av det överflödiga vaxet med en trasa.

Färdigt!

skrattande kärlek.

När var det sist jag såg och hörde mamma skratta så länge, högt och mycket som idag? När var det sist som jag själv skrattade så länge, högt och mycket som idag? Nej, jag kan inte minnas.
Men varför skrattade jag och mamma då så förfärligt mycket idag?

Jo, för att Pers inhämtade julgran ser fruktansvärt rolig ut! Jättekort och jättetjock - som en liten buske. Oj, vad vi skrattade. Mamma tappade till och med en kastrull i golvet eftersom hon vek sig av skratt.

I övrigt har jag spenderat hela dagen med mamma och hennes nya kärlek. Det är verkligen vinter här uppe i "norr". Det vackra vinterlandskapet är fantastiskt och jag tänker mycket på mina vänner vid ekvatorn som aldrig har sett snö.

Jag undrar förresten om det finns något bättre än att sitta framför en brasa och värma sig efter en kall vinterdag..

Ja, det skulle nog vara om man hade en liten kissekatt i famnen också. Jag får ju snart abstinensbesvär av att inte ha någon katt!! Jag vill ha en katt! En sån där jobbig än. En som bara vill gosa hela tiden.

betydelselösa ord.

Hur många gånger har jag inte tittat på och sjungit med i denna sång (som även finns som nummer tre i ipoden längre ner i vänstra spalten)?

Jag som blivande svensklärare vet, liksom mupparna själva, att manha mahna inte är något "egentligt ord/uttryck". Men vi alla tycker nog det är skönt att kunna använda ord utan betydelse ibland. Jag älskar att hitta på nya ord- och meningskonstellationer, vilket är en förmån alternativt plåga som jag definitivt har ärvt ifrån min pappa.

I övrigt säger min kompis Elin ofta fjong till saker hon inte helt kan förklara. Till exempel: "Men å! Vad är det här för fjong?!" En annan kompis brukar prata med sina syskon i ord och meningar som detta: "Bah bah. Bah bah, bahbahbah..". Varje bah har då olika betoning och på det sättet förstår syskonen varandra. Helt otroligt. Ett nytt språk? En av tjejerna som jag tog hand om i Norge brukar säga det norska ordet för Elins "fjong" - nämligen "dingsebums" (fast jag vet inte om "dingsebums" kanske är ett riktigt norskt ord?? Det förvånar mig inte).

Jag tycker att det är väldigt spännande med ord, meningar och språk överhuvudtaget. Därför älskar jag barn då de har måmga smarta lösningar på vuxnas komplicerade språk. Till exempel: lysa med ficklampan = fickla.
(Bilden är hämtad härifrån).

mot julen.

Imorgon sätter jag mig på tåget för att åka på jultripen till mamma. Fem timmar kommer resan ta allt som allt och med SJ, två byten, snökaos och massor folk kan man räkna med någon liten försening. Men det är ju ingen fara. Jag ska vara hos mamma i hela tio dagar.

Jag har förresten fixat värsta braiga julklappen till mamma i år. Det blir så.. bra! Hon kommer gråta av glädje - det är jag nästan säker på. Hm. Om ni var här nu skulle ni då kunna somna? Svar NEJ! Mina korridorsgrannar har nämligen korridorsavskedsfest för en kille i korridoren som ska flytta. Jag ska säga er att det bokstavligen knakar i min vägg och det vibrerar i fötterna och jag hör knappt min egen andning eftersom feststereons ljud är vriden till maxvolym.

Tja, varför inte tinitus?
VAD TÄNKER DE MED? Jag tror jag ska shoppa en bunt öronproppar och dela ut gratis nästa gång. Bara för att skydda "de små barnen" från hörselskador.

Fördelen med grannarnas enstaka korridorsfester:
Det är väldigt lugnt, tyst och skönt morgonen efteråt.

Jag brukar då krypa upp i korridorssoffan med en kopp te,

ta en lång frukost,

se något morgonprogram på TV:n

och njuta av att jag inte är bakis.

hård musik.

Ibland känner jag ett behov av att lyssna på kraftfull musik. Idag är det en sådan dag. Jag lyssnar på musik som människor inte kopplar ihop med mig i första taget; Switchfoot's "Mess of me" är ett exempel.

Sådan musik är som stark krydda. Den rensar kroppen på något sätt. Det är skönt att lyssna på ett litet tag men sedan blir det alltför mycket, alltför starkt.

Jag minns en tjej i min förra klass som jag, inklusive resten av klassen, trodde var en försiktig, lugn person som helst lyssnade på Mozart hemma i soffan. Men ack så fel vi hade. Under en redovisning på universitetet berättade denna tjej om en ACDCkonsert som hon hade varit på. Tjejen berättade om hur hon hade stått längst fram vid scenen och skrikit, skakat huvudet och fullständigt älskat musiken.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå längst fram vid en scenkant och skrika eller att ständigt lyssna på hårdrock, men att lyssna på lite hårdare musik någongång då och då tror jag bara är nyttigt.

renovering.

Jaaa! Mitt tjatande har gett resultat! Idag har det kommit en lapp i min postlåda där det står "Postfack och renovering!" Korridoren ska målas om, köket ska målas om, trapphuset ska målas om. Postfacken ska tas bort och nya låsbara postfack ska sättas upp i entrén. Wow. För mig betyder detta obeskrivligt mycket.

fyndig kvinna.

Tänk vad människor är fyndiga. Är det något de inte har så uppfinner de det.

Igår när jag stod vid bussen skymtade jag en muslimsk kvinna bredvid mig. Hon stod med ryggen till och pratade för sig själv - trodde jag. "Ännu ett psykfall", var min första tanke. Kvinnan vände sig om och jag försökte se om hon verkligen pratade i telefonen eller inte. Till en början syntes det inte någon telefon men plöstligt kom ett leende på mina läppar. I den tajta slöjan runt kvinnans ansikte hade kvinnan pressat in sin mobil så pass mycket att hon kunde prata och höra utan att behöva hålla i den.

Har man inget headset fixar man sig ett.

underbar lärare.

Nu låter jag säkert som en fjortis men: "Asså. Han är bara sååå söt!!" Jag tror aldrig att jag har mött en sådan genomgo lärare förut! En av mina lärare i "lärande i matematik" är nämligen den sötaste, mysigaste, gladaste och goaste människan på denna jord. Nära pensionsåldern är han, men så engagerad och så fantastisk. En blandning av min morfar och farfar.

I slutet av dagens seminarium sade han åt oss i gruppen att vi skulle ställa upp oss till fotografering eftersom han tydligen alltid tar kort på alla sina elever. Jag höll på att springa fram och krama om honom runt midjan för det var ju oerhört sött! När vi ungdomar hade ställt upp oss visade det sig att den odigitala kameran inte hade något batteri. Därför blir det fotografering nästa gång. Men haha. Sådana söta människor existerar väl knappast?!

Idag känner man att vintern är på gång här. Solen skiner och det är frost på bilar, mark och träd. Vackert. Bilden är tagen från mitt fönster för några minuter sedan.

stressad svensk.

Har jag blivit smittad av min äldste storebror - han som far och reser världen runt? Eller har vi båda blivit smittade pga vårat resande? Smittan jag syftar på är att-inte-komma-i-tid-smittan.

Sedan jag kom hem från Kenya för några år sedan började jag nämligen bli dålig med att komma i tid till möten och träffar. Jag gick inte längre till bussen 20 minuter innan avsatt tid, jag kom inte inom den "akademiska kvarten" till kompisars fester. Jag kom in i tänkandet att tid inte är särskilt viktigt - för det är det ju inte i Afrika. Vad har jag insett? Jo, att vi i norden faktiskt måste vara i tid överallt eftersom här FINNS det tid. I Afrika finns inte tiden och därför kan man där komma och gå såsom man vill. Skönt ibland, men oerhört frustrerande andra gånger.

Man får helt enkelt lära konsten att anpassa sig. Helst borde man befinna sig någonstans emellan en stressad svensk och en fullständigt tidsobekymrad afrikan.

(För uppstressade svenskar rekommenderar jag denna avslappningsövning. Mamma, du kommer garanterat somna! Jag lyssnar på det detta nästan varje kväll nuförtiden. Först var det töntigt, men nu är det skönt.)