Satt ute i parken idag igen och blev snart än en gång tacksam för mitt tålamod.
Utanför huset bakom busken befann sig nämligen en liten pojke med sin pappa och den lilla pojken varvade första strofen av "Staffan var en stalledräng" med att ljuda ett extremt irriterande entonigt ljud i alltför hög decibel under en timmes tid.
Pojkens pappa lär nog ha blivit född med ännu bättre tålamod än mig eftersom han inte sade till pojken en enda gång medan jag nästan, nästan var på väg att ställa mig upp på bänken och skrika hormonstört över busken: MEN KAN DU HÅLLA TYYYYYYST!!!!!?
Tack och lov gjorde jag inte det utan lät tålamodet träna sig ytterligare en gång. Bra, Becka.
2 kommentarer:
Haha underbart!
Haha, duktigt gjort;)
Svar: Nja, har ju flyttat in till pojkvännen i princip, men flyttdagen är till sista maj.
Vi ska flytta i augusti om vi får lägenheten, då kan du ju komma och titta på hans lägenhet, nära tågstationen och fin takvåning:) (40 kvadrat)
Ifall du inte funnit något då.
Skicka en kommentar