
Det går i släkten.
Det går i släkten.
Att nu och då se afrikaner med vinterkläder och mössa cyklandes förbi mig (trots 18-19 graders värme ute) gjorde ju inte promenaden jobbigare precis. Att dessutom se universitetsstudenter på sina för små, väldigt gnisslande och rent av töntiga cyklar bidrog ju också till att promenaden otroligt nog blev ett nöje.
Pojkens pappa lär nog ha blivit född med ännu bättre tålamod än mig eftersom han inte sade till pojken en enda gång medan jag nästan, nästan var på väg att ställa mig upp på bänken och skrika hormonstört över busken: MEN KAN DU HÅLLA TYYYYYYST!!!!!?
Tack och lov gjorde jag inte det utan lät tålamodet träna sig ytterligare en gång. Bra, Becka.
Hugo Boss är min parfym uti fingerspetsarna. En kryddig doft med pondus. Kanske otippat men det här populära romantiskt blommiga är inte helt min typ. Fast det är just det som är spännande med parfymer. Alla människor har sin egen favorit.
Det måste väl ändå bara vara jag som råkar ut för sådant?? Hur stor är chansen att tio hetingar, dessutom i passande ålder, passerar mig just när jag är i ett av mina absolut fulaste tillstånd?! Man tittar ju bara upp mot himlen och säger irriterat: jaha, tack för den!
Nej, du kanske inte förstår fashinationen men jag tycker att mänskligheten är makalös ofattbar när man tänker efter. Att man kan tänka, att man kan prata, att man kan läsa... ja, det fortsätter i all oändlighet.
Dagens nyhet: min kära vän Elin (min resekompis i Kenya) har börjat blogga igen! Tryck HÄR för att komma till hennes blogg.
Den fina ljuslyktan som jag fick från brorsan med flickvän passar alldeles förträffligt bra på min gråa hylla som står lutad mot min gråa vägg.