begravnings-time.

Imorgon ska jag upp tidigt i ottan för att åka till mormors begravning.

Innan jag var på min första begravning för flera år sedan hörde jag två damer kommunicera:
"Jag ska på begravning den dagen".

"Å, begravning. Hur känns det?"
"Ja, det är ju aldrig kul med begravningar".

Morfar var den första som dog i min närhet och det var hans begravning som var den första jag var på. Därför är det lite speciellt att mormors begravning nu kommer vara i samma kyrka och jag kommer stå på samma kyrkogård igen; uppleva samma sak, fast åtta år senare. Vid det här laget har jag dock mer erfarenhet och vet hur en begravning går till.

Det är kanske en aning hemskt att säga det men, "man börjar bli van".