I femton graders kyla gick jag idag, passande nog för första gången, vilse i min egen stad. Iphonen slutade fungera för att det var för kallt, det bildades is i håret och fingrarna tappade känseln. Hela situationen bidrog efter ett tag till viss rädsla och därför började jag skratta för mig själv. Ja, skratta. Det är nämligen en av mina flera märkliga försvarsmekanismer som används i katastrofsituationer. Jag småskrattade medan jag stannade till, tittade åt höger, vänster, rakt fram, bakåt och ställde mig frågan: Var. Är. Jag?
Till slut kom jag ändå hem och sköljde fingrarna i kokhett vatten på en gång, extra tacksam för att jag hade ett hem.
1 kommentar:
Kan höra ditt skratt mitt i en lite otäck situation. Skönt att hemmet finns och även värmen.
Denna måndagsmorgon är det -18 grader och ska se om bilen går igång. Ha en bra vecka // mamma
Skicka en kommentar