Lite First Aid Kit i högtalarna och regn som slår mot fönstret när man ska äta frukost på morgonen är inte helt fel.
Cirka en timme innan fotbollsmatchen igår fick jag reda på att det var en match. Först när lillasyster skickade sms där hon skrev att hon och ett helt gäng skulle sitta framför en storbildskärm och titta förstod jag att det tydligen var någon form av viktig match men om det gällde fotboll, ishockey, curling, balett eller handboll hade jag ingen koll på. Jag slötittade gäspande ändå men blev lika irriterad denna gång som alla andra gånger, nämligen att se stora starka karlar gråta över en boll. Inte kan männen gråta till en rörande film eller när någon i personalrummet berättar en gripande livshändelse men när det handlar om fotboll - ja, DÅ kan de minsann sätta på tårkanalerna. Oförståeligt.
De männen påstår ofta att vi tjejer är patetiska som gråter hela tiden men vi gråter åtminstone över saker som är befogade att gråta över. Eller, kanske inte alltid då. När vi gråter över en skara fåglar som flyger i perfekt formation uppe i luften är det kanske också en aning patetiskt... fast ändå inte lika patetiskt som att gråta över en fotbollsmatch! Nej, det sistnämnda slår allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar