Idag är det sex år sedan jag sprang ut med denna mössa på huvudet (mirandanallen satt inte på mössan men det är klart, det skulle absolut kunnat vara ett överkreativt becka-påfund. Verkligen, och det är ju lite läskigt). När man läser hälsningarna i mössan kommer minnen från den svunna gymnasietiden tillbaka.
Första skoldagen hade jag på mig jeans som var istoppade i strumporna längst ner och en mörkgrön tshirt med knallgul anka på bröstet. Klassen satt i en ring och skulle presentera sig när dörren plötsligt slogs upp och jag bländades av ett vitt sken. Det var hon. Hon som kom att bli min närmaste vän, hon som jag skrev projektarbetet med, hon som jag åkte med till Afrika, hon vars brudbukett jag fångade, hon. Oj, vad jag blev glad att det var alltför få som hade anmält sig till sam-språk.
3 kommentarer:
sy fast nallen på mössan och gå ut med de andra studenterna ; ) haha. /sis
Minns det som det skulle vara idag!Ock vilken fest på Smålandsvägen 78
Hurra....mamma
Alltför höga ord min vän.... men jag blir rörd. Jag är också glad att det inte blev språklinjen för mig :)
Skicka en kommentar