den falska allsången.

Hur många gånger vill man inte vända bort huvudet och forma håret till små öronproppar när man tittar på Allsång på Skansen? Jo, vansinnigt många gånger. Programmet blir närmast olidligt att se på grund av flera orsaker och den främsta orsaken måste vara att 97% av de vanliga människorna som blir tilldelade mikrofonen sjunger fruktansvärt falskt.

Det är nästan att man blir lite orolig när man ser programmet för var finns de välsjungande svenskarna? Har vi ens några sådana? Hur liten procent av vår befolkning KAN träffa rätt toner egentligen? Varför samlas alla de falsksjungande i direktsänd tv?

Frågorna är många och tanken tänk om kommer.

Tänk om alla svenskar, alla människor på jordklotet kunde sjunga rent och vackert. Vad ljuvligt det hade varit för öronen.

Tänk också om mitt hår kunde bestämma sig för att vara krulligt eller rakt. Jag förstår inte. Efter att självfallet gömt sig under lång lång tid kom det plötsligt tillbaka häromdagen, och det med råge.

i lagerlokalen.

Drygt en månad ska min garderob lufta sig efter fuktnissens framfart. Efter bara en vecka har jag dock redan tröttnat på att behöva ha garderobens kläder och lådor intryckt i köket så det blev att hämta upp de tre hyllorna från förrådet och ställa i vardags/sovrummet.

Det ser lite ut som om jag bor i en lagerlokal men det är faktiskt rätt mysigt. Ännu mysigare hade det blivit om man skaffade sig ett par finare förvaringslådor och en snygg industrilampa att ställa på ett av hyllplanen men det är en värdslig sak. Det får kanske införskaffas i mitt nästa liv.

brevbäraren.

"Varubrev delas normalt ut av brevbärare i postlåda".

Det är inte konstigt att jag med glädje ser fram emot att posten från cdon.com ska anlända.

midsommarsverige.

Att få smak av de svenska rikemännens vardag i form av tillagad hummer och alkoholfritt vitt vin till Sveriges bästa utsikt samt elegant strosande på Sveriges finaste gatuadresser kan vara farligt. Därifrån är nämligen inte steget särskilt långt till att man själv kommer äga sjuttioelva färgglada golfpikéer, ha bakåtslickat hår och forma det karaktäristiska fin-i-et med tungan.

Visst, det kanske inte är livsfarligt men tacksamt jämnade iallafall besöket av de töntsöta lemurerna ut min rikemansvistelse och gjorde mig mänsklig. För det är väl inte riktigt rikemännen? De skulle väl inte få för sig att titta på djurparkslemurer bland mängder av svettiga turister under självaste midsommarafton? Oh nej, de skulle väl snarare äta lemurer på en svindyr restaurang eller jaga lemurer på en exklusiv jakt i Madagaskar. 

Midsommar i Sverige - dagen då svenskar över hela jorden dansar till små grodorna
och tänker: "Njo, vars. Sverige är ett rätt bra land trots allt".

fuktbygget.

Hur stor är chansen? Ja, att man för en gångs skull faktiskt torkat alla golvlister, våtmoppat golvet, riktigt storstädat lägenheten och någon timme senare trapmar en nisse in genom dörren för att titta på fukten som jag hittat på ena väggen?

Hur stor är chansen? Ja, att man får en fuktskada i två av två lägenheter man har bott i?

Nej, det är ju ganska ovanligt riktig otur faktiskt, svarade fuktexperten som senare drog med sig sin vän Herr Snickare in i min lägenhet och borrade upp ett och annat hål för att hitta det trasiga AVLOPPsröret. Senare kom även fastighetsskötaren och elektrikern nyfiket på besök när de hade vägarna förbi. 

Frågan kvarstår:

Varför är byggarbetare aldrig rumsrena och varför klampar de alltid in med skorna på som om de vore i Holland?! (I Holland har man skorna på inomhus).

wrappning.

Det finns en app som heter Wrapp och som innebär att man kan skicka presentkort på ett mindre belopp pengar gratis till vänner och bekanta. Jag fick till exempel 50:- på Indiska, 50:- på Clas Ohlsson och 50:- på Cdon.com, vilket inneburit att jag kunnat köpa en fantastisk fin sjal, två stearinljus och en av mina eftersuktade afrikaböcker Mörkrets hjärta utan att spendera en krona.

Till min glädje såg jag också att reasjalen är perfekt enligt min färgpalett.
"Denna färg är din ögonbas. Framhäver dina ögon. Kontaktskapande. Ger ett lugnt och behagligt intryck".

(Det var fina fru Deleskog som gav presentkortet till sjalen. Det var också hon, tillsammans med en annan tjej och en lärare, som jag läste tyska med på gymnasiet. Intressanta lektioner bör sägas. Kolla in hennes blogg genom att trycka här).

i och på bokhyllan.

När man ser på min bokönskelista är det ganska uppenbart vilket mitt intresse är. Boken med jordens längsta titel (Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas imorgon tillsammans med våra familjer), uppe till vänster handlar om folkmordet i Rwanda 1994 och är den bok som jag främst vill ha nu.

Kanske, kanske var det bilder på barn från Rwanda som jag som sjuåring satte upp på min bokhylla utan att veta varför just de barnen fanns på artikeln som jag klippte ut ur tidningen. Kanske såg jag, kanske hörde jag något om folkmordet omedvetet. Det är inte omöjligt, och det gör lite ont att tänka på det. 

Om jag skulle få en enda önskan uppfylld skulle det vara att en jämnårig rwandaflykting ringde på min dörr och kom in för att berätta hur det var när han/hon var sju år.

Har du aldrig sett eller var det längesedan du såg filmen Hotell Rwanda? Isåfall är det dags att du ser den via youtube (här) eller hyr alternativt köper filmen någonstans. Om du inte orkar se filmen bör du se denna fyraminutersförklaring med bilder av vad som verkligen hände i Rwanda 94. Varning! Starka bilder!: här.

du ljuva regn.

Mulna dagar då man vaknar till ösregn, tänder stearinljus och ställer fönstret lite på glänt när man äter frukost bara för att riktigt höra sommarregnet är mina absoluta favoritdagar. När man samtidigt ser det stora lummiga trädet utanför fönstret förflyttas tankarna till en regnskog djupt inne i det mörkaste Afrika.

Dessutom får alla färger en mjukare, lugnare ton och luften blir alldeles frisk och klar. 

En sådan dag var det häromsistens och när hela svenska folket stannade inomhus för att, citat; "det är dåligt väder" gick jag på långpromenad och plockade tre rosa lupiner bland äckliga iglar. Iglarna förstör visserligen romantiseringsbilden av mulna dagar men ändå, allt det andra överväger kopiöst.

Bilden med två fötter lägger jag till bara för att försäkra er om att jag inte är enbent.

blomsterplockandet.

Hur mycket gratisdekoration finns det inte ute i naturen egentligen? Om jag hade en motorsåg skulle jag ha sågat av en stor stubbe och använt till soffbord eller sågat ner några träd för att göra en sänggavel eller klädhängare.

Nu har jag inte någon motorsåg men det var nästan att jag behövde det idag när jag plockade blommor. Ja, du vet hur det ser ut när blommorna inte går att knipsa av lika lätt som du föreställt dig och du då tar i för kung och fosterland, tänkandes: "Nej, nu raaackarns ska ni upp!". Du tar tag i en bunt likadana blommor, drar och drar och drar, får rynkor runt ögonen för att du tar i så hårt, faller nästan omkull för att du lutar dig så mycket bakåt och när du plötsligt står där med en bunt meterlånga stjälkar och rötter nertill tänker du: "Wups" och tittar dig lite diskret omkring för att försäkra dig om att det inte finns någon sur tant i närheten. 

Sedan låtsas du som ingenting någon sekund och efter det kommer du till punkten när du inser att du inte kan gå hem med en bukett vilda blommor där stjälkarna med dess rötter släpar i marken likt en snuttefilt. Då tittar du dig omkring igen och när ingen människa är i närheten tar du blomsterkvasten och ställer foten med all din kraft på stjälkarna för att sedan återigen dra för kung och fosterland.

Det slutar med att några av stjälkarna visserligen går av men just när de går av råkar du smälla till en intet ont anande cyklist som precis passerar bakom dig. Du blir förskräckt och utbrister: "Oj! Hur gick det?" varpå cyklisten svarar chockad: "Ehm, jaa, jag var väl inte helt beredd på att bli nockad av en blombukett men det är okej". Sedan får du vika upp de resterande stjälkarna i buketten ändå, försöka dölja rötterna och hålla ett öga på tanterna (som ser allt) på vägen hem.

Ja, du vet.

godisbjörnen.

Lillasyster höll på att dö när jag prickade hennes öppna mun/svalj med en liten gelébjörn från två-tre meters avstånd för en del år sedan*. Eller, hon höll nog inte på att dö utan hamnade bara i chocktillstånd liksom jag själv men just i den stunden blev jag helt paralyserad och trodde verkligen att hon skulle kvävas till döds av den eländiga godisen, vilket hade varit ganska förargligt.

I år fick lillasyster en megagelégodisbjörn av mig i födelsedagspresent. En av mina fyndigaste presenter någonsin.

*Här råder det visserligen delade meningar då lillasyster påstår att det var hon som kastade godisen i min mun. 

den där brickan.

Förra veckan när jag sov hos en väns familj på grund av ett bröllop skedde det något som jag inte varit med om på säkert sju-åtta år.

På morgonen hördes plötsligt ljuva stämmor utanför sovrumsdörren och in kom snart min pyjamasklädde vän och hennes syster sjungandes på en födelsedagssång.

 Chockad såg jag också att de bar en gigantisk(!) bricka (jag har nog aldrig sett en sådan stor bricka) varpå det var uppdukat med en kopp te, bakelse, tänt ljus och nyplockade blommor i en vas. Eh? Jag fyllde år för en månad sedan men visst, de ville visst fira mig i efterskott och det tackade jag förstås inte nej till.

Brickan inspirerade mig och nuförtiden gör jag en frukost- eller tebricka till mig själv när det passar sig.

gråtande fotbollsmatch.

 Lite First Aid Kit i högtalarna och regn som slår mot fönstret när man ska äta frukost på morgonen är inte helt fel. 

Cirka en timme innan fotbollsmatchen igår fick jag reda på att det var en match. Först när lillasyster skickade sms där hon skrev att hon och ett helt gäng skulle sitta framför en storbildskärm och titta förstod jag att det tydligen var någon form av viktig match men om det gällde fotboll, ishockey, curling, balett eller handboll hade jag ingen koll på. Jag slötittade gäspande ändå men blev lika irriterad denna gång som alla andra gånger, nämligen att se stora starka karlar gråta över en boll. Inte kan männen gråta till en rörande film eller när någon i personalrummet berättar en gripande livshändelse men när det handlar om fotboll - ja, DÅ kan de minsann sätta på tårkanalerna. Oförståeligt.

De männen påstår ofta att vi tjejer är patetiska som gråter hela tiden men vi gråter åtminstone över saker som är befogade att gråta över. Eller, kanske inte alltid då. När vi gråter över en skara fåglar som flyger i perfekt formation uppe i luften är det kanske också en aning patetiskt... fast ändå inte lika patetiskt som att gråta över en fotbollsmatch! Nej, det sistnämnda slår allt.

spaljén.

Fick en idé när jag var på ÖoB för att köpa billiga ting. Deras spaljé för 99:- skulle kunna användas till mycket. 

Tänk att köpa billiga ikeakrokar eller snygga galgar, fästa de på spaljén och sedan därpå hänga upp köksreskap, kläder, smycken eller tänk dig att sätta upp två-tre stycken spaljeér liggandes i olika höjder med stark tråd ovanför sängen/vardagsrumsbordet och sedan fästa vackra ljuslyktor i mängder som får hänga ner från spaljén och skapa en orientalisk myskänsla. Annars skulle man också kunna tänka sig att använda spaljén som elementskydd, anslagstavla, bordsskiva, rumsavdelare osv. Bara fantasin sätter gränser.

Det är en ytterst fiffig pryl som skulle kunna minskas ännu mer i kostnad om man tillverkade den själv av några pinnar från skogen och hampasnöre.

engelskabandet.

Hittade ett gammalt kasettband där jag och syster i tonåren försöker prata engelska med varandra. Vid ett tillfälle ska min syster fråga mig var vita huset ligger och hon försöker verkligen få till meningen perfekt: 

"Where... Where are... ehh... Where are the white house... the... hm..." 

Sedan kommer hon på det: "Where the white house live?!".

Jag garvade nästan ihjäl mig! Inte på bandet förstås för på den tiden hade jag väl samma engelskakunskaper som min yngre syster men nu, tio år senare, har jag garvat så pass att jag nästan gråtit. "Where the white house live?" - har man inte engelska som modersmål så har man inte det. 

Jag hade ingen tillräckligt stark tejp att fästa kompostpåsarna med i badrummet och därför fick förvaringen hamna ute i hallen (med fyra nålar) istället, vilket kanske var lika bra eftersom bland annat paraflaxet  fick en praktisk plats att befinna sig på.

instagram och twitter.

Nej, instagram var inte min grej. Hela uppståndelsen kring det vilar ju på citatet "En bild säger mer än tusen ord" vilket jag har insett att jag inte håller med om. När en person lägger upp en bild på en utsikt och tillägger kommentaren: "Vacker vy i Köping" skapar det irritation och tomhet eftersom det saknas information. Jag vill ju veta mer! 

Likaså är det med twitter. Det är inte heller min grej eftersom 140 tecken lämnar så mycket funderingar och frågetecken efter sig. I en blogg finns däremot plats för bilder, text, detaljer och förklaringar som man kan välja att läsa eller inte, och därför är fortfarande blogg den optimala blandningen av alla sociala medier som finns. 

fantastiska citat.

Två värdefulla citat ur boken Kung Leopolds vålnad:

"Alla imponerades av Casements sätt att tala [...] en person förklarade 'Casement talar inte, han spinner'." 

Hur mysigt låter inte det? Väldigt mysigt.

"Han led också av narkolepsi [...] Och det är dessa plötsliga uppvaknanden som ställt till en sådan skada på möblemanget i domaren Grahams domstol. Så när en man på så där etthundrafemtio kilo [...] vaknar med ett ryck har den kraftigaste stol en tendens att knarra. Efter ytterligare några gånger hörs ett olycksbådande knak och därefter ett brak och en krasch. 'Där rök en till', muttrar förvaltaren McGenity."

Jag bara älskar det stycket. Dels för att jag kan se den store narkolepsimannen braka igenom stolen, dels för att McGenitys sorgsna kommentar är oslagbar.

(Ursäkt för dålig bildkvalisort).

Något annat som bör citeras är misstaget jag gjorde igår när lillasyster skickade smset "Kan jag ha samma klänning på bröllopen?" och jag svarade "Ja, absolut. Byt accenter bara så känns klänningen som ny". Lillasyster svarade tvekande: "Okej??" varpå jag insåg mitt misstag och skrev tillbaka "Nej! Haha. Jag menar accessoarer såklart". Det hade varit trevligt om syster lytt mitt första råd och på bröllopen börjat växla mellan amerikansk, brittisk, skånsk och norsk accent i sina meningar.

dagen år 2006.

Idag är det sex år sedan jag sprang ut med denna mössa på huvudet (mirandanallen satt inte på mössan men det är klart, det skulle absolut kunnat vara ett överkreativt becka-påfund. Verkligen, och det är ju lite läskigt). När man läser hälsningarna i mössan kommer minnen från den svunna gymnasietiden tillbaka.

 Första skoldagen hade jag på mig jeans som var istoppade i strumporna längst ner och en mörkgrön tshirt med knallgul anka på bröstet. Klassen satt i en ring och skulle presentera sig när dörren plötsligt slogs upp och jag bländades av ett vitt sken. Det var hon. Hon som kom att bli min närmaste vän, hon som jag skrev projektarbetet med, hon som jag åkte med till Afrika, hon vars brudbukett jag fångade, hon. Oj, vad jag blev glad att det var alltför få som hade anmält sig till sam-språk.

livfulla badrummet.

Jag hittade en bra plats för mina omgjorda kompostpåsar. 

En gosig, snygg badrumsmatta till detta skulle göra susen och tänk om man kunde ta bort badrumsskåpet och smälla upp en fin spegel med vacker ram istället. Det hade förändrat hela känslan. Just nu ser det lika tråkigt och stelt ut som alla andra badrum gör.

Men de fina tröjorna som får hänga i badrummet istället för att ta plats i garderoben och kompostpåsarna som får hänga på väggen livar upp stämningen lite iallafall, och det är inte bara de som piffar till känslan.

Nej, nu och då när jag sitter där på dasset och studerar afrikakartan som är uppsatt på väggen intill kan jag plötsligt se att det rör sig i ögonvrån och när jag vänder huvudet brukar det vara en liten spindel som kommit på besök från den gamla ventilationsluckan. Det blir alltid samma reaktion, en blandning av glädje och förskräckelse. 

Glädje för att jag tänker: 

"JAA! Riktig afrikakänsla!"

Förskräckelse för att jag tänker:

"EN SPINDEL! Döda, döda, döda!"

Sedan jagar jag det lilla krypet febrilt medan jag fantiserar att jag är i det djupaste Afrika med safarihatt på huvudet, mörkgröna shorts på benen och en tunn beige skjorta på överdelen. Det är en lika underbar och lika vrickad upplevelse varje gång.

kompostinredning.

Ibland kommer det upp ideér i mitt huvud som jag blir lite extra glad över. Detta är en sådan idé.

Efter att flera gånger ha tittat på H&M homes förvaringsboxar, varit nära att trycka på köpknappen men stoppat mig i sista sekund utbrast jag plötsligt Heureka! när jag kom på att kompostpåsarna är perfekta.

Vänder man kompostpåsen försiktigt ut och in, sätter på en eventuell snygg stämpel eller två i ena hörnet får man det som man är ute efter och dessutom blir det helt gratis OCH gräsligt miljövänligt. Önskar bara jag hade någonstans att placera dem.