kilon.

Glömmer aldrig kenyanen som kom in i våran lägenhet och glatt utbrast: "Wouch! Becka, you've gained weight! Really!". För kenyanen var det positivt att jag lagt på mig några kilon medan det för mig var en ren katastrof.

Den kulturkrocken var rejäl då men efter fem år har de fastbrända afrikakilona ännu inte släppt mig och jag har väl kanske inte ansträngt mig maximalt till att få bort dem heller. Ja, kanske är det till och med så att jag rentav är lite stolt över dem? Stolt över att min kropp tålde den afrikanska maten, att jag faktiskt på det viset kom ett steg närmare afrikanerna.

Om jag kan vara stolt över det borde mammor som har fött barn kunna vara stolta över sina mammakroppar. Vad är det att skämmas för?