Måste dela med mig av en djup beckatanke till.
Denna gång handlar det om för tidigt födda barn och dokumentären jag såg angående det på svt nyligen.
Neonatalavdelningarna och forskningarna kring tidigt födda har fått mängder av pengar de senaste 20 åren. Och visst, idag kan man ibland rädda barn i vecka 23 men samtidigt visar statistiken att antalet äldre som inte får hjälp, personer som begår självmord etc. ökar. Ständigt får det höras att pengar saknas inom vården och att personer inte kan få den vård de behöver.
Det lyfts fram som något ädelt och nästan heligt att rädda små barn men man suckar över den övriga negativa statistiken och kan inte göra något åt den. "Alla människor har rätt till ett liv" påstås det tårande vackert men som den funktionshindrade 18åriga kvinnan i filmen tänkvärt säger: "Ni höll mig vid liv men nu kan ni inte ta hand om mig".
Det finns inte hur mycket pengar som helst och någonstans måste prioriteringar göras. Jag tycker att man borde prioritera annorlunda ett tag så att den negativa statistiken ska få chans att kunna ändras, och efter det kan det läggas mer pengar på extremt tidiga födslar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar