stationskillen.

På lördag är det bröllop och på fredag är det dekorationsdags igen. Med chockade blickar förstod jag och kusinen nyligen att vi tydligen ska på samma bröllop och att vi båda blivit förfrågade att hjälpa till med dekorationen där, vilket var en trevlig överraskning. När jag är på resande fot brukar jag skriva ner roliga händelser på telefonen eller i närmaste anteckningsblock. Idag hittade jag en bortglömd anteckning från i julas när jag satt på Stockholms centralstation och väntade på tåg. Anteckningen lyder kortfattat: På stationen. Kille springer med hörlurar medan han skriker Ursäkta! Ursäkta!.

Det var roligt. Killen var i 20årsåldern och hade gigantiska hörlurar som man nästan kunde se dunka av det höga ljudet. Den väsköverskridande killen kom med sin mindre graciösa löparstil inrusande från entrén, höll på att välta in i en sittande gubbe och fastän det knappt var en enda människa just där ropade killen med långt mer kraft än behövligt "Ursäkta, ursäkta!!". Vi som satt på bänkarna höjde ögonbrynen, såg förvånade ut, vände våra huvuden och tittade efter grabben som sprang vidare med sina knän uppe vid hakan i varje steg och lyxväskorna som inte riktigt hängde med.

Jag hoppas för guds skull att människan hann med tåget.