söndag, september 25, 2011

bloggandet.

Det är många som säger att de inte skulle kunna tänka sig att blogga. "Det är så självutlämnande och jag vill inte visa upp mig själv för andra på det sättet" säger de ofta i något försök till att låta ödmjuk. Men jag har upptäckt ett mönster hos alla de människorna.

Antingen är de:
- personer med skrivsvårigheter,
- individer som babblar väldigt mycket,
- individer som har mestadelen av släkt och vänner i sin stad
- eller individer som helt enkelt föredrar att prata, sjunga, spela eller måla framför att skriva.
Jag har skrivit dagbok sedan den dagen jag lärde mig skriva, och för mig är den där skrivstunden en oas under dagen. Det mest positiva med bloggandet är att det finns chans att omedvetet/medvetet hjälpa och inspirera andra. Så jag tycker att folk som klankar ner på bloggare borde, i milda termer, tänka sig för lite oftare.
______________
En av mina favoritmusikvideor, tillägnad alla barn därute som lever i trasiga familjer:
En film i samma rörande anda är Svinalängorna som finns att se på youtube. Passa på att se den nu för den försvinner nog ifrån youtube snart.

1 kommentar:

Sara sa...

Ja jag håller med, att blogga är en kreativ process, en slags dagbok.. Och man behöver ju inte lämna ut mer än man vill.

Det är ändå kul att kunna titta tillbaka i tiden, och se vad som hände på den tiden.. vad man tyckte, vad man höll på med helt enkelt;)

Åhh, älskar den låten av Clarkson den är fin:D

Svar: Haha, ja jag tyckte också att det var fyndigt med A4.. men nja.. inte alla som tycker det;)

bloggarkiv.

sök i min blogg.

antal besökare (från och med 01 december 2009).