pralinpaketet.

Jag köpte mig mandelmassa, blockchoklad, nougat och gjorde mina klassiska julpraliner. Tolv stycken av de tjugofem pralinerna fick lägga sig till ro i ett halvlyxigt litet paket, 

och till vem jag ska ge pralinerna är inte bestämt ännu men att det blir till någon som dricker kaffe är säkert.

höstslutet.

Att köpa en hyacint för nio kronor på Willys eller Ikea är billigt och att ha en en tänd brasa på datorskärmen via Youtube är ännu billigare det. Kombinationen är ett bra avslut på årets tre höstmånader för i övermorgon börjar den huttriga vintern och det är sorgligt. Jag vill ju ha höst året runt.

En gång tidgare i höstas hade jag två stycken "Tea for 2"-koppar och då passade texten bra. Men sedan en hantverkare med mindre välutvecklad kroppsuppfattning råkade välta omkull den ena koppen så att den sprack känns det nu tragiskt att dricka ur den andra koppen helt själv. Därför får den agera som en udda blomvas istället.

hemtrevligt hem.

För första gången någonsin har jag dukat med afrikansk stil på mitt eget köksbord i mitt egna kök. Många gånger har jag drömt om den dagen och nu var den äntligen kommen. När gårdagen var novembers ruggigaste dag med regn, snö och blåst passade det därför extra bra med en varm afrikakänsla inne då jag dessutom fick celebert besök
(av Sarah).

Det betyder mycket när folk tycker att mitt hem är rofyllt och hemtrevligt för det är just den upplevelsen jag vill att folk ska få men...

för några veckor sedan när jag kom hem till lägenheten möttes jag av en skruttig verktygslåda på golvet i hallen. Ingen människa visade sin existens eller sade hej, inte förrän efter cirka en halv minut när jag hade fått av mig jackan och skorna. Ett manligt "Hallå?", hördes plötsligt från badrummet. "Ha, hallå?", stakade jag mig med förvåning i rösten och efter en liten stund hördes den mindre ljuva toalettspolningen och sedan kom snickaren ut. Jobbig situation. "Jag lånade bara din toalett. Hoppas det var okej", sade han lite rödrosig om kinderna. "Ja, ooooh ja! Jag blir glad när folk känner sig som hemma här!", sade jag innan jag hade hunnit tänka efter. Strax därefter sade snickaren: "Jag vet inte varför men det känns alltid så harmoniskt och fridfullt hemma hos dig".

Fortfarande försöker jag inbilla mig att den där toalettsituationen var helt okej och att det bara var bra att snickaren kände sig som hemma men, kanske kände han sig lite FÖR hemma ändå.

till julkaffet.

Snön faller mot marken idag och det känns som jul. Jag funderar på att köpa nougat, mandelmassa och mörk choklad för att göra extravaganta mozartkulor - sådana godisar som jag gör varje jul. 

Såhär gör man:

1. Man rullar ihop en köttbullstor boll av mandelmassan.

2. Man plattar ut mandelmassebollen.

3. Man lägger en liten bit dubbelnougat i mitten av mandelmassan.

4. Man rullar ihop mandelmassan till en boll igen så att nougaten därmed inte syns.

5. Man doppar bollarna i mörk choklad.

När chokladen har torkat lägger man slutligen vuxengodiset i en fin glasburk och tar fram till nästa kopp kaffe. Det är jul för mig.

nästa dörröppnande.

Åter till luktsinnet.

Dagens superenkla beckasjulpysseltips. 

Häll i julkryddblandningar i små kakformar, burkar, på fat eller annat. 

Placera ut här och var i hemmet och be varje person som knackar eller ringer på dörren ända fram till jul svara på: "Hur många kryddblaningsställen finns det här?" 

"Hö?", kommer det eventuella besöket fråga utanför dörren. 

"Ja, på hur många ställen tror du att jag har placerat julblandningar i burkar eller annat hemma hos mig?" 

"Ehhm, tre?"

"Fel, fel, fel! Gissa igen". 

"Ehm, sju?" 

"Fel igen!" 

"Men lägg av, släpp in mig!".

 "Nääej, du måste gissa rätt först". 

"Två?"

"Nej".

"Fem då?"

"Nej".

"FYRA?!"

"Ja!"

Du öppnar därefter dörren och säger glatt: "Nämen heeej! Välkommen!"
Det blir garanterat ett speciellt möte.

älskade ljusslinga.

En ljusslinga här, en ljusslinga där, I wanna see ljusslingor everywhere.

Deras vackra sken sprider lugn och en känsla av att vara omsluten på ett sätt som ingen annan belysning kan få till. Jag älskar ljusslingor.

Något annat jag gillar starkt är när snälla människor sänder en liten kommenterar eller hälsning på bloggen. Visst, kalla det för bekräftelsebehov men vem är inte i behov av det?

doftkrans.

I min kusins papperskorg fyndade jag en liten krans. Den fick bli doftgivare i min hall genom att jag enkelt stoppade kryddnejlikor i hela kransen. Om du inte har en krans kan du köpa en eller tillverka en av pinnar och ståltråd, och om du vill att nejlikorna ska sitta fast bättre kan du såklart använda lim.

Nu luktar det därför juligt så fort man kliver in genom dörren. 

Ett väldigt enkelt julpysseltips.

en god morgon.

God morgon, till skillnad från igår när morgonen hemma hos mig var mindre god. 

Gårdagen började nämligen med att jag skulle balansera apelsinskal och matrester från diskhon till kompostpåsen på insidan av dörren under diskbänken med hjälp av slaskrensaren. Det var ovanligt mycket matrester eftersom jag hade misslyckats totalt med några deciliter fullkornsris dagen innan och precis när jag skulle vända på slaskrensaren strax ovanför kompostpåsen tappade jag kontrollen på något sätt, avståndsräknandet i huvudet slog slint och dessutom vek sig slaskrensaren, varpå  alla matrester hamnade på golvet istället för i påsen.

Jaha, det var ju mindre lyckat, tänkte jag fast med orden MEN ÅÅÅ! NÄÄEJ! KLANT! Strax senare lyckades jag köra in tårna hårt i en nästan obefintlig tröskel mellan köket och hallen. (Mammavarning på det sistnämnda).

lördagslugnet.

Jag har lyssnat på Eratos sång It's not my fault I'm happy ett tusental gånger det senaste dygnet och du lär också lyssna sönder låten om du hör den på youtube eller någon annanstans. Det är en helt fantastisk sång. Att den sjungs trestämmigt utan weelningar eller höjningar gör det hela oslagbart. 

Denna lördagsmorgon vaknade jag alltför tidigt i ottan och gick då en timmes promenad helt allena i mörkret ute. Eratos sång spelades i hörlurarna nästan hela vägen och väl hemma kom julinspirationen till mig igen. Den lilla julegranen i hallen fick kläder på sig och fatet på vardagsrumsbordet blev mossigifierad (ett beckapåfunnet ord).

 

Nu blir det till att mysa ordentligt.

rökelseflaskor.

Jag älskar butiken Spiti i Stockholm, jag älskar den delen av Indiska-butiken där det alltid luktar rökelse och jag går ibland in på Village bara för att känna dofterna av olika doftljus och teer. Lukter är en stor del av inredning, vilket många människor glömmer bort (därför har jag också skrivit om det flera gånger tidigare).

Nu har mina rökelsepinnar från storebrors besök i Indien fått plats i några glasflaskor i vardagsrumsfönstret och de verkar gilla det. Flaskorna är ekonomiska och snygga alternativ till traditionella rökelsehållare.

adventsproblemet.

Alltid samma problem varje år. Visserligen ett ilandsproblem men ändå - ett problem, ett irriterande sådant.

Varför vill adventsstjärnan aldrig hänga rakt?! Den vill alltid hänga snett oavsett hur mycket man än säger till den och hur mycket kraft man än använder för att försöka få den att hänga normalt.

Du kanske påpekar att jag är tidig med julpyntandet i år och ja, det är jag uppenbarligen. Fast jag kunde inte låta bli, och för mig går världen tack och lov inte under bara för att jag börjar pynta litegrann i förtid.

kakfat.

Kakfat finns med på min önskelista till jul. Av någon anledning frågade därför mamma nyligen vilken färg och vilket material jag helst önskade kakfatet i. "Gammal plåt", svarade jag och mamma utbrast "GAMMAL PLÅT??".

Sedan förstod jag var min pysselgen kommer ifrån eftersom i samma ögonblick som mamma sade att man kanske kunde pyssla ihop ett kakfat genom att använda två gamla fat och borra fast en hållare i mitten, tänkte jag exakt samma tanke.

Plötsligt sade mamma: "Vänta, jag tror jag har en sådan där hållare här hemma. Vänta lite". Jag trodde knappt mina öron när mamma åter kom till luren och sade: "Ja, jag har en hållare och ett fat".

Hur stor var chansen till det? Hur stor var chansen att mamma skulle ha en överbliven kakfatehållare liggandes hemma i ett skåp? Dessutom hade kakfatehållare och fatet perfekt form och färg (se bilden), vilket var ren lycka. 

Så nu kan man ju undra vad tomten kommer ge mig i paket.

liten tabbe.

Kompoststjärnan kan åtminstone lysa men jag får nog inte ha på den för länge åt gången (appropå förra inlägget).

Dagens tabbe:

Jag trodde att trottoarkanten var högre än vad den var.

Jag promenerade i snabb fart tänkandes på vilken tantvarning det måste vara att äta aprikoskräm med mjölk, och i de tankarna skedde en matematisk felbedömning i min hjärna när jag skulle lyfta högra benet för att gå ner från trottoarkanten till vägbanan. Jag bedömde i all hast att kanten var cirka 1,5 dm hög men det visade sig att den var cirka 1,5 CENTIMETER hög/låg, vilket jag först insåg när foten hade nuddat vägbanan.

Du kan tänka dig själv hur det såg ut.

kompoststjärna.

Med Becka i pysseltagen blev det denna gång två halvnya adventsstjärnor med hjälp av några sönderrivna kompostpåsar och lite vattenfärg.

Våga att förnya adventsstjärnorna där hemma.

Det är mitt tips inför julen. Ett annat tips är att hänga två-tre adventsstjärnor i grupp men i olika höjder från taket ovanför sängen. Stjärnorna behöver inte lysa utan ger ändå en väldigt mysig och ombonad julkänsla när de bara hänger där som stjärnan över Betlehem.

Hur man gör:
Första varianten. Riv sönder en lagom stor mängd papper av till exempel kompostpåsar, presentpapper, notblad, boksidor, tidningspapper eller något annat. Det är bara fantasin som sätter gränser. Stryk på flytande lim på baksidan av bitarna och klistra sedan på de på den ursprungliga stjärnan. Varför inte sedan skriva god jul med vacker eller häftig svart stil på stjärnan eller överösa stjärnan med fastlimmat guldglitter? (Tänk dock på eventuell brandrisk. Själv har jag inte lampan tänd i just kompoststjärnan).

Andra varianten är att måla med vattenfärg på samma sätt som när man var barn. Stryk på färg slarvigt i omgångar på stjärnan till dess att du får nyansen du vill ha. Med vattenfärg får man ett tunt patinaresultat men för att få ett mer hållbart och täckande resultat bör man måla med en annan sorts färg. Fråga i hobbybutiken eller testa med någon överbliven färg som du har hemma.

fågelmorgon.

Det var inte helt fel att gå på promenad tidigt på lördagsmorgonen för att köpa nybakat bröd i det mysiga bageriet, sedan gå hem med brödet och göra iordning en kopp kaffe som man därefter drack i sällskap av den nya inredningstidningen Hemma med Ernst.

Att jag sedan ifrån köksfönstret såg hur flyttfåglar flög iväg i samlad trupp uppe på himlen gjorde den redan rörande situationen ännu mer rörande. Kanske (eller förhoppningsvis, annars är det alltför pinsamt) var det pms:en som gjorde att jag var väldigt nära att kasta upp båda köksfönstrerna på vid gavel, sträcka ut halva överkroppen genom fönstret och med båda händerna som i en öppen strut runt munnen ropa "Hejdå fåglarna! Heeejjdååå!!!". Samtidigt skulle jag gråta och sedan vinka intensivt med högra handen i ett sorgligt farväl.

Jag lyckades sansa mig men började istället fundera på fåglarnas långa färd. Jag började bland annat försöka räkna ut hur oerhört mycket tid fåglarna tjänar på att inte behöva göra tidskrävande toabesök längsmed vägen och fastän fåglarna troligen kommer ha en vacker resa insåg jag snart också alla faror. "Tänk om fåglarna inte hittar mat! Tänk om någon skjuter fåglarna! Tänk om någon fågel blir mobbad och lämnas! Tänk om de åker vilse!" Pms:en fick mig att nästan börja gråta.

fyndet.

Till vänster: lampfoten som jag fyndade på second hand.

Till höger: lampfoten från inredningsbutiken Spiti i Stockholm.

Detta är bevis på hur fantastiskt det är att handla i secondhandbutiker och på loppisar.

brunisar.

Vissa internationella ord som används i det svenska språket verkar ingen bry sig om att översätta. Brownies, till exempel. Varför säger vi brownies med amerikansk accent trots att den svenska tolkningen borde vara brunisar med smålänsk accent? 

Kanske har jag redan svaret på den frågan och svaret finns i slutsatsen som jag tidigare kommit fram till, nämligen att svenska ord med ändelsen -is anses vara töntiga. Men egentligen är det ganska konstigt.

välja rätt eller fel.

Visst vore det skönt om någon kunde berätta hur ens framtid kommer att se ut? Visst skulle det vara fantastiskt att i förväg veta vilka val som man bör ta och på så vis undgå digra misstag och slippa välja fel? Men nu är det tyvärr inte så fantastiskt utan vi människor måste med ojämna mellanrum ta stora val i livet utan att veta hur eller var det kommer att sluta.

Ju äldre vi blir och desto svårare val som vi måste ta i livet, desto mer önskar nog vi människor att det fanns något sätt att se in i framtiden. Vi undrar om vi ska välja den där utbildningen eller den där, satsa på den där killen eller den där, hyra det där huset eller köpa det där osv. Valen översköljer oss varje dag och någonstans på vägen inser vi att det enda vi kan göra är att slutligen bara ta ett val och hoppas på att det är det rätta. Om det sedan visar sig att valet är fel - jaha, och? - man tog det val som man trodde var rätt men varken man själv eller någon annan kunde se in i framtiden när valet togs och därför får man helt enkelt ta ett nytt val utifrån den situationen man hamnat i och hoppas på att det nya valet blir rätt istället. Jag har förstått att det inte går att göra så mycket mer. Man blir tvungen att hantera krångligare val oftare nuförtiden men förhoppningsvis blir det mindre läskigt att välja ju äldre man blir och efter desto fler val som man har tagit i livet.

Ps. Mumford and Sons samt The national bör ljuda i allas högtalare denna höst. Jag rekommenderar att du köper dig ett magasin från närmaste ICA-butik, gör iordning en kopp te, kaffe eller varm choklad, burrar upp dig i soffan och  lyssnar på kombinationen av min nuvarande favoritmusik från ipoden här bredvid.

mer päls.

Kläder och skor är märkliga påfund. Det är konstigt att fötterna har sina storleksanpassade strumpor, att fingrarna har sina vantar och benen sina byxor. Varför är vi mäniskor, särskilt vi nordbor, inte skapade med päls på kroppen?  Inte behöver isbjörnen gå och shoppa kläder flera gånger per år inte. Nej, pälsen byts ut automatiskt och isbjörnen, katten eller vilket pälsbeklätt djur det nu än är behöver enbart akta sig för att få hårbollar i munnen. Inte behöver djuren heller sminka sig och handla väskor, smycken eller dylikt.

Okej, nu ser du också mina beskrivande exempel i ditt huvud, eller hur? 

Jag vet, pingvin med handväska är en udda syn liksom en brunbjörn framför spegeln med mascara i högsta hugg men det är ändå en riktigt härlig syn. Vi fortsätter att tänka på det ett tag. Det var trevligt.

hemslöjdsdamerna.

Vad är det med vårdcentraler och hemstickade jumprar egentligen? Träffas alla vårcentrals-receptionister på hemslöjdsförening varje tisdag kväll? 

Jag hoppas att du med en gång förstår vad jag insunierar och att du redan nu storler fånigt för dig själv där vid datorskärmen men om fallet inte är sådant ska jag förklara.

I varje vårdcentrals nittiotalsinredda reception finns det nämligen alltid en glaslucka bakom vilken en trött medelålders dam med rufsigt ljusbrunt hår sitter. Det är bara det att det inte är damens rufsiga hår eller hennes trötta röst som du först lägger märke till utan det är istället de där tre påstrukna nallarna som hon har på bröstet. Du fastnar med blicken på de där nallarna, som har olika färger på sina halsdukar, och damen hinner be om ditt personnummer både en och två gånger innan du reagerar och plockar fram legitimationen. 

Medan damen mumlar för sig själv och knappar in ditt personnummer i datorn fortsätter du att diskret titta på nallarna och förundras snart inte bara över dem utan även över tröjan som helhet. Den är uppenbart hemmastickad. Nallarna i tillägg till det randiga garnmönstret i dova färger gör att du tänker:

"Ytterligare en landstings-receptionist med hemmastickad nalletröja. Mycket intressant".