Det enda jag tyckte var roligt på idrotten i skolan och det enda min kropp var hyfsat duktig på var badminton, och orsaken lär vara att jag slapp springa eftersom jag har långa armar och ben och bara behövde stå på samma ställe och sträcka ut armarna och benen åt det ena eller andra hållet.
Jag minns att jag under en match vann mot en tjej som inte var en god förlorare på något sätt. Hon blev arg, kastade racket i marken och satte sig på en bänk, började grina och mumlade bitska ord. Då fick jag en sådan skuldkänsla över min vinst, eftersom det för mig inte spelade någon roll att vinna eller förlora men för henne var det tydligen väldigt viktigt, att jag gick fram och sade: "Du, förlåt. Jag är hemskt ledsen för att jag vann. Det var inte meningen".
Med detta minne vaknade jag här om morgonen och insåg att jag måste vara knäpp! Det är väl ingen vettig människa som ber om ursäkt för att man har vunnit?!
2 kommentarer:
Inte är du knäpp, men bara snällare än de flesta! kram från moster
Haha, vad härlig du är!
Du är helt enkelt omtänksam och det är mer värt än någon vinnarskalle tycker jag;)
Skicka en kommentar