Ett minne slog mig, och det är bland de konstigaste minnena jag har.
Det var när jag och min vän var i Kenya och satt på ett kontor för att sortera julkort som sponsorer skickat till deras fadderbarn. Helt plötsligt ramlade ett kort ner på golvet och mitt hjärta höll på att hoppa ur halsen när jag såg att jag kände igen personerna på kortet.
Det var mammas bror och hela hans familj! Min närmaste kusin och hennes syskon. Jag hade ingen aning om att de hade ett fadderbarn i den organisationen och de hade ingen aning om att jag jobbade för den organisationen.
Chocken var nästan lika stor som när jag och min vän hittade plasten från ett paket av ICAs spaghetti på postkontorets golv i Mombasa eller som när en entandad fattig man med två fruar och sjuttioelva barn längst ner i slumdalen började prata med oss om Olof Palme. Mannen hade visserligen inte fått med sig att Palme dött för 20 år sedan men ändå.
Vissa minnen älskar man lite extra.
2 kommentarer:
Ja, ja och jaaa! Tack Kinke för dessa påminnelser!! Nästan som att de kommer från en dröm. Har vi överhuvudtaget varit i Kenya? Haha! Nu fick jag en rysning. Det här är ju coolt ju!
haha ! knas
/sis
Skicka en kommentar