ljushållare.

Ljushållare har man gott om hemma utan att man kanske riktigt tänker på det. De fina dessertskålarna som jag fick någongång och som också funnits att köpa på ÖoB för 10 kronor styck har kommit väl till pass igen.

Det enkla och billiga kan ofta bli bra och det ger alltid en extra skön känsla av tillfredsställelse i magen.

starka vårtecken.

Skattedeklarationen har landat och det är väl det främsta och definitivt tråkigaste tecknet på att våren är här. Jag måste säga att skatteverket och de andra högt uppsatta myndigheterna lika gärna skulle kunna skicka ut sina papper med arabiska krumelurer eller kinesiska tecken för man fattar ändå ingenting av vad som står i de där blanketterna. 

Ett annat vårtecken är ju att påsken är i antågande, och jag hoppas att det kommer förbi små påskkärringar som gått fullständigt lös på sin mammas smink i år.

 Fast hm, nu tänkte jag att påskkärringarna kommer för att ge MIG godis men det är ju jag som ska ge DE godis! Jag ångrar mig. Inga påskkärringar hit, tack. Ärligt talat gillar jag inte påskärringsutklädningar utan vill hellre att barn ska komma förbi vid andra tillfällen och sälja använda bussbiljetter eller små egenplockade blombuketter. Påskkärringar och halloweenutklädningar skrämmer mig bara.

chockartade minnen.

Ett minne slog mig, och det är bland de konstigaste minnena jag har.

Det var när jag och min vän var i Kenya och satt på ett kontor för att sortera julkort som sponsorer skickat till deras fadderbarn. Helt plötsligt ramlade ett kort ner på golvet och mitt hjärta höll på att hoppa ur halsen när jag såg att jag kände igen personerna på kortet.

Det var mammas bror och hela hans familj! Min närmaste kusin och hennes syskon. Jag hade ingen aning om att de hade ett fadderbarn i den organisationen och de hade ingen aning om att jag jobbade för den organisationen.

Chocken var nästan lika stor som när jag och min vän hittade plasten från ett paket av ICAs spaghetti på postkontorets golv i Mombasa eller som när en entandad fattig man med två fruar och sjuttioelva barn längst ner i slumdalen började prata med oss om Olof Palme. Mannen hade visserligen inte fått med sig att Palme dött för 20 år sedan men ändå.

Vissa minnen älskar man lite extra.

bröllopsinbjudningar.

En och annan bröllopsinbjudan har trillat ner i brevinkastet på sistone. Det påminner mig om vilken bakgrund jag har eftersom andra i min ålder ofta undrar hur det kommer sig att jag blir bjuden till så många bröllop. Personer utan min bakgrund, i min ålder, är nämligen inte helt haj på det där med att gifta sig och det är förståeligt eftersom en väldigt stor del av min generation kommer från skilsmässohem och personerna anger ofta just det skälet för att inte gifta sig. De vågar inte binda sig, vågar inte lita fullt ut på någon.

Det tycker jag förstås är väldigt tragiskt men det bör sägas att på alla bröllop jag varit på de senaste åren har varenda brudpar haft föräldrar som varit gifta under väldigt många år, och det är fint att se. Det ger ett litet hopp iallafall.

måndagsmys.

Till mammalediga vänner och andra som vill ha en mysig stund en måndag som denna. Det här är garanterat min absoluta favoritfilm, och säkert blir det din också. Du måste se den!

Det är den enda filmen som jag fällt några tårar till och då särskilt till slutscenen som är den vackraste i mannaminne. Får gåshud varje gång.

historieböckerna.

Två historieböcker från mamma eller mormors tid ligger numera på köksbordet och om man bläddrar igenom de ser man mammas klotter från när hon var barn. På en sida har hon skrivit med rosa bläck "mamma är dum", strukit över ordet dum och skrivit snäll under. På en annan sida har hon skrivit sitt namn, ett hjärta och därefter flera frågetecken.

Det man slås av mest är hur vansinnigt tråkiga dessa böcker är i jämförelse med dagens historieböcker. Styckeindelning existerar inte och de enda bilderna som finns är några svartvita bilder på Sveriges kungar, men märkligt nog tilltalar dessa böcker mig mer än de historieböcker vi hade i skolan. Därför har jag nu min chans att försöka komma ifatt med all den historiekunskap som jag gick miste om under de gäspande historielektionsåren.

de vita sipporna.

Min innergård är den finaste i staden.

Där finns äppellund, grönsaksland, harar som springer, fåglar som kvittrar och inte minst hus av njutbar arkitektur. När klockan slår 11 en söndagmorgon och man sitter på en bänk där i solen och hör stadens kyrkklockor ljuda kan man nästan tro att man är i himlen.

Men när man sedan kommer in, sätter de nyplockade vitsipporna i en kopp och efter några minuter tappar hakan när man ser att sipporna både slagit ut och vissnat allihop inser man att man inte är i himlen och att man dessutom verkligen har stora problem när det gäller relationen mellan blommor och en själv. Alla stackars blommor dör ju så fort de kommer i min närhet! Ja, till och med kaktusen jag hade som ung möglade ihop och dog utan fövarning.

Be därför aldrig mig att passa dina blommor när du är bortrest för du skulle bli förtvivlad när du kom hem och såg det dystra resultatet.

champangeglaset.

Vissa människor brukar unna sig ett glas dyrt vin efter en tuff dag på jobbet. Provivadryck för endast 10 kronor drucken ur ett vackert champangeglas känns oerhört lyxigt och smakar extra gott. Det är mitt alternativ till kvällsvinet.

Det är något visst med champangeglas för till och med vatten smakar gott i ett sådant glas. Bara för att det är ett champangeglas dricker man vattnet, med en citronskiva på glaskanten, som om det vore ett vällagrat vin gjort på Italiens bästa druvor. Man fäller automatiskt ut sitt lilla lillfinger och ringfinger medan man håller de andra tre fingrarna försiktigt runt glasets tunna fot och sedan smuttar man lite försiktigt åt gången med munnen på den fabulösa drycken (vattnet).

Att man känner sig som ett fån väljer man att stå ut med.

humor vid trötthet.

Hahaha! Du måste testa det här, särskilt om du är trött.

Kopiera min fina meningslösa text:

Jag heter Bert Arne. Jag är en liten liten mört. Min katt heter Jan Harald och min mor Gull Marie. Jag vill inte leta bland fjällen efter min lunchbox. Jag vill leta efter den i min jackficka.

Sök sedan på google translate, klistra in texten och lyssna på den utifrån olika språk. Norska, tyska och engelska till exempel. Mycket roligt.

kanske.

Funderar på att sluta blogga för gott. Har ändå bloggat sedan 2006 och jag tänker att man kanske borde skaffa sig ett dyrare telefonabonnemang för att ringa och prata med folk istället för att skriva här. Men det här är ju så praktiskt! Folk kan läsa det när de själva vill och behagar, man behöver inte betala extra för att göra det, man kan förmedla känslor via bilder, videos och mycket annat som man inte kan i ett telefonsamtal.

Fast jag vet inte. Kanske är min bloggperiod över. Kanske ska man satsa på att samla sina tankar i en bok istället.

lördag med madicken.

Per Kornhall, som tydligen är Skolverkets undervisningsråd nuförtiden, har jag inte hört talas om på många år. Men i en artikel han skrivit på DN idag håller jag märkligt nog med honom till stor del. Artikeln Principen om en bra skola för alla gäller inte längre kan du läsa här. Det slutade faktiskt med att jag skrev ett personligt meddelande till Jan Björklund om mitt missnöje med dagens flummiga skola.

Elever har det tillräckligt rörigt hemma nuförtiden - tillbaka med strukturen, säger jag.

Denna lördag tycker jag vi ska ta oss 27 minuter och titta på Madicken. Så mysigt, roligt och otroligt vackert.

hon i tv.

Programledaren i SVTs Från Sverige till Himlen är en favorit i min värld delvis eftersom hon är den enda som jag har sett hittills som klär sig precis som jag försöker klä mig, hon har mängder av sjalar, använder ytterst lite svart och har dessutom fluffhår.Utöver det verkar hon ha en fantastisk personlighet, är intresserad av existentiella frågor och till på köpet har hon perfekta tänder, perfekta lockar, fina smycken och är helt enkelt en naturlig skönhet. Ja, vissa människor beundrar man lite extra (men med det menar jag inte att jag vill vara någon annan) och det häftiga är att de flesta av oss beundrar olika sorters människor av olika anledningar. Att diskutera sådant under en tjejmiddag skulle jag tycka vara mycket intressant.

envishet och tålamod.

Vad är skillnaden mellan att vara envis och att vara tålmodig?

Kan samma person ha båda egenskaperna eller tillhör envishet vice tålmodighet två olika sorters personligheter?

Dagens beckafundering.

vinnaren i badminton.

Det enda jag tyckte var roligt på idrotten i skolan och det enda min kropp var hyfsat duktig på var badminton, och orsaken lär vara att jag slapp springa eftersom jag har långa armar och ben och bara behövde stå på samma ställe och sträcka ut armarna och benen åt det ena eller andra hållet.

Jag minns att jag under en match vann mot en tjej som inte var en god förlorare på något sätt. Hon blev arg, kastade racket i marken och satte sig på en bänk, började grina och mumlade bitska ord. Då fick jag en sådan skuldkänsla över min vinst, eftersom det för mig inte spelade någon roll att vinna eller förlora men för henne var det tydligen väldigt viktigt, att jag gick fram och sade: "Du, förlåt. Jag är hemskt ledsen för att jag vann. Det var inte meningen".

Med detta minne vaknade jag här om morgonen och insåg att jag måste vara knäpp! Det är väl ingen vettig människa som ber om ursäkt för att man har vunnit?!

svårt att förstå.

Som en fortsättning på gårdagens inlägg har vi människor ibland svårt att förstå andra människors åsikter, varför en viss människa väljer att beté sig på ett visst sätt eller varför en människa tänker på det sättet den gör.

Ibland kan det vara extra svårt att förstå.

sömntankarna.

När jag låg i sängen för att sova igår kväll tänkte jag på allt möjligt och började bland annat fundera på vad andra människor i Sverige funderade på just i samma stund som jag själv.

Kungen till exempel. Vad tänkte han på när han skulle sova igår? Började han le nöjt i den gustavianska sängen när tanken "Jag är ju verkligen kung!" slog honom igen? Vad tänkte Silvia på; "Vilken tiara är egentligen finast? Är det kröningsdiademet mån tro, och just det, hur ska min stickade tröja till Estelle se ut"?

Samtidigt fanns det kanske någon kvinna som tänkte: "Ska han slå ihjäl mig nu?", en pojke som undrade: "Var ska jag ta vägen om Nisse och de andra är dumma mot mig imorgon också?" och säkert fanns det någon som tänkte: "Oh, du ljuva liv! Jag bara älskar dig!".

Att tänka på vad andra tänker är en hisnande tanke.

vårdekoration.

Min lägenhet börjar fyllas med många olika färger och det kan verka både intressant och kanske något rörigt. Risken finns att det börjar se ut som en secondhandbutik men nja, jag har alltid haft som motto att man inte ska gömma de saker som man tycker är fina och jag tycker det blir mycket personligare och spännande med det där stilrent röriga.

Som Ellen Key sade redan 1899: "En människa mår bättre, blir vänligare och gladare ifall man i sitt hem möter vackra former och färger på de ting man omger sig med".

Den del av höganässervisen som jag fått av min faster för många år sedan kommer för första gången till användning, och pinnarna som jag plockade likt en hemlös på marken ute i närmaste park får agera dekoration inför våren.

3. hörsel.

Den enda låten som jag gillade på årets melodifestival var Thorsten Flincks "Jag reser mig igen". När man har ett hum om hans bakgrund och då hör denna väldigt välskrivna text med Flincks inlevelse och hans JohnnyCash-liknande röst är det nästan så att man ryser.

Flincks läskiga framträdande kan visserligen ta bort koncentrationen på texten och rösten. Jag rekommenderar att man blundar.

Att få in sinnet hörsel i inredningen får man lättast genom just passande bakgrundsmusik från datorn eller högtalarna. Men en sprakande brasa, en kvittrande fågel eller ett skrattande barn bidrar också till att hörseln får sitt i hemmets inredning.

lampfoten.

Jag har en tanke angående fyndet av lampfoten på secondhand.

Någongång vet jag att jag såg denna lampfot i en fin inredningsaffär och blev blixtförälskad i den. Men kostnaden som låg på flera hundra kronor gjorde att jag suckade, kände lite patetiskt sorgset med handen på lampfoten och gick därifrån.

Nu hittade jag alltså lampfoten för 50:- och jag tror mig ha kommit på varför den här lampfoten var mycket billigare jämfört med de andra i butiken. Den ser smutsig ut. (Dock svårt att få till en bra bild på det).

Eftersom det mest jobbar medelålders kvinnor i secondhandbutiken tror jag att kvinnorna ihärdigt försökt att rengöra lampfoten men att de till slut givit upp och därmed satt ett lågt pris.

Vad de medelålders kvinnorna inte förstått är att det är just det som är meningen: att lampfoten ska se smutsig och sliten ut. Jag tackar de medelåldriga hjärtligt för det låga priset. I övrigt bör sägas att secondhandbutikerna har fått fnatt när det gäller priser! De har alla höjt priserna på allting vilket gör att det knappt lönar sig att handla där längre. Riktigt dåligt.

Kony 2012.

Nej, nu hörrni. Nu får vi väl dra in på några härliga laxfileér och snåla med toapappret någon vecka men att vara med i detta projekt måste vi, åtminstone jag.

Ni facebookmänniskor har nog sett hur nyhetsväggen blivit närmast spammad av en video som heter Kony2012, och det är för att det är en mycket speciell video på 30 minuter:

Den lilla kritiken som flurerar tycker jag är larvig. Kom igen.. På den HÄR hemsidan köpte jag ett armband både till mig och till min syster samt 25 affischer. Jag och syrran delar på antalet affisher och på frakten, och därför blir det ingen större summa rent pengamässigt.

Köp snarast så att det hinner fraktas (tar 5 veckor) över atlanten innan den 20 april! Leta också upp en kony2012-grupp i din stad på facebook och låt armbandet för evigt finnas i din ägo som en påminnelse om att fortsätta agera och så att du inte tappar hoppet om mänskligheten när inget verkar gå att påverka eller förändra.

2. känsel.

Att vira in sig i en bukowski-len pläd och att smörja in händerna med en väldoftande handkräm kan vara förslag på hur man får in känselsinnet i inredningen. Kanske har man också golvvärme, dricker gott te och har sköna lakan i sängen. Även en mjuk skön soffa och en lurvig stor golvmatta är bra för känselsprönen.

Ja, man kan ju bara känna av den sammanhållna stämningen i ett hem för att använda sig av känseln.

Tips: Klä handaget på ytterdörren med gosig ull..

Nej, okej. Det är kanske att gå för långt men att låta känseln få mer utrymme i inredningen skulle man kunna bli mycket bättre på.

vårfynd.

"Den som ger - han fyndar".

Jag skänkte bort en hel del gamla prylar och kläder till en secondhandbutik. Sedan tittade jag mig omkring i butiken och framför min näsa fanns drömtavlan och några steg längre bort stod en vacker lampfot och en perfekt lampskärm. Sammanlagt blev kostnaden 100 riksdaler.

På köksbordet ska kvistar med ljusgröna knoppar stå i en avlång vas och vips är det som att gå in i ett nytt kök. Det är skönt med förändring och särskilt när något litet kan göra så mycket.

1. lukt

Bästa tipset för personer som varken hinner eller orkar städa är att använda fräscha dofter. Med dessa freshlinen-ljus luktar mitt hem som en ren och lyxig inredningsbutik.

Vi männskor borde bli bättre på att använda de fem sinnena i inredningen, som jag nämnt förut; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Särskilt luktsinnet intresserar mig nu och jag märker att jag stannar mycket längre i butiker där det doftar gott och där stearinljus är tända. Village och Blomsterlandet/Plantagen brukar vara experter på doftområdet. Indiska är också med i dofttoppen fastän det oftast bara luktar fantastiskt i närheten av teerna och rökelserna (inte i HELA butiken).

Tips: Köp hem en billig kaffesort och lägg kaffet i en fin öppen burk någonstans där burken passar in, exempelvis i din samling med andra fina burkar alternativt som översta lagret i krukornas blomjord, och känn hur hela hemmet alltid doftar nybryggt kaffe när du kommer hem. Mer goda dofter åt folket!

kast och kakformar.

Mormors kakformar i en ytterligare ny funktion:

förvaring av smycken.

Jag skulle vilja tillverka ett modernt kast, det vill säga ett skåp med många jämnstora småfack (se här) att ställa in kakformarna med en liten innehållsetikett på i varje fack. Sedan skulle jag sätta upp kastet på väggen i badrummet eller så skulle jag låta badrumsbords/byråbänken ha en glasskiva till överdel och använda kastet som en utdragbar låda därunder.

Oj, vad läckert och fenomenalt enkelt det hade varit att hålla koll på sina smycken då.

solglimten.

När persiennerna är neddragna och solen lyser in med smala strimmor i rummet känns det alltid som att jag är hemma hos mormor och morfar eller farmor och farfar. Det är något visst med det där speciella vårljuset som gör att jag åter kan höra det tickande gökuret, övrig tystnad och veta att det snart är dags för förmiddagsfika med sju sorters kakor och saft till.

Att drömma sig bort till mormor och morfars sommartorp gör att det spritter i fingrarna och jag vill gå lös med borrar, färger, tapeter, kuddar etc. där. Det torpet har potential till att bli en fantastiskt fin liten idyll och jag är väldigt sugen på att flytta till ett sådant litet hus helt själv.

Jag verkar tydligen ha fått stort behov av att bli ett självlärt proffs på att tapetsera, borra och såga. Jag vill kunna gå lös med knäppa inredningsideer utan att behöva fega eller vara rädd för att göra fel, vilket man alltid är skraj för i hyreslägenheter.

något in - något ut.

Det går inget bra att sälja saker via internet. Ingen verkar vilja ha mina fina grejer trots kanonpriser. Mina tre plåtbokhyllor, mina tre järpenvägghyllor i ek och en annan mörkgrå plåthylla tar bara plats i mina förråd just nu och du kan väl ha dem (plus en balklänning i mörklila färg, en festklänning i rostig färg, en i svagt blå och en i creméfärg) i åtanke om någon i din närhet säger med desperation i rösten: "Jag behöver bara få tag på tre järpenhyllor från IKEA!" eller "Jag ska på bröllop nästa vecka och behöver hitta en fin rostfärgad klänning för billig penning!".

Jag har nämligen bestämt mig för att inte köpa något nytt till lägenheten eller till mig själv förrän åtminstone något av det ovan nämnda har blivit sålt. Om en sak ska IN - måste en annan sak UT är mitt motto. Fast när mina favoritkängor nu har slitits sönder till den milda grad att man kan hälla ut en halv deciliter grus från vardera sko varje gång man varit ute är det nästan så att jag vill ge några prylar till välgörande mellanmål (höll jag på att skriva. Menar förstås ändamål) bara för att att fortsätta stå fast vid mitt motto.

Tyvärr använder även min hjärna samma motto. Om någon form av kunskap kommer IN i min hjärna är det alltid någon annan kunskap som försvinner UT. Det är jag säker på för annars hade jag varit många gånger mer intelligent än vad jag är idag.