observationer.

Under mitt första år i skolan stod jag alltid ensam lutandes mot en och samma yttervägg varje rast, vilket inte var på grund av ledsamhet eller mobbning utan för att jag bara älskade att titta på och studera de andra barnens lek.

Under tvåtusenmetersloppen på skolans årliga friidrottsdag trängdes jag aldrig framme vid startlinjen utan ställde mig bakom de andra för att studera deras beteenden och blickar.

Jag har kommit fram till många slutsatser efter allt detta observerande genom tiderna och bland annat har jag kommit fram till att tvåtusenmetersloppet ofta är en miniatyr av ens eget liv.

Tänk efter själv.

Vem var du i starten; den likgiltige, fokuserade, irriterade?

Hur sprang du; hela tiden, några meter, inte alls?

Hur tänkte du; jag ger upp, jag ska i mål, jag måste vinna?

Kan du överföra detta till hur ditt liv har sett ut och ser ut nu?

Du kanske var den som stod längst fram med tävlingsinriktad blick och idag är du drivande, energisk och har stora planer. Du har varit förälskad i livet sedan dag ett. Eller kanske var du den som stod någonstans där i startgropens mitt och idag har ett hyfsat bra jobb, är nöjd och tar dagen som den kommer. Metaforen faschinerar mig oerhört och jag skulle vilja veta om det finns fler som kan se sitt liv speglas i tvåtusenmetersloppet.

stationskillen.

På lördag är det bröllop och på fredag är det dekorationsdags igen. Med chockade blickar förstod jag och kusinen nyligen att vi tydligen ska på samma bröllop och att vi båda blivit förfrågade att hjälpa till med dekorationen där, vilket var en trevlig överraskning. När jag är på resande fot brukar jag skriva ner roliga händelser på telefonen eller i närmaste anteckningsblock. Idag hittade jag en bortglömd anteckning från i julas när jag satt på Stockholms centralstation och väntade på tåg. Anteckningen lyder kortfattat: På stationen. Kille springer med hörlurar medan han skriker Ursäkta! Ursäkta!.

Det var roligt. Killen var i 20årsåldern och hade gigantiska hörlurar som man nästan kunde se dunka av det höga ljudet. Den väsköverskridande killen kom med sin mindre graciösa löparstil inrusande från entrén, höll på att välta in i en sittande gubbe och fastän det knappt var en enda människa just där ropade killen med långt mer kraft än behövligt "Ursäkta, ursäkta!!". Vi som satt på bänkarna höjde ögonbrynen, såg förvånade ut, vände våra huvuden och tittade efter grabben som sprang vidare med sina knän uppe vid hakan i varje steg och lyxväskorna som inte riktigt hängde med.

Jag hoppas för guds skull att människan hann med tåget.

ormringel.

Det sägs att fobier ska försvinna om man går tvärtemot rädslan om och om igen. Tss. Jag har klappat ormar både en och två gånger, stirrat på bilder av äckeldjuren, läst om dem, gått på ormmuseum etc. men inget hjälper. Djur som ringlar sig kommer förbli min fasa.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det där ringlandet äckligt. Kanske för att man inte riktigt har kontroll över det och eftersom ringlandet gör djuren luriga och snabba. Som med ödlorna i Kenya. Man missade i stort sett varenda gång som man försökte döda ödlorna eftersom de sprang med ilfart i något zickzackmönster på väggen.

Tänk hur den här vackra bilden från Alcro.se skulle förstöras fullständigt om det låg en snäsande orm där på golvet. Jag förstår inte varför vi inte kan utrota farliga och äckliga djur. Det spelar ingen roll hur många olika unika arter det finns för världen hade varit mycket trevligare och mysigare ifall det bara fanns snälla och gosiga djur.

Nej, medlem i världsnaturfonden lär jag aldrig bli.

knepiga situationer.

Äter misslyckad mat igen. Jag ska nog inte ens berätta vad jag försökt mig på att laga denna gång eftersom du inte skulle förstå hur det kan vara möjligt att misslyckas med något sådant.

Men jag tröstar mig själv genom att tänka på Uppdrag granskning och Debatt. Det är fruktansvärt jobbigt att titta på de programmen när kostymnissar och vanligt folk ska försöka försvara sig men inte lyckas och man känner i hela skinnet hur obekvämt det är. Jag mår fysiskt illa av att se programmen men tittar ändå och det är troligen enbart för att förminska och mildra mina egna skämmiga och knepiga situationer.

Tack och lov för tidernas bästa citat:

"Mistakes are proof that you're trying"

-okänd

fredsmakten.

Under hela mitt liv har det nog funnits ett visst mått av storhetsvansinne inom mig då jag trott att jag enkelt skulle kunna få fred över hela jorden. Jag har sett mig som en blandning av Darth Vader, Moder Theresa och Stålmannen svävandes med någon övernaturlig fredsmakt över världen och i min simpla närhet har människor blivit goda och kommit överens med varandra.

Jag har stannat upp i de ofredliga situationerna, gjort någon töntig formation med händerna och med stängda ögon stillsamt sagt: "Peace" för att sedan flyga vidare med hjälp av den klassiska stålmannenrörelsen.

Men ack.

Jag har nu förstått att jag inte har den förmågan,

och det är ju mycket förargligt.

påsen.

Simon and Garfunkel är verkligen en perfekt duo som dessutom är underhållande att titta på då de uttrycker sig helt olika på scenen. Jag gillar dem skarpt, fortfarande.

Ja, jag lyssnade mycket på Simon and Garfunkel under årskurs tre i gymnasiet då jag och en vän skrev ett 40-sidigt projektarbete om kulturen i Kenya. I ett av mina skåp ligger idag favoritpåsen förvarad från tiden då man ofta satt där på afrikainstitutet bland mängder av afrikaböcker och kände sig som i himlen. Nostalgi.

gardinproblem.

Jag skulle hjälpa en tjej på styleroom.se med hennes gardinproblem. Hon visste inte vilka gardiner hon skulle ha eller hur gardinerna skulle hänga eftersom fönstrerna var annorlunda, och det är exakt sådana slags utmaningar som jag tycker om.

Ideér kom upp ganska snart och jag gjorde små collage för att riktigt kunna förklara hur jag tänkte för den här tjejen.

Det är i sådana här lägen som man vill ha alla pengar i världen för att kunna uppfylla sina egna indredningstankar. Jag skulle nämligen gärna vilja ha denna nordisk-naturinspirerade inredning hemma hos mig.

obäddat.

År efter år efter år har jag tränat mig på att kunna lämna sängen obäddad. Jag har noggrant studerat obäddade personers taktiker och ibland har jag lyckats efterfölja personernas råd.
Idag är en sådan dag.

Om du hade kommit förbi skulle du dock inte hunnit se detta tillstånd eftersom sängen då hade bäddats illa fort. Men här du bevis på att jag faktiskt är mänsklig.

skön konstskandal.

När jag igår njöt av den underbara tidningen Residence (nr2 2012) höjde jag ögonbrynen och skrattade något ljudligt då jag under rubriken 10 största konstskandalerna, läste och såg detta.

"[...]han istället borde uppsöka arbetsförmedlingens kundmottagning. Kjartan Slettemark tyckte att det stod 'hundmottagning' och ägnade därefter sex månader åt att sy en pudeldräkt i sin egen storlek. Iklädd denna pudeldräkt gjorde han sedan flera spektakulära utspel. Vid invigningen av Malmö konsthall 1975 dök Slettemark upp skällande [...]. Därefter bet han konstkritikern Olle Granath i foten".

Fantastiskt.

För tydligare bild: sök på google.

inredningsklockor.

I inredningsbutiker är det trendigt med gigantiska väggklockor som nästan tar upp en halv vägg. Visserligen är urtavlorna snygga och de flesta människor menar att väl synliga klockor ska vara bra för tidsoptimister men som en tidsoptimist till vän nyligen sade: "Jag har ställt fram klockan fem minuter men det hjälper ju inte eftersom jag vet att jag har fem minuter extra och får då ändå stressa i slutändan".

Klockor är enligt mig förenade med stress och ja, du vet själv om du sitter vid köksbordet och har en gigantisk klocka på väggen bredvid där visaren rör sig steg för steg. Inte kan du slappna av och få en rofylld frukost då inte.

Jag menar att både tickande och icke tickande klockor inte passar in i ett lugnt och avslappnat hem. Även klockor som inte fungerar kan framkalla stress och många gånger har jag tänkt byta ut den lilla prydnadsklockan som stått på bokhögen och har nu äntligen gjort det (men kan inte bestämma mig till vad. Älskar spännande konstellationer).

Jag har hellre en snygg klocka på armen än i inredningen och jag rekommenderar att man byter ut klockorna i inredningen mot ljuslyktor, kandelabrar eller något annat lugnande istället och att man gömmer väckarklockan inlindad i tyg i lådan när klockan inte används.

Återigen: ta lärdom av afrikanerna som inte anser att det här med tid är det viktigaste i livet.

helig stund.

Det är fredag och en helig stund är slagen; den första tidningen från den nya prenumerationen har landat på hallmattan.

Bilden kan verka något missvisande då det ser ut som om jag är materialisternas värsta materialist. Jag lovar att när jag läser en inredningstidning tänder jag inte först stearinljus under en särskild inredningsbön och gör en massor ritualer med bugningar och rökelse.

Men nästintill, och det är ju en aning skrämmande.

hallonmums.

Kampanjpris på hallon och keso. Inte en jättehärlig kombination enligt mitt tycke men ack så mycket c-vitaminer jag har fått i mig.

I varje tugga försökte jag intala mig att bären varit frysta och att alla eventuella maskar isåfall dött men nej, allas vårat barndomsminne då man precis skulle stoppa ett färskt hallon i munnen och såg en mask krypa fram, sitter kvar. Minns du hur man skräckslaget såg den lilla masken, släppte hallonet, skrek högt och efter det alltid delade hallonen och kollade sjukligt noggrannt efter minsta spår av mask innan man åt bäret?

Eller kanske är det bara jag som är förföljd av det traumatiska barndomsminnet.

____________________

Övrigt: Min bästa vän har blivit mamma!

och jag har därmed blivit officiell lektant eller något liknande.

kusinfika.

Som barn och tonåringar besökte jag och kusinen varandra i stort sett varenda skollov. Vi blev stamkunder hos Swebus och trots de täta besöken skickade vi däremellan mängder av vykort och doftande brev som alltid började: Hej! Hur mår du? Jag mår bra.

Nu bor jag och kusinen i samma stad och vi åker därför inte längre Swebus eller skickar brev till varandra. Istället kan vi skicka sms samma dag och träffas på fika samma kväll.

Det är något visst med släktingar. Man har ett band till dem på ett sätt som man inte har till andra.

kastrullen.

Jag stod här och diskade kastrullen när jag plötsligt kom att tänka på min vän Elins varnande ord "Akta, akta!" då hon med båda händerna höll hårt i det trasiga handtaget på den stora vattenfyllda kastrullen och förde den snabbt, med en nästan läskigt koncentrerad blick, från kokplattan till diskhon.

Det var ju lika farligt varje gång men Elin lyckades jämt. Visserligen brände vi oss om vartannat när vi försökte tömma vattnet ur kastrullen i diskhon utan att ha durkslag till hands, men prestationen i att bära en kokhet kastrull på ett enda löst minihandtag... ja, den prestationen är stor och få som kan.

Kenyatiden hade inte varit densamma utan Elin, och idag fyller hon år. Mängder av minnen kommer upp och vi två kommer nog aldrig glömma hur denna dag firades i Kenya. Grattis Koffe.

för tidigt födda.

Måste dela med mig av en djup beckatanke till.

Denna gång handlar det om för tidigt födda barn och dokumentären jag såg angående det på svt nyligen.

Neonatalavdelningarna och forskningarna kring tidigt födda har fått mängder av pengar de senaste 20 åren. Och visst, idag kan man ibland rädda barn i vecka 23 men samtidigt visar statistiken att antalet äldre som inte får hjälp, personer som begår självmord etc. ökar. Ständigt får det höras att pengar saknas inom vården och att personer inte kan få den vård de behöver.

Det lyfts fram som något ädelt och nästan heligt att rädda små barn men man suckar över den övriga negativa statistiken och kan inte göra något åt den. "Alla människor har rätt till ett liv" påstås det tårande vackert men som den funktionshindrade 18åriga kvinnan i filmen tänkvärt säger: "Ni höll mig vid liv men nu kan ni inte ta hand om mig".

Det finns inte hur mycket pengar som helst och någonstans måste prioriteringar göras. Jag tycker att man borde prioritera annorlunda ett tag så att den negativa statistiken ska få chans att kunna ändras, och efter det kan det läggas mer pengar på extremt tidiga födslar igen.

spenatdagen.

Skulle till affären för att köpa spenat.

Det blev lite mer än bara spenat och med en kasse i vardera hand var jag inte direkt förberedd på isfläcken under den nyfallna snön. Om jag hade varit en pensionär skulle jag troligen fått hjälp av den mötande killen på vägen men nu när jag inte var pensionär fick jag ju lov att skämmigt pallra mig upp på egen hand. Tack, killen med den röda 90talsmössan och hiphopinspirerade byxorna.

Väl hemma gjorde jag iallafall min efterlängtade spenatsoppa och orsaken till att maten lyckades idag beror nog på att spenatsoppa ska smaka gräs och jag är expert på att få mat att smaka gräs.

Att det sedan blev soppa av ett helt kilo spenat kan ju ses som en liten tabbe när man bara är en person i hushållet.

fredagsdukning.

Vem säger att kniv och gaffel måste ligga på vardera sida om tallriken?

Vem säger att dessertskålarna måste placeras bredvid tallriken?

Vem säger att glaset måste stå upprätt?

Inte jag iallafall.

Här har min mysfilt använts som duk, och nu säger du - svensk som du är - att det är mycket opraktiskt. Vadå opraktiskt? En filt går väl utmärkt att tvätta? Men är du ändå väldigt rädd om filten så gå till tygaffären och köp en transparent vaxduk och lägg över isåfall.

-Kakformar (som hittas för en billig penning på loppisar och som kan målas om efter behag) fungerar denna gång som excellenta tepåsehållare.

-Att använda assietter istället för otympliga mattallrikar är bra. De mindre portionerna man tar känns lyxigare och man njuter längre av maten.

-Du undrar varför det inte finns några koppar. Jag tänker att man kan återanvända glasen alternativt ställa högar med fyra glas i varje på bordet och binda fast en snygg lapp som nämner glasens användningsområde tydligt.

Trevlig fredag.

kilon.

Glömmer aldrig kenyanen som kom in i våran lägenhet och glatt utbrast: "Wouch! Becka, you've gained weight! Really!". För kenyanen var det positivt att jag lagt på mig några kilon medan det för mig var en ren katastrof.

Den kulturkrocken var rejäl då men efter fem år har de fastbrända afrikakilona ännu inte släppt mig och jag har väl kanske inte ansträngt mig maximalt till att få bort dem heller. Ja, kanske är det till och med så att jag rentav är lite stolt över dem? Stolt över att min kropp tålde den afrikanska maten, att jag faktiskt på det viset kom ett steg närmare afrikanerna.

Om jag kan vara stolt över det borde mammor som har fött barn kunna vara stolta över sina mammakroppar. Vad är det att skämmas för?

rökelse och respons.

Hittade två små bortglömda kartonger med rökelse i en låda. Gladeligen testade jag pinnarna och upptäckte snart det barnsligt roliga i att skriva och rita med efterföljande rök i luften. Nu kan jag knappt andas för att luften i hela lägenheten är rökelseförpestad, och fönstret får stå halvöppet trots minusgrader.

Nåväl.

Vem är du som läser min blogg egentligen? Jag har ingen vidare koll på statistiken eftersom det inte är därför jag skriver, men jag är ändå väldigt nyfiken på vilka ni är som kikar in här. Alla vet ju att när man försöker kommunicera är det väldigt trevligt om man får någon slags respons på det man säger.

ordet hjärntvättad.

Tänker lite djupt på det uttjatade ordet hjärntvättad. Folk som är ateister anklagar ofta kristna, muslimer etc. för att vara hjärntvättade, vilket jag kan bli riktigt sur på eftersom människor uppvuxna i ateistiska familjer är minst lika hjärntvättade.

De ateistiska föräldrarna menar sig vara fullt vissa om att det inte finns någon gud medan de religiösa föräldrarna påstår att det absolut finns en gud. Ateisten kan inte bevisa att gud inte finns och den religiöse kan inte bevisa att gud finns. Så är det - även om båda är helt övertygade om sin upplevelse.

Barnen växer således upp med den ena eller andra åsikten starkare fäst i bakhuvudet än den andra åsikten, dvs. båda barnen har blivit "hjärntvättade", men en dag kommer dessa barn bli gamla nog att fatta egna beslut. Då kan varken den ateistiske eller religiöse föräldern göra något, så varför detta tjat om hjärntvättning?

Det finns ateister som blir religiösa när de blir vuxna och det finns religiösa som blir ateister när de blir vuxna. Att det skulle vara svårare för en person med religiös bakgrund att sluta tro än en person med ateistisk bakgrund att börja tro tror jag inte ett dugg på.

färgexplosion.

Har du varit i Östeuropa?

Har du varit i Afrika?

Båda de delarna av världen är till stor del mycket fattiga men det är en oerhörd skillnad mellan dem.

För ett tag sedan satte min brors fästmö fingret på vad det var. Hon sade att Östeuropa är väldigt grått och trist eftersom det inte finns färger någonstans. Husfasaderna är gråa, vägarna gråa, människorna gråa. Medan folken i Afrika har färgglada kläder, målar sina plåtskjul i galet starka färger, sjunger och dansar och steks av solen nästan jämt.

Tänk om fler afrikaner kunde invandra till östeuropa, eller hit till Sverige för den delen, och därmed liva upp stämningen. Vilket rejält uppåtsving det skulle vara!

köttfärssåskvinnan.

Det sägs att det inte går att misslyckas med köttfärssås

men jo, jag har bevisat åtskilliga gånger att det visst går.

Idag hällde jag i nästan en halv påse med svartpeppar (eftersom köttfärssåsen i vanliga fall inte smakar någonting) och det var som om jag förvandlades till en eldsprutande drake redan efter första tuggan. Med ett utbristande "vatten, vatten vatten!!" for jag upp till diskbänken, satte på kranen, slet fram ett glas ur skåpet och drack intensivt varpå jag slutligen kände ett lättat "Ahhhh".

Sedan tittade jag på den matöverfulla tallriken, de tomma matlådorna som skulle fyllas och frågade mig själv om det verkligen finns hopp för mig och min matlagning. Det ser inte särskilt ljust ut på den fronten.

abstrakt konst.

Många människor påstår att de inte kan se skillnad på abstrakt vuxenkonst och barnklotter. (Personligen menar jag att man absolut kan det eftersom abstrakt konst har en alldeles unik känsla i sig). Varför förstår vissa människor inte sig på abstrakt konst? Vilka personer är det som inte förstår? Är det ytliga personer? Stabila personer? Oförändringsbara personer?

Jag målade några abstrakta tavlor idag och insåg att det som är bra med abstrakt konst är att man inte behöver vara duktig på att måla... utan att man bara måste kunna tänka flummigt och försvinna till ett vrickat universum under tiden som man håller i penseln.

till salu.

Kom och köp!

Mina tre plåthyllor säljer jag nu billigt. 100:-/styck eller alla tre för 250:-.

(Cd-spelaren ingår inte).

Varje hylla: bredd 60cm, djup 27cm, höjd 140cm.

Varför inte passa på att ändra om lite hemma när det är nytt år och allt?

kontraster.

Blandning av tufft och mjukt är min melodi. Jag försöker få det att märkas i både inredning och klädesval etc. men är ännu lite mesig och faller oftare för det mjuka framför det ruffa. Tack och lov har man en lillasyster som fattar var man vill komma.

Det är spännande på något sätt. Kontraster.

bäcken.

- Varning till känslosamma personer (exempelvis höggravida och pms-tjejer) -

Under tiden i Norge chockades jag många gånger över att se pappas tavlor där, i naturen, på riktigt. Tavlorna kom till liv överallt och man kunde ofta undra om pappa hade stått eller suttit på samma ställe som mig och målat utifrån den utsikt som jag för tillfället såg.

När jag tog bilden på bäcken nedan stod jag leende och tittade länge, länge. Det var som om pappa fanns där men jag visste inte helt varför. När mamma idag skickade bilder på alla pappas tavlor förstod jag på en gång varför den där bäcken var så bekant och kopplad med pappa.

Lite vackert måste du hålla med om att det är iallafall.

få ord.

Det är faschinerande hur få ord kan säga så mycket.

Men jag tror nog att män/killar är bättre på att fatta sig innehållsrikt och kort än vi tjejer som av någon anledning jämt ska måla upp situationer närmast onödigt detaljerat. Exakt som i detta klipp. Någon mer som känner igen sig?