Det är kallt och burrigt ute. Likaså är det inne, och jag gillar det.
Jag tror att jag har slutat klaga på kyla sedan den dagen då jag besökte Auschwitz med gymnasieklassen för några år sedan. Vi var där en småregnig, iskall höstdag och trodde att vi skulle frysa sönder men ingen av oss förmådde att klaga i den miljön. Det gick bara inte. 
Lyssnar passande nog på "I dreamed there was no war" och tänker på alla människor utöver jorden som just nu är med om fruktansvärda krig och andra eländigheter medan jag själv samtidigt sitter här i soffan och ser det svenska höstvädret genom fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar