Jag kunde inte stänga av radion. Den var på överallt var jag än gick med mina städgrejer på området idag. Jag orkade inte lyssna men var tvungen.
"80 stykk??" utbrast plötsligt en norsk gäst som hörde radion tidigt på morgonen och jag konstaterade sorgset: "Ja, 80".
Under lunchen såg jag hur en ung tjej grät ensam utanför personalrumsfönstret och hur en i personalen gick fram och gav tjejen en omslutande kram. Senare fick jag reda på att flickan var norsk och att hon och hennes vänner desperat hade försökt få tag i en killkompis, som var med till Utøya, men inte fått något svar.
______________________
Det gör så ont att det inte finns ord. Sinnessjuka värld!
2 kommentarer:
Jag känner av Norges stora sorg. Det gör ont i hela mej.Hur kan detta vara möjligt???
Usch, det är så sjukt, så äckligt sjukt!
Skicka en kommentar