vän-helg.

I helgen har det varit någon slags återförenings-helg. Två vänner kom från staden där jag bodde förut för att hälsa på oss fyra vänner som också bodde i den staden förut men som nu bor här. Vi sex har pratat och skrattat åt gamla minnen från skoltiden, ätit på restaurang, fikat och bara myst. Igår kväll var jag och en av vännerna (barndomsvännen) för oss själva i en annan väns lägenhet för att bara ta det lugnt. Vi lekte bland annat lite med vännens tavla. Det var hysteriskt roligt vilket kanske berodde på att vi var hysteriskt trötta.

Jag ska hålla en lektion om konst och diskutera konstverket "The Arnolfini portrait" (klicka på namnet för att se bild) med en grupp femåringar imorgon. Det blir intressant.

att tro historia.

Jag har aldrig tyckt om ämnet historia i skolan eftersom ämnet bara består av spekulationer, teorier och gissningar. Jag glömmer aldrig museum-besöket i grundskolan där guiden tog fram en liten metallgrej med två 'tops' av stål på ändarna och sade: "Vet ni vad det här är? Det är en örontop som människorna på den här tiden rensade öronen med". Jag minns så tydligt hur mina tankar började sätta sig emot guidens ord. "Örontops?! Den där lilla stålgrejen kan ju var vad som helst! En liten del av en leksak eller något. Nej, jag tror inte ett dugg på vad du säger". Alla de historiska små berättelser som historia-läraren berättade med inlevelse och som fashinerade mina kamrater gjorde istället mig arg. "Du kan inte veta det där. Du kan säga det hur många gånger som helst och ge mig alla bevis som finns men det är inte säkert att det är sant ändå och jag har inte sett det själv så därför kan jag inte tro på det". Jag är väldigt försiktig med att fullt och helt tro på människor och saker runtomkring mig. Varför vet jag inte. Det har alltid varit så. Jag har alltid velat få riktiga, hållfasta svar på allt som går att få riktiga svar på och det gör mig tokig att inte ha svar på alla frågor.

____________________________

"Bara släpp det", sägs det men det har jag aldrig kunnat. Jag frågade mamma och pappa många gånger när jag var liten hur man egentligen gör för att kunna glömma och lämna saker som varit jobbiga. Jag kan inte det. Att kunna tro på människor och att kunna släppa svåra saker är inte mina bästa sidor i livet. Men eftersom jag har svårt att tro på människor så har jag också svårt att tro på skvaller, vilket är en positiv del i det hela. :)

oxen.

Vi skulle gestalta två scener som visade en konflikt mellan "slott och koja".

Våran grupps stillbildsserie föreställde den ruskige Rolle som stal mark av Hertiginnan av Storgården.

och oxen det var jag.

kreativitet.

Jag är nu hemma från min lilla "skoltrip". Vilka dagar alltså. Kreativiteten har flödat som aldrig förr. Detta är bara några ytterst få bilder av vad som skedde:

Det kommer troligen fler bilder lite senare och jag vill uppmärksamma er på att det finns två små videoklipp från fängelset nedan.

Nu ska här sovas...

...i en skön säng.

från fängelset.

Bor i fängeslet här i fjärran och trivs bara mer och mer. Känslan av att bo där kriminella människor har bott är faktiskt rörande. Man undrar vilka det är som har bott här. Vilken bakgrund hade fångarna? Vilka handlingar gjorde de för att hamna här? Vilket värld var det utanför dessa väggar då fångarna levde? Hur gick det till här inne? Dörrarna är ju mini, cellerna likaså. Järnsängen är smal och hård, korridorerna är stora och överallt står gamla möbler från tiden då fängeslet var i rörelse. Det är som om tiden står stilla.

Det lilla gästköket är urmysigt och matsalen också. Heldagarna i skolan är fantastiska eftersom de bara har bestått av pyssel. Igår byggde vi ett slott för sju vuxna personer, musikinstrument och konstverk. Idag målade vi, gjorde egna färger och olika typer av drama-övningar.

Ja, denna kurs rekommenderar jag mina lärarkompisar.

värdelös.

Jag hörde nyligen ett citat av komikern Felix Herngren då han var väldigt arg - utan anledning (en kollega hade enligt honom tittat konstigt på honom):

"Hon behöver höra att hon är världelös ibland!

Jag har fått höra det och det har inte gjort mig någonting!"

Eeeh?! Med det citatet förstår man att det VISST har gjort honom någonting. För man säger inte att en annan människa är värdelös, herr Herngren!

en tanke.

Tänker på alla de barn som längtar till skolan imorgon. De barn som lever i ett söndertrasat hem och ser skolan som sin enda tillflykt. Tänk att jag som blivande lärare kommer få möjlighet att bara överrösa kärlek och uppmuntran till dessa barn. Vilket fantastiskt yrke.Jag hörde nyligen om en tolvårig flicka som i ett förhör berättade att hon ljugit om att ha blivit våltagen bara för att försöka få sina föräldrar sams. En våldtäkt var det värsta denna flicka kunde hitta på och därigenom tänkte hon att hon kunde få föräldrarnas uppmärksamhet. Något i mig blir ledset men samtidigt hårt och ilsket då jag hör sådant. Jag måste göra något!

Tänker på den lilla flickan och alla andra barn i samma situation.

♥

till fängelse.

Jag ska tillbringa de tre kommande nätterna i ett fängelse. Det blir spännande för jag har aldrig befunnit mig i ett fängelse förut och jag hoppas att jag aldrig kommer befinna mig i ett senare heller. Orsaken till denna fängelsevistelse är att jag behöver ett billigt ställe att bo då jag ska ha tre obligatoriska heldagar på universitetet borta i min distanskurs-stad. Fängelset har alltså VARIT ett riktigt fängelse men är numera ett vandrarhem med fängelsekänsla.

Jag älskar vandrarhemskänsla. Kanske beror det på att jag är uppvuxen med det. Mamma och pappa drev ju ett vandrarhem under sju år i min barndom och jag tyckte alltid att det var så mysigt (fastän mamma och pappa har vittnat om kackerlackor och matrester under sängar hos gäster som inte lärt sig vett och etikett). Vår familj har alltid bott på vandrarhem och sovit i tält eller i bil under våra bilsemestrar. Hotell har jag aldrig bott på men ändå haft erfarenhet av då farmor och farfar har ägt ett och då jag förra sommaren städade på ett.

Jag har märkt det att jag inte är den som klagar i första taget, förutom när det gäller att löpa eller idrotta på något sätt såklart. Men mamma och pappa har nog uppfostrat mig väl när det gäller tacksamhet.

kurslitteratur.

Någon som funderar på att börja plugga i höst? Kanske du överväger att börja plugga när du ser vilken kurslitteratur jag har just nu: Det är ju som rena himmelriket. Arkitektur, färg, rytmik och musik. Lite av allt - precis som jag vill ha det. Jammen meg att jag ska inkludera mer musik och bild i min lärarkarriär.

freedom writer.

Jag åkte till IKEA igår och lunchade med min gamle lärare och hennes barn. Det var lyx att få bli bjuden på lax, efterätt och dessutom få en liten present:

Efter besöket på IKEA fastnade jag hos en kompis i stan och stannade där till klockan blev 23-24 på kvällen. Vi såg bland annat en helt underbar film som vi lärare inte kan annat än älska: Freedom Writers. Eftersom det är en sann historia, som jag faktiskt har läst om i kurslitteraturen också, blev jag alldeles uppslukad. Tänk vilket uppdrag man har som lärare och vilka möjligheter man har att påverka elevers/barns/ungdomars liv. Vilken känsla att utföra något så fantastiskt som läraren Erin Gruwell i filmen utförde. DET är en lärare det. Bort med alla surtanter som jobbar bara för att få pengar och som inte tror på eleverna.

Jag har nu anmält mig till en kort "våga tala"-kurs som ska börja på universitetet nästa vecka. Kanske blir man av med muntligt-framträdande-rädslan, kanske inte. Ett försök är det iallafall.

med en seg bok.

Usch, vilken seg bok! Jag läser och läser men kommer ingenstans. Halva boken handlade om skillnader mellan inredning av förskolor i England och i Sverige, vilket förstås var väldigt intressant men den del av boken som nu handlar om subjektskapande av barn är för mig bara oförståeliga ord. Det låter precis som Håkan tycker att prästen i kyrkan låter (titta HÄR; från 5:05 - måste ses).

Inte kan jag säga att boken för närvarande är tråkig heller när jag precis har upptäckt att Elins aupair-barns mormor är en av skribenterna. Visst är det är en aning häftigt.

Imorgon ska jag troligen äta lunch på IKEA med en av mina före detta lärare som är på resa genom staden. Det är inte ofta man får besök så det är väl bäst att passa på, och att jag har lagt upp bild på Mr Bean är bara för att jag tittade på ett avsnitt häromdagen och kom på hur mycket jag gillar honom. Bara det att han heter Bean=Böna förklarar ju vidden av töntighet.

min gråa tröja.

Alla människor har garanterat ett favoritplagg av något slag. Mitt favoritplagg är en grå tjocktröja som jag köpte då jag bodde i Norge. Jag bara älskar den.

Nu när jag går en distanskurs är jag hemma och ute i korridoren mycket oftare vilket leder till att korridorskompisarna ser mig oftare. Jag är nog numera känd för "hon med den gråa tröjan" eftersom jag alltid har den när jag är hemma.

Dagens klipp är från "Det sociala spelet" - ett fantastiskt program om alla oskrivna sociala regler som finns runt omkring oss. I detta avsnitt tar de upp kruxet med hur man ska göra då man möter någon man känner i rulltrappan: se HÄR.

vuxen kärlek.

Ett blogginlägg från 30 april 2007:

_______________________

Schh, detta får inte sägas vidare.. Mamma är käääär! Hon kan bara inte dölja det längre och inte jag heller. Hon beter sig som en förälskad tonåring ju! Hahaha. Ni skulle bara ana!

Idag satt hon och skrev ett sms vid köksbordet då min lillasyster kom förbi och såg mammas nöjda min. "Värst vad du ser finurlig ut. Skriver du till ----- eller?" Mamma skrattade lite, tittade ner i bordet och sa "Hehe, aa". Några minuter senare ringde det på mammas mobil och när hon svarade förstod jag genast att det var "han". Efter samtalet kom mamma in till vardagsrummet och tittade så där finurligt på mig. "Vad är det?, frågade jag. Ska han komma hit eller? Du är kär ju!" Mamma småskrattade och blev lite generad: "Sluta. (hehe) Ja, han ska komma hit och äta middag här imorgon".

Sedan fick jag provsmaka mammas underbara köttfärsbiffar för att se om de var perfekt goda tills imorgon. Under tiden hon stekte dem kom hon också med jämna mellanrum in i vardagsrummet och dansade så fult som bara hon kan. "Mamma, är du nervös eller?" "JAA! Vad tror du?!" svarade hon medan leendet bara blev större.

__________________________

Den 24:e april 2010 gifter sig mamma med sin Per. Tänka sig.

rätt att aga?

Jag glömmer aldrig den kenyanska högstadiekillen som läraren tog in i lärarrummet och, framför mig och min kompis, slog till med en rejäl pinne av väldig kraft. Jag såg smärtan i killens ögon och var nära att ställa mig upp för att smälla till läraren själv. Det gjorde jag inte men jag konfronterade läraren efteråt:

_____________________
"I Sverige får man inte slå barn. Det räknas som misshandel".
"Ha. Men ni har snälla barn i Sverige. Afrikanska barn måste man slå för att de ska lyda".

___________________

Senare frågade jag min kenyanska klass:
"Vad ni tycker ni om att lärare slår er när ni gör något fel?"
Alla elever: "Ja, det är väl bra."
Men sorlet av röster tystnade bitvis och plötsligt hörde jag en liten kille längst bak:
"Neej..." Tystnad. "...jag tycker det gör ont."
Fler röster började stämma in i pojkens ord och snart verkade hela klassen ha ändrat sida.
"I Sverige FÅR INTE lärare slå sina elever", fortsatte jag.
Det blev knäpptyst och femtio mörkbruna ögon stirrade förstummat på mig. Oj, vad sade jag nu?

Jag är emot barnaga. Barn ska hämta tröst och känna trygghet hos de vuxna - inte bli slagna. SVT har nyligen visat en ny bra dokumentär om dagens barnaga. Se den HÄR.

(Det bör sägas att jag senare även såg hur de äldre eleverna slog de yngre eleverna - av "uppfostringsskäl".)

änglavåningen.

Jag gick som sagt runt och tog kort på mängder av dörrar igår. En av mina favoritdörrar tillhör huset där mamma och pappa bodde under kärlekstiden. Mamma var student och bodde här, längst upp på "änglavåningen". Där bodde hon och några tjejkompisar i någon korridorsliknande boning medan ett killgäng bodde på våningen under.. Jag älskar det här huset! Det ser så mysigt ut och jag har ju sett mammas gamla fotografier från tiden då hon bodde här. Det är häftigt. Jag vill gärna flytta just hit men det är tydligen något företag som har kontor i större delen av huset så det är inte till salu nuförtiden.

Vid hörnet av huset har mamma berättat att det fanns ett mysigt litet café där studenterna fick extra bra priser. Å, vad jag önskar att det lilla caféet fanns kvar! I närheten ligger också en kyrka där pappa brukade spela piano. Det känns så konstigt att vara på de ställena. Man kan ju se mamma och pappa gå där på trottoaren i 70-talskläder. Man kan se pappa öppna dörren och mamma stänga fönstret längst upp.

Kanske är det pappa som lyser med solen så starkt där - bara för att visa att han ser mig.

ut i våren.

Dagen började med att jag läste färdigt den obligatoriska boken How to talk to children about art och sedan passade jag på att fortsätta med nästa uppgift: fotografera en serie på 20 bilder som på något sätt har med arkitektur att göra. Jag gick därför igenom hela staden och tog kort på mängder av vackra dörrar och annat.

Tiden rullade och jag bara gick och gick utan att bli trött. Allt var verkligen vårigt vackert och jag promenerade genom områden där jag aldrig hade varit innan. Jag såg hus som fångade mitt hjärta och jag såg konst och fåglar som mina ögon aldrig hade lagt märke till förut.

Efter två och en halv timme(!) var jag hemma igen - en liten nyans brunare i ansiktet och några gram lättare.

påskafton 2010.

Dagen började med att jag satt ute på en parkbänk i solen tre timmar och pluggade. Familjer var ute på påskpromenader, farföräldrar pratade med sina barn och om sina barnbarn medan barnbarnen själva pratade om det efterlängtade godiset. Det kändes inte helt rätt att sitta med en bok och plugga en dag som denna. Påskafton är ändå påskafton.

Efter att senare ha mött min kaffedrickande korridorskompis Sara i köket gick vi tillsammans på en två timmars lång promenad. Ingen av oss hade någon att fira påskafton med så den spontana långpromenaden med en efterföljande timme av kaffe,- påskmust,- kaffedrickande och godisätande blev våran påskafton år 2010.

Jag och kaffeSara kom bland annat fram till att djungelvrål-godisarna, som har en apa på godispåsen, inte bara är apor utan också ekorrar och getter medan zoo-godiset, som har flera olika djur på godispåsen, enbart är apor. Väldigt märkligt faktiskt.

Se Saras blogginlägg om denna dag HÄR.

läser.

Jag sitter nu i min säng och läser denna bok som också är den nuvarande kurslitteraturen. Det går en aning segt men boken är intressant och lärorik.

tuffare Becka.

Jag skulle handla lite papper på Ö&B och fick för mig att först gå in i invandrarbutiken där de säljer inte-så-fina-kläder. Det första jag såg var däremot fina skinnjackor hängande på en ställning. Under en längre tid har jag varit sugen på en ny vårjacka och under en längre tid har jag velat köpa en skinnjacka, precis en sådan som hängde på ställningen. Det blev alltså en mörkbrun skinnjacka (inte äkta skinn men dock) till ett bra pris. "Eh, du får lite rabatt också" sade invandrarkillen och gav mig diskret en tjugolapp extra i växel. Hur ärligt det köpet var vet jag inte men jag tackar och bugar för de 20 kronorna.

I vår kommer världen få se en lite tuffare Becka. Jag har tänkt på det så många gånger förut och jag tänker på det nu; vilken mes jag är. Men de senaste två åren här i studentstaden har jag lärt känna så många olika personer vilket har gjort att jag tuffat till mig lite. Jag har lärt mig att mer våga stå för vad jag tror på, våga säga till när något inte stämmer eller när jag inte håller med och våga ta något mer plats.

Jag blev glad då jag för ett tag sedan vann flera debatter som jag och en korridorskompis hade. Kompisen blev chockad att jag kunde vara så radikal samtidigt som jag är så snäll. Det mest rörande nu i veckan var när densamme korridorskompisen sade: "Asså, du är ju den perfekta svärmorsdrömmen" och "Jag vill ju bara stanna här i köket för att det är så mysigt att prata med dig". Sådana ord måste jag ta tillvara på för det är inte särskilt ofta de fastnar.

i korridoren.

Jag är så fruktansvärt trött på att bo i korridor nu! Jag har inte lagat ordentlig mat sen innan sommaren och papperskorgarna i köket ser för det mesta ut som detta: Detta år har jag inte orkat bry mig om att fixa i köket överhuvudtaget för jag anser mig inte ha fått respekt för det jag har ställt upp med. När jag väl har städat så ser det lika eländigt ut några timmar efteråt. Förra året var det väldigt kul att bo i korridor. I år har det inte varit något vidare.

Lägenhetsletandet pågår för fullt och det är tur för mig och alla runtomkring att jag har bra tålamod.

shabby chic.

Jag har piffat till några prydnadsänglar som jag har hemma. En blandning av lite vit färg, ofärgat antikvax och skokräm må vara shabby-chic-älskares älskling. Enligt wikipedia:

Shabby chic är en inredningsstil, som skapades av den brittiska inredningsarkitekten Rachel Ashwell i slutet av 1980-talet. Stilen inspirerades ursprungligen av traditionella hus på den engelska landsbygden. Ett kännetecken är väl använda, äldre möbler eller nya möbler som behandlats för att ge samma intryck. Färgtemat går i vit eller ljusa färger. Tygklädsel är ofta i bomull eller lin.

Bland svenska inredningsbloggare har shabby chic blivit något av en favoritstil. I sin mera folkliga tappning är shabby chic ofta en feminin stil präglad av pastellfärger. Romantiska detaljer och egentillverkade prydnadsföremål är populärt. Möbler är ofta fynd från lokala loppmarknader som återanvänts och målats om. Metalldetaljer kan gärna ha inslag av rost. Ibland inkluderas kristna föremål som madonnor, kors och gamla biblar.

Inte världens bästa kvalité på bilden, vilket beror på mobilens mindre bra upplösning.

filminspelning.

Under sex timmar idag spelade jag och en kompis in en redovisning om hur matematiken kan undervisas utomhus. Jag höll på att frysa sönder fastän jag hade extrabyxor, extratröja, raggsockor etc. men efter detta vill jag ju nästan säga: aldrig med utomhuspedagogik!Jag häller nu i mig mängder koppar med varmt te.

Fast det här med att spela in film tycker jag är kul. Visserligen avskyr jag att se och höra mig själv på film efteråt men att stå framför kameran är roligt. Kanske har jag blivit van vid det efter att ha spelat in ett antal videor tillsammans med min kusin genom åren. På gymnasiet gjorde jag också en videoredovisning om den by som jag växte upp i. Redovisningen blev mycket uppskattad och jag ville gärna göra om det, vilket jag nu har fått.

Jag gick i en dramagrupp i nian/ettan på gymnasiet och tyckte det var riktigt roligt. Ja, det var nog den bästa aktiviteten som jag har gått på i hela mitt liv, och personer som inte känner mig skulle nog aldrig kunna tänka sig mig i det facket. Men så är det. Becka är en liten teaterapa innerst inne.

söndagsmys.

Söndagsmys är titta på ett av livets bästa favoritklipp:

HÄR.

Hahaha! Minnen, minnen.

Den svarta katten är ju så töntigt söt!!

Skrattar på mig.

analys; röda rosor.

En blivande svensklärares analys:

Lite nu och då hörs ordspråket "som en dans på röda rosor". Vad menas med det...egentligen? Att dansa på röda rosor tas ju som något positivt och därför måste det innebära att man dansar på själva rosenbladen, för de är mjuka och sköna. Stjälkarna måste ha blivit bortklippta.

MEN det är bara ett antagande. Ni har nog aldrig tänkt på att "en dans på röda rosor" kan innebära det motsatta (det hade inte jag heller tänkt på). Låt säga att stjälkarna är kvar på rosorna när man dansar. Det bidrar till att fötterna börjar blöda och rosorna blir fulla av blod; dvs röda rosor.

Slutsats
Livet är som en dans på röda rosor = Livet är underbart!
Livet är som en dans på röda rosor = Livet är obeskrivligt tungt.

ett litet fynd.

I helgen var jag på en liten secondhandrunda i stan. Jag säger ju det: jag älskar servettringar (fina sådana). Dessa hittade jag för tio kronor styck. Jo man tackar.

Jag älskar att köpa och inte minst fika på secondhand-affärer. Det är billigt, det är mysigt och det är gott. Själv köpte jag en underbart smaskig morotskakebit för 10:-. Sådant gillar Becka.

Det var mycket folk och vid fikaborden hamnade jag självklart bredvid en afrikan. Hur kan man älska dessa människor så mycket?? Jag förstår inte helt vad det är med mig för jag blir alltid alldeles överlycklig och på ett förfärligt kramhumör då jag ser en afrikan. Istället för att jag fick bjuda afrikanen på fika så ville han bjuda mig på fika. Det blev att vi bjöd oss själva istället.

dagens inköp.

Dagens inköp. På Clas Ohlsson. Jag förstår mig inte på människor som avskyr prylaffärer som tex Clas Ohlsson, Ö&B, Rusta. Det är ju i de affärerna som de bästa fynden görs.

Kan jag någonsin få nog av vackra lyktor?

Tror inte det.

blandat.

Nu har jag gjort fransk manikyr på mig själv igen. Jag tittar på mina fingrar och tänker: "Käre tid. Jag måste ha långa fingrar". Pappa hade kortare fingrar än jag, och han var pianist. Pianister brukar ha långa fingrar. Idag har jag min fina top på mig. Den fina som jag fick av lillasyster i julklapp. Jag känner mig lite finurlig och det hör väl inte till ovanligheterna. Den där viktorianska stilen har alltid faschinerat mig; både till inredning och till kläder. Det är väl lite av min personlighet. Snart ska jag in till stan för att sova över i min kompis lägenhet. Jag ska testbo i det hus som jag troligen kommer flytta till innan sommaren. Eftersom huset ligger mitt i stan ska jag passa på att gå en secondhandrunda som jag inte har gjort på väldigt länge. På kvällen blir det ett besök i min kusins kyrka för att, tillsammans med några kompisar, titta på kyrkans ungdomssatsning. Efter det blir det melodifestivalen hemma hos någon av oss. Det blir säkert mys.

servetter och grejs.

När jag var liten samlade jag på servetter. Nuförtiden vill jag samla på servettringar. Jag har inte påbörjat någon direkt samling men har några servettringar som jag gillar lite extra. Dessa vackra, till exempel, är köpta på Himla:

Efter ca fyra års bloggande ställer jag nu frågan som människor brukar ställa på sina bloggar. Jag tycker inte om frågan. Jag tvingar ingen att svara, för jag själv svarar nästan aldrig på sådant. Men du som kollar på min blogg och som aldrig kommenterar här; kan du vara så snäll att skicka en liten liten minikommentar på detta inlägg?

När jag sade att jag skulle lägga ner bloggen för ett tag sedan kom alla möjliga människor från både höger och vänster och sade att de läste min blogg. Vilka är ni egentligen?

Jag delar av mig så mycket att mitt liv till dig. Kanske du då kan dela med dig av ett litet hej till mig iallafall? Om du inte känner mig väl men ändå kollar på min blogg så är jag jätteglad om du skriver hej. Det blir så mycket roligare att blogga då. /Becka

vill ha en sån.

Ååå. Jag saknar en kissekatt! Känslan av att smeka en katts mjuka päls, att klämma på de söta minismå tassarna och klappa på det lilla huvudet samtidigt som kurret och jamet avlöser varandra.. det är något av det bästa jag vet.

JAG VILL HA EN KATT!

prickarna.

På torsdag ska jag till läkaren. Denna gång är det av samma orsak som det var för cirka fem-sex år sedan, nämligen min "prick". Jag har ju fått det inte så roliga arvet; leverfläckar. Mina syskon har blivit ganska skonade från det medan jag själv bland annat har fått en större leverfläck både i ansiktet och på halsen. Visst att prickarna hade varit på ryggen eller benen, men i den zon som man har svårt att täcka. VARFÖR?

Hursomhelst. När jag var yngre gick jag till min läkare flera gånger och frågade om borttagning. Då fick jag till svar att jag skulle värdera om jag ville ha ärr eller leverfläckar och vänta till det att jag blev 18. Nu är jag snart 23 och har övervägt att ta bort den fläck som är på halsen. Den i ansiktet har krymt alldeles makalöst så den kanske försvinner helt, men den på halsen är ivägen och jag har hellre ett ärr där.

Människor säger: "Men den har jag aldrig sett". Nej. Det är inte så konstigt för att jag döljer den hela tiden. Tänk vad skönt att inte behöva ha håret nersläppt på sommaren! Inte behöva ha sjalar jämt. Inte behöva tänka på tröjans hals-urringning.

Hoppas läkaren säger att det är okej att ta bort den.

enkel hemsida.

Tänk på den tiden då det var en hel vetenskap att göra hemsidor. Nuförtiden är det ju inga problem för en tioåring att göra det. Mamma skulle till och med (nästan) kunna göra det.

Jag har märkt hur bloggens funktioner har utvecklats genom åren och nu är det äntligen möjligt att göra flera olika flikar på ett enkelt sätt; något som jag har längtat efter under alla bloggår, dvs sedan 2006. Pga denna upptäckt har det därför blivit lite omformaterande här på bloggen. Bland annat har jag flyttat musiken till en egen flik eftersom musiken annars kommer börja om på nytt varje gång man byter flik eller trycker på nytt blogginlägg.

Tack för teknikens utveckling.

på fjelle' mitt.

Jag gick till slut upp på mitt lilla berg igår för att plugga (rör-snubbarna kom ju inte förrän vid tio på kvällen). Jag hade tänkt sätta mig vid någon av mina pluggbänkar egentligen men de alla var försvunna. Troligen under alla snödrivor.

Uppe på berget pluggade jag, med utsikt över stad och sjöar. Nja, inte riktigt så vackert men över vägar iallafall. Jag gillar skare. Fastän det var flera decimeter snö så kunde jag sitta på snön utan att ramla ner en halvmeter (vilket jag hela tiden var beredd på eftersom det skulle vara en typisk Becka-incident). Dessutom kunde termosen, väskan och pennan få sina rätta platser.

"Over store fjell på ett, to, tre og på mine problemer jeg titter ned. Jeg singer ooo en ting vet jeg; drømmen holder liv i meg. Yeahyeahyeah".

en Mowgli.

Ett spännande/roligt/mysigt minne från en simbassäng någonstans i Sverige.

Min aupair-familj var på besök och jag följde med deras släkt till ett badhus för att bada. Eller bada, jag följde med för att sitta vid sidan av och hålla lite extra koll. Efter ett tag gick pappan upp ur vattnet tillsammans med en av killarna som ville på toaletten. Pappan gav mig tecken att hålla lite koll på minstingen som flöt omkring med sina armpuffar i barnbassängen.

Till en början ser allt lugnt ut i bassängen men så.. den lille flyter ut till den djupa delen av bassängen! Jag skyndar mig fram för att få honom att sprattla tillbaka till barnbassängen, men försent. När jag kommer fram har den lille precis insett att han inte når botten och får panik. Den panikslagna ögonen. Hua. Jag kollar runt efter en badvakt men ingen i syne. Jag är då beredd att hoppa i själv, med kläderna på, men så tittar jag till vänster om mig och på marken sitter en lurvig kalufs som visar sig vara en man utan svensk ordförståelse.

Jag pekar på minstingen, och mannen förstår på en gång vad jag menar. Han reser sig hastigt upp, slänger något i min famn och hoppar på ett manligt sätt ner i vattnet. Jag tittar på minstingen, på mannen och sedan på grejen som jag fått i mina armar. Haha. Den synen! "Grejen" som jag ser i min famn är två jättestora, mörkbruna, frågande Mowgli-ögon.

Skrattar nästan på mig när jag tänker på det. Den frågande lilla söta mini-ungen i mina armar.. Var kom den ifrån?

förfärligt ljud.

Nää! Skräp också. Jag som hade tänkt mig en lugn morgon på en bänk ute i solen.

Hade precis fått på mig mössan och slängt väskan (innehållande filt, termos, sittunderlag och kurslitteratur) över axeln, då jag hörde ett förfärligt ljud! Badrumsväggen var på väg att sprängas. Det lät som om rören i väggen när som helst skulle spricka och jag visste inte vad jag skulle göra. Kom nog i en oerhörd chock eftersom jag gick ut genom dörren och tog på mig skorna, i något hopp om att ljudet skulle försvinna tills jag kom tillbaka.

Jag fick nog samma panik som bilen på bilden.

I huvuvdet målade jag då upp det värsta tänkbara scenariot: "Rören spricker. Kaklet flyger. Lägenheten blir överfylld av vatten och hela studentlägenhetshuset förstörs pga mig. Jag måste göra något!". Jag gick då tillbaka in i lägenheten och ringde Trygghetsjouren, vilket innebär att det inte blir något plugg ute i solen idag. Måste vänta och vänta och vänta på rörsnubbarna. Skräp!!
____________________________
Än en gång. Från sängen i Kenya:
Jag: Å! Det lät som ett brandalarm!
Elin: Nej, det var nog bara en syrsa.
Slutsats: ambulansman - inte mitt yrke.

just nu.

Just nu i mitt lilla studentrum. Uppkurrad bland kuddarna i raggsockor och myskläder medan kurslitteraturen läses bland ljus och lugn musik...

...det må vara det absolut bästa med studentlivet.

impulsgöra.

I mitt liv är det såhär: vill jag att något ska ske, ska det ske på en gång. I förrgår köpte jag de tre hyllorna enligt mottot. Efter att ha frågat tre kompisar om bärhjälp och ingen hade tid just då men erbjöd sig andra dagar stack jag till IKEA och köpte hyllorna alldeles själv. Något liknande hände igår. Jag har ju legat vaken två-tre nätter med inredningstankar i huvudet. Därför har jag känt att jag måste få utlopp för tankarna i verkligheten så att jag inte fortsätter att ligga med dessa tankar i huvuvdet på nätterna. Därav gårdagens köp av hobbyfärg, sygrejer och tyger. Jag sydde (utan symaskin) de tre gardinlängder som jag tänkt mig. Jag sydde en hissgardin och målade om mina två högtalare som också hade funnits i mina tankar.

Allt pyssel är gjort för att ha i den nya lägenheten. Därför är det kanske inte perfekt för mitt nuvarande rum men jag får en föreställning om hur fint det kommer att bli såsmåningom.

Inredningsmärket Himla blandat med Afrika är min kombination.

hos frisören.

Jag toppade mitt hår hos en frisör häromdagen. Också denna frisör påpekade (såsom alla frisörer och övriga människor påpekar) vilket vackert, långt och otroligt tjockt hår jag har. Själv avskyr jag mitt hår men försöker tänker på alla cancersjuka människor varje gång jag ser denna bröderna-fluff-frisyr i spegeln. Då låter jag bli att klaga. Man ska vara tacksam för att man har hår överhuvudtaget, men jag skulle gärna kunna skänka minst hälften av mitt hår till bättre behövande.

Hos frisören blev jag påmind om ett filmklipp från en av mina före detta favoritfilmer En prinsessas dagbok. Stylisten Paolo ska där borsta prinsessans hår men borsten går av. För att se klippet, tryck HÄR. Detsamma var nära att ske under min tid hos frisören. Jag trodde seriöst att borsten skulle gå av (ja, jag hade borstat det riktigt ordentligt innan).

öppna hyllor.

Visst att jag är väldigt ordningssam av mig men nu när öppna hyllor är poppis i inredningsvärlden ville jag också testa på detta. Öppna hyllor som är de-icke-ordningssamma människornas himmel.

Jag förstår om det ser rörigt ut i dina ögon men jag ska säga dig att jag är väldigt nöjd. Det är faktiskt fint. Det ska stå en mörkbrun maffig fotölj i hörnet där kuddarna ligger. En mörkbrun fotölj av bra kvalité med en fluffig shabby chic-stilig vit kudde på.

Jag ska måla mina högtalare vita (nej, det förstör inte ljudet) och andra småsaker ska fixas. Men att jag lägger upp bilden nu innan allt är helt färdigt beror på att jag kämpade med dessa idag-köpta hyllor från IKEA. Käre hjärtanes! Att vara student är charmigt. Ni kan bara föreställa er Beckas resa till IKEA och hennes resa tillbaka med tre hyllor. Jag säger bara "Hej, student".

några hjältar.

Enligt wikipedia är definitionen av en hjälte: "en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära".

Enligt mig är en hjälte en person som utför stordåd i det fördolda. En person som kämpar och hjälper villkorslöst utan att framhäva sig själv och som inte lyfter upp sig själv till skyarna. En person som inte skryter över de stordåd som han/hon gör eller har gjort. Alla kan vi nog därför plocka fram en och annan hjälte, och om du klickar på namnen nedan kan du läsa om eller se videoklipp om några av de personer som jag anser vara hjältar.

Dr. Livingstone
Martin Luther King Jr
Moder Theresa
Maria Montessori
Sofia Åkerman
Judith Löfsund
Ingeborg Setterby

"Hjältar som bara är hjältar utan att de vet om det, det är riktiga hjältar det". /Becka

madicken.

För ett bra tag sedan tog jag del i en frågesport som räknade ut vilken Astrid Lindgren-figur som man var mest lik. Jag blev Madicken och insåg då att det verkligen stämmer.

Förklaringen till varför jag karaktäriserad som Madicken var ungefär: "Du är lugn men samtidigt lite busig. Du vill hjälpa personer som har det svårt, och folk bara avgudar ditt hår". Av alla Astrid Lindgrens filmer måste jag nog säga att Madicken är min favorit. Förutom att Madicken är mysig, är kläderna och inredningen i filmen så mycket Becka som det bara kan bli. Det roliga är ju också att min lillasyster Sara är fruktansvärt lik Madickens lillasyster Elisabeth.

snökaos-dag.

Vad gör man en snöstormig dag som denna? Jo, man plockar fram sina akvarellfärger och målar samt skriver ett längre blogginlägg.

Jag målade ett motiv av mig själv där jag står i en afrikansk bergssluttning och ser ut över slumområdet som sträcker sig långt långt bort. Det var ett bra motiv att måla eftersom jag levde mig in i bilden så pass mycket att jag blev alldeles varm i kroppen.

Dagens tips: Gamla konservburkar. Underbara konservburkar. Jag ÄLSKAR gamla konservburkar! Spara dem och inse att fantasin till dess användning aldrig tar slut. De kan till exempel användas som målarfärgs-kopp, blomvas, förvaringsburk för pennor, presentförpackning, etc.

Tänk bara att ha flera konservburkar stående på bänken i köket. Man planterar olika sorters kryddor i konservburkarna och skriver kryddornas namn på fina lappar som man sedan fäster med snöre runt konservburkarna. Å, så fint.

fortsättning. De inbitna svenkarnas syndrom: praktiskt/opraktiskt.
Eller varför inte gömma de fula kryddburkarna i konservburkar? Istället för att ha en massor fula kryddburkar på kryddhyllan så står där konservburkar med fina påklistrade kryddnamnsetiketter.
Nu kommer garanterat den inbitna svensken in och säger: "Men, det är ju opraktiskt. Man får ju inte plats med lika många kryddor på kryddhyllan då. Man kommer inte åt kryddorna lika fort, och dessutom är de förstora". Daaa! Det är det här jag pratar om. Svenskar som är så inneslutna i det praktiska att fulheten går före estetiken.

Några typiska frågor som inbitna svenskar frågar då de kommer hem till mig:
-"Hur gör du när du duschar? Du har ju en fyra våningars-hylla med handdukar, shampoo etc. inne i duschen". Svar: Ehh, jag lyfter bort den en meter och ställer den utanför duschen.
-"Men det är väl opraktiskt och tar massor tid?" Svar: NEJ. Det tar en sekund och jag tycker det är vackert att ha en öppen hylla i badrummet med fint vikta handdukar".

- "Varför har du en rostig mjölkhink i ditt rum? Den är väl inte praktisk?"
Svar: Nej, den kanske inte är praktisk, men den är oerhört vacker.

- "Oj, är det inte jobbigt att bädda sängen så där varje dag?"
Svar: NEJ. Det tar kanske några få sekunder extra men det blir så mycket finare.

raggisar.

Vem älskar raggsockor mer än jag?

Vem äger de mysigaste raggisarna, om inte jag? Dessa är mina favoriter.

Storebror köpte dem till mig när han var i Saudiarabien (eller var det Etiopien, Egypten eller Sudan? Hehe. Nej, de är visst köpta i Turkiet. Ett bevis på att jag har en mycket välberest bror). Det är iallafall de sötaste, mysigaste och skönaste raggisarna som jag någonsin har ägt.

Citat av min kusin då hon kom på besök för ett tag sedan: "Åå, det är verkligen som om man kliver rätt in i en inredningstidning när man kommer hem till dig". Vidare lade kusinen märke till mina raggsockor och utbrast: "Nämen! Ååå! Du har ju raggisar också! Det brukar de ju ha i sådana inredningsreportage!"

Eeh, va? Haha. Kusinens citat är nog ett av de skönaste citaten genom tiderna.

inbiten svensk.

Du är en riktigt inbiten svensk person om du lever efter mottot:

"Oj, så praktiskt!" vs "Nej, så opraktiskt!"

Kom igen svenskar. Låt den opraktiska estetiken ta mer plats.

/Becka

elin&becka-dagar.

Åtskilliga timmar med bröllopspyssel, en minnesvärd gambiakonsert och en osedvanligt lång bussresa till IKEA - det är sammanfattningen av de tre senaste dagarna i mitt liv. Elin har varit på besök.

Elin dricker kaffe i sitt drömkök.

Jag vet inte helt vad den absoluta höjdpunkten har varit under dessa dagar. Kan det ha varit Elins citat "Ja, men vi tar sån där självhäftande tejp också" eller kan det ha varit gambiakonserten som återuppväckte våra djupaste afrikaminnen ELLER kan höjdpunkten ha varit då vi påbörjade ett snöbollskrig vid IKEAs busshållplats klockan 20.30 på kvällen där Beckas första snöbollskast träffade Elins öra på ett mindre skönt sätt?

Jag vet faktiskt inte. Men att Elin och Becka passar bra ihop som vänner är ett som är säkert.

angående tejp.

Idag gick jag och min blivande brud-kompis till Panduro. Äntligen, äntligen var det dags att få välja och vraka i godisbutiken. Efter två timmar bland alla papper, pärlor, band och stämplar började energin från den senaste måltiden sina.

Då kommer citatet "Ja, så tar vi sån där självhäftande tejp också" inte bara en gång utan tre eller fyra gånger. "Självhäftande?! Igen! Haha! DUBBELHÄFTANDE heter det ju!", påpekade den blivande svenskläraren.

Dagens höjdpunkt.

Imorgon blir det att pyssla timme efter timme efter timme.

ordnat kaos.

...under mitt pågående fotoalbums-projekt.

ny kurs.

Nu har jag det! Bild och ljudskapande med barn: att uppleva kulturen blir nästa kurs som jag ska läsa. Den börjar vecka 13 och slutar vecka 22 vilket är perfekt. Det är en distanskurs från en högskola en bit bort. Jag måste därför till den skolan under 3-4 dagar, annars är det bara dator, webbkamera och mick som gäller..

och scanner. ÄR DET NÅGON SOM HAR EN SCANNER TILL SALU ELLER HAR LUST ATT LÅNA UT DEN FRAM TILL SOMMAREN?

Det jag är lite rädd för är ju att datorn ska krascha; som den gjorde för några veckor sedan och den var tvungen att repareras ganska dyrt.

betOningar.

Norrmännen har många roliga namn. Med norsk betoning blir namnen vanliga norska namn. Med svensk betoning kan det bli något helt annat. Som exempel tar jag här de norska namnen Randi, Björnar och Stian (med risk för att jag har satt betoningarna lite fel).

Tänk frasen: "Jeg heter" (på de norska namnen) och "Jag heter" (på de översatta namnen):

norska__________ svenska
randI_____________rAndI (som i randigt)
björnAr___________ bjÖrnAr (björnar i skogen)
stiAn_____________ stIan (gris-stia)

På norska är det fint att heta Randi, men randi på svenska är bara ett slangord för adjektivet randig. Det kan vara orsaken till att det inte är särskilt många i Sverige som heter Randi. Visst kan man heta Björn på svenska, men inte björnar (med svensk betoning). Det går tydligen bra med singular men inte med plural. Varför?? Sedan vet jag inte om Stian på norska har samma betydelse som stian i svenskan. Hursomhelst blir det ändå något lustigt om en svensk skulle heta så. Ja, det är häftigt det här med språk.

melodifestival förr.

Haha. Jag har tittat igenom några före detta melodifestivallåtar från olika länder. Letade upp de låtar som har fastnat lite extra i mitt huvud.

1. Den första låten är "Han med benet". Det var en kille med glimten i ögat (minst sagt..) som sjöng en bra låt, men som gjorde några ytterst märkliga röresler med benen. Det var väl också det han blev känd för. Titta här: från Lettland - My star.

2. Den andra låten som jag ,efter mycket om och men, har letat fram är "Fina norsken vid pianot". Jag minns nämligen att jag tyckte killen vid pianot såg väldigt bra ut och sången han framförde berörde väl alla tonårstjejer. "Cause I'm in loooove with a beautiful girl." Jostein Hasselgård 2003 - I'm not afraid to move on.

Haha. Käre tid.

inredningsmotton.

Mina främsta inredningsmotton i livet:

"Allt är fint i sitt rätta sammanhang".
"Att trivas hemma är det mest effektiva sättet att

hämta nya krafter".

/Becka

haiti-hysteri.

Detta inlägg kommer jag säkerligen få vassa kommentarer på. Men jag ska vara ärlig. Jag har inte skänkt en enda krona till Haiti-katastrofen. Det är inte för att jag inte tycker att det som hänt är förfärligt hemskt. För det är det verkligen. Ja, det är helt fruktansvärt och landet behöver hjälp från resten av världen.

Men hur många länder behöver inte det? Kan media visa bilder på vad som dagligen sker i tex Kongo? Skulle svenskarna isåfall skänka lika mycket pengar och hjälp dit? Hör här:

Sedan 1998 har över fem miljoner människor dött i Kongo. I Haiti har ca 100 000 dött under den senaste katastrofen. Det innebär alltså att det har skett över 50 haiti-katastrofer i Kongo under en tid på 10-12 år, men hur ofta syns det på löpsedlarna?

Orsaken till att jag lade upp bilden på den kenyanska flickan var att hon skulle få representera alla svårigheter i Kongo. Men när jag tänker efter kom ju denna flicka tillsammans med sin mamma och pappa som flyktingar från just Kongo. De kom till den lilla kenyanska byn där jag och min kompis bodde i Kenya, och då familjen presenterade sig berättade de att de precis hade flytt från ett söndertrasat Kongo. Det berör ens hjärta.

Det finns garanterat en haiti-gradig katastrof från olika länder på jorden att uppmärksamma varje dag. Varför görs inte detta? Kanske pengar och hjälpinsatser skulle fördelas mer rättvist då.

hades?

De som känner mig vid det här laget vet att jag älskar komediparet Anders och Måns. Alla deras avsnitt har jag sett minst två gånger, och vid senaste igenomkollandet av avsnitten lade jag märke till något som jag tidigare inte har lagt märke till.

I ena sekunden visas nämligen denna bild (jag har satt dit pilarna för att visa vad jag vill framhäva):
för att i sekunden precis efteråt visa detta:
Ordet "hades" är något av de få saker som jag faktiskt minns ifrån historielektionerna. Hades är nämligen ett äldre ord för helvetet/underjorden, och jag tänker då: hjälp vad man måste vara omedvetet påverkad av diverse reklamer och TV-program! För det är ju säkert denna omedvetna syn som har gjort att jag inte längre är särskilt förtjust i staden Uppsala.

vacker konst.

För ett tag sedan rensade jag mina pappershögar och lådor i studentrummet. Mitt ibland jobbiga räkningar och andra tråkiga papper hittade jag något som fick mig att le:

Översättning för er icke-norsk-kunniga:
"Kära Rebecka. Det (troligen ska det stå Jag) är så glad för att se dig igen. Jag har saknat dig väldigt mycket, tycker väldigt mycket om dig. Jag är så glad för att du är här. Jag hade kunnat skriva mycket mer men jag har inte mer plats.."

Brevet är skrivet av ett av mina aupair-barn i Norge då jag besökte familjen i somras. Det är så oerhört sött att jag smälter!

Vill också visa den fina bilden på mig som en elev i klass två har ritat. Jag har troligen visat bilden förut men jag kan fortfarande inte sluta le när jag tittar på den. Jag tror att barns teckningar och barns skrivna brev, berättelser och liknande är den vackraste konsten som finns.

att älska livingstone.

Jag citerar ett kort stycke ur en bok som jag nyligen läste:

"I läsningsväg slukade jag allt som jag kunde komma över, med undantag av romaner. Vetenskapliga arbeten och reseskildringar var min synnerliga förtjusning".

Jag älskar David Livingstone! Hans och mina val av litteratur är bara en liten likhet. Jag är verkligen tacksam för att Livingstone skrev sin reseskildring för hans bok är numera nästan lika helig som en bibel för mig. Det är just i reseskildringar och äkta biografier som jag kan resa till en annan värld. I romaner går det bara inte, hur mycket jag än försöker.

Appropå Livingstone måste jag säga (även om jag nog har berättat det förut) att jag påminns om händelsen i Kenya då Elin och jag stod i ett klassrum och tittade på varandra.. först en gång.. och sedan en gång till, för att på något sätt försäkra oss om att vi hade hört rätt. Vi insåg då att det vi hade hört var rätt. Läraren på nursery school hade nämligen ropat upp namnet Livingstone från närvarolistan två gånger.

Livingstone!!? Den lilla ungen som svarade "yes" på tilltalet var ju bara 3-4 år! Att en klasskompis till denna kille hette Wesley och att ytterligare en kenyansk kille, i ungefär samma ålder, hette Karl Marx blev ju bara surrealistiskt.

mys på bara.

För ett tag sedan såg jag en grupp på facebook som hette: "Alla vi som hatar när folk använder orden mys och mysigt". Vad är det för människor som går med i den gruppen??

Jag borde bilda en motsatsgrupp som heter "Alla vi som hatar när folk använder orden fotboll och hockey".

Appropå mys vill jag ge dagens enkla och billiga mystips. Samla på dig någon eller några fina glasflaskor. Jag dricker ju inte och kan därmed få vissa svårigheter med att hitta vackra flaskor. Men en coca-cola-flaska eller saftflaska går lika bra. Det är väldigt fint att ha liknande flaskor i flera storlekar, ställa de i grupp och sedan sätta olika höga stearinljus i dem. Jag har bara en flaska (se bild) men det räcker för att höja den avslappnande känslan i rummet.

piano
Jag vill även skriva att jag än en gång att jag älskar ljudet av vackert pianospelande. För mig är piano det absolut bästa instrumentet som finns, och jag minns en gång när jag var yngre (11-12 år) då mamma tog med mig på en pianokonsert i det området vi bodde. Pianisten visade sig vara en ung kille (18-19 år?) som spelade klassiska stycken. Oj, så jag njöt och var faschinerad. Den unga mannen blev min idol för ett tag. Jag skulle bli lika duktig som honom, vilket tyvärr misslyckades.

Om någon vill bjuda mig på en pianokonsert någongång; varsågoda.