Jag förstod inte helt vad Steve Jobs betytt för mänskligheten, men nu, nu förstår jag gott och väl när jag sitter här och spelar en-oktavs-piano samtidigt som jag lyssnar på radiostationer från Afrika, bevakar olika intressanta nyhetsämnen och spelar wordfeud utan att knappt röra skärmen. Vilken vansinnigt genialisk uppfinning!
Salig är ordet. Visserligen ett halvt decennium efter alla andra men ändå: iphonesalig.
På bussen i helgen var jag nog övertrött eftersom jag såg humor i allt jag tittade och tänkte på. Det var som om hjärnan plötsligt hade fått en bit av någon rolig ståuppkomikers hjärna; kanske Johan Glans. Tack för lånet isåfall, Glans.
Några av tillfällena då mina smilegropar blev väl synliga:
- när jag fick titta två gånger på det stillastående sj-tåget utanför fönstret för att försäkra mig om att det stod "Mot Afrika" på det. Men det stod det ju inte. Det stod: "Mot Arvika", vilket var en tung besvikelse.
- när jag återigen noterade dessa medelålders kvinnor som ständigt tränger sig före och betér sig som bittra småstressade svenskar överallt.
- när jag automatiskt höll andan så fort bussen åkte igenom en tunnel i den kungliga huvudstaden. Försökte dock förhindra mig att blåsa upp kinderna såsom man gjorde som barn, men med den främmande grannens konstiga blick på mig tror jag att jag inte helt lyckades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar