Idag tittade jag i min tjocka poesibok och till en början orkade jag inte helt analysera dikterna men ganska snart var jag ändå helt fast och läste dikt efter dikt efter dikt. 
Upptäckte då en av mina favoriter. Har du aldrig läst poesi; läs detta:
Upptäckte då en av mina favoriter. Har du aldrig läst poesi; läs detta: Innestängd
Hela mitt liv bodde och levde jag i en kokosnöt.
Det var trångt och mörkt.
I synnerhet på morgonen när jag skulle raka mig.
Men vad som plågade mig mest var att jag saknade möjlighet att komma i kontakt med yttervärlden.
Det var trångt och mörkt.
I synnerhet på morgonen när jag skulle raka mig.
Men vad som plågade mig mest var att jag saknade möjlighet att komma i kontakt med yttervärlden.
Om inte någon av en händelse hittade kokosnöten och knäckte den, så var jag ju dömd att leva hela mitt liv inne i nöten och kanske också att dö där.
Jag dog inne i kokosnöten.
Några år efter min död hittade man kokosnöten, knäckte den och fann mitt förkrympta skelett inuti.
"Vilken olycka!", sa man.
"Om vi bara hade funnit den tidigare..."
"Då hade vi kanske kunnat rädda honom."
"Kanske finns det fler innestängda..."
"Som vi hinner rädda."
Sa man och började hamra sönder varenda kokosnöt inom räckhåll.
Lönlöst! Meningslöst! Bortkastad tid!
En människa som bor och lever i en kokosnöt! Sådant inträffar en gång på millionen!
Men jag har en svåger, som fortfarande bor och lever i ett ekollon.
/Ingemar Leckius
1 kommentar:
Haha vilken härlig dikt! Både komisk och tragisk på samma gång;)
Svar: Hehe, tack:) Det är ett av mina nyårslöften att bli mer positiv.
Jag har för vana att tro det värsta om allt.. men jag har märkt att allt löser sig så småningom..
och vill inte gå runt å må dåligt i onödan, det är sånt slöseri på den fina tid man har här:) God Natt Beckaboo:D
Skicka en kommentar