Oj, vad jag har semester här på min spontanitetsresa. Kom i lördags kväll och har hittills sovit hos två vänner. 
På söndagen var jag med vännerna till kyrkan och efteråt åkte vi ett gäng spontant över till en ö där vi spelade spel och åt picknick under en perfekt sommarkväll. Igår umgicks jag med min bästa vän och hennes man.
Idag åkte jag själv till byn utanför staden, byn där jag bodde under 14 år och där minnen finns i varenda gatuhörn. Det var en märklig känsla att vara där alltså. Jag stannade upp flera gånger och bara tittade eftersom minnena blev så levande. I ett av träden i favoritskogen fanns spår kvar av den berömda kojan.
På söndagen var jag med vännerna till kyrkan och efteråt åkte vi ett gäng spontant över till en ö där vi spelade spel och åt picknick under en perfekt sommarkväll. Igår umgicks jag med min bästa vän och hennes man.Idag åkte jag själv till byn utanför staden, byn där jag bodde under 14 år och där minnen finns i varenda gatuhörn. Det var en märklig känsla att vara där alltså. Jag stannade upp flera gånger och bara tittade eftersom minnena blev så levande. I ett av träden i favoritskogen fanns spår kvar av den berömda kojan.
Jag blev nästan tårögd. Ja, jag skulle vilja skriva en bok om fenomenet minnen eftersom det fashinerar mig något så oerhört.
En annan orsak till varför jag åkte ut till byn var förstås för att besöka pappas grav. Det var längesedan jag var där. Jag planterade därför en ros och gjorde det lite extra fint.
Jag överraskade även en fd granne och hörde en liten flicka sjunga från "mitt" öppna fönster. Det var en speciell upplevelse.
1 kommentar:
Skicka en kommentar