den atletiske.

Så här var det. Jag skulle vara duktig. Springa lite. Ja, i min ensamhet, i mitt rum, som på ett löparband fast utan en massa perfekta fitnessmänniskor runt mig och utan dyra träningskortskostnader.

Så, där sprang jag på ett och samma ställe i mina skruttkläder i takt till fartig töntmusik. Kände mig som ett fån och i huvudet hördes en desperat bön till gud: Må det inte ske att jag är med i ett nytt projekt av The Truman show!!

Nu kommer det nog dröja ett år eller två innan jag överhuvudtaget kan röra mig igen också... Lyckat.

töntigast.

Bästa julsångversionen och bästa musikvideon till denne är detta:

Suck. Vad är det med mig och töntiga saker? Jämt ska jag fastna vid dem.

schindler.

Hittade filmen Schindlers list bland mina gömmor och tittade på den, efter många års uppehåll eftersom jag mindes att filmen bara var full av hemska scener. Tydligen mindes jag rätt men några sekvenser är så vansinnigt vackra och genomtänkta och hela filmen blir ett fantastiskt konstverk som man kan studera och tänka över väldigt länge. Slutet till exempel. Jag har aldrig sett något finare slut på en film någongång.

Snart är alla personer som var med i förintelsen döda och det har jag visserligen fått höra sedan mellanstadiet, men nu är det ju verkligen så.

Många tankar kommer efter den där filmen och om man känner mig vet man att tankarna kommer snurra länge länge i huvudet. Men hur farligt är det egentligen? Folk verkar vara livrädda för att tänka djupt, vilket jag inte riktigt förstår. Det är ju i de extremt djupa tankarna som man får den obeskrivliga "fylligheten", insikten, visdomen.

Mmmm. De fachinerar mig; tankarna.

finnar/kviser.

Varför heter egentligen finne just finne på svenska? (Nu syftar jag inte på finländare utan på de där prickarna i ansiktet som, i motsats till finländare, aldrig är välkomna). Varför heter det inte norsk till exempel? "Titta så många norskar jag har i ansiktet, mamma!"

På norska heter finne kvise, och det är väl ändå lite bättre genomtänkt? För inte hade det varit roligt om norrmännen skulle gå omkring och säga: "Se! Se så mange svensker jeg har på nesen min!", eller att höra den norska tonåringen stå framför spegeln och skrika: "Åh, vad jeg hater svensker!!".

Ja, det var dagens onödiga becka-tanke det. (Passande klipp HÄR).

advent igen.

För 24e året i rad tänder jag, liksom tusentals andra, ett ljus idag. Som vanligt blev det en udda adventsljusstake vilken förhoppningsvis kommer ersättas av gröna eller röda ljus såsmåningom. Jag har inte orkat vara så väldans kreativ i år. På tidningshögen står originallådan med äkta julgranskulor från 50-talet, och på golvet har jag ställt två julstjärnor. Det är ungefär det. Har hängt upp en stjärna i köket och två kulor i hallen också.

Oh, vad intressant att läsa det.

Nej, något intressant är hur barn kan vara så HÄR (1.30-3.00) charmiga.

från affären.

Jultomar, julmust, julclementiner och julpepparkakor. Det var nästan att jag föll omkull med cykeln hem från affären igår. Inte bara på grund av att jag hade tre överfulla kassar med mat utan också för att cykeldäcken var utan luft och flera av småvägarna fulla med geggig lera + att andra hastighetsöverstigande cyklister inte hade lampor på sina fordon.

Ibland skulle man ju vilja filma sig själv och se hur fånig och virrig man faktiskt ser ut och beter sig vid olika tillfällen. Eller nja, kanske inte.

topp tre reklam.

Jag gör en Anders- och Månsare; topp tre.

Topp tre fantastiska reklamer, Sverige

Radiotjänst

Telepriskollen

Lotto

Topp reklam fantastiska reklamer, Norge

Stratos

Kavli kaviar

Netcom

mot juletider.

Det är ytterst konstigt att det är advent nästa helg. Att snön inte har kommit än är jag personligen bara glad för men tycker synd om alla pulkaälskande barn som inte kan åka i backen. Ja, jag har nog denna klassiker någonstans i tankarna: Suns jul skidvallan.

Till de som undrar:

Jag önskar mig inget i julklapp.

Verkligen. Jag menar det.

Får jag äta julmat och en biskvi eller två är jag mer än nöjd.

dagens tacksamhet.

När man efter ett tag har börjat ta saker och ting för givet är det viktigt att återuppväcka sina minnen.

"Så på morgonen fick vi vara med att förbereda denna fest genom att skala och hacka lök.. i våra bara händer! Ingen skärbräda här inte. "Aj! Där var jag nära att skära mig!" fick vi höra varann säga ett par gånger.. Och så fick vi hacka vitlöken i en mortel, svettas som grisar i den 30-gradiga värmen och se på när de förberedde den afrikanska rätten pilao."

"Ni ska vara evigt tacksamma om ni ager: potatisskalare, skarbrada, durkslag, duschskrapa, en riktig skurhink, varmvatten i duschen, konservoppnare, grytlappar, grytunderlagg, hela kastruller, stekpanna, tvattmaskin, en skon sangmadrass (dar man inte kanner sangens 'revben') etc. Ja, å vad ni ska vara glada for det!"

Jag äger allt det där nu,

och är oerhört tacksam för det.

heja hjärnan.

Pappa berättade ofta om den gången när jag som treåring försvann och pappa hittade mig cyklandes på trehjulingen varpå pappa frågade: "Nämen Becka, var är du på väg?" "Till sosken", svarade jag med en ton av självklarhet i rösten. "Men har du några pengar då?" Hm, nej, så långt hade jag inte tänkt.

Ibland undrar man ju hur outvecklad liten hjärna man har haft genom åren egentligen, och när det nu tydligen sägs att hjärnan har vuxit färdigt först vid 25 års ålder, undrar jag hur fasansfullt fort min hjärna måste sätta igång att växa de kommande sex månaderna.

pappa-dagen.

Det är ju fars dag idag och man ska skänka sin pappa en extra tanke oavsett vilken slags pappa man har eller har haft - en närvarande, icke närvarande, en kärleksfull, icke kärleksfull, en ful, snygg, en rolig, tråkig. En pappa är ändå en pappa och vare sig man vill eller ej kommer man alltid vara en del av honom.

_____________________

Jag glömmer aldrig slipsen som jag köpte till pappa på fars dag för mängder av år sedan. Den svarta slipsen med en datormus + en riktig mus på. Stackars pappa. Han var ju tvungen att använda slipsen hemma ibland men av någon anledning använde han den aldrig i närheten av andra människor...

Stackars föräldrar som ständigt måste använda sina barns hemmagjorda och fula presenter och samtidigt vara livrädda för att de ska råka gå till jobbet eller gå ut i trädgården med den fula slipsen eller den fullständigt felvirkade mössan på. Hua. Vilken ständig psykisk press föräldrarna måste leva i!

fredagsklippet.

Svenska humorfilmer är riktigt bra ibland. Det här favoritklippet från Sällskapsresan Snowroller älskar jag fortfarande lika mycket som när jag var liten.

gästvänligt.

Det är minsann inte vem som helst som hälsar på och lämnar avtryck hemma hos mig. Nu senast var det babegrisen.

Jag rekommenderar verkligen att ha någon form av lättillgänglig gästbok hemma. Häng en fin gästbok med penna på toaletten, i köket eller i hallen. Eller, om man är översocial och alltid har folk på besök, kan man se till att ha en väggvänlig penna så att en eller alla väggar i till exempel hallen blir överfyllda med trevligt, personligt och snyggt gästklotter.

dessa norskar.

Ursäkta, men,

Bjarnhild??

Norskar fortsätter förundra mig med sina...

extremt norska namn.

paulina.

Och...

PAULINA ÄR MED I FINALEN!!

Helt otroligt. Eller nja. Inte otroligt precis för hon är ju helt fantastiskt duktig och det var mycket troligt att hon skulle gå långt i tävlingen (True talent, tv3). Nu är hon där, utsedd till att inneha en av Sveriges absolut bästa sångröster. Lyssna bara på detta enkla och vackra:

Jag blir lycklig i hjärtat, för hennes skull. Blir lycklig av att se hur hennes talang har fått blomma ut under de senaste åren, och särskilt nu under True talent. Tänk om man kunde få vara med om att lyfta fram människors gåvor och talanger. Vilken lycka det skulle vara.

afrika-appar.

Jag är helt salig över att lyssna på afrikansk radio i hörlurarna när jag går på stan. Varenda affär förvandlas ju till ett charmigt plåtskjul, den perfekt asfalterade vägen blir till en soltorkad lerväg och alla sura höstsvenskar förvandlas till leende afrikaner.

Så fort jag hinner tar jag mig också en titt på Kenyas främsta tidningar East african Standard och Daily nation. Det är verkligen märkligt att läsa svenska lokalnyheter samtidigt som man tar del av kenyanernas lokalnyheter, eftersom ländernas huvudnyheter är av så olika innehåll.

Ur the Standard idag: [...]"A witness Mary Nginya said that after the explosion he heard the attackers saying "na bado. Ni mwanso tu". Kiswahili for "It is just the beginning"[...].

_______________

OBS!! PAULINA PALMGREN - med i SEMIFINAL TRUE TALENT- TV3- ikväll 19.30! MÅSTE RÖSTA!

s-orden.

Vissa ord läser jag alltid fel. Singlar och sniglar är sådana ord.

Plötsligt står det någonstans på skärmen:

"Söker du också efter singlar i Sverige?"

vilket förstås blir något helt annat när man istället läser

"Söker du också efter sniglar i Sverige?"

och innan jag har förstått mitt misstag hinner jag alltid tänka:

Eh, nej!? Vad är det för sjuk annons? Varför skulle någon söka efter SNIGLAR?!

tankemaskinen.

Ja! En ny säsong av programmet Från Sverige till himlen (svt1) har startat. Kanske inte det bästa programmet för en som tänker väldigt mycket. Eller? Kanske är det just det BÄSTA programmet för en som tänker mycket.

Mia Skäringer berättade i sin hyllade föreställning att hon, liksom jag, funderar alltför mycket på existenstiella frågor och att hennes mamma aldrig borde svarat: "Nej, rymden den har inget slut den" när Mia frågade hur stor rymden var.

De flesta människor låter bli att tänka djupt och kan stänga av tankemaskinen hyfsat lätt. Men så är vi ett litet gäng personer här på jorden som bara inte kan stänga av det där tankemaskineriet eftersom vi inte äger någon stoppknapp!

Fast det är trevligt att tänka onödigt djupt, ibland. Särskilt när man sitter vid köksbordet och lyxar till dagen med te och varm baguette. (Extrapris på Willys).

hon med maten.

Det är inte bra när man efter sin hemmagjorda lunch säger: "Usch!!" och suckar när man inser att det finns fem lika äckliga matlådor kvar i frysen. Jag försökte nämligen mig på att göra chiliconcarne och därmed för första gången sedan kenya-resan (2006) äta vita bönor igen. Men nej, jag har tydligen inte kommit över bön-förätandet än.

Drömmen är ju att mina måltider ska se ut och smaka som den på bilden, men vissa drömmar tycks inte kunna uppfyllas hur mycket man än försöker att uppnå dem.

inredning, inredning.

I små utrymmen är det bra om möbler är flyttningsbara. Min lilla rullvagn på toan är ett sådant billigt alternativ, som är ett resultat av citatet "man får göra det bästa av vad man har".

Dagens becka-fundering lyder:

om det nu finns mängder av färger -

varför då bara använda vitt?

Jag tycker visserligen att det är fint med vita shabby-hem men njaa, jag personligen är inne på spåret att skapa något mer spännande i inredningsväg, vilket också är perfekt att experimentera fram när man nu inte har hela världsekonomin liggandes i plånboken.. Det finns ju så många färger och former som bara väntas på att få användas!!

smilegroparnas tid.

Jag förstod inte helt vad Steve Jobs betytt för mänskligheten, men nu, nu förstår jag gott och väl när jag sitter här och spelar en-oktavs-piano samtidigt som jag lyssnar på radiostationer från Afrika, bevakar olika intressanta nyhetsämnen och spelar wordfeud utan att knappt röra skärmen. Vilken vansinnigt genialisk uppfinning!

Salig är ordet. Visserligen ett halvt decennium efter alla andra men ändå: iphonesalig.

På bussen i helgen var jag nog övertrött eftersom jag såg humor i allt jag tittade och tänkte på. Det var som om hjärnan plötsligt hade fått en bit av någon rolig ståuppkomikers hjärna; kanske Johan Glans. Tack för lånet isåfall, Glans.

Några av tillfällena då mina smilegropar blev väl synliga:

- när jag fick titta två gånger på det stillastående sj-tåget utanför fönstret för att försäkra mig om att det stod "Mot Afrika" på det. Men det stod det ju inte. Det stod: "Mot Arvika", vilket var en tung besvikelse.

- när jag återigen noterade dessa medelålders kvinnor som ständigt tränger sig före och betér sig som bittra småstressade svenskar överallt.

- när jag automatiskt höll andan så fort bussen åkte igenom en tunnel i den kungliga huvudstaden. Försökte dock förhindra mig att blåsa upp kinderna såsom man gjorde som barn, men med den främmande grannens konstiga blick på mig tror jag att jag inte helt lyckades.