personlig vänskap.

Många gånger har jag funderat på om det någonstans på jorden finns en person som har exakt samma personlighet som mig. Hur häftigt skulle det inte vara att träffa en sådan människa? Kanske finns det en afrikansk becka? Eller en kinesisk? Eller indisk?

Men att vara vän med en som är exakt likadan som en själv skulle nog inte vara en höjdare i längden. Jag föredrar vänner som man klickar väldigt bra ihop med men som man också kan lära sig saker av.

Elin är en sådan vän. Vi var tillsammans med varandra 24 timmar om dygnet i fem månader då vi bodde i Kenya. Vi arbetade på samma jobb, vi sov i samma säng, vi åt samma mat, vi använde samma myggspray, vi.. ja, inte ens min lillasyster och jag har levt så nära inpå varandra! Snacka om intensiv vänskap.

Att läsa resedagboken från tiden därborta gör en full av skratt:

Okej de flesta av oss har varit med pa ett mote i kyrkan dar manniskor hoppat och jublat av gladje. Desto farre av oss har varit pa ett mote dar man viftat med nasdukar och blomkvistar av gladje. Men hur manga av oss har varit med pa ett mote dar alla i kyrkan tagit sin egen stol, lyft den over huvudet, samtidigt som man dansat runt och ropat av gladje? Nej, det ar nog inte sarskilt manga som har den upplevelsen i bagaget. Jag och elin har det dock. Haha.. vi stod dar som fån och visste inte om vi skulle hanga pa afrikanerna eller inte. Vi tog beslutet att fortfarande bete oss som lite trakiga svenskar men skrattet kunde vi inte undga. =)